Varde ljus!

Dagen började himla bra. Planen var ju att åka in till banan med Polly och köra lite på skogen där. Frid och fröjd, förutom den lilla detaljen att kreaturet inte alls ville åka transport idag. Hon klev upp på rampen och sen var det tvärstopp och onda ögat mot mig. Efter mycket om och men (och ca 15 minuters svordomar) så klev hon till sist på i alla fall och vi for iväg. Något sena, men ändå.
När vi landade på stallbacken fick jag se en liten skylt på ena dörren till gäststallet där man så vänligt upplös oss vanliga dödliga om att stallet stänger klockan 12 på onsdagar. Detta för att man ska hinna göra rent inför torsdagstävlingarna. Fine, det är inget problem egentligen, men vi var på plats ungefär sisådär 11:15. STRESS!!

Hästen åkte ur finkan fort som attan och jag selade på ny rekordtid (tack gode Gud för Quick Hitch!!) och sen for vi ut för att titta på fåglarna i skogen. Polly skötte sig utomordentligt, vi körde om några ekipage (som skrittade, det var alltså inte vi som hade raketfart eller något sådant) och vi mötte några ekipage som körde snabba intervaller på rakbanan. Och sen fick vi draghjälp av en annan kuse i skogen och hej vad det gick när Polly insåg att hon hade någon framför sig! Det artar sig.

När vi kom tillbaka så kastade jag in alla grejer i bilen och tog med mig badhinken samt benlindor etc till duschen. Jag tänkte vara snäll och låta gubbarna skotta ur stallet i fred, det går ju lika bra att linda benen i duschen när vi är färdigbadade. Och sen var det hemförd på g. Men se nä - Polly skulle INTE åka hem heller. Hon tänkte minsann inte gå in i någon fånig transport och bete sig som folk, utan parkerade sig på rampen igen och där stod hon. Jag lockade och pockade, skällde, backade och försökte på nytt x 10 ggr, men nej.
Till slut kom det två snälla hästmänniskor och förbarmade sig över oss och med lite rumpnyp (på Polly alltså, inte på mig) och smackningar så var problemet ur världen.
Jag kliar mig dock i huvudet över detta, det har liksom inte varit något problem att lasta henne förut och hon har ju åkt i alla fall ett tiotal gånger.

Vi ska in på fredag igen och harva runt lite på rundbanan, vi får väl se hur det går att lasta då. Jag funderar på att ta med mig en hink mat (fastän fröken inte ens ville ha morot, för det var mot hennes principer eller något att ta emor mutor) och om det inte funkar så blir det longerlina runt rumpan. Funkar inte det så släpper jag ut henne i skogen och hoppas på att hon inte hittar hem.


Efter dessa äventyr så styrde jag hem och kastade i mig lite lunch och sedan iväg igen, men denna gång till Biltema. Jag klanatade mig något oerhört för ett tag sedan och körde sönder hela hägra baklyset. Det var väl hög tid att byta ändå, men det kändes ju lite onödigt. Nytt baklyse och tillbehör fick jag plus nytt lyse fram (det som är trasigt som besiktningsgubben gnällde över) och sedan for jag hem för att ta mig en still sejour med verktygslådan. Trodde jag i alla fall. Det visade sig vara liiiite mera pilligt än jag först insett, men efter cirka 2 timmars envishet och hjärnblödningar så sitter nu baklyset på plats och lyser gör det tamejtusan också! Det var ju inte helt problemfritt, jag var i alla fall smart nog att skriva ner i vilken ordning och färg sladdarna skulle sättas tillbaka, men ÄNDÅ lyckades jag inte, för mitt uppe i detta tålamodsprövande pilljobb så bytte jag plats på två sladdar med resultatet att det inte lös alls. Men efter att ha rättat till den fadäsen och fixat lite glapp i blinkerslampan så kan jag nu stolt meddela att det hela funkar! Det må inte vara vackert (jag bucklade visst lite på bilen också när jag ändå var igång och körde sönder lysena) men det är funktionellt (jag har, i brist på bättre tätning, tejpat på ovansidan av lyset för att det inte ska regna in).


