Idag är jag irriterad och arg. Det känns som mitt liv är helt utan mening och mål och att allt jag gör motarbetas på alla sätt och vis. Okej inte ALLT, men mycket.
Jag har fått nys om en liten gullig gård som är till salu och jag tog med mig Terese för inspektion. Huset var litet (men inte för litet) och gulligt, det fanns både toalett, rinnande vatten (som jag inte längre tar för givet efter att ha bott som en zigenare i ett par år), dusch, tvättmaskin och diskmaskin (LYCKA!!!). Ett fint stall med två rejäla, nybyggda boxar och två äldre ponnyboxar. Massa bete och möjlighet till att låna mer av grannar. En ganska stor trädgård och kallgarage plus diverse uthus. Jag blev jättekär i stället! Men som med allting annat så är det ju inte bara att packa och flytta tyvärr... Det var den roliga nyheten och nu ska jag ägna resten av dagens inlägg till att gnälla och ni som inte orkar mer sånt kan ju alltid läsa en bra bok istället eller dra nåt gammalt över er.
Jag fick en ny kyl/frys häromdagen. Jätteroligt och jag borde vara tacksam, men jag hade faktiskt hellre fått ett badrum/toalett. Undrar om det på fullaste allvar troddes att det skulle kunna ge lite lindring och plåster på såren med en ny kyl/frys... Fast egentligen är det skitsamma, jag har fått nog och vill inte bo kvar oavsett om det byggs ett badrum eller inte. Jag vill flytta. Jag vill bo på landet med mina djur. Ja iallafall Tyra, för Pollys del är det fortfarande oklart om hon skulle få följa med om det nu blir husköp.
Stallägarna blev allt annat än glad när jag berättade om huset och det känns faktiskt lite orättvist. Min livsdröm är inte direkt att ha mig själv och djur inhyrda någonstans. Min dröm är att ha något eget där jag kan pyssla och pilla ifred utan att behöva ta hänsyn till någon annan än mig själv. Ett ställe där jag kan ha hur städat eller rörigt jag vill utan att de drabbar någon annan. (För jag har insett att när det gäller ordning och reda i stallet så är jag nästan lite besatt och det stör mig när andra inte håller samma nivå.) Jag förstår ju dom också fullt ut, försvinner jag från stallet så har de bara Terese kvar och hon är väl fortfarande ganska osäker på om hon vill/får ha kvar Raffe. Hon hade väl isåfall tänkt att pyssla mer med de andra två kusarna och kanske tävla den äldre lite och sånt och det är bra. Men hon uttryckte också en önskan om att jag skulle stanna, för att slippa vara själv så mycket i stallet. Vi har ju ändå ställt upp massor och fixat när stallägarna varit bortresta etc. Vi ställer upp så fort det är något som ska göras, vi fixar hovslagaren, veterinären (nu är tinkrarna och Polly vaccinerade, vetten var ut i onsdags) och allt sånt. Så det känns som att hur jag än gör så blir det inte bra. Jag bad att få ta med mig Polly om det skulle bli aktuellt med flytt (den lilla söta gården ligger inte jäääättelååångt bort, men tillräckligt för att jag inte ska ha råd att pendla till stallet) och de skulle disskutera saken. Vad gör jag om det bli kalla handen?
Jag vill inget hellre än att vara lycklig och just nu funkar inte mitt liv. Jag kan inte hålla efter disken varje dag för jag måste anpassa mig till mammas diskmaskin och deras användning av den. Jag har provat att handdiska men då får jag skit för att det går åt så mycket vatten. Jag måste anpassa min tvätt till tvättmaskinen och användingen av den. Jag måste anpassa mina duschtider efter de andra och hur mycket varmvatten det finns och ja det är väl kanske inte så konstigt egentligen, men det innebär för min del att jag mycket väl kan få gå ett par dagar utan att duscha.
