Studera mera? Nä tack.

Nu var det slut på det roliga! Eller snarare i fredags var det slut på det roliga. Tiden har gått skitfort ju, 40 veckor har bara suuuusat förbi!
Så numera kan jag titulera mig bagare och konditor. Helt galet, det känns så himla märkligt att kunna säga till folk att jag är bagare. Nu ska jag bara fixa mitt drömjobb och sedan börjar livet. Eller nja... Jag ska hitta mitt drömjobb först (eller snarare min drömarbetsplats) och sedan så kanske livet känns lite roligare och lättare. Antagligen inte, men man kan ju hoppas.

 Betyg fick jag också och godkänd i alla ämnena är jag. Yay!

Den här veckan har jag dragit till med semester och sen ska jag tillbaka till gruvan. Tänkte att jag skulle hinna med en hel massa roligt denna vecka, meeeeen det verkar mest blir hästar (som visserligen är roligt). Men får ju iallafall vara hemma och dega i soffan om jag vill (fast det vill jag inte, inte varje dag iallafall). Nästa vecka är det åter till gamla jobbet alltså, och det känns faktiskt rätt okej. Inte roligt, men okej. Nu har jag ju varit därifrån i typ 10 månader, och det har varit jäkligt skönt att slippa stället (synd att säga att jag trivs, för det gör jag inte). Det anordnas en fortsättningskurs i höst för dom som vill fördjupa sig lite i typ bröllopstårtor och surdegar eller vad man nu vill bli jäkligt bra på. Jag är grymt sugen på att köra vidare och bli bättre på det jag gör, men det kör ihop sig med alla djur. Främst Tyra. Det är inte okej att hon ska behöva vara hemma själv mellan 07 och 17, så det blir inget med det. Och som student med CSN så blir man verkligen inte rik, annars hade kanske hunddagis varit ett alternativ. Men skit samma. Jag är iallafall utbildad och klar nu.

Lovade ju att visa bild på den här skapelsen också när den blev klar. 

Två kladdkakebottnar, hallonmousse, passionsfruktspegel (som är frusen på bilden och därför ser isig ut) lite chokladdekorationer, silverpärlor och physalis. Piece of cake. Tog med den till Magnus i torsdags, bvar där en snabbis för att fika och prata strunt. Skulle bara ha stannat någon timme tänkte jag, meeeeeen.... En sisådär fem timmar senare åkte jag hem. Det var ju trav. Så kan det vara ibland.

Nu ska jag packa in mig själv och mitt superobjektiv (inte kameran dock, jag lånar en kamera idag) i bilen och åka och fotografera lite terrängkameler. (Alltså kamelbullar som hoppar fasta terränghinder med skräckslagna ryttare på ryggen.)