Mys-onsdag

Körde lite mysdag med kusarna idag. Skulle ha ridit, men det blåste storm ute, så dom fick komma in i stallet en stund. Kollade över dom, borstade lite och trimmade Dessis fötter.
Kvalitetstid med mammutarna! <3

Vaknade efter en natt med alldeles för dålig sömn och hade huvudvärk från helvetet. Stressrelaterat kanske?
Skickade iväg ett sms till mina samåkare (don't worry, det går tåg så om dom vill så tar dom sig) och till vår lärare, sen grävde jag ned mig i sängen med två alvedon och ignorerade världen ett par timmar till. Det var jäkligt najs och sen hade jag lite kvalitetstid (mycket kvalitet idag) med Tyra vid frukosten för Hasan tog en tur till stan. Mysimysimys!

Under eftermiddagen passade jag på att fota lite bilder på sånt som ska säljas i någon lämplig Facebookgrupp och jag har även jobbat in lite läxor som jag låg efter med. Imorgon är det skola igen - först en teoretisk lektion (Service & Bemötande) och sedan är vi i bageriet resten av dagen. Yay!
Ringde även min tilltänkta praktikplats, och fick en konstig känsla i magen. Totalt ocharmiga i telefonen (kanske är fler än jag som lider av telefonskräck?) och tyvärr (eller tack gode gud) så hade dom inte möjlighet att ta emot mig. Så nu får jag fundera ut ett annat ställe som passar mina kriterier, haha. Låter kanske knäppt, men tyvärr finns det ju (oseriösa) ställen som utnyttjar den extra hjälpen istället för att lära ut bra grejer och jag vill ju lära mig, hur ska jag annars bli bra (bättre) på det jag gör?

Nåväl, nu ska jag nanna kudden lite.

Underprestation av mig - jajemen

Jag har ju helt glömt att visa bild på den här fulafula skapelsen!
Min första figurtårta och det känns som att jag borde kunna ha gjort bättre ifrån mig än den här helt horribla kattfan! Å andra sidan hade jag inte en aning om vad jag pysslade med och jag har aldrig gett mig på något dylikt förut. Men jag känner ändå att jag knappt inte kan stå för vad jag gjort. Det är en klen tröst att vi faktiskt inte fick välja motiv själva utan vår lärare lottade ut lite olika objekt.
Men nästa gång har jag iallafall en svag känsla för vad jag ska göra och kan hitta på något snyggare. Hoppas jag.

Nostalgitripp!

Alltså kolla vad jag hittade när jag rensade garderoben förut! Haha! Varför jag har kvar dessa reliker vet jag faktiskt inte, men nu ska dom till återvinningen ihop med en massa annat skräp. Kasta kasta kasta!

Vad ska man med pengar till?

Ibland har man tur alltså! Idag skulle vi bara haft en lektion i skolan mellan 8:20 och 10, men vår snälla lärare gav oss en hemuppgift istället så att vi som har långt att åka skulle slippa ta oss till skolan för enbart denna lektion. Lysande!

Så jag tog en timmes sovmorgon, åt en lång härlig frukost och lämnade man och hund för att ta en tur i snön med Linus, Evelina och Pebban. Så klart började det snöa lagom tills vi gav oss iväg, men är man en äkta hästidiot så är man, och då låter man inte isvindar och snö stoppa en! (Säger jag som nyligen gav upp planerna på ridtur bara för att jag frös, haha.)

Men det blev en rätt trevlig tur ändå, jag börjar känna mig säkrare på Linus och kan sitta och lalla på halvlånga tyglar. Han sköter sig för det mesta.

Så medan jag skriver detta så lagas det mat och garderoben/förrådet har fått sig en rensning. Anledningen till detta är att min ekonomi helt har kapsejsat. Nu går det bara inte längre och så länge Hasan inte får något jobb så får vi äta nudlar. Kanske.
Nä men jag har rotat fram massa skit som ska säljas, plus att jag håller på att fila på en annons på en av hästarna. Om det är tal om utlåning eller försäljning vet jag inte riktigt, det får vi se. Jag vill ju inte sälja, men jag har inte råd att hålla tre hästar (speciellt inte när utsedd "fakturaansvarig" inte svarar på varken mail eller sms, och Pollys stallhyror står obetalda på grund av detta), och även om jag lånar ut en häst så är det iallafall en stallhyra mindre att betala i månaden. Jag kan åka till skolan 1-2 dagar till den här veckan på bensinen i bilen, men sen är det kört. Jag har ju två medpassagerare som åker ungefär halva vägen, och självklart betalar dom bensinpengar, men jag kommer inte så långt på det. Dom åker 10 mil med mig om dagen, kostnaden för detta delar vi på tre, så de betalar en tredjedel var. Men tyvärr åker jag 20 mil om dagen, så nä, deras pengar räcker inte långt.
Och nu är alla mina pengar slut och CSN betalar inte ut något till mig förrän 25e februari och då går genast hälften av pengarna till hyra. Så läget är att jag (och Hasan såklart) är utfattiga.

