Elvis has left the building och Polly har intagit scenen

Imorse drog jag, Terese och de andra tre delägarna iväg och hämtade hem vår nya stjärna! ÄNTLIGEN! Det är knappt jag fattar att det är sant! Jag tänker inte skriva ett långt inlägg idag för jag är trött och det är sent, men jag tänker bjuda på en hel serie bilder.

Vi börjar med att presentera kusen. Hon heter Ausbo Polly och är född 2009. Polly är en varmblodig travare och målet är att komma till Elitlopp... eh... vänta lite... Målet är att få henne till start och sen får vi se vart det slutar. Det finns en massa delmål också, till exempel så är det första delmålet att börja tömköra henne. Nästa delmål är att få henne i vagn. Och sen ska jag ta tränarlicens. Och hon ska gå premielopp, men det är inte förrän nästa höst så vi kan ta det lugnt. Ingen panik. Vi börjar alltså med inkörningen.
Nu tar vi bilderna tycker jag!



Precis avstigen från transporten och väääldigt skeptisk till det hela. Äventyr på en helt vanlig söndag? Verkar onödigt tycker Polly.












Jaha, lika bra att man vänjer sig, man vet ju inte hur länge man ska bli kvar. Returbiljett verkar människorna på det här stället inte hört talas om.











Ser fortfarande väldigt skeptisk ut.














Säg hej till publiken!









Jag vet inte men... Jag har hela tiden en känsla av att jag är förföljd.







En sväng runt nya hagen. Måste ju kolla in stället.




Jaha, det här är alltså VM i bumling- rally. Reglerna tämligen enkla och valfri häst kan användas som lockobjekt för att få upp bumlingarna i fart. Den bumling som blir trött fortast förlorar. Tappade skor och omkullhalkningar leder omedelbart till diskvalificering. Klara färdiga gå!




Tripp, trapp, bumling.






Ett varv till orkar du! Jag har sett kylskåp med bättre mobilitet!







Ja herregud vilka klenisar.... Medans bumling- arna pustar så går jag väl på upptäckts- färd.



Mer rapport kommer nog imorgon eller senare i veckan.

Demokrati & republik

Nu är jag åter från Sveriges metropol - Finspång.
Bogglarna är installerade i sitt nya hem och de var väl lite skeptiska först, men efter en stund så härjade de som vanligt. Dom var dock inte lika glada när jag fångade in dom och stoppade dom i en skokartong med lufthål. Jag visste inte att undulater kunde bli så ilskna och göra såna arga ljud. Åka bil var inte heller någon hit tyckte de, men de överlevde ju och de kommer bli bortskämda små bogglar nu.
Någon annan som blivit bortskämd är Tyra. Jojo, kommer man hem till morfar (Tyras morfar alltså, inte min) så får man både det ena och det andra att smaska på. Och så får man gå på promenad på nya roliga ställen och det är jättespännande! Och nu ligger hon ihoprullad på sängen och snarkar högt. Man blir trött av att vara på besök i civilisationen.

På väg hem så passade jag på att rösta. Det är min demokratiska rättighet och plikt. Jo jag ser det faktiskt som så - rättighet OCH plikt. Alltså när man tänker på hur många länder det finns där folk far illa av diverse anledningar, jag tror på fullaste allvar att de skulle kunna ge sin högra arm för att få bo i en fungerande demokrati och få rösta utan problem. Därför väljer jag att inte vara en soffliggare. Även om man röstar blankt, det viktigaste är ATT man använder sin rösträtt.
Vad jag röstade på? Det tänker jag faktiskt inte tala om för det finns väl ingenting som folk kan bli så osams om som politik. Ja det skulle vara religion då förstås...(Ja okej, jag erkänner... Jag blundade och pekade. NOT!) Det blev iallafall inte samma som sist.

