Dressyrekipaget

I tisdags så var det ju då dags för mig och Linus att göra vårt första framträdande för en instruktör, och valet föll på tränar-Erika som är en såndär vansinnigt duktig dressyrtant (helt utan den negativa klang jag annars brukar ha när jag omnämner någon som dressyrtant). Jag har hängt med Evelina på hennes träningar ett par gånger och spanat in Erika i förväg, så att det fick bli just hon som kommer att få utbilda mig och Räserhamstern är inte ett dugg konstigt. Människan är sådär sjukt duktig och ser ALLT (på både gott och ont, haha) och har inget emot att tjata på sina elever, men gör det på ett konstruktivt sätt.
Så ja, hästen snyggades till (och piloten hade faktiskt dagen till ära tvättat sina ridkläder) och stoppades in i lilla åklådan och iväg for vi, med Evelina som moraliskt stöd, fotograf och hamsterhållare.

Jag tänkte (för jag är ju rätt negativ och rädd för det mesta) att hästen nog skulle vara halvt vild och galen på ny plats, men som vanligt hade jag fel. Jag tenderar till att ha en jäkla massa fel om mina hästar, dom ÄR ju faktiskt väluppfostrade (nåja), resvana och tar nya platser med ro. Linus tyckte mest det var spännande att få se nåt nytt (igen) och lallade runt med öronen framåt.

 

Fint att få godis när piloten kravlat sig upp och satt sig på plats. Jag borde bortrationalisera uppsittningsgodisen snart, meeeeeen.....

 

 

Framridningen höll sig på en ganska oseriös nivå, vi skrittade mest runt och spanade in stället och alla stallar och så. Sen mosade vi nästan en blå undulat som satt på gräset i det fria och verkade obrydd om världen. Någon som tappat bort en undulat? Den hörde inte till gården iallafall.

 

 

 

Ja här kommer jag på min travhäst och i hoppsadel, men so what? Jag är glad ändå tydligen. Eller så var jag bara jävligt nervös.

 

 

Själva träningen gick faktiskt inte så dåligt som jag trodde. Linus är en schysst kille, han gör sitt bästa, trots att ryttaren inte alltid vet vad hon hålls med och trots att det var varmt och eländigt (men vi fick iallafall vara i paddocken ute och slapp det kvava ridhuset) och trots att han kanske inte alltid förstår vad ryttaren vill. Erika tjatade en miljard gånger på mig om ditten och datten, men jag fick iallafall beröm för min sits. Hah! Jag fattar inget alls, för mig så innebär en bra sits att man även rider hyggligt och det kan jag verkligen inte stå för. Personligen tycker jag att jag rider som en amputerad kratta, men jag vill ju bli bättre! Märkligt nog så tycker jag att det känns hängigt och flängigt och helt okoordinerat i traven och det känns som jag mest hänger på sidan av hästen för att parera att han faller in med heeela sin kropp när det svänger, men snälla Evelina filmade mig och det ser ju verkligen inte ut som det känns! Hur underligt är inte det? För övrigt är det sjukt nyttigt att se sig själv på film (även om jag mest vill lägga mig på golvet och gråta för att jag är så kass, haha).

 

Erika kommer att få tjata samma grejer på mig om och om igen i en sisådär 20 år framöver, innan min hjärna styr om och styr upp min kroppskoordination, men det är ju därför jag är där. Folk har väl normalt sett en massa mål med sin ridning - typ att komma till en nivå där man kan ge sig ut och tävla. Själv har jag noll och ingen tävlingsinstinkt (ungefär som Linus) så det känns inte ett dugg viktigt för mig. Däremot vill jag ju såklart bli en mycketmycketmycket duktigare ryttare som hjälper hästen (istället för stjälper) och DET är mitt mål.

 



 

Nä men det här kommer nog bli kalasbra, hästen fick en massa beröm av tränaren och jag fick väl en del beröm jag med, men jag har så taskigt självförtroende i ridningen så jag har förträngt all beröm jag fick (förutom den med sitsen), haha. Det var iallafall jäkligt roligt och eventuellt tränar vi igen nästa vecka och kanske veckan efter det (om allt går enligt planeringen). Sen är det dags för vaccination och tandkoll av Räserhamstern och då blir det väl någon veckas vila.

Fler bilder kommer så fort jag fått dom av Evelina och ikväll ska vi LÖSHOPPA!

 

 

 







Nu är det mycket

Det har hänt en hel del i mitt liv under min bloggfrånvaro (ja alltså, jag har inte riktigt haft ork eller lust eller tid eller så att uppdatera bloggen), men hälften av allt kommer jag inte ihåg (det man inte minns har ju som bekant inte hänt) och en liten del är sånt som jag inte vill dela med mig av (hallå privatliv), men jag kan ju ta med det som är läsvärt (även om det jag inte vill ta med säkert skulle vara oerhört spännande och passa i vilken skvallerblaska som helst, men lite värdighet skadar ju inte).

Så first thing's först. Mina kusar Smalbeningen och Räserhamstern aka Polly och Linus har fått nytt boende och nya kompisar. BOOM! Värsta nyheten ju. Eller kanske inte. Hur som helst, dom flyttade nu i början av juli och bor numera någonstans i närheten av världens ände. Men så här långt är det bara bra och prima liv. Fast deras nya kompisar spenderade en hel vecka med att vara skräckslagna. Polly&Linus är ju rätt vana resenärer och har ju bott på travbanan från och till så de tog hela flytten med ro, deras tre nya kamrater däremot tyckte att det var skitkonstigt med nya hästar i hagen.
Men till vintern så kommer de iallafall få varsin box att bo i och Polly kommer tycka det är grejt. Linus trivs ju på lösdrift, men nu fick han en box med halvdörr så han kan hänga ut hela nyllet och glo på världen utanför och han verkar gilla det upplägget. Polly fick för övrigt också en halvdörr och egen ingång. Fint ska det vara.