Så sälja massa grejer och kanske ställa sig på loppis med en del och avyttra iallafall en häst och sen får vi se. Målet är att kunna betala Pollys obetalda stallhyror, för jag tycker verkligen inte det är okej att sånt "glöms bort" eller vad nu ursäkten är. Stallägare Cissi var snäll och gjorde mig en jättetjänst när jag fick ställa dit Polly och så blir det så här -not okay! Men jag är ju inte förvånad egentligen...

Jag känner att jag bara vill lägga mig i en snödriva och invänta döden, för det här är inte roligt någonstans. Jag har typ varit fattig hela mitt vuxna arbetsliv och gnällt om det, men det har hela tiden funkat. Ett tag provade jag att inte ha någon häst alls, vilket resulterade i att jag satt i mitt mörka badrum, grinade hejdlöst och ville dö för jag mådde så jäkla dåligt. Den sorgliga sanningen. Så en häst får det bli, men kanske inte tre. Inte nu iallafall.
Ska nog ta och raida mina hästprylar och se om jag har nåt jag kan rensa ut och sälja där också. Tyvärr rensade jag förra våren, men jag kanske kan hitta nåt nytt (begagnat snarare) som jag inte behöver nu.

Det här får lösa sig på något sätt helt enkelt.

Piggelin häst

Fick till en finfin tur med Linus idag. Han var riktigt på tårna när jag plockade in honom och ställde honom på gången. Han vevade med frambenen, skrapade, flyttade fram och tillbaka och bajsade x antal gånger. Riktigt jäkla dryg och jobbig med andra ord, och när jag skulle upp i sadeln så var han inte riktigt med på det, men efter någon minut så gav han sig och stod still så då passade jag på att häva mig upp.
Sen var han halvt stirrig de första 15 minuterna och kollade storögt på felfärgad snö (snö ska ju vara vitvitvit, inte brun eller grå eller prickig) och spökade för varenda sten i hela Mellansverige. Det var så illa (illa och illa, jag har suttit på värre hästar om jag ska vara ärlig) att jag på ett ställe fick hoppa av för plötsligt tog det tvärstopp och han försökte vända hem fort som attan (innan stenen kom på tanken att äta upp honom) och när han inte fick det så turbobackade han. Spännande värre att sitta på en häst som bara och enbart kan gå bakåt. Så med all denna överskottsenergi kändes det säkrast att inte sitta på. En häst som är ängslig kan man ju lirka med, men en häst som har överskottsenergi och är dum kan lika gärna gå över från att backa till att göra stora fina luftsprång och det vill jag inte vara med om.
Så en stillsam (typ) promenad förbi den hemska hästätande monsterstenen så var det inget mer med det. Jag återtog min position i sadeln och vi tog oss ett par ordentliga travsträckor plus lite snöpulsning. Så förutom att han var lite kollrig till att börja med, så var det en himla trevlig tur, om än något kall.

Först tänkte jag inte trava alls, men hur gör man lättast av med allt spring i benen då? Så det fick bära eller brista och det gick toppenbra. Han kan bli lite hård i truten, men det händer liksom inget om man släpper efter på tyglarna. Han ökar litegrann, men försöker inte springa iväg, så min teori är att han antagligen är van att ha ganska hårt stöd i munnen från sin tid som räserhäst och att detta sitter i.
Jag provade till och med att släppa på i en liten uppförsbacke och Linus reaktion var "Varför då?", så han ökade bara upp till ett, för honom, behagligt joggingtempo och så var det med det.
Han verkade iallafall väldigt nöjd när vi kom tillbaka. Stod som ett ljus på gången och försökte inte ens äta upp fåren som glatt spatserade runt lösa. Himla söta och nyfikna är dom, dom där fåren.

Polly och Dessi verkar inte ha saknat mig, dom stod och mumsade hö för glatta livet. Dessi hade massor med hö i manen, jag antar att det blir så när man är väldigt liten och de stora hästarna tuggar ovanför huvudet på en, haha.

Nu har jag inte tid med detta, kycklingen i ugnen börjar bli klar och jag är hungrig. Måste vara all frisk luft jag fått idag.

Äntligen äntligen äntligen helg!

Äntligen är det lördag!
Jag har inte haft tid alls med några hästar den här veckan och jag saknar dom helt desperat!
Så idag ska Linus och jag på tur och mysa lite. Polly och Dessi ska få varsitt äpple och massa massa pussar. Det går nog ingen nöd på någon av dom egentligen, det är mest mig det går nöd på när jag inte har tid för dom. Undrar om Hasan skulle gå med på att jag tar hem alla tre och har dom i köket? Antagligen inte.

Men nu är det helg så nu ska jag umgås med dom till den grad att dom ledsnar på mig, haha. Nästa vecka blir det inte lika slitigt och lika långa dagar i skolan, tack och lov för det!

Extra mysigt att Tyra har sovit i sängen i natt, haha. Hon smög upp i sängen när jag skulle sova och sen när Hasan också skulle lägga sig så konstaterade han torrt att hon fick vara kvar tills det blev för varmt att ha henne i sängen. Tyra är inte den som är den, hon kröp över på min sida och bäddade ner sig och sen blev hon kvar. Hela natten. Mysigt!

TGIF

Jag är så sjukt trött! Den här veckan har varit minst sagt krävande med väldigt långa dagar. Idag var första dagen jag var hemma innan 18, övriga dagar har det varit allt mellan 18 och 19.

