måndag 10 september 2012

Metro 2033

Nämen, säger ni, två bloggar på lika många dagar! Vad har hänt? Är jag dödssjuk?
Ingalunda! Det är bara som så att jag just nu läser en sån himla bra bok och jag måste få rekommendera den!

Boken heter Metro 2033 och är skriven av Dmitrij Gluchovskij och handlar om en grupp människor (sisådär 10 000 eller mindre) som tagit sin tillflykt i Moskvas tunnelbanesystem. Efter ett par långa krig där man brukade kärnvapen rätt friskt så kan inte längre människorna leva uppe på ytan. Om inte strålningen dödar en så gör solen det. Eller varelserna som har uppstått efter att människorna flydde...

Moskva är en spökstad och hur resten av världen ser ut vill vi nog inte ens veta. Faktum är att jag inte har läst klart boken helt och därför inte kan uttala mig om huruvida vi får veta hur det står till i resten av världen, men jag gissar mig till att det är lika illa överallt.

Så nere i tunnlarna bor människorna nu då. Och i en del tunnlar bor det annat otyg. Mutanter och elände.
Bokens huvudperson är en ung man som bor på en av de nordligaste tunnelbanestationerna och han blir ofrivilligt utsedd till att ge sig ut på ett hemligt uppdrag till en av de andra stationerna, något som är lättare sagt än gjort. Man skulle ju kunna tro att när mänskligheten har slagits i spillror och vi har tvingats ner under jord så borde vi hålla varandra om ryggen och hjälpa varandra, men så är icke fallet. Långt ifran. Han ramlar over den ena besynnerliga situatiuonen efter den andra (eller vad sägs om galna religiösa kulter, fascister/nazister, frihetskämpar, vanliga galningar och annat roligt) under sin färd.
I stort sett allt resande sker till fots och i tunnlarna lurar både det ena och det andra. Det låter som en kalkonbok, men det är det verkligen inte! Den håller spänningen uppe från första kapitlet och jag vill inte lägga den ifrån mig!

Så gillar man domedagsscenarion, med en dos övernaturligt och lite mutanter och andra märkliga varelser sa är denna bok perfekt! Läs den! (Men lider du av klaustrofobi och är mörkrädd sa ska du nog inte läsa den...)



söndag 9 september 2012

Bloggeliblogg

Nu så var det åter dags att ta tag i bloggen! I skrivande stund sitter jag hemma hos mamma och lånar hennes dator. Trädgården är full med gubbar och tanter som snickrar, sågar, rensar ogräs och fixar. Det hålls på med att bygga ett pooldäck runt poolen och en altan till detta.
Själv drog jag på mig ryggskott igår och sitter inne och glor. Jag gör i alla fall inte så mycket nytta ute så jag kan lika gärna passa på att uppdatera bloggen lite.
Jag börjar se ett mönster i mina uppdateringar. Det verkar som att jag bara skriver när jag är sjuk eller på något annat sätt är obrukbar. Denna vana är nog inte riktigt hälsosam och bör snarast brytas!

Så vad har hänt sedan jag bloggade senast?
Garrebarrebushäst och Evelina har kommit hem från Västerås. Polly och Deedoo stod för ett varmt välkomnande. I alla fall Polly som sprang rakt fram till stackars Garre, vände upp rumpan och skrek/kissade/sparkade på kraken. Det var lite härjigt i hagen en dag eller två, men nu har dom lugnat ner sig och Polly beter sig mer sansat. Märkligt det där, det brukar vara Deedoo som är värst. Han brukar vara jätteelak och jaga runt på nykomlingar.

Polly var hos farbror Hästdoktortandläkaren och kollade tänder förrförra torsdagen. Hästen fick lite neråttjack och blev oerhört spak och lugn och sedan filade doktorn ner några vassa tänder och drog ut en yttanspyttans liten tand som satt dumt till.
Jag har snott lite bilder från Tereses blogg på det hela;

Hästen är på plats och är drogad.
 
Munstegen sätts på plats.
 
Farbror Hästdoktortandläkaren kollar statusen.
 
Den stackars hästen fick en dos lugnande till och tuppade nästan av.
 
Justering av vassa tandkanter sköts med en stor rasp/fil. Inget jag skulle låta tandläkaren stoppa i min trut direkt...
 
Den dumma lilla tanden petas ut och den var stor som en ärta typ.
 
Den stackars neddrogade hästen fick efter ingreppet och en vaccination gå och vila lite i en box.
 
Efter en stund kvicknade hon till och vi gick ut på parkeringen och promenerade en halv evighet i väntan på att hon skulle vakna till liv så pass att det gick att lasta och åka hem.
 
Fortfarande lite på lyset.
 
 
Till slut så kunde vi lasta och åka hem och Polly fick drygt två veckors vila. En vecka var planerad och sedan ramlade en sko av (jag misstänker starkt att hon hade medhjälpare till det!) och då fick hon några dagar extra. Det gjorde nog inte så mycket, hon verkar i alla fall pigg och glad nu.
 
 
Har förresten bestämt mig, efter mycket velande fram och tillbaka, att råttorna ska få flytta till ett nytt hem. Var till veterinären med den äldsta för dryga två veckor sedan. Hon hade en stor tumör i ljumsken som bara blev större och större. Detta i kombination med att hon börjat tappa päls gjorde att jag beslutade mig för att det nog var lika bra att skicka henne över regnbågsbron innan det blev värre. Det finns väl inget värre än att åka akut med ett djur som är riktigt sjukt. Då tar jag hellre beslutet medans djuret fortfarande är piggt och glatt så att de får sluta med flaggan i topp. I alla fall om man vet med sig att det ändå inte finns något att göra. Hur som...
De två kvarvarande är vansinnigt försummade och skulle ju verkligen inte må dåligt av lite mer uppmärksamhet och äventyr. Dom flyttar till sitt nya hem på tisdag och blir därmed stadsbor.
 
Kanel äter mintgodisar.
 
Domino har hittat något annat ätbart utanför buren.
 
 
 

Vet inte riktigt vad jag mer ska rapportera om. Samboskapet rullar. Han diskar och fixar och jag lagar mat och tvättar. Tycker det är ganska bra fördelningen i hushållet (HATA disk!), men det är pilligt som bara den att få ihop det här med maten. Tror jag har nämnt det i något tidigare inlägg. Diskussionerna går heta! Fast för ett tag sedan gjorde faktiskt Hasan middag! Jag är förvånad själv, han har nog aldrig lagat mat i hela sitt liv och ändå lyckades han med recepthjälp och lite pepp från mig göra kyckling i ugn med tomatsås (ja jag vet inte riktigt vad som var i den där tomatsåsen mer än tomatpuré och vitlök, det var lite av varje). Och gott var det!
 
 
Före

 
Efter
 
 
 
Nä men nu ska jag nog gå ut och leka lite med Tyra, hon verkar vilja springa lite.
På återseende! Simma lugnt!