Så här ska det alltså INTE se ut.


Så här ska det ju se ut!


Inget lyse alls...


...massa lyse!

Jag funderar på en till tur till Biltema någon dag för att köpa någon form av tätningsmassa som jag kan kladda på istället för den fina svarta eltejpen. Nackdelen är väl kanske att det blir svårt att få bort lyset igen om det skulle behövas, å andra sidan så hade jag inte tänkt ha kvar min bil i all evighet och då är det skrotens problem att få bort skiten! HAHA!


När vi ändå är inne på saker som är trasiga så såg Pollys täcke plötsligt ut så här för dryga 2 veckor sedan;

Nog för att man vill ha in luft under så det inte blir instängt och äckligt men... ehm...


Hon fick ett nytt täcke;

Inte så rent och fint längre.

Jag såg häromdagen att det var gnagmärken på samma ställe som det gamla täcket var sönder på, så snabbt som attan införskaffade jag anti-bit spray som smakar självdöd apa (förhoppningsvis, jag har inte provat), och detta sprayade jag på täcket idag så får vi se. Jag tror att Polly har en bäverkompis i hagen (veeeeeeem kaaaaaan det vaaaaraaaa? Deedoo har också gnagmärken på sitt täcke... Hmmm.... Mystiskt...) och förhoppningsvis så slutar sagda bäver med att äta på täckena nu.


Nu ska Tyra få en sista kissrunda och sen tänker vi gå och lägga oss. Vi ska upp tidigt imorgon och åka till verkstan och få (nästan) helt nya vinterdäck på bilen. Det var nog på tiden, de som sitter på nu är snart inte lagliga längre och man kan ju inte dubba om hur många gånger som helst.
Adjöss!

It's ON!

Nytt städschema ligger i startgroparna. Jag insåg för ett par veckor sedan att detta inte är hållbart, jag hinner inte med att städa och det är så jävla roligt att kliva ur duschen och bli svart och grusig om fötterna på en gång. Det är också jävligt kul att inte hinna diska och därför inte få plats i köket. Grejen är den att jag samlar på mig så att när det väl finns tid för disk och städ så tar det flera dagar och det funkar inte. Så nu har jag alltså kommit fram till att ett nytt städschema ska sättas på pränt och jag har städat undan en massa idag. Jag skulle inte ha hunnit egentligen, för jag skulle ha varit hos Terese och ätit mat och sorterat hästprylar och det slog mig att VARFÖR åker jag hem till någon annan och fixar när det växer mögel i min egen disk? (Och detta är inget påhopp på just Terese.) Så jag började diska och fixa och plocka och trots att jag hållt på i 5 timmar så är jag inte klar. Jag har dammsugning kvar och så ska jag adventspynta lite, men det får jag ta en annan dag.

Imorgon hinner jag kanske, men förmodligen inte, dammsuga. Först måste jag till stallet och köra Polly (uppstigning klockan 7 för att vara på plats till senast 10), sedan hem och byta om och dra till stan och hämta ut nya linser och lämna av papper hos Skatteverket (för så klart så dög inte papprena jag hade så Hasan fick skicka lite av varje så får vi se om det är något annat som duger). Någonstans där i krokarna måste jag även äta lunch (fast egentligen har jag inte tid med det heller) för att sedan dra ut till Marieberg och storhandla och fixa regnkläder, vattentäta stövlar (nej INTE gummistövlar, HATA gummistövlar), reflex/varseljacka, vattenkokare till stallet (så jag kan få varmvatten när jag ska tvätta och smörja grejer), CD-radio till köket (jag har ledsnat på att inte kunna ha musik när jag diskar/bakar/lagar mat/whatever, hundmat, julgardiner till vardagsrummet och lite annat plock.
Bara tanken på imorgon gör mig skitstressad för jag vet att det kommer ta hela dagen och är jag hemma före 17 så är det bara att gratulera. Och kommer jag hem i lagom tid så väntar mer disk och dammsugning.

