Jag vill bara börja med att säga att detta är ett riktigt skitland. Det finns ingen som helst grönska, bara sand och stenar. Folket här är ett gäng sorgliga psykopater. Jag avskyr den här jävla stan och jag
njuter av varenda sekund! Ni ska vara glada att jag har Tyra hemma, annars hade jag nog inte kommit hem igen. Jag saknar inte Sverige och speciellt inte efter att ha fått en rapport om minusgrader.
Jag blir alldeles ledsen i hela kroppen när jag tänker på att jag måste åka hem och frysa. Jag vill gråta när jag tänker på att jag måste återgå till att sova fullt påklädd med en extra filt för att inte dö. Fy fan för vintern!
Stor diss på den! Helt ärligt talat så ville jag nästan ta livet av mig ett par gånger förra vintern, den var så överjävlig som den bara kunde bli. Får vi en sån vinter i år igen så ser jag bara två alternativ - flytta eller flytta.
Så... I lördags drog vi till Petra på äventyr. Det var ungefär det bästa och det värsta jag har gjort i hela mitt liv om jag ska vara ärligt. Jag var så trött och eländig när vi kom hem att det bara var att klättra i säng på en gång. Jag lyckades bränna mig i solen också, så himla amatörmässigt av mig! Det är inte ens lite roligt att vandra runt till fots en hel dag i brännande värme, men det var värt varenda minut av det! Jag vill åka tillbaka någon gång i framtiden och utforska mer, för vi hann faktiskt inte se hela Petra. Det är stort!
Så Hasan (som mannen heter) fixade ihop en käck liten bussresa med en lokal arrangör och klockan halv 7 igår lördag morgon var det avfärd från arrangörens kontor inne i Amman. Det är en nätt tripp på ca 30 mil (give or take) enkel resa och med de inte alltför fantastiska vägarna här så tog det en stund. Tur att det var en modern buss med AC och grejer. Synd att inte chauffören kunde hålla sig från att spela sån där eländig hashi-bashi musik. Inte en jävel här lyssnar på normal populärmusik, det är inhemskt skrammel och kameltango som gäller. Tur att jag har massa musik inlagd på datorn som jag jag terrorisera grannarna med. Dom tror väl att jag är psykopat, inte mig emot.
Iallfall... Efter ett par timmar i bussen så var vi framme. Vi var ju då inte ensamma utan bussen var fylld med andra udda turister. Alltså, det är verkligen underhållande att kolla på folk!
Bussen parkerades och vi följde folkströmmen ner till biljettkontoret och entrén. En annan knäpp sak med det här landet är att infödingarna betalar nästan inget alls, medans vi utlännigarn mjölkas skoningslöst. Hasan betalade således 2 JD för sig själv och 33 JD för mig i entré. 1 jordansk dinar är ca 10 kr - you do the math. :)
Helt ärligt talat så blir jag så bortskämd att det är inte klokt. Ni kommer få hem en dryg liten diva till Sverige, för så här långt har jag inte spenderat en krona här. Han betalar allt. Och jo jag har tjatat på honom i flera dagar att vi ska dela på alla kostnader, men ludenansiktet vägrar lyssna. Knäppis... När var ni senast på dejt med en karl som öppnar dörren för er, som betalar allt, som är äckligt artig och som ser till att ni hela tiden har ryggen fri. Haha, det är som att ha egen bodyguard. Jag känner mig viktig.
Nu ska jag sluta svamla och köra lite bilder;
Här är vi på väg ner till Al-Siq eller The Siq, en naturlig passage genom berget som leder ner till Petra. Vägen är tvådelad, på vänster sida kan man, om man vill, ta en tur på hästryggen om man inte orkar gå den korta biten. När man väl kommit ner till ingången så är man iallafall tvungen att knata på egna ben. Hästar och motordrivna fordon är inte tillåtna inne i passagen. Däremot kan man hyra, mot en extra kostnad, en hästdragen vagn om man är gammal eller rörelsehindrad. Jag rekommenderar ingetdera, man missar halva upplevelsen om man inte går plus att hästarna inte är i kanonskick och tvingas jobba utan rast eller vatten. Och det är
VARMT i solen.
Den här udda skapelsen är ett så kallat Djinn block. Djinn är i den arabiska folktron en ande av varierande karaktär och vad dessa stenskapelser har för betydelse vet jag faktiskt inte. Jag försökte googla, men fick en massa olika bud så jag låter det vara osagt.
Detta tjusiga monument kallas för The Obelisk Tomb och har fått sitt namn av de fyra obeliskarna som pryder "övervåningen". Det ska visst vara en familjegrav.
Undervåningen kallas för Bab Al-Siq Triclinium och är ett gäng rum som designern har karvat ur berget. De tjänade som middagsrum för banketter, vilket var en viktig del av hela begarvningsritualen.
