En snabbis...

Jag kom precis hem från en snabbis i stallet. Hästarna fick komma in och äta lite kraftfoder så här på förmiddagen. Att dom går ute dygnet runt på bete verkar inte ha så stor betydelse, dom är helt övertygade om att svältdöden lurar alldeles bakom hörnet. Hur som helst, dagens inlägg blir kort.

Igår tog jag med mig Polly och åkte till banan för lite snabbjobb. Hon var som vanligt oerhört peppad på det, men skötte sig och var snäll. Lite jobbigt är det allt att vara ute dygnet runt och man blir ganska trött. Att magen är konstant proppfull med gräs gör ju sitt till också.

Jättetaggad och hetsig häst! Eller nä...

På kvällskvisten så hängde jag och Tyra med på promenad när Terese skulle rida Deedoo. Även han var otroligt taggad och pigg. Jag frågade Terese om hon inte skulle ta det säkra förre det osäkra och stanna på marken, och hon börjde tveka men bestämde sig ändå för att, med livet som insats, ta en tur.

Extra förvaringsutrymme?

Den enda som hade fart i benen var Tyra, hon måste ha gått dubbelt så långt som oss andra så som hon härjar runt! Men sen när vi kom hem så kröp hon nöjt upp i soffhörnet och började dra timmerstockar.

Tyra är på topp som vanligt.

Om någon undrar hur det har gått med min tumme så lever den i allra högsta grad. Läkningen går långsamt framåt, men två veckor efter händelsen så ser den nu ut så här;





Det blanka i såret är inte för att det vätskar utan för att sårskorpan av någon anledning är helt slät och blank som is i mitten. Jag tycker det ser oerhört bra ut och det kliar i fingrarna på mig att få pilla sårskorpa, men jag får nog lugna mig tills skorpan börjar lossna av sig själv.

Nu är det snart dags för lunch och sedan ska jag iväg till mitt kära jobb och tampas med idioter. Med tanke på att det är midsommar imorgon så kommer det vara packat med dårar som slåss om färskpotatis och jordgubbar. Jag ser verkligen fram emot en av de stressigaste kvällarna på hela året i kväll... Långa köer, folk som bryter ihop för att dillen är slut, idioter som armbågar varandra i ansiktena för att komma först till potatisen och den ständiga och aldrig sinande strömmen av dumjävlar som skäller på oss i personalen för smågrejer. Japp, det kommer bli en lång kväll har jag en känsla av. Undrar om jag kan skylla på sömnbrist och stress om jag skulle råka tappa besinningen och börja örfila kunder till höger och vänster? Jag tror inte chefen godtar ett "jag kände för det" som ursäkt. Nåväl... Jag har hela helgen att vila upp mig på och det kan behövas.

Är huvudet dumt får kroppen lida

Nu blir alla inblandade glada när jag äntligen tar mig tid att blogga lite igen. Alla utom min dator som beter sig värre och värre för var dag som går. Jag är rädd att den är döende och kanske inte fixar att blogga/ladda upp bilder länge till. Nåväl, vi kör så länge som det går.

Igår var Polly inne på banan igen och visade upp sina förmågor. Med mig bakom spakarna så segade hon sig runt travovalen. Sååå himla seeeeg. Jag antar att det är för att hon och Deedoo börjat gå ute på nätterna nu, visserligen fick dom komma in och sova natten mellan fredag och lördag men det kanske inte räckte. Jag vet inte... Mat och vila är väl det som är A och O vad gäller träning av hästar oavsett disciplin.

Jag bjuder på en bild som jag snott från Terese ;

Hon skötte sig ändå bra, trots att hon var trött och seg och jag är nöjd.

Garre har dragit på sommarkollo i Västerås med Evelina som ska jobba där under sommaren. Han bor med en massa andra hästar och enligt rapporterna (Evelinas blogg) så verkar båda två trivas med arrangemanget.

Garre själv tog sin flytt med ro;

På plats i nya stallet.

Och i nya hagen.

Så häromdagen fick jag för mig att på eget bevåg sko om Polly. Allt gick bra men till slut tappade hon tålamodet med mig och ryckte åt sig benet så jag fick en sylvass söm rakt i tummen. Som tur var så hade Terese hängt med på tur på Deedoo och jag hade promenerat med Polly och Tyra, så jag var inte själv i stallet när det hände. Det blödde och blödde och blödde och verkade aldrig vilja sluta. Jag skuttade graciöst bort till vasken och sköljde med kallt vatten tills hela handen var bortdomnad, Terese ringde sin sjukvårdskunniga mamma som fick bidra med sina kunskaper om hur det hela bäst skulle lappas ihop på plats.

Och nu vill jag varna för äckliga bilder!


Bilderna som följer nedan är tagna i kronologisk ordning, jag har varje kväll dokumenterat såret när jag lagt på ny kompress och grejer.

Dag 1 - precis efter händelsen.

Dag 1 - ordentligt rengjort.

Dag 1 - omplåstrad och fin.

Dag 2 - argt och vätskande efter en dag på jobbet.

Dag 3 - inga konstigheter, lite blött efter att ha varit instängt under kompress.

Dag 4 - Börjar se okej ut.

Under hela tiden så har tummen faktiskt inte gjort speciellt ont. Det sved mest och var ömt dag 1 och 2, men nu känns det inte alls om jag inte trycker på det vilket jag låter bli. Lika bra att det får läka ifred.

Jag kom således inte så långt i min skoning, fick på en baksko (den värsta) och bestämde mig för att fortsätta idag. Sagt och gjort, det måste vara något fel på mig för jag lyckades banka mig själv i pannan med hammaren så jag fick en bula. Men nu har hästauslingen i alla fall bakskor. Framfötterna tar vi imorgon, det är inte lika kruxigt att verka och fixa fram, jag tyckte jag var smart som började med bakfötterna, men jag kanske borde ha tagit dom sist med tanke på alla skador jag lyckas dra på mig.

Och efter de dramatiska bilderna så kan det vara skönt att få skratta lite så jag bjuder på ett självporträtt från 26/5. :)

Hehe...

Och så får jag väl ta och lägga in senaste bilden på Tyra också. Hon har ju inte förekommit i min blogg på evigheter känns det som. Hon har funnit en ny kompis i Tereses nya hund Pixie. Det skiljer väl en 20-25 kg på dom, men Tyra leker så snällt med den lilla nakna mexinesen, något som vi verkligen inte trodde i början då hon kastade sig på fjutten och nästan tänkte äta upp den. Nu är dom som sagt kompisar och stackars Tyra blir alldeles trött av att leka med Pixie som överträffar Tyra i energinivå och intensitet.

Min fina pussgurka.

Tyra fick en ny pipleksak för ett tag sedan. Den överlevde i ungefär 4 minuter och sedan fick jag städa ludd från golvet. Det kryper fortfarande fram ludd här och var från leksaken. Bra jobbat Tyra!

Nu tänker jag avsluta och kanske ta min bok och krypa ner i sängen. Ska bara slänga några ord med Hasan först. Natti världen!