Låååånga dagar som sagt, med mycket information och nya grejer att lära sig. Men samtidigt som det har varit tufft som fanken så har det varit jätteroligt!
Det tog mig en hel vecka att få kläm på temperering av choklad och pralintillverkning, men det har varit så jäkla värt det!
Just nu är jag rätt sugen på att köpa bra pralinformar och experimentera hemma. Men formar och choklad är dyrt, det duger tyvärr inte med IKEAs billiga skitformar om man vill göra snygga praliner med fyllning. Och bra choklad kostar också, med tanke på mängden som går åt. Ett hett tips är att undvika blockchoklad som pesten. Endast folk utan vett och sans använder blockchoklad. Det måste vara kvalitetschoklad, men det behöver absolut inte vara de allra dyraste märkena dock.
Hur som... Jag har fått till tempereringen och vet oftast vad som är fel när pralinskalen blir skitdåliga (oftast slarv eller oförmåga att tänka till från min sida), så jag är nöjd.
Tyvärr tog det så lång tid för mig att få till tekniken att jag bara hann göra en sorts pralin, men det gör inte så mycket för nu känns det som att det har lossnat för mig.

Min första pralin någonsin! Helt galet! Trodde aldrig att jag skulle kunna tillverka något dylikt!
Så.... Skalet är vit choklad och som fyllning snodde jag ihop en citrontryffel som blev skitgod, på ren svenska. Tyvärr blev hela kombinationen lite för söt och jag hade velat haft bättre bett och syrlighet i citrontryffeln, men den fina lilla pralinen var absolut inte otäck. Däremot lyckades jag nog få fukt i hela satsen med choklad, för det var konstiga vita prickar i mina praliner plus lite luftbubblor. Nåja, tempereringen var ju prima iallafall och det ser man på att chokladen blir jätteglansig när den stelnat. 
Nästa vecka kommer vi få köra rätt fritt och då ska jag passa på att göra fler praliner! Alltså det är en konst att få till en perfa pralin där skalet är spegelblankt och tillräcklig tunnt, inte har dumma luftbubblor (för då har man snart mögel i pralinen), har massor med fyllning och inte smälter bort i näven. Som bonus ska den smaka gott också. Jag blir svett bara av att tänka på det!

Som grädde på moset hade vi ett litet prov också idag. Vi fick göra två marsipanfigurer under tidspress (20 minuter på den första och 40 minuter på den andra) samt gjuta pralinskal med tempererad choklad. All in all så gick det ganska bra, men jag är som sagt fruktansvärt trött och sliten.
Så TGIF - thank god it's Friday.

Dagens sanning

Hahaha, vad säger man? Hästfolk...

Soooooocker

Mer figurer i brist på annat. Elefanten är anskrämlig måste jag säga, men björnen ser helt okej ut. Det finns rum för förbättringar och mer dekor.

Gjorde även ett lass polkagrisar under förmiddagen, det var jäkligt kletigt, klistrigt och pilligt. Inte något som jag kommer ge mig på att göra hemma direkt, men väldigt roligt att ha provat på.

Lite lunch nu och sen ska jag återgå till att temperera choklad inför kommande pralintillverkning. Inte helt lätt och jag har gjort tre misslyckade försök så här långt. På't igen bara! Förr eller senare släpper det väl och man får in tekniken på temperaturen och allt. Måste säga att detta är det absolut drygaste jag gjort på hela utbildningen!

Mera sockerchock

När vi inte kokar hårda karameller eller beundrar de andra klassernas bakverk (det är ju trots allt en gymnasieskola med vuxenutbildningar)eller tempererar choklad (som är galet svårt och drygt och blir det fel på en ynka grad så är det bara att börja och fan vad jag avskyr det!) så får vi nu lära oss att göra marsipanfigurer. Ärligt talat så är det inte lika roligt som det ser ut och anledningen till att mina figurer är gula är helt enkelt för att det fanns mest av den gula och alla skulle ha samma färg att träna på för enkelhetens skull. Den dagen det är "på riktigt" så får vi blanda färger och ha olika färg till olika delar på figuren.

Så uppifrån och ner är det mitt allra första försök till en mus (som blev ful som fanken och så ser den full ut), sen en kanin (som ser hög ut och även den är butt ugly) och sist en fullt godkänd mus. Imorgon blir det andra figurer och har ni otur så kommer det bild på dom med.

Hoppla Pålly

Roade mig med att prova sadeln på Polly igår. Svårt att se hur den egentligen låg på henne då hon hade huvudet i markhöjd och var upptagen med att äta. Hade liksom inte hjärta till att avbryta henne, men hon brydde sig iallafall inte det minsta om att få en sadel på ryggen, så en vacker dag kanske jag tar tag i det hela och rider in henne. Det skulle nog inte vara dumt att ha ett extra alternativ att ta till i träningen. Men först ska hon köras igång på riktigt och så håller vi tummarna för att benen håller.