När jag kom hem insåg jag att det var oerhört nyttigt att vara borta. Man blir så himla hemmablind och vänjer sig vid smutsig disk, dammråttor (i mitt fall har jag inte så mycket dammråttor utan mer ludd som Tyra gräver fram ur sin soffa), leriga fotspår och tassavtryck. Direkt när jag kom innanför dörren så insåg jag hur jävla (pardon!) sunkigt mitt hus är just nu. På en gång började jag städa och plocka undan. Det blir fortsättning under hela denna vecka för jag tror inte jag hinner med allt på en dag, dessutom har jag en del annat planerat på dagarna. Jag tycker det är schysst att ha rent och fint och fräscht hemma, men helt ärligt talat så har jag inte tid eller ork att hålla efter. Eller ja... Tid har man väl egentligen, hur svårt är det att ställa tillbaka saker där man tog dom? Och hur svårt är det att fixa disken innan den växer till ett berg? Varför gör man inte sånt på en gång? Varför tänker man att man kan ta det sen eller imorgon? Alla vet ju att det där "sen" inte kommer och att "imorgon" inte finns på kartan. Jag ska skärpa mig och införa lite ändring.
Imorgon.

Hurra! Äntligen fredag!

Under tiden som jag steker pannkakor så kan jag lika gärna klottra ihop ytterligare ett inlägg. Oj oj, så här flitig har jag inte varit på flera år! Nåt åt det hållet iallafall.

Igår fick jag ett mail från MrJet. Jag kanske är knäpp, men jag tycker att dom är världens bäst resebolag. Dom är billiga och servicen är jättebra. Iallafall, jag har ju bokat min resa till Jordanien via dom och tydligen hade det blivit något knas på linan för dom bad mig ringa dom omgående. Sagt och gjort, jag ringde det bifogade nummret och fick prata med en sån där inspelad tant. Hon bad mig trycka ett och två och fyrkant etc. Det är väl det enda jag kan gnälla på vad gäller MrJet, men man får knappa ihjäl sig innan man får prata med en levande människa. Till slut svarade en ung tjej, jag förklarade problemet och eftersom jag förberett mig på det värsta så var jag säkert inte jättetrevlig. Jag tänkte att A) resan blir inställd eller B) resan blir förskjuten några dagar åt vardera håll. Inget av dessa alternativ är bra, och jag blev otroligt lättad när hon berättade att planet från Riga (jag flyger från Arlanda till Riga först och byter där) till Amman var inställt och jag därför kunde få välja att ta ett senare plan. Var det bara det? Herregud, det stör mig inte att sitta på flygplatsen i Riga ett par timmar. Jag kan komma på 100 andra sämre ställen! Likadant på hemvägen, jag får ta ett senare plan från Amman. Jamen dåså. Jag tackade henne ungefär 1000 gånger och hon måste trott att jag var knäpp (men det är jag ju!). Det är ingen bid deal som dom säger i Donkens reklam.

Och så en liten hästrapport då. Jag ringde ju veterinären igår och frågade ut honom grundligt om hästens lösa benbitar. Han sa att det var ingen fara utan bara att köra på. Jamen dåså. Nu har vi gjort slag i saken och nästan köpt en häst. Det är bara betalningen som ska ordnas och papper som ska skrivas sen är man hästägare igen. Ja jag äger iallafall en fjärdedel av kusen.
Det här kommer bli skitbra! Eller så går det åt helvete, men då kan man ju hoppas att vi iallafall hade roligt på vägen. Grattis till oss! Vi är två Håkan och två Jenny som ska dela på hästen, lustigt hur det blev med namnen. Hästen heter varken Håkan eller Jenny dock, hon heter Polly. Ausbo Polly.

Jag är glad så jag bjuder på en snygg bild.


Vi har en pepptalk ute i skogen på Tyras MH. Här har vi precis klarat overallen utan problem.

Nej men... Ett inlägg idag också?!

Jädrar vad bortskämda ni blir! Här bara spottar jag ur mig inlägg på löpande band! Kreativiteten flödar och... och... nä... Inte riktigt så. Jag bestämde mig för att strunta i precis allt i dag och ligga sjuk i soffan. Det gick en timme. Det gick två timmar. Det gick tre timmar, och nu är jag rastlös. Jag skulle kunna byta från pyjamasen till riktiga kläder och ge mig ut och göra lite nytta, men alltså... Jag kommer ALDRIG bli frisk då. Och jag hatar verkligen att vara sjuk. I början är det lite småmysigt att få bara softa och tycka lite synd om sig själv, men sen går det över och hade orken funnits då så hade man nog klättrat lite på väggarna.
Så kan det vara.

