Bidrag?

Det är inte ofta jag ger mig in i politiska diskussioner, dels för att jag kan väldigt lite om väldigt mycket (hej hej ordvits) och dels för att det oftast inte intresserar mig, men idag ska jag göra ett försök att dela med mig av mina åsikter.

Många av er kommer att tycka att jag är spritt språngande galen (och det kanske jag är, jag förnekar inget) och några av er kommer tycka att jag har en poäng. Fast det kommer säkert vara en ganska luddig poäng, jag har lätt att villa bort mig i sammanhanget och resonemanget.

Nåväl, dagens ämne är bidrag och inte vilka bidrag som helst utan (dun dun dun!) barnbidrag.
Hela tankekedjan började med DETTA inlägg på Flashback forum (bara det borde ju få er att tvivla på min intelligens, men jag finner att Flashback är god underhållning när man har tråkigt och när man vill ha svar på en del frågor). För er som inte orkar klicka på länken så handlar tråden i korta ordalag om husdjursbidrag vid separation. Trådstartaren vill alltså införa att man kan få ekonomisk hjälp för sitt husdjur om man separerar från sin partner eller blir för sjuk för att kunna ta hand om djuret och på så sätt kan kosta på sig hunddagis eller liknande för att underlätta.

Min första tanke var "Ja men... Varför inte liksom?" och jag drog genast paralleller till barnbidraget. Om man är fattig och knappt inte kan ta hand om sig själv så skaffar man inte ett djur, det tror jag alla är rörande överens om. Men om man är fattig och knappt inte kan ta hand om sig själv så är det fortfarande okej att skaffa barn för man får ju bidrag. Eller det är väl inte helt okej att skaffa barn ändå, men faktum kvarstår, man får fortfarande bidrag. Detta, antar jag, för att Storebror ska vara säkra på att barnet får sina behov (mat, kläder, etc) tillgodosedda. Jättefint, bra grej, jag må ogilla barn, men jag vill ändå inte att de ska fara illa. MEN, tänker jag, vad händer om vi tar bort barnbidraget?

Jag erkänner att jag inte har en susning om vad jag pratar om egentligen, jag vill inte ha några barn och skulle jag mot förmodan ändra mig så är i alla fall jag så pass präktig att jag ser till att ha RÅD med ungen. UTAN bidrag. Ungefär som med mina djur. Hade jag inte haft råd med hunden så hade jag inte skaffat henne. Eller hästen. Eller råttorna (som i och för sig inte drar många kronor).

Inte heller är jag för ett husdjursbidrag, detta skulle resultera i att fler olämpliga idioter skaffar sig en katt/hund/orm/skalbagge/whatever. Är jag helt ute och cyklar när jag säger att det borde funka på samma sätt med barnbidrag? Kom igen nu föräldramobben, show me some hate! Nä jag vet inte, det bara slog mig hur orättvist saker och ting egentligen är. Varför ska vi inte ha husdjursbidrag när vi har barnbidrag? Jag tycker inte att husdjur är mindre värda. Får jag välja mellan att rädda Tyra eller en random unge från ett brinnande hus så är svaret rätt givet. (Jag räddar Tyra om någon nu inte fattade det eller tvivlade.) Inte heller tycker jag att barn är mindre värda än husdjur (fast jo, kackerlackor har högre status hos mig dom där jobbiga högljudda, snoriga, ouppfostrade ungarna, men det är väl föräldrarnas fel).

Nu blir säkert någon därute upprörd som bara den och tänker "Men vad säger människan! Inte kan vi väl ta bort barnbidraget? Jag BEHÖVER det för att kunna köpa mat till lilla Beatrice". Men då har du ju inte råd att ha barn eller hur? Och hur blir det med alla föräldrar om haft det ekonomiskt okej och som plötsligt blir av med jobbet? Dom har ju redan barn, hur blir det då? Ja alltså... Nu får man ju inte annonsera ut sina barn på Blocket som om de vore katter, så låt dessa stackare få bidrag så länge då tills de kommit på fötter igen, men sen ska bidraget bort. Undrar hur mycket pengar staten skulle spara på detta? Och undrar hur mycket mindre skatt vi skulle behöva betala? För jag förutsätter att en del av mina skattepengar går till barnbidrag. Skulle folk generellt sett vilja betala så att jag kan få bidrag till att hålla hund? Inte så troligt.

Nä, vi i Jennypartiet tycker att vi ska slopa barnbidraget och införa fler sovmornar.

Claim the prize!

Under kvällen som var, cirka klockan 20:44, fick jag ett samtal på min telefon. Oturligt nog så jobbade jag och fick nöja mig med att kolla missade samtal och lyssna av röstbrevlådan när jag stämplat ut för dagen (eller kvällen snarare).
Det var min lokala ICA-affär som bara ville talat om att jag vunnit en påse godis i en tävling. Väldigt märkligt tycker jag nog, för jag brukar ungefär aldrig vinna någonting. Så hur gjorde jag då för att komma över detta fantastiska pris?
Det var inte svårt alls, jag vägrade bestämt att lyssna på mitt bättre vetande och köpte några mumsiga chokladbitar vid tillfälle.
Kassörskan upplös mig om nämnda tävling och frågade om jag ville vara med. Förstapriset var en resväska från Marabou. Jag har under cirka två veckors tid bett till gudarna att jag INTE skulle vinna, jag vill inte ha och behöver inte någon resväska. Speciellt inte en som är fullklistrad med Maraboureklam. Men jag vann som sagt godis i stället. Det kan inte ha varit många deltagare i denna tävling för jag vinner ju ALDRIG något.
Imorgon är det jag som åker och hämtar ut mitt pris!