Nu kommer säkert någon vänlig själ påpeka för mig att jag själv valt att bosätta mig här. Jag kan enkelt konstatera att JA det har jag gjort. Och samtidigt NEJ för jag hade inget val just då. Jag hade en schysst lägenhet inne i stan och jobbet höllt på att ta knäcken på mig. Jag var inte långt ifrån att gå ut i skogen med ett rep och när chansen till att få göra något annat för ett tag dök upp så tog jag den. Detta innebar att jag var tvungen att säga upp mig från jobbet samt säga upp min lägenhet. Sedan funkade inte detta alternativ särsklit länge, men detta var inte någonting någon kunnat veta i förväg. Så där stod jag utan boende och utan jobb. Gamla jobbet kändes inte ett dugg lockande för jag hade inte återhämtat mig och jag tror faktiskt inte att någon fattade riktigt hur illa det var, jag gjorde knappt det själv. Det är först nu när jag blickar tillbaka som jag undrar hur jag överlevde så länge. Skitsamma, idag är jag tillbaka på samma arbetsplats och det funkar väl hjälpligt, men idag jobbar jag inte ens hälften så mycket som jag gjorde då och jag är väldigt försiktig med att ta på mig extrapass. Så nu när jag sitter här och har chansen att kanske förändra mitt liv och mående till det bättre så känns det surt som fan att jag ska behöva ha skuldkänslor gentemot alla andra. Egentligen är inte det mitt bekymmer alls, men jag har så vansinnigt lätt att få skuldkänslor över precis allting och faktum är att det inte är ett dugg svårt att utnyttja mig genom detta har jag märkt.
Tog en promenad med Polly när jag var i stallet förut. Ibland hjälper det att promenera och fundera och låta tankarna rulla runt lite, men Polly tyckte det var roligare att hålla mig på alerten. Hon må ha ett ganska hiskeligt humör ibland, men oftast så är hon väldigt rar och trevlig. På väg hem så drog hon med mig för att kolla på grannens omkullblåsta soptunna. Den nosades igenom från lock till bott och sedan struttade hon nöjt vidare. Hur många hästar tar initiativet till att gå fram och pilla på en liggande soptunna? Antingen så är hon klok som en bok eller så saknar hon helt all vett och sans. Jag vet faktiskt inte riktigt vilket det är, men det lär väl framtiden utvisa.
Har under de senaste veckorna funderat väldigt mycket på mitt liv och vad jag vill med det. Kommer jag fram till något vettigt? Nej inte direkt faktiskt. Dessutom har jag funderat en massa på människor runt omkring mig och inte heller där kommer jag fram till något vettigt. Ibland är jag bara så trött på folk att jag kan kräkas. Det är då jag önskar att ett elakt muterat virus ska ta kål på varenda kotte och lämna mig ensam kvar på planeten. Lugn och ro! I all hemlighet roar jag mig med att göra överlevnadsplaner iafall detta, mot all förmodan, skulle hända. Just nu är jag inne i en sån där period när jag är skitless på folk i allmänhet och vissa individer i synnerhet. Jag känner mig känslomässigt utbränd och skulle helst bara vilja flytta ut i en trädkoja i skogen och leva som eremit i ett halvår.
Nu skiter jag i detta, nu ska jag gå och måla naglarna i någon skrikig färg.
måndag 31 januari 2011
måndag 17 januari 2011
Det är mycket nu
Egentligen ska jag ju inte sitta här. Egentligen så har jag både disk och tvätt som väntar på mig. Och så har jag lovat mig själv att plocka ner julgardinerna och adventsstjärnorna samt stryka de vanliga gardinerna som är nytvättade och hänga upp dom. Sen tänkte jag städa lite allmänt och laga mat. Men istället så sitter jag ju då här. Fast klockan är ju inte så mycket än. Med stark betoning på än.
Igår väntade jag ju besök. Marie och våran väninna Therese skulle komma och hälsa på vid 10. En sisådär 09:20 så ringde Terese (hon med Raffe) och bad om lite hjälp. Hon var ute och åkte och hennes bil hade valt att helt olämpligt dö. Jag fick kasta på mig lite lämpliga kläder och åka till undsättning. Med lite hjälp av startkablar så startade hennes bil efter en stund och vi kunde åka ett par kilometer innan den gav upp igen. På med startkablarna och sedan väntade vi. Och väntade... Och väntade... Efter att ha laddad i 15-20 minuter så fanns det ändå inget liv i bilen och vi beslöt oss för att bogsera. Det gick ju... mindre bra.
