Flytt!

Eller flytt och flytt.
Ny adress och nytt utseende på bloggen, men det hela är fortfarande under konstruktion.

Så nya bloggen hittas här;

Alverland

Att inte sova

Första natten med nämnda tabletter och effekten... uteblev.
Jag knaprade i mig ordinerad dos och bäddade ner mig. Som vanligt inga problem att somna, som vanligt vaknade jag sjuttielva gånger. Och nu, efter uppstigning och frukost och allt sånt, så kan jag konstatera att jag känner mig som vanligt. Inte varken tröttare eller piggare. Ger det ett till försök ikväll och funkar inte det så dubblar jag dosen och funkar inte det heller så slänger jag tabletterna åt helvete.

Jag måste erkänna att jag är lite besviken faktiskt. Doktorn sa att jag skulle kunna bli skapligt bakis och må knas till att börja med. Istället vaknade jag som vanligt efter ett gäng galna drömmar och var skithungrig.
Ja ja skam den som ger sig!

Att sova eller att inte sova

Igår var jag hos läkaren. Man kan väl säga att det är en milstolpe i mitt liv, jag går inte till läkaren i onödan. Inte ens i nödan faktiskt. Överhuvudtaget inte alls skulle jag vilja påstå. Sist jag träffade en läkare torde ha varit 2003 när jag ramlade av en häst med huvudet först (använd hjälm för farao, det är en billig livförsäkring!) och blev körd till akuten (säkert mot min vilja, är jag inte död så finns det ingen anledning att träffa någon doktor och är jag död så behöver jag ingen doktor, utan en begravningsentrepenör) för att röntgas lite här och där (ja inte kommer jag ihåg vad de tog bilder av, men de tog en jävla massa bilder och jag spenderade nästan 6 timmar i den förhatliga sjukhusmiljön innan jag fick en dunderkur smärtstillande och blev hemskickad med blåmärken och ett par rejäla muskelsmällar). Sedan dess har jag gått igenom ett knäckt finger, ytterligare några muskelsmällar, en dysfunktionell arm/axel och senast en stressfraktur i ena foten. Och jag hävdar fortfarande att så länge jag inte är död så behöver jag ingen läkare (ett snett finger är inget att gråta över, vänster arm/axel är inget jag direkt använder för jag är iallafall högerhänt och stressfrakturen i foten kommer läka av sig själv).

Så varför utsätter jag mig plötsligt för vårdcentralens väntrum då (man kan ju få bacillskräck för mindre, men jag skulle nog framstå som oerhört märklig om jag bad att få vänta i bilen)?
Jo jag känner mig lite lätt utmattad i hjärnan. Det är mycket nu och det kommer mer, plus att jag avskyr min arbetsplats som pesten (mer än vanligt alltså) och det gör mig galen. Så jag valde mellan läkaren och begravningsentrepenören. Läkaren är det billigare alternativet.

Domen blev halvtidssjukskriven fram till 6/3 och sömntabletter så att jag håller mig sovandes på nätterna. Har inga problem att somna, mitt problem är att jag vaknar 756532578861 gånger per natt. Jag vet inte hur en månads halvtidssjukskrivning och 20 tabletter ska lösa ett problem som jag har haft i över 15 år, men the doctor knows best antar jag. Och tycker doktorn att det är sömnen som är mitt stora problem så är det säkert så.

Sitter här och stirrar på den satans asken och vet inte om jag ens vill prova. Har googlat och fått lite olika bud om vad jag kan förvänta mig för effekt och jag är redan avskräckt. Å andra sidan så är jag inte så brydd om jag är arbetsför eller inte, bara jag är nykter nog att köra bil och motionera hästar, vilket läkaren inte kunde garantera. Om jag sedan framstår som en robot eller en pundare när jag är på jobbet jaaa... sa jag att jag avskyr mitt jobb och fantiserar om kreativa sätt att döda kunderna på? Men den goda nyheten är iallafall att jag har insett att jag kan vara oerhört kreativ och praktisk när jag vill (jag visste väl att boken om medeltida tortyr skulle komma till användning en vacker dag!).

Jag tror jag väntar tills imorgon med att prova en sån däringa tablett. Lite nyfiken på effekten är jag och läkaren försäkrade mig om att de inte var beroendeframkallande (meeeeeeh, vad är då grejen liksom??), så ja. Men allra helst vill jag inte ha skumma substanser i systemet (för det är ju verkligen inga kemikalier eller sån skit i allt godis jag äter, haha) även om de är ofarliga (jamen jag tar ju knappt ens Alvedon eller Ipren om det inte är riktigtriktigtriktigt illa). Så uppepå all annan skit så har jag lite ångest över att ta töntiga sömntabletter.
Undrar om de där pillren löser världsproblem också? Tanten på apoteket sa att det var ett vanligt läkemedel som ofta skrivs ut. Nähä... Ingen problemlösare med andra ord. Synd.

Nu ska jag iallafall sova (utan mirakelpiller). Imorgon är en ny dag med nya möjligheter till att världen går under, men sån tur har jag nog inte.