Sockerchock

Herregud vad trött jag är! Praktikperiod numero duo är avslutad och det är på både gott och ont faktiskt.
Det dåliga är att vi återgår till skolan. Det i sig är väl inte dåligt, men det är så genomdrygt att sitta och köra 10 mil enkel resa två gånger om dagen och speciellt i det här väglaget. Har jag sagt att jag hatar vintern? Men man hinner ju tänka och fundera över livet en hel del på vägen iallafall.
En annan dålig grej är att jag nu är ganska inkörd på min praktikplats så det kommer kännas jätteskumt att vara på ett annat ställe, med andra arbetsätt och rutiner. För jo vi har en låååång praktikperiod kvar innan vi är klara.

Det bra är att vi nu går vidare i vår utbildning och den här veckan kör vi bara konfektyr - hårda karameller, praliner, marsipanfigurer och sånt roligt.
Det känns även som att jag faktiskt inte kommer så mycket längre utbildningsmässigt på praktiken, utan behövde ett nytt ställe att utvecklas på. Inte för att det på något sätt varit dåligt, för det har det inte, men det är ett ganska litet ställe med ett ganska begränsat sortiment och nu känns det som been there, done that.
Det är även rätt najs att träffa klassen igen och höra om hur deras praktikperioder varit. Plus att vi har ganska roligt ihop.

Så idag har vi flamsat runt och skrattat en del och även fått en del gjort, hör och häpna.

Lite bilder på dagens tillverkning av hårda karameller, som faktiskt inte var speciellt svårt, men väldigt trevligt;

 

Först tar man lite tjusiga bilder på sig själv och sina klasskamrater - jag, Miriam och Johanna.

 

 

Emma tar det hela på  mycket stort allvar!

 

 

Lite smak och färg. I detta fall hallon och apelsin och två stänk citronsyra för att få lite sura karameller.

 

 

Sen tar vi fler bilder på klasskamraterna och vår vansinnigt varma karamellsmet.

 

 

Som sagt, vi har ganska roligt. :)

 

 

Min asvarma (162 C) godissmet som nu med silikonmattans hjälp ska arbetas till fina hårda karameller.

 

 

Tyvärr blev det inga bilder medans vi jobbade ihop smeten, men till slut är den kall nog att jobbas ut till en lång korv som klipps till karameller som stoppas i florsocer för att inte klibba ihop.

 

 

Slutresultatet. Det syns inte så bra men dom är vackert röda och så blev dom väldigt, väldigt goda om jag får säga det själv. Nu överväger jag allvarligt att köpa mig en silikonmatta och en digital kökstermometer så jag kan göra sånt här roligt hemma. :) 

En av tre är ju iallafall inte illa

Jag skulle ha skrivit detta inlägg igår kväll, men jag var så trött och less så jag gick och lade mig tidigt istället. Sömn är bra och nu har jag sovit mina 9 timmar.

En tur till ridhuset var planerat igår för Linus del, med Evelina och Pebban som sällskap. Jag hade funderat ut en plan för min ridning och var helt inställd på att det skulle gå toppenbra och att Linus skulle sköta sig galant. Meeeeen... Det blir ju fan aldrig som man tänkt sig och jag borde ju inte vara förvånad.

Vi glada människor pulsade ut i den snötäckta hagen, fryser man innan så gör man det garanterat inte längre efter att ha pulsat ner till hästarna, som gärna envisas med att stå längst bort.
Linus brukar vara en av dom som kommer fram först, han är så social att han börjar vandra mot en så fort han får syn på en. Men inte igår. Han stod och hängde för sig själv och jag tänkte att han säkert inte hade någon lust så jag satte sikte på Polly istället, för hennes täcke hängde på svaj.

Jag blev så glad och började hurra och dansa runt när jag såg att någon av hennes idiotiska hagkompisar (för dom står inte högt i kurs hos mig vid såna här tillfällen) har dragit sönder hennes täcke ÄNNU MER. Stjärtlappen var bortsliten och de nya bensnörerna plus svanssnöret var trasiga. Detta uppepå att någon vänlig fyrbening redan har satt tänderna i täcket och gjort stora lufthål i det. Tack hörrni! Det är ju rätt meningslöst att sätta på henne ett helt täcke när någon ändå bara förstör det, istället har hon ett helt regntäcke under det trasiga för att hålla sig torr, så kan bävern som äter täcken knapra på det som redan är trasigt. Längst in mot kroppen har hon ett fleecetäcke, det fick vara helt i två dagar eller något innan någon gjorde ett stort hål i sidan på det också. Jag blir bara så jäkla sur, Polly är ganska lågrangad i den här flocken och min teori är att antingen är det en annan lågrangad häst som härjar med henne, men Polly är verkligen inte den busiga typen, så skulle någon annan lågrangare bita tag i hennes täcke så går hon nog därifrån. ELLER så är det en högrangad häst som inte kan hålla sig från att jaga henne lite och bita henne i en täcket. I don't know. Det jag vet är dock att när sadelkammaren är klar och det finns värme i den så ska jag impregnera alla mina utetäcken (för det är någon jävel som haft hål på Linus täcke också) med en närapå dödlig cocktail och sen får vi se om det är slutgnagt. Alltså, jag tänkte ju inte förgifta någon häst på riktigt om ni nu trodde det, jag ska bara traumatisera smaklökarna så pass att den skyldige inte kan äta på en vecka.
För ärligt talat så tror jag inte att mina hästar har sönder sina egna täcken. När Polly var hos Magnus så höll sig täckena hela. Och hennes nattpyjamasar har ju också hållt sig hela.
Så nu har jag kräkt ur mig all irritation över DET, så nu kan vi avverka nästa punkt på listan - Linus.