Jag tänkte ta den här veckan till att städa undan en massa, för städschemat funkar enbart som underhållsschema och inte som storstädning-varje-vecka-schema. Tanken var att jag ska plocka lite varje dag istället för att spara på mig en massa som är oövervinnligt efter ett halvår. Vi får se hur det går. Min största bekymmer är tid. Jag känner att jag blir superstressad så fort det händer något som inte är planerat sedan veckor tillbaka just för att jag INTE HAR TID med sånt!
Nog om detta, jag blir sjuk i själen bara av att tänka på det (och den jävel som stör mig denna vecka kommer att få en tjära-och-fjädrar-behandling, alldeles gratis!).

Igår var jag på galej med jobbet. Vi var inbokade på julgala på Conventum i stan. Det skulle bjudas på julbord och underhållning. Jag hade planerat detta i min kalender i ett par veckors tid (fast jag tänkte inte gå egentligen för jag hade egentligen INTE TID). För att toppa detta så var jag inbokad på anhörigträff på morfars boende innan. Jag funderade och planerade och insåg att jo, det skulle nog kunna funka tidsmässigt. Det var sagt som så att det lilla arrangemanget skulle vara klart till senast klockan 16 och om jag då såg till att smita tidigare och vara hemma till senast 16 så skulle jag ha 1,5 timme på mig att göra mig i ordning för julbordsgalashowen, vilket skulle bli i tajtaste laget, men det kunde funka. Sen så blir det ju aldrig som man tänkt sig, det är ju ett välkönt fenomen. Halv 5 var jag hemma, jag ska nog aldrig mer samåka med folk alternativt så ska jag inte planera in två event på samma dag, för att fixa hår och smink samtidigt är inget jag rekomenderar. (Om någon undrar så tar det ungefär 45 minuter och en halv flaska spray för att fixa fina lockar/korkskruvar i mitt hår. Och då är det bara på den nedra halvan.)
Jag var alltså mer än lovligt sen när jag väl hittat en parkering och klapprat i väg i högklackat och letat efter biljettautomaten som satt ett halvt kvarter bort. Tillbaka till bilen, in med parkeringsbiljetten och iväg igen. I högklackat. Jag visste inte att man kunde röra sig så fort i högklackat, för någon som använder klackar en gång vart annat år så var det en ny erfarenhet. Allt detta under tiden som regnet stillsamt föll. Hur mycket tror ni var kvar av mina underbara fluffiga lockar när jag kom fram? Nada... Jag kunde med andra ord skitit i att fixa håret och sparat in massor med tid. Jaja, man lär så länge man lever.

Maten var okej (jag har ätit bättre julbord, men även sämre) och faktum är att jag aldrig kom till dessertbordet. Jag satt och funderade och kom fram till att jag lika gärna kunde skita i det godaste på hela alltihopa (en riktig efterättsbuffé slår vanlig julbordsmat med hästlängder!) Jag skulle mer än gärna fyllt min lilla desserttallrik med små ljuvliga bakelser och praliner och annat gott. Men eftersom jag redan är överviktig så kan jag lova att alla mina bordsgrannar skulle ha tittat snett på mig. Detta är något som stör mig så innihelvete! Om jag vill äta 14 fluffiga gräddbakelser VARFÖR kan jag inte få göra det utan att folk ska ha en massa åsikter? Det händer ju knappast dagligen att jag goffar i mig 14 bakelser bara sådär, men det är ju precis vad folk tror! Om jag äter 14 fluffiga gräddbakelser vid ett festligare tillfälle så måste det ju absolut innebära att jag äter lika mycket skräp alla andra dagar också. Right? Nä, inte det minsta rätt.
Hela denna tankekedja var så störande att jag helt enkelt lämnade halva jultallriken och struntade i efterätten.