Hämtade även ut ett paket från Adlibris idag. Jag har tydligen beställt böcker vid något svagt tillfälle. Svårt att motstå bokrean liksom och dessutom har Adlibris fri frakt! KA-CHING!


Okej det blev bara fem böcker!
Sveket och Utvald av P.C. Cast & Kristin Cast, en skitlöjlig vampyrhistoria för fjortisar (men inte ni som är Twilight-fans, ni kommer inte gilla denna story, håll er till håriga småpojkar och glitterfjantar!), men jag gjorde misstaget att läsa del ett och nu vill jag ju så klart veta hur det slutar.

Jurtjyrkogården av Stephen King, det är väl en 15 år sedan som jag läste den och nu är det banne mig dags att göra om det.

Scar Tissue av Anthony Kiedis, för jag älskar biografier av intressanta personer och för att Red Hot Chili Peppers är ett (pardon my french) för jävla bra band!

Och sist men verkligen inte minst, Jag Är Med Bandet - en groupies bekännelser av Pamela Des Barres, en bok som onekligen ska bli intressant att läsa.


Nehepp, nu väntar sängen, tidig uppstigning och fullspäckat schema imorgon. Som alltid på mina lediga dagar. Och för att göra saken ännu bättre så jobbar jag hela helgen lång! Men först och främst ska Polly och jag ut på tur imorgon och yr.no har utlovat ganska hyggligt väder. Very nice, very very nice.
Godnatt på er!

Long time, no see

Herregud vad jag bloggar ofta nu för tiden! Eller nä... Jag tycker om att blogga, jag önskar att jag hade tid att blogga mycket mycket myyyycket oftare, but time is not on my side så att säga.
Jag tror jag gnäller om detta varje gång det går lång tid mellan inläggen. Ja så kan det vara och nu ska jag inte öda mer tid på det, jag har andra saker, roligare saker, att avhandla. Eller jag hade det tills jag glömde bort vad det var.

Idag när jag stod i stallet och mockade i godan ro så intervjuvade de en transsexuell person på radion och hela diskussionen var så intressant att jag just då och just där önskade att jag hade kunnat tagit upp laptopen ur fickan och skrivit ett långt inlägg om detta, men nu har hela dagen gått och allt det intressanta jag hann tänka ut har försvunnit ur huvudet på mig och ersatts med andra saker. Till exempel så har min hjärna fått för sig att jag bara MÅSTE ha choklad just nu. Till varje pris! Vad är grejen liksom? Jag sitter bra i soffan, jag är inte hungrig, jag har ätit 3 mål mat idag plus 2 mellanmål och ÄNDÅ ska min jäkla hjärna jävlas och bråka. För det måste vara hjärnan right? Inte tror jag min ena stortå har choklad-cravings. Eller det högra örat. Dumma hjärna!

Jag har ju funderat på att göra om bloggen också, lite nya färger och sånt, meeeeeen det dröjer det med. Oftast när jag får lust att sätta mig ner och börja pilla med det så kommer det något annat i vägen - Tyra ska motioneras, Polly ska motioneras, disken måste diskas, jag måste åka till jobbet och lalla runt etc. Jag önskar att jag vore obscent och äckligt rik, då skulle jag kunna göra precis vad jag kände för! Jag hör av mig när jag vunnit mer pengar än vad som ryms i min bil. Eller ni lär nog märka när jag plötsligt börjar blogga 5 gånger om dagen för att jag plötsligt har tid med det. (En lavin av blogginlägg skulle ju också kunna innebära att jag fått sparken från jobbet. Oh well...)

Pollys träning går sådär. Eller nej, det går bra, men en del dagar ställer vädret till det. De senaste två gångerna har vi knappt kommit ut innan vi fått vända på grund av risk för benbrott och andra krämpor. Blötsnö och snö i allmänhet är vår fiende! Jag HATAR när det packas till is i hennes hovar och blir till styltor! Livsfarligt! Idag var det dock blankis ute nästan överallt och eftersom Polly har 6 brodd i varje sko så sprang hon som en liten gasell! Vagnen (med mig i) sladdade lite dock, det var inte så spännande faktiskt. Huvudsaken är att hästen fått motion, och efter att ha fått stå över två pass så var hon pigg och glad och såg spöken överallt. Dags att börja åka in till banan och härja igen snart, men jag får nog invänta lite barmark först, min bil går på tvären på de isiga vägarna.


Bilden tagen 13/2, överbyggd igen och lite mage. Snälla hästen SLUTA VÄXA någon gång!

I övrigt händer det inte så himla mycket i mitt liv just nu, det är mest ett enda långt upprepande av dagarna och det är jävligt tråkigt.

Jag inväntar förresten leverans på tyg för jag har fått för mig att jag ska sy nya köksgardiner. Helt seriöst, jag ska sy. Det är lika konstigt som det låter, jag var aldrig vän med symaskinerna på syslöjden och jag har noll tålamod om det jävlas. Hur detta projekt slutar återstår att se, min förhoppning är att jag inom kort kommer ha nya fina köksgardiner. Hur svårt kan det vara att knåpa ihop gardiner? Jag återkommer med rapport och bilder, det känns ju onekligen som att detta kan bli väldigt intressant. Jag kanske får mersmak och börja sy gardiner på löpande band. Jag har nog en konstig gardinfetisch tror jag...

Nu ska Tyra och jag ge upp för idag (i alla fall jag) och krypa ner i sängen.


Tidigare idag...