Han ville ju inte komma fram i hagen igår, så när jag hade rätat till Pollys täcke (och svurit åt hennes nyfikna kompisar som gärna ville vara med och hjälpa till, jättesnällt men lite fel tillfälle) så knatade jag över till honom. Han spetsade öronen och ville så gärna komma fram, men det var nåt som var knas med ena eller båda bakfötterna.
Så på med grimman och så bad jag honom gå lite och ja han gick långsamt och såg bakhalt ut. Hela världens orsaker och epidemier flög genom mitt huvud, men det är svårt att se och säga något när det är djupsnö och mörkt ute. Han fick helt enkelt hänga med in för diagnostisering (haha, låter som han är en bil). Väl inne så klämde och kände jag på bakbenen och drog isklumpar ur hovskägget, vilket han hatar, men jag måste ju se om det döljer sig något konstigt under.
Efter några minuter hittade jag det här dolt under täcket på höger bakknä/lår;

Stackars kraken har fått ett par rediga smällar av en skodd och broddad häst. Broddar är ett skit egentligen, men vad gör man? Jag önskar vi hade sommar året runt och slapp broddar helt. Dels skulle vi slippa de fula skador som blir efter en broddspark (det är ju kanske inte så vanligt som tur är, de flesta hästar är ju rätt fredliga och håller sams, men undantag finns ju alltid), och dels skulle vi slippa bryta ryggen av oss själva när vi broddar i och ur. Nu har jag turen att ha väldigt snälla och väluppfostrade kusar som står snällt när jag ägnar mig åt att skruva brodd, men jag är ju ändå ledbruten i 2 veckor efter.

Nåväl, Linus fick låna en box och äta lite mat. Min flaska med väteperoxid hade frusit, så i brist på annat (nöden är uppfinningarnas moder) stoppade jag den i armhålan innanför jackan och gick en promenad med Evelina och Pebban.
När vi var tillbaka så hade den återgått till flytande form och Linus fick genomlida lite sårtvätt. Den hästen har verkligen växt på mig. Jag gillar honom bara mer och mer och meeer. Mattehjärtat gick nästan i kras när han, bara för att jag ville, haltade med mig genom hagen och in i stallet. Jag är fortfarande av åsikten att detta är en riktig guldklimp.

Dessi lever och frodas som vanligt. Hennes täcke är helt (peppar peppar) och hon står på alla fyra benen. Det är ju alltid något.
Hon kommer alltid fram i hagen med sin käcka uppsyn och vill gärna att man ska prata lite och klia lite och skämma bort med lite godis. Det värsta som hänt henne hittills var att leran frös på och så gjorde även leran i hennes svans och hovskägg. Hon kunde knappt gå, stackaren. Tur att hennes matte äger en sax, mindre tur att halva svansen inte gick att rädda. Som bonus hade hon ispansar på hela ryggen och frös så hon skakade, men det var ju enkelt åtgärdat. Med svettskrapan i högsta högg så fick isen sig en omgång, ponnyn fick stå inne och mysa i ett fleecetäcke en stund och sedan gömde jag henne och hennes numera ynkliga svans under ett utetäcke, som jag tidigare tagit av i samband med att miniryttaren slutade rida och skaffade egen ponny. Fanns liksom ingen anledning att försöka hålla henne korthårig då. Så ja, jag har iallafall en häst (ponny) som är frisk och hel. Man får vara glad över det lilla.

Ska försöka få till skor på Polly inom kort också och frakta hem vagnen som står hos Magnus, så hon kan börja komma ut på körturer igen. Nu borde benen vara läkta på henne, hon har fått extra tid på sig, finns ingen anledning att stressa igång efter en senskada (kul att min telefon föreslog 'synskada' när jag började stava 'senskada'). Jag fryser bara jag tänker tanken på att köra i detta väder!

Någon mer än jag som vill ha sommar NU?

Får får får?

Nykomlingarna i stallet. Två rara damer som snart fyller ett år. Undrar om det blir kalas då? Hur som... Jag är vansinnigt avundsjuk på Cissi som har skaffat fler roliga djur.
Min hemliga dröm är ju liksom att bo på en liten gård på landet och ha lite blandade djur. Får, get, ko, gris, höna och kanske nåt roligt exotiskt. (Påfågel, lama...)

Idag skulle jag trotsa vädrets makter och ta mig en ridtur, men när jag väl stod där i stallet så insåg jag misstaget med att ha bara ett par strumpor och tunna vantar. Så jag kollade in fåren, snackade lite skit med Cissi och Karin och sen for jag hem med ett träns i högsta hugg, med sikte på smörjburken.

Nu är jag varm och go igen och maten är snart klar. Senare ska det spikas tappsko på en av Virres gula fartvidunder.
Kort och koncist.

Henri I love you

Men jösses, jag har ju helt glömt bort att visa bild på min nya bästa vän!
Åh nej tänker ni nu, vad har hon nu skaffat sig för nytt jäkla djur?