Det var i alla fall en väldigt trevlig kväll, och en hel hög med kända artister som uppträdde (Danny, Brolle, Charlotte Perelli, Jessica Andersson, Linda Bengtzing, Nicke Borg, Rydell & Quick mfl).

Och som sagt så var det anhörigträff hos morfar på dagen. Det var en hel hoper släktingar på plats och det serverades först glögg (bläää!) och sedan smörgåstårta. Om nom nom nom!


I onsdags så packade jag ihop Polly och hennes tillbehör och for in till banan för att köra lite på skogsslingan. Vi var helt solo i nya gäststallet, först trodde jag att det var stängt och låst av någon anledning, men en vänlig själ upplyste mig om att det helt enkelt inte varit någon annan inne och använt boxarna. Undrar hur ofta det förekommer att man får vara helt själv? Det brukar ju alltid vara någon annan amatör inne, men inte i onsdags. Först var det bara skönt, men sen blev det lite tyst och långtråkigt. Polly skötte sig galant, hon tyckte att det var jättespännande att få se lite nya saker och joggade på i bra tempo. Det var endast 3 andra ekipage ute, varav 2 körde på rakbanan. Alltså, vart var alla? Klockan var runt 11 på förmiddagen och då brukar det väl krylla av hästar ute på banorna, men nej. Väldans mystiskt. Jag tror att vi provar på onsdag igen och sedan rundbanan på fredag. Det hela hänger lite på transporten också. Som det är just nu så får vagnen sitta fastsurrad fram på transporten, normalt hänger den på vagnsfästen bakpå, men vagnsfästena som följde med vid köpet av transporten passade inte riktigt och jag är för klen för att orka lyfta på vagnen frampå. Dagens i-landsproblem känns det som. Det löser sig, sa han som spydde i vasken (vackra visdomsord, yttrade av min pappa).


"Hallåååå...? Var är alla?" Tomt i stallet som synes, förutom Polly som är redo att fara hem.


Nu ska jag och Tyra ta lite te och macka innan vi knyter ihop denna dag och förbereder oss inför stundande måndag. Fast Tyra verkar inte riiiktigt ha tid, hon har fullt upp med att leta monster bland filtarna i sin balja. Ähum...

Finn fem fel

Jag fattar inte vad som är grejen med mig - jag är så himla trött. Inte jämt, men ofta. Nu till exempel är klockan snart kvart i 11 på förmiddagen och jag är inte trött. Å andra sidan har jag sovit 10 timmar i natt, men trots detta så var jag mer död än levande när klockan ringde 08:30 imorse. Varför? Jag kunde lätt ha sovit ett par timmar till. I don't get it!
Och om ett par timmar när jag har ätit lunch och det börjar bli dags att åka till jobbet så kommer jag vara närapå medvetslös och kvällen kommer spenderas med stora gäspningar och en önskan om att få åka hem och sova.

Är det nåt fysiologiskt fel på mig? Lider jag av någon oupptäckt sjukdom? Eller är det hösten med sitt mörker som slagit klorna i mig? Jag tror på det sistnämnda faktiskt. Jag minns inte att jag var så här trött i sommras.

Nåväl, det är iallafall soligt ute idag, så jag och Tyra ska ta en promenad och få lite frisk luft. Inte för att vi blir piggare av det (iallafall inte jag) för det sägs ju att man ska bli piggare ju mer man motionerar men det verkar inte funka på mig just nu.

Träningslista - check!

Jag surfade precis in på Travsport.se för att kolla hur snabba de är med licensgrejer. Jag skickade in min licensansökan i fredags och de skulle således ha fått den idag.
Vis av erfarenhet så vet jag att de byråkratiska kvarnarna maler långsamt, men jag gjorde ändå en sökning på Polly, för man lever på hoppet som grodan sa. Hör och häpna - jag står som tränare på henne! Det var snabba ryck! Nu är det bara att tuta och köra!