Ringde uppfödaren förut, som är en otroligt trevlig och sympatisk man (och nej han läser inte min blogg). Han hade inte så jättemycket info att ge utan bad mig istället ringa ansvarig veterinär. Jahaja, kruxet med att ringa en veterinär är ju att de aldrig svarar. De har telefontid en timme på morgonen och sen kan man inte nå dom alls. Detta är ett genomgående fenomen. Fast det är klart, skulle de svara i telefonen i tid och otid så skulle väl inga djur alls bli botade. Men det är ändå irriterande!
Jag kliver upp i ottan imorgon och ringer farbror Hästdoktorn och hoppas på ett solklart besked som inte är alltför negativt. Men på uppfödaren så lät det som att det inte var helt hopplöst, veterinären hade iallafall sagt att han tyckte inte man skulle operera i detta skedde utan vänta och se vad framtiden utvisar. Jag sitter och funderar på om man kanske borde fixa ett andra utlåtande? Uppe på Solvallakliniken så finns legenden Gunnar Nilsson, han är erkänt duktig (det var dagens underdrift) på lösa benbitar. Det är till honom man vänder sig om man vill ha ytterligare en åsikt om hästens röntgenplåtar. Japp japp, mycket att tänka på blir det.

I helgen ska jag återigen besöka Sveriges metropol Finspång. Fåglarna ska levereras till sitt nya hem. Jojomensan, dom ska flytta. Jag satte mig ner och tog en funderare, tanken var ju att pappa skulle vara fågelvakt när jag är bortrest, men vid närmare eftertanke så vore det ju inte så dumt om dom kunde få bo kvar där permanent. Jag socialiserar inte jättemycket med dom, enda gången de kan vara ute och flyga är när Tyra inte är hemma och det betyder ju att jag heller inte är hemma. Svårt att göra dom helt tama när man inte kan hållas med dom. Jag frågade helt enkelt om han kunde tänka sig att ta över dom och det var inga problem. Bra bra! Hemma hos pappa kommer de få flyga runt bäst de vill och iallafall den blå har superpotential att bli riktigt tam. Den lilla gröna är lite mer skeptisk, men ingenting är omöjlig som Gunde säger. Jag tror att alla inblandade blir nöjda med denna lösning.

Nu börjar magen kurra också. Jobbigt läge för kylen är tom och jag känner inte riktigt för att improvisera ihop en måltid men jag blir nog så illa tvungen. Jag skulle behöva göra matlådor till imorgon, men jag är mest sugen på en kopp rykande varmt te och kanske lite rostad macka. Gottgottigottgott.

Jag mötte Lassie

Nej kanske inte Lassie men väl Linda Bengtzing. Hon var minsann inne på jobbet och handlade idag. Jojomensan! Ja och ni som inte vet vem hon är kan ju använda google dåra. Jag fattade inte först att det var hon, jag trodde det var en sån där människa som är fruktansvärt lik en kändis och som säkert får höra det till leda också.
"-Men guuuuud vad du är lik XXX!"
Så nej jag tänkte att jag inte skulle bli en av dom där jobbiga typerna som påpekar detta. Ja detta tills en av mina glada kollegor, med extatisk min, påpekade att det faktiskt var Linda Bengtzing. Ojsan hoppsan Kerstin, jag borde kanske ha bett om en autograf? Eller nä, jag är inget större fan faktiskt. Men lite häftigt var det.

Uppfödaren hörde av sig idag med röntgenresultat och tydligen så har hon lite skrammel någonstans. Jag vet inte exakt vart och hur och när, men jag tänkte plinga honom imorgon och få lite mer detaljer. Det behöver ju inte vara katastrof, hur många hästar tävlar inte med lösa benbitar? Nej jag hoppas på att biten sitter på ett "bra" ställe så att man slipper krångla med operation.

Nu ska jag nog satsa på lite sömn så att man kanske blir frisk någon gång.

Ett bonusinlägg...