Meet Henri - Henri de Rivel. Min nya bff. Så jäkla bekväm! Jag sitter som gjuten och skänklarna fladdrar minimalt! Jag är skitnöjd så här långt och priset var galet lågt på grund av några mindre skönhetsfel. Inget som stör varken mig eller hästen.

Ledbruten eller nedbruten

Under dagens långpromenad så insåg jag snabbt att det var jäkligt dumt att inte ta på sig långkalsonger. Hasan hade långkalsonger under byxorna och Tyra hade sitt fina lila täcke. Och jag hade jeans... Needless to say så frös jag nära på arslet av mig!
Men det positiva är väl att jag säkert brände fler kalorier än vad Runkeeper, min favvo motionsapp, sa att jag gjort.
Tyra brände säker 10 000 kalorier för hon sprang i stort sett hela rundan. Jag fattar inte hur hon orkar! Det var ju knappt så jag orkade och jag är ändå rätt van att gå. Det kan ju förstås ha något att göra med att jag fick ställa mig och brodda på Linus igår eftersom det så lämpligt kom en jäkla massa snö. Fyra broddar i varje sko, men först ska ju broddhålen rensas ur och seeeen kan man skruva brodd tills armarna går av på en.
Så i morse var jag inte kaxig kan jag säga, skapligt ledbruten och öm i muskler jag inte visste fanns. Men nu är det gjort!

Svagheter och styrkor

Läste precis Evelinas blogg om vilka styrkor och svagheter man har som ryttare inom ridningen och jag började så klart fundera över mig själv.

Jag har en jäkla massa svagheter som ryttare och sorgligt nog kan jag inte komma på en enda styrka. Whaaat?
Men iallafall - min största svaghet måste vara att jag är så sjukt lättskrämd och blir hästen minska spänd så får jag en stor klump i magen och lutar mig automatiskt framåt av den anledningen att jag inte vill göra en osnygg kullerbytta baklänges om hästen plötsligt får för sig att springa all världens väg för att rädda livet på oss. Varför hästen skulle sticka vet jag inte, logiskt sett är de ju flyktdjur och när fara hotar så gör dom det dom är bäst på - dom flyr för livet, men Linus har ju verkligen inte visat några såna tendenser.
Så jag måste jobba på att sitta rakt och sitta djupt i sadeln och se till att ha ordentlig stöd i stigbyglarna.

En annan svaghet är att jag gärna klamrar mig fast i tyglarna i traven och blir hård i handen. Snälla Linus står ut med det för han vet inte bättre, haha. Och han hänger sig gärna lite i bettet och då blir jag såklart ännu hårdare i handen. Så koncentration på att bara rida som folk och släppa honom lite i truten och om han försöker öka tempot, vilket händer, så får jag helt enkelt krama snällt i tyglarna, omväxlande höger och vänster och prata ner honom i tempo i stället för att hänga mig i styrsnörena. Och även här måste jag tänka på att inte inte inte luta mig framåt för att jag blir osäker. Att luta sig framåt = spring fortare = livrädd idiot i sadeln = hård hand som försöker bromsa.Stackars hästkraken blir väl alldeles virrig av mina dubbla signaler (luta framåt och dra i munnen).

Fler svagheter... Jag tenderar att rida enbart med tyglarna och inte med sits och skänklar. Lösning? Ut i terrängen och snirkla runt träd och över stock och sten, för då blir jag tvungen att flytta honom med sits och skänklar om jag vill behålla knäskålarna. Egentligen skulle jag tvingas rida med bara ett rep runt halsen på honom, jag vet ju vad jag själv tycker och tänker om folk som drar och sliter hästen i munnen (ja "lär dig rida!" är min första tanke, alldeles för många ryttare åker häst och jag är en av dom plus att hästens mun är känslig så det finns ingen som helst anledning att dra i den).
Jag tror att min ovana att använda tyglarna för mycket hänger med sedan tiden jag motionsred aktivt tävlande travhästar. Dom var ju vana att bli styrda enbart genom munnen och man använde inte skänklarna så mycket för det var inget dom förstod iallafall.
Så återigen måste jag släppa efter på tyglarna och använda vikt och ben mer.

Om detta är en svaghet vet jag inte, men jag tycker det är skittråkigt att rida länge. En timme max fixar jag i sadeln och sen vill jag bara kliva av och gå hem för det är liksom inte roligt längre. Efter 45-60 minuter så har jag fått min dos och är klar och jag inser att detta kommer leda till att jag måste bli mer effektiv i min ridning om hästen ska få ut något av det. Å andra sidan är det lika tråkigt att köra länge. Att jogga Polly uppåt en timme är rena sömnpillret. Inte för att hon är menlös och går som på räls, för hon kan allt liva upp turen hon med, det är bara jäkligt trååååkigt att sitta där och åka i en evighet.

Alltså oj, min lista på svagheter kan bli hur lååång som helst, men jag har inte tid att fortsätta. Klockan ringer 03:30 och det ska bakas bröd och göras tårtor.
Så sova lite och fundera på om jag har några styrkor som ryttare. Som hästmänniska har jag en hel del styrkor, men som ryttare....? Nä jag kan verkligen inte komma på en enda.