De fick spana in varandra ett par timmar i separata hagar först, åtskillda av elstaket och ett dike. Linus är måttligt imponerad och Polly liksom bara hänger på med fula miner, fastän hon egentligen inte har någon åsikt alls om det nya sällskapet.

Ihopsläppet var väldigt odramatiskt, Linus är ranghög, men vill inte vara chef. Han går sin egen väg och har inga problem att lämna flocken och vandra iväg i hagen på egna äventyr. De övriga tre har också en ranghög häst - Elit. Men det var inga problem egentligen, lite spring och pip och alla höll sig artigt på sin kant. Så här ett par veckor senare så är det fortfarande två grupperingar i hagen (travhästar vs alla andra), men ingen blir sur om någon annan kommer för nära och betar bredvid. Det tar nog ytterligare en stund innan alla accepterar alla fullt ut.

 

Nya polarna stod och gömde sig under tak ett par dagar för att slippa lilla arga Linus. Sedan plötsligt en dag hittade jag allihopa under samma tak! Alla stod och sov, mina två vaktandes ingången och de andra tre skräckslaget inklämda i ett hörn typ, haha. Kul att man inte ser vem som är vem under flugtäckena...

När jag tog hem Linus så fick jag en deadline av Evelina (som för övrigt är medryttare på Cariño, som ägs av stallägar-Marie) som tyckte att jag hade fram till augusti på mig att börja rida dressyr för instruktör. Med 9 dagar tillgodo så fixar jag den deadlinen - jag och Linus gör vår debut på tisdag. Hur det ska gå vet jag inte, jag är redan skitnödig av nervositet och eventuellt drabbas jag av akut influensa tidigt på tisdag morgon. Eller nä, det ska faktiskt bli otroligt roligt och förhoppningsvis svimmar jag inte och ramlar av. Jag oroar mig för jättetöntiga grejer som till exempel att instruktören (som hädanefter kommer heta tränar-Erika i denna blogg) ska tycka att jag är kass som fan och hästen totalt talanglös. Och så har vi ingen redig dressyrsadel att glida runt i, utan en hoppsadel som förvisso är jäkligt bekväm, men ändå. Antar att jag måste börja leta dressyrsadel till Lusen om vi ska framstå som iallafall lite seriösa.

Två hästar i burka. Linus är vit och Polly är blå.

Nu till något helt annat hästrelaterat - den fina andelshästen Västerbo Flashback som jag äger en halv 40del av (Evelina äger den andra halvan) gick sitt premielopp förrförra veckan! Magnus hade dragit ihop till hästägarträff med fika och grejer, så jag tog med mig min käcka mamma och Evelina och for dit för att klappa kusen och kolla lite trav.

Fina Flashan visade upp sig från sin bästa sida (har den hästen en dålig sida undrar jag?) och  klarade premiet med bravur och tillät sig sedan att fotograferas och klappas på stallbacken. Hon sköter sig som ett riktigt proffs! Ska bli otroligt roligt att följa henne framöver.

Ifall oklarheter om vem som är vem uppstått.

Uppepå detta så fick jag återigen äran att vara lite hästvakt åt Magnus som plockade med sig sambon Klara och försvann iväg på andra äventyr i ett par dagar. Så plötsligt hade jag ett helt jäkla gäng extra hästar! Men det var inte så blodigt som det låter, morgonpasset kördes av fantastiskt duktiga L-M (vågar ju inte skriva annat ifall hon läser detta, haha) så jag (och Tyra) såg bara till att fixa det som skulle fixas (fodring, utsläpp, mocking etc) på eftermiddagarna. Jag insåg ju ganska fort att mina mockningsmuskler har övergett mig, vilken tur att jag har hela vintern på mig att träna upp dom igen. Jag kanske låter lite bitter, men det är inte alls så! Jag tycker att det är okej att mocka faktiskt. Man tänker himla bra när man står där och gräver, det är meditativ (iallafall om hästen är någotlunda renlig och står på spån, som typ Polly. Men Magnus envisas med att ha halm, fan det är dryyyygt att mocka, men jäklar vad man bränner fläsk. Och folk BETALAR för att gå på gym! Helt galet! Jag har nog tappat 5 kg och bränt 12000 kalorier i minuten på dessa dagar! Fast å andra sidan så tror jag att hästarna gillar att stå på halm och det ger en trevlig känsla genom hela stallet så jag ska inte gnälla).

Nej men herregud vad klockan är mycket! Snabbdusch och sen i säng! Imorgon bitti ska Evelina plåga mig och Linus i paddocken lite så vi kanske inte gör bort oss helt på tisdag (fast det kommer vi göra ändå). Ni kan ju passa på att ladda till slutet av nästa vecka, om vädret tillåter och paddocken är tom så ska Linus få göra löshoppningsdebut på torsdag. DET ska bli väldigt intressant. Mattehjärtat har redan gjort en fyra sidor lång lista på alla skydd han måste ha så att han inte slår ihjäl sig (i verkligheten så kommer latmasken ta över och han kommer bara få ett basic set med skydd på benen). Och någon gång framöver ska även Polly få prova detta (jag har sett henne hoppa dike i skogen för hand, utan ryttare och annat krafs, och jag stod nog som en fågelholk, hennes hoppteknik har tidigare varit helt galet dålig, men detta dike klippte hon som ett jäkla proffs!). 

Tack och godnatt.