Just det... Uppfödaren ringde förut för att påminna om röntgen imorgon. Why? Inte en aning, vi har ju alla gått och väntat på detta en stund nu och alla är jätteladdade!
Vi har definitivt inte glömt! Eller så kanske han fiskade efter lasthjälp, de två små som ska iväg kanske inte är helt enkla att lasta på släp. Träning, träning och åter träning!
Han skulle höra av sig igen med resultat. Nu håller vi tummarna allihopa!
Jag kom på att jag glömt slänga in en bild på det eventuella underverket. Åh vad jag hoppas att hon går igenom!

Eftersom jag är en sån otroligt begåvad fotograf så bjuder jag på skitfula bilder;



Åsna?
















En till bild....





Kusen längst till vänster. Hon är inte så liten som hon ser ut där, hon står i nedförsbacke.



Ytterligare en bild...





Fina damen











En sista bild...





Vi kliar gärna på varandra

Skandal att man inte orkar ta tag i detta oftare!

Nu ÄNTLIGEN! På egen begäran och initiativ... Ett blogginlägg!
Jag trodde att folk skulle tjata om att jag aldrig skriver, men jag har faktiskt inte hört ett knyst från någon. Inte för att det gör något, jag har haft att styra med ändå. Men nu så tar vi tag i det hela, det är ju över en månad sedan jag skrev sist och det har hänt så mycket att inte ens hälften kommer komma med här för jag har glömt det mesta. Så kan det vara när man börjar bli gammal och grå. Typ...

Jag kan börja med att ursäkta eventuella stavfel och grammatiska blundrar. Jag är superdunderförkyld och hjärnan hänger inte riktigt med. Så kan det vara. Är huvudet dumt får kroppen lida sägs det och i detta fall är det alldeles väldigt korrekt. Jag har helt enkelt inte klätt på mig tillräckligt när det varit kyligt och ruggigt och nu får jag betala för det.

I lördags var det kick-off/personalfest på jobbet. Vi var lite utsocknes (fast inte så mycket) och härjade. I de vackra Kilsbergsskogarna hade det anordnats en liten äventyrsbana för oss och när vi dök upp på anläggningen som hyrts för detta ändamål så fick vi börja med att stänga in oss i en gigantisk teepee/tipi och fika lite. Jävel vad varmt det var, dom hade smällt igång en käck lägereld åt oss och serverade rykande varmt kaffe (ur termos) och macka. Sen delades vi upp i lag och den lilla taktikern i mig började genast fundera på vilka jag helst skulle vilja hamna med. I ren Robinson-anda så valde jag i mitt stilla sinne (svårt att ha något annat sinne när man är förkyld som en kackerlacka i Arktis) ett par människor som jag trodde var duktiga tävlingsmänniskor och döm om min förvåning när jag faktiskt hamnade med dessa. Det var ju "tävlingsledarna" som delade upp oss så vi fick inte välja lagmedlemmar själva. Kanske lika bra det. Alla lag fick en karta och ombads sedan leta upp stationerna som var utmärkta på denna. Vid varje station skulle vi lösa en uppgift och det var klurigt värre. En del var jättesvåra och en del var mindre svåra. Roligt hade vi iallafall!




Den här damen träffade jag på ute i skogen. Försökte få henne att avslöja svaren på en del av klurigheterena vi utsattes för, men hon hade tydligen inte genomfört hela äventyrsbanan så hon hade inget vettigt att säga. Skit också...



Väl tillbaka på startplatsen så fick vi redovisa våra svar och på en del uppgifter skulle vi ha med grejer från skogen. Alla delar poängsattes och slutklämmen var en käck hejaramsa med tillhörande dans som alla lag hade funderat ut. Roligt värre! Många goda skratt! Jag älskar verkligen mina kollegor! Mitt jobb må suga, men mina arbetskamrater gör att det ändå känns okej att åka till jobbet. Jag har världens mest fantastiska kollegor! Så de så! Ja så kändes det just då iallafall... Senare på kvällen när alla (utom jag som körde bil) var lite på lyset så tyckte jag inte att de var lika fantastiska. ;)