Nöjd nöjd nöjd

Nu äntlich har räserkusen en prima sadel! Idag efter praktiken så tog jag en liten tripp till vår vackra grannby Nora för att låna en sadel och eventuellt köpa den om den passade.

Så klart stod hela gänget vid nedre grinden och hängde så jag slapp vada ut i leran. Och sadeln satt helt okej. Det är en schysst märkessadel och den skulle säljas löjligt billigt och självklart blir man ju misstänksam när det verkar för bra, så jag tänkte att det var lika bra att låna med den och få känna och klämma på den ifred. Alternativet hade varit att ta med hästen och prova på plats, men dels har jag inte tillgång till transport (längre) och dels vill jag helst inte ha säljaren hängandes över axeln när man vrider och vänder på sadeln och försöker flexa bommen för att se om den är av etc.

Så under dessa premisser (hästarna nära grinden, passande sadel) kändes det nästan som läge för en trisslott!
Men jag var ju tvungen att provrida sadeln också. Så sagt och gjort, upp på hästen och ut på en kort tur och jäklar i min lilla låda om inte sadeluslingen var skön att sitta i också! Till och med i traven!
Trisslott anyone?

Det enda jag funderade över var om inte sadeln var något för stor för Linus. Men å andra sidan så är han en tunnis just nu och ska förhoppningsvis bredda sig lite och då kommer sadeln sitta finfint. Tills dess får vi ha en padd under.

Så efter 15-20 minuter i nyförvärvet så känner jag bara att jag är löjligt nöjd med den. Hallelujah! Jag trodde ett tag att det antingen skulle vara bekvämt för mig eller hästen och att jag inte skulle kunna få både och, men det verkar som att jag har fel tack och lov! Däremot glömde jag att ta en bild, men det kommer.

Nu blir det en kopp te och lite läsning.

Hur gör man?

Ja alltså, hur gör man för att inte känna sig obekväm och konstig i sociala sammanhang?
Som till exempel nu - jag är på kalas, ett par bekanta ansikten, men desto fler människor som jag bara känner till namnet och jag har sån ångest!
Jag sitter rakt upp och ner på en stol och vill bara bli osynlig och jag fattar inte varför?
Varför är det här så himla obekvämt? Och det spelar ingen roll om jag känner alla eller ingen. Släktkalas, personalfest, eget kalas - same same! Det är så jäkla obekvämt och ångestfyllt att det inte är klokt!

Så hur gör man? Finns det några knep för att känna sig normal och avslappnad?

Sadeldjungelns förbannelse

Jag känner mig så träffad av den här, haha;

För övrigt så överlevde jag världens sämsta ridhuspass igår. Jag var sjukt trött, ofokuserad och med noll tålamod. Linus hade noll koncentration, sprätte för ljud och var bara allmänt brötig och dryg. Jag vet inte om han kanske var hungrig, då brukar de flesta hästar kunna bete sig som en påse skit. Det var så mörkt ute så jag såg inte om höbalen var slut eller på väg att ta slut och eftersom dom har fri tillgång på mat och är vana att vara mätta och nöjda så är det väl lätt hänt att dom blir lite koko i kolan om dom är hungriga. Jag vet ju hur jag blir när jag är hungrig, haha.
Eller så var det mitt fel att han var som han var, jag vet inte.
Nåväl, det kan inte gå bra jämt, det är väl bra att man får vara lite missnöjd emellanåt så blir det ju extra roligt när det går bra.

I övrigt så provade jag en sadel igår på Linusen. Just nu rider jag i en dressyrsadel och jag blir galen för jag har inga knästöd på den! Den är djup och fin i sitsen som en jäkla fåtölj och man sitter som en kung, men mina ben är hopplöst fladdriga och jag känner att jag har inget stöd för övre delen av benet och jag har knäna framför kåporna när stiglädrena är i lagom längd för mig. Så en sadel med framskurna kåpor istället för raka och med ordentliga knästöd som jag kan rida ut i står överst på min önskelista (precis under 'bli miljonär').
Så jag fick låna en jättetrevlig hoppsadel av en kompis. Lagom pris och allt! Den satt som en smäck... förutom den detaljen att Linus jäkla manke är hög och lång som ett ösregn och så här långt har alla sadlar jag provat legat och skavt honom på manken och så även denna sadel. Suck och pust och stön. Gråt och tandagnisslan.
Det slutade med att jag fick låna Tereses sadel och provrida i, för att ha ytterligare en referens att utgå ifrån.

Det här med sadlar är en djungel verkligen och jag blir galen! Det är nog inte svårt att hitta en passande sadel till honom som även fyller mina krav, men jag har liksom inte den ekonomin just nu. Jag har inte 5000-25000 att lägga på en sadel som säkert ändå kommer få bytas ut om ett tag när han biffat till sig lite.
Svårt svårt svårt. Men det är väl bara att leta vidare.