Vi var på promenad i skogen idag också, jag och Polly. Tant hovslagaren (och ja, jag är övertygad om att hon skulle strypa mig med sina bara händer om hon visste att jag kallade henne för tant!) ringde återbud. Hon skulle ha skot bumlingarna, men Garre har eeeenoooormaaaa fötter (7'or, för den som är intresserad) och de beställda skorna hade inte kommit och skoning blev uppskjutet en vecka. Jag hade tänkt köra Polly efter att bumlingar fått fötter, dels för att jag lovade att vara behjälplig vid skoningen av Garre och dels för att det skulle ha tinat upp lite ute på grusvägen så Polly skulle slippa springa på stenhård väg med brodd. (Alltså, antingen får det ta och bli vinter så vi har användning för brodden, men jag AVSKYR vintern, eller så kan vi kanske bestämma oss för att vi skiter i vintern och då kan jag byta skor på Polly.)

Men det fick alltså helt enkelt bli en promenad i skogen. Vi provade en helt ny stig idag och fick lyfta på fötterna ordentligt båda två. Polly verkade tycka att det var meningslöst, men hon hängde snällt på och det var inga tveksamheter över varken stora stockar eller geggiga dyhål. Som bonus så blev hon trött i kolan och var helt snäll och beskedlig när vi kom tillbaka till stallet.

På väg ut var hon inte lika snäll, hon härjade sunt på stallgången som en skadeskjuten björn, men efter 10 minuter eller så lugnade hon ner sig. Tricket är att ignorera henne, för all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet även om det betyder att man får skäll.


Nästan hemma från vår rekreationspromenad.


När jag kom hem igen så tag jag ytterligare en promenad, men den här gången med Tyra. Henne har jag ingen dagsfärsk bild på, men däremot en bild från igår morse, min enda sovmorgon på veckan som var.


"Hallå, kan du gå upp eller?


Nu ska jag greppa min bok (HP&The Order of The Phoenix) och ta lite nyponsoppa och knäckemacka innan det är dags att nanna baljan (fast jag har en säng och inte en balja, Tyra har en balja men hon sover också i sängen).

Det var en gång en liten arg häst...

Igår packade jag ihop Pollys sele och Polly själv och for in till den stora travbanan. Håkan och Håkan och ena Håkans pappa var med för att beskåda underverket.

Polly putsades upp och fick på sig resegarderoben inför kommande arrangemang.




Hon klev snällt in i transporten och klev lika snällt ut, men med stora ögon och någon gnäggning.
Vi var ett par minuter sena så jag försökte lägga på en rem (haha, jättevitsigt!) när jag selade. Kusken dök upp och vi småpratade lite allmänt. Sist han körde så uttryckte han en önskan om att Polly skulle utrustas med tungband för hon hade lagt tungan över bettet ett par gånger när hon blev förbannad. Sagt och gjort så tvingade jag på den inte alltför glada hästen denna utrustningsdetalj och sedan bar det av ut mot banan med arga huvudkast.




För det första så vill gärna smalbeningen bestämma hur,när,var och varför alldeles själv och för det andra så blev hon jääääättearg på tungbandet och det såg ut typ så här första och andra värmingsvarvet;


Den glada, positiva hästen drar på en galopp i ren protest.

Fast man kan springa fint också.



Sen vände kusken upp och Polly fick ta i lite och springa lite fortare och normala hästar har ju inte riktigt tid att bråka, men Polly är ju inte som andra.


"Jag kan om jag vill."


Jodå, Polly kan allt om hon vill, men bara om HON får bestämma. Här blev hon arg och försökta bryta ut och springa av banan. Tur att Magnus har tålamod (och en pisk).


Fast egentligen sköter hon sig strålande nästan hela tiden, det är bara ett par tre gånger per varv som hon får ryck och blir arg och drar över i galopp och försöker bryta ut och annat trams.