Det var alldeles för halt och min stackars bil fick inget fäste alls. Jag provade att grusa men det hjälpte inte. Vi fick hejd på ett par skidåkande människor som var på väg hem i deras nya fina bil. De kunde dra Tereses bil ett par meter och sedan var det likadant där. Någon mer än jag som avskyr bilar?? Varför ska det alltid jävlas när det är som mest olämpligt? Jag blev iallafall tvungen att till sist lämna Terese och hennes bil åt deras öde. Jag väntade ju besök, plus att jag skulle till stallet en snabbis innan det var dags för jobb. Märkligt att det alltid ska hända något när jag redan bokat upp en massa annat. Lagen om alltings jävlighet?
Terese och hennes bil kom därifrån till slut, men hjälp av lite mer erfarna bilmänniskor. Jag kom hem och Marie och andra Therese dök upp.
Jag har inte sett någon av dom på skitlänge! Minns faktiskt inte när jag såg Therese sist. Hon har iallafall spenderat en stor del av hösten i Florida där hon jobbat med travhästar. Det var skönt att höra att det är fler än jag som skulle packa och åka direkt om chansen till ett permanent liv i USA erbjöds. Jag fick presenter också!
Banantuggummi! Lämpligt nog var det en apa på bild. Jag drar inte alls några paralleller till Tyra här! Vilket leder oss till nästa bild....
En originell nyckelring! Det roliga med denna är att jag köpte en sådan till Therese fast med jack russel när jag var i NJ. Och en med schäfer till Marie. Där fick jag igen! :D
Vi tog en snabbis till stallet, de beundrade Polly och grabbrna och jag mockade. Sedan hem till mig igen för lite te och scones. Det blev ju väldigt engelskt det här, som Marie sa. Det var jättetrevligt att träffas och vi blev inbjudna på islandshästridning hos Therese i vår/sommar för hennes mamma har ett par sådana. Jag blev skitpepp på det! Det är 100 år sedan jag red islandshäst. Roooligt!
På mitt förra inlägg så fick jag en kommentar av Malin;
"Du vet att du alltid kan få köpa mitt hus i Mullhyttan, då får du plats med 4 hästar och så många hundar du vill. För här har alla hundar. INTE hund. Jo vi förståss. Men jag har ju haft fler än en förr, nu nöjer jag mig med en. Men visst blir jag oxå hundsjuk och svävar bort ibland. Men kommer oftast på bättre tankar rätt snabbt ; )
Så köp du vårat hus. 500 tusen så är det ditt, slår du till snabbt kan du alltid få med Latte på köpet. Då skulle jag bli glad... Körvägar till Polly finns det med bla en lång banvall att jogga på. = ) / Malin"
Min första reaktion var ett hysteriskt skratt. Du anar inte vad jag är sugen på ditt hus Malin! Det enda som jag ser som problem är väl avståndet. Det blir ju en bit för mig att pendla till jobbet. Men det finns ju folk som åker längre än så (Terese till exempel) och de verkar ju överleva. Jag är väl mest oroad över ekonomin, det är ju inte gratis med bensin. Jag kanske får skaffa en bättre bil som drar mindre. Går det att få tag på bra dragbilar som drar lite bensin?
Sen vet jag inte vad övriga Polly-ägare skulle säga om jag ville flytta henne. Det kanske blir kalla handen på det, och vad gör man då? Jag kan inte pendla till både jobb och stall. Fast det gör jag ju nu, men just nu har jag ju bara 6 km till stallet. Cykelavstånd med andra ord.