Nu har vi kommit ner till Al-Siq och jag kände mig väldigt liten när vi väl påbörjade vår vandring in i passagen. Bergväggarna reser sig uppåt en 80 meter över oss och det är nästan en magisk stämning där inne.
Mitt alltid lika käcka resesällskap. Ladies and gentlemen, I proudly present mannen i mitt liv - Hasan. Jojomensan... Den var ni inte beredda på! :D
Jag vet inte vad detta ska föreställa, vi klättrade upp och kollade och det var bara ett litet rum. Förråd av något slag kanske?
Folket som bodde i Petra (de första alltså, det har varit bebott i omgångar) var riktiga genier! Dom byggde en vattenränna genom Al-Siq för att få ner vatten till staden och detta är en del av den. (Tegelmurer i bakgrunden är säkert för att stänga ute dumma turister från att klättra upp i bergen eller nåt.) Med dammar och sånt så kontrollerade de även regn och störtfloder och Petra var en grönskande oas mitt ute i bushen. Detta är fantastiskt med tanke på att Petra är dryga 3500 år gammalt.
Vad är detta? Skit på kameralinsen? Nej, det är Hasan som klättrar upp på en platå och poserar. The camera loves you baby! Inne i Al-Siq är man inte kaxig vill jag lova...
Vi rundade en krök och tvärstannade när vi fick en första skymt av Al Khazneh eller The Treasury som det hetter på helt vanlig engelska. Mäktigt var ordet, sa Bull.
Jag fick mer och mer rysningar för varje steg....
....känns det igen? Indiana Jones någon? Det ska tydligen vara någon kungs grav. Hur som helst, vackert är det. Och mäktigt! Tråkigt nog fick man inte gå in.
Dom här två grabbarna eller damerna låg framför The Treasury och väntade på turister. Jag ville verkligen gå fram och klappa, men jag kan inte kamelspråk så jag vet inte hur dom ser ut när dom är glada eller arga.
Gravkammare och jo jag var ner och tittade in. Bilderna jag tog blev jättesuddiga så de skippar vi tycker jag.
Inte en aning om vad detta är, men det var fint. Hela Petra är sjukt vackert! Sandstenen som staden är karvad ur är vackert rosa och förtrollande. Knäppt att stället är så gammalt, det är svårt att fatta.
En till gravkammare. Det fanns hus som folk bodde i förut, men det mesta har raserats av jordbävningar tråkigt nog.
Gick in i den här, men det luktade pissoar så jag tvärvände. Fy fan för folk (karlar) som inte kan hålla sig! Och måste man då pissa på en historisk plats?? Usch!
Massor med gravkammare! (Och turister!)
Inne i en av alla dessa gravkammare. Vad gör man om man bor i bergen och marken inte går att gräva i liksom?
Mysigt och hemtrevligt... Eller vänta nu lite...? Dessa gravkammare var för vanliga Svenssons, de stora imponerande gravarna tillhörde viktiga personer, kungar och annat löst folk. Men var man en vanlig nobody så var det hit man blev skickad efter att man gjort sitt.
Jag tror att det här var alternativet om man hade en stor familj och alla kolavippade på samma gång.
För den modemedvetna och finsmakaren så finns det även kammare med specialbeställd färgsättning. Kanske vill du matcha din döda pudel eller mormors ögonskugga? Faktum är att berget i sig har otroligt vackra naturliga färger som här kom helt till sin rätt. Vem skulle inte vilja bli lagd till sin sista vila här? (Inte jag iallafall, mig kan ni lägga under en gran i skogen.)
Det här var iallafall inte en gravkammare tror jag. Det var som ett relativt stort rum med lågt i tak och Hasan fick ställa upp som model för att demonstrera.
En sjukt stor teater hade de också. Den rymde runt 3000 pers. Jo ni läste rätt, tretusen personer.
Ett gäng gravkammare till. Knäppt att de hade så mycket döingar som hängde här, för ett tag var Petra världens centrum. Folk kom hit från världens alla hörn. Det gör de ju fortfarande, men i annat syfte nu för tiden. Petra var staden med stort S på den gamla goda tiden.
Det här är en personlig favorit. Detta är faktiskt
inte en gravkammare.
Nej här förvarades kropparna i väntan på att iordningställas för begravning. Här tvättades och sminkades och kläddes liken. Smaskigt värre.
Samma ställe, och ja det ÄR en LEVANDE människa på bilden. (Nevermind grinden för öppningen, jag var bara tvungen att få gå in och känna atmosfären. Ja jag vet att jag är knäpp.)
Vi avslutar med en kamelbild tycker jag....
Det var bilderna från Petra det. Får ni chansen att åka och spana in stället så tveka inte! Vill ni ha resesällskap så ring mig! Det var världens upplevelse och det är ett av de där ställena som man
MÅSTE se innan man dör!
Detta inlägg har tagit mig tre dagar att slutföra tro det eller ej, men nu är det klart och inom kort kommer det fler. Så häng kvar! Adjöken!