Sista varvet körde Magnus 1.45 med henne. Det tar sig med andra ord, sist kunde hon ungefär två minuter. Det är bara att träna på, jag skickade in min licensansökan i fredags och med lite tur kan jag hämta ut den redan till veckan.
Nu ska jag och Tyra dock gå och lägga oss, vi ska umgås lite med hovslagaren imorgonbitti.

Nästan bara elände

En snabbuppdatering innan det är dags att dyka i säng...

Bilen gick inte igenom besiktningen. Jag börjar faktiskt allvarligt överväga om gubbarna på Bilprovningen hittar på fel om det inte finns något att anmärka på.
Förra gången skulle jag gjort en efterkontroll, men eftersom jag drog ut på det hela så blev det en vanlig besiktning och då påtalades en del fel.
I onsdags när jag, med ångesten som sällskap, var tillbaka på Bilprovningen så hittade gubben tre fel; bromsen ligger an på vänster framhjul (kan det komma av sig själv bara så där tro?), handbromsen tar fortfarande inte (märkligt, för när jag drar åt den i backe så står bilen still - utan någon växel i) och så fattas det en flisa av blinkersglaset på sidan vänster fram. Det är ju jävligt märkligt att han slog ner på det, men att glaset över bromsljuset höger bak är helt trasigt och icke-existerande sa han inte ett ljud om och detta får jag inte att gå ihop. Han menade på att när jag blinkar till vänster så blinkar det lite vit där glaset är trasigt, men tydligen så gör det inget att den ena lampan lyser helt vitt bak när jag bromsar.
Undrar när den besiktningsgubben fick ligga sist, han var inte överdrivet charmig.

I onsdags när jag körde Polly (som gick som en klocka) så tyckte jag att hon verkade tröttare än vanligt på slutet och när vi kom tillbaka så blåste hon längre än vad hon brukar (alltså, hon var anfådd mycket längre tid efter avslutat träningspass än vad hon normalt är). Jag antecknade detta i min lilla Polly-dagbok, med en fundering om eventuell infektion på g.
Idag tänkte jag ta en promenad med henne och hon var oerhört beskedlig. Det gick till och med att kratsa hovarna utan konstigheter och det har nog aldrig hänt förut. Med onsdagen i färsk minne så tog jag tempen (något jag borde göra före varje träningspass, men som jag tyvärr slarvar något oerhört med) och enligt min termometer så hade hon 39,8, vilket är ganska hög temp för en häst. Vi stod över dagens promenad och hon fick lite pyssel och pussar och sedan släppte jag ut henne i hagen igen med lite hö. Termometern visade tydligt att det var dags för batteribyte och när jag skulle kolla vad för sorts batterier som satt i så råkade jag (jo jag hävdar att det var en olyckshändelse!) ha sönder den. Hoppsan...

Nu på kvällen så åkte jag tillbaka och kollade Pollys temp igen (med en hel termometer), men nu låg hon på 37,5 vilket är helt normalt. Kanske var det som så att min termometer hade gett upp innan jag råkade ha sönder den, för att gå från 39,8 till 37,5 på ett par timmar är väl kanske inte helt inte normalt.
Vi skulle ju ha åkt in till banan imorgon också och Magnus skulle ha kört, men sent igår kväll insåg jag att det är röd dag och då är banan stängd. Jag ringde Magnus och meddelade detta och vi beslöt oss för att skjuta upp det hela tills nästa lördag. Så ja, det var kanske lika bra att banan har stängt om nu Polly ska vara lite sjuk.

Måste nog kolla av tempen ett par gånger imorgon också, hon får stå över allt vad träning heter och bara gotta sig i hagen tills hon är back on track igen.


Nu ska jag och Tyra bädda ner oss i sängen med en bok (jag läser om alla Harry Potter böcker för 68478703 gången!) och sova tills vi vaknar så att säga.
Godnatt världen!