Idag blir det en tur till Hööks, jag har hört att de har rea och titta kan man ju alltid göra (haha, det är dyrt att titta) och sen ska det kalasas för en av kusinerna som äntligen fyllt 18. Man kanske kan få tårta som jag inte gjort som omväxling. Egentligen är tårta lite överskattat tycker jag, men ändå blir man ju helt eld och lågor om någon bjuder på tårta. Det är väl för att man bara serverar det vid speciella tillfällen och inte på en vanlig tisdag "bara för att".

Nähä, dags för hundpromenad och frukost.

Hästfolk är ett segt släkte

Precis så här är det.

Coola gubbar

Jamen som sagt, var ju musikaliskt galej nu på kvällen.
Det visade sig att det var konsert med en blåsorkester. I en kyrka. Alltså jag hänger upp mig på att sånt här trevligt måste hållas i en lokal med religiös anknytning. Jag har egentligen inte så mycket emot kyrkor ur ett arkitektonisk och historiskt perspektiv, men hela religionsgrejen gör mig sned.
Hur som helst, det var ganska trevlig. Jag tycker det är oerhört fascinerande och roligt att se hur musikerna sköter sina instrument och allra helst skulle jag inte alls vilja sitta i publiken, utan vara mitt i smeten av trumpeter, tromboner, klarinetter och tvärflöjter. Jag skulle vilja promenera runt och fråga om saxofon är ett svårt instrument att spela, hur hårt man måste blåsa i trumpeten och om bastuban är tung.
Meeeeen man får ju nöja sig med att sitta på publikplats och undra över dessa saker i sitt stilla sinne.

Orkestern drog av ett gäng gamla godingar som Amazing Grace och dylikt och vid ett tillfälle bytte några av dom instrument, drog på sig tomteluvor och brände av en svängig jullåt. Jag blir så löjligt glad när folk byter instrument!
"-Hey egentligen spelar jag saxofon, men nu satte dom mig vid pianot och vad gör man? Ah-one, ah-two, ah-onetwothree!"
Jag önskar jag kunde spela något roligt instrument som typ piano eller klarinett eller nåt, men på den tiden jag gick i skolan så var det bara töntar som gick och lärde sig spela något. Jag kommer ihåg en kille i min klass på mellanstadiet, han tog fiollektioner och var skitmobbad för det. Jag ger mig fanken på att han säkert lyckats bättre än någon annan i vår gamla klass! Ja det är ju sånt här man ångrar i efterhand.

Så förutom lite religiöst krimskrams mitt i (jag måste vara den enda i Sverige som inte kan Herrens Bön utantill...) och en jävla kollekt (fy fan era blodsugare, har ni inte krävt av oss tillräckligt genom århundradena?) så var det trevligt (jag tänkte marschera förbi kollekttanten, men mamma gav mig en tjuga och tvingade mig att lägga den i korgen, jag borde ha bett om 19:- i växel...). Jag var nog yngst i hela publiken också, tror medelåldern låg på runt 115 eller nåt.

Nu MÅSTE jag sova! Klockan ringer som vanligt 03:30 och det är praktik imorgon. Jag känner mig utbränd faktiskt.

Delmål

Jag har sett i ungefär alla bloggar jag läser (vilket består av ca 99% hästbloggar) att det är väldigt populärt att skriva ner sina mål och delmål för hästen/hästarna. Jag ska väl inte vara sämre jag så här kommer min korta lista för varje kuse;

POLLY
-Ska förhoppningsvis tillbaka till Magnus i mars-april någon gång.
-Hon ska trimmas med lite fler provstarter, det lär behövas efter hennes tid som konvalecent.
-Går allt bra så ska hon kvala
-Och går kvalet bra så ska hon väl förhoppningsvis starta.
(Allt detta under förutsättning att hon håller!)

DESSI
-Under våren ska jag försöka få tag i en duktig liten miniryttare. Dessi står ju bara 94 cm över marken så det är inte helt lätt att hitta en litenlitenliten ryttare som faktiskt kan rida, men vi ska försöka vårt bästa. Det här är svårt, för jag har delmål i delmålen också. OM jag hittar en ryttare som KAN, så ska hon utbildas lite, lära sig galoppskänkel och kanske hoppas in. Det är ju så många OM bara...
-Om ekonomin tillåter så det investeras i en liten vagn och Dessi ska få ta de sista stegen till att bli ordentligt inkörd. Och sen får vi se vad som händer...

LINUS
-Linus ska bygga muskler och bli mer biffig.
-Just nu är han stel och oliksidig, detta ska också jobbas på så han blir mjuk, smidig och stark i kroppen.
-Galoppskänkel ska läras in.
-Han ska få prova löshoppning och gillar han det så ska han, när han är redo, hoppas in med ryttare.
-Senare i vår ska han sättas i sele igen och börja tömköras på nytt, med mål att han ska kunna gå för fyrhjulsvagn och bete sig som folk. Jag har en känsla av att han just nu förknippar sele och körning med något jobbigt, så han får ha lite paus från det.

Det är så långt jag har funderat och sen kommer det läggas till saker så klart, men jag gillar att skynda långsamt och bygga upp hästarna ordentligt, både mentalt och fysiskt, innan vi ger oss på något avancerat.

Nähä nu börjar det dra ihop sig till annat. Ska på någon musikalisk tillställning med mamma. I en kyrka. Ska man vara finklädd tro? Dagens i-landsproblem.