Efter äventyrsbanan så var det dusch och bastu. Duktiga jag var alldeles nybadad innan skogsäventyret och det var inte så ansträngande så jag nöjde mig med att byta om till mer partajiga kläder och kladda lite smink. En tur i bastun hade nog knäckt mig helt ochgett mig feber så det fick också vara. När alla var rena, ombytta, vackra och festsugna så bjöds det på middag. Mycket trevligt! God mat och trevligt sällskap vid bordet. Även det vinnande laget utsågs och jodå visst vann mitt lag! Jag kände mig vansinnigt stolt, det skillde bara 100 poäng till lag två. Det var bra nära att vi fått 500p minus på en uppgift som vi inte riktigt kunde klura ut, men jag måste få ta lite cred för att jag i sista sekund löste det. Lekledaren tänkte ge en ledtråd men ville då dra av 500p för oss och precis då klickade det till och ett ljus tändes för mig. Jävligt stolt är jag över den bravaden!!
Så lite priser och tröstpriser delades ut och sedan var det dags för den stora suparfesten. Eller ja, riktigt så illa var det inte. Det kommer dock vara svårt att se professionellt på mina kollegor igen efter att ha sett dom marinerade i sprit. DET är underhållning på hög nivå vill jag lova!

Jag åkte hem någon gång på natten, fick ett par timmars sömn och drog sedan till Karlstad med Terese igår förmiddag. Har letat träningsvagn till min blivande stjärntravare ett tag, men det verkar omöjligt att hitta en vettig till ett vettigt pris. Jag beslöt mig för att annonsera själv och fick svar dagen efter från en jättetrevlig tjej strax utanför Karlstad. Hon skickade lite bilder och vi bestämde att jag skulle komma och titta. Vagnen var i helt okej skick, lite ytrost men det är ju mer en estetisk fråga än en funktionell. Sitsen var trasig, men det är plättlätt att byta. Jag är sämst på att pruta och värderade den till runt 2000:-. Säljaren hade inte sagt nåt pris innan, men jag skrev max 2500:- i min annons så jag tänkte att hon antagligen inte hade svarat om den var dyrare. Jag blev skitglad när hon sa att hon kunde tänka sig att släppa den för 1500:-. Kändes inte som att det var någon mening att pruta på det alls, då skulle jag ha prutat för prutandets skull och jag tycker det är lite halvsniket att pruta på något som redan är billigt och under marknadspris. det blev affär och jag tror alla inblandade är nöjda.



Röda faran!!
Funderar på om man ska lacka om den helt i någon annan färg eller låta den vara. Rosa kanske? Eller nä... Svart eller blå. Eller helt röd igen. Jag vet inte...


Jaha, en hästrapport då kanske.
Jag och de andra delägarna (utom en för hon bor på sydligare breddgrader, fast fortfarande inom Sverige) har varit och tittat på MASSOR med unghästar! Många fina, ett par mindre fina. Vi fastnade allihop för samma två hästar dock. Ett välväxt sto med trevlig uppsyn och en toksnygg hingst. Hingsten gick bort när vi hörde prislappen. Uppfödaren ville ha 75 000:- för den. Moderstammen var inte helt tokig, men pappan (Zerberus) är ingen häst jag blivit förtjust i. En halvsyster såldes för 2 år sedan för 150 lax, men hon hade en mycket mer intressant pappa (Opus Verviel). Så nej, den gick bort och kvar blev den pussiga, sociala märren. Hon ska friröntgas imorgon och förhoppningsvis så hittar man inget suspekt (Käre Gud, jag vet att jag är väldigt okristen och att jag aldrig gör goda gärningar, ber eller besöker kyrkan, men SNÄLLA SÖTA RARA låt hästen gå igenom. Inga lösa benbitar. Tack!) så blir det förhoppningsvis affär. Jag säger 'förhoppningsvis' för jag har lärt mig den hårda vägen att man inte tar ut segern i förskott.
Så bumlingarna i stallet kommer nog få sällskap av en liten smal brun.






Bumling Boys; Garre, Dido och Raffe.




Nej nu orkar jag inte mer. Ska åka och slå på en tappsko på en av Virres hästar om en stund och sedan till stallet. Terese ville ha sällskap för hon tänkte köra Raffe. Han har bara gått i vagn ett par gånger, och i förrgår höllt det på att gå riktigt åt fanders för dom. Dom mötte en rullskideåkare. Need I say more?
Ska ligga här i sängen och vara lite småsjuk en stund till innan jag tar tag i livet för idag.