En annan grej är ju att jag faktiskt inte tänkt jobba kvar på mitt nuvarande arbete i alla evighet. Jag har inte fast anställning (vad säger banken om det om man vill låna?) och jobbar inte heltid heller. Nu har jag i och för sig varit på samma ställe sedan maj 2006 så det är inte troligt att de bara sparkar ut mig huxflux. Jag hade fast, men fick säga upp mig för att åka till USA då min dåvarande chef inte vill ge mig tjänsteledigt. Och efter det så har det helt enkelt inte funnits några fasta anställningar att få. Däremot har jag ett fast schema. Detta tåls att fundera på. Jag vill ju egentligen inte bo i lägenhet. En lägenhet skulle ju ändå bara vara en temporär lösning tills jag hittat hus. Och Malins hus uppfyller NÄSTAN alla mina krav. Ville jag att hela min kravlista ska gå igenom så kommer jag behöva ett par hundra mille på bankkontot och det lär aldrig hända.
Jag får nog sätta mig och göra en för-och-emot lista på detta så får vi se. (Jag börjar packa så länge....)
Nu ska jag nog ta tag i den eftersatta städningen så jag blir klar någon gång idag. Ska ju till stallet sen, men det lär bli lugnt och ospännande med all jävla is som vägrar försvinna. Jag som vill ha Polly i vagn! Och helst innan oktober.
Raffe och Polly mumsar hö.
Igår väntade jag ju besök. Marie och våran väninna Therese skulle komma och hälsa på vid 10. En sisådär 09:20 så ringde Terese (hon med Raffe) och bad om lite hjälp. Hon var ute och åkte och hennes bil hade valt att helt olämpligt dö. Jag fick kasta på mig lite lämpliga kläder och åka till undsättning. Med lite hjälp av startkablar så startade hennes bil efter en stund och vi kunde åka ett par kilometer innan den gav upp igen. På med startkablarna och sedan väntade vi. Och väntade... Och väntade... Efter att ha laddad i 15-20 minuter så fanns det ändå inget liv i bilen och vi beslöt oss för att bogsera. Det gick ju... mindre bra.
Det var alldeles för halt och min stackars bil fick inget fäste alls. Jag provade att grusa men det hjälpte inte. Vi fick hejd på ett par skidåkande människor som var på väg hem i deras nya fina bil. De kunde dra Tereses bil ett par meter och sedan var det likadant där. Någon mer än jag som avskyr bilar?? Varför ska det alltid jävlas när det är som mest olämpligt? Jag blev iallafall tvungen att till sist lämna Terese och hennes bil åt deras öde. Jag väntade ju besök, plus att jag skulle till stallet en snabbis innan det var dags för jobb. Märkligt att det alltid ska hända något när jag redan bokat upp en massa annat. Lagen om alltings jävlighet?
Terese och hennes bil kom därifrån till slut, men hjälp av lite mer erfarna bilmänniskor. Jag kom hem och Marie och andra Therese dök upp.
Jag har inte sett någon av dom på skitlänge! Minns faktiskt inte när jag såg Therese sist. Hon har iallafall spenderat en stor del av hösten i Florida där hon jobbat med travhästar. Det var skönt att höra att det är fler än jag som skulle packa och åka direkt om chansen till ett permanent liv i USA erbjöds. Jag fick presenter också!
Banantuggummi! Lämpligt nog var det en apa på bild. Jag drar inte alls några paralleller till Tyra här! Vilket leder oss till nästa bild....
En originell nyckelring! Det roliga med denna är att jag köpte en sådan till Therese fast med jack russel när jag var i NJ. Och en med schäfer till Marie. Där fick jag igen! :D
Vi tog en snabbis till stallet, de beundrade Polly och grabbrna och jag mockade. Sedan hem till mig igen för lite te och scones. Det blev ju väldigt engelskt det här, som Marie sa. Det var jättetrevligt att träffas och vi blev inbjudna på islandshästridning hos Therese i vår/sommar för hennes mamma har ett par sådana. Jag blev skitpepp på det! Det är 100 år sedan jag red islandshäst. Roooligt!
På mitt förra inlägg så fick jag en kommentar av Malin;
"Du vet att du alltid kan få köpa mitt hus i Mullhyttan, då får du plats med 4 hästar och så många hundar du vill. För här har alla hundar. INTE hund. Jo vi förståss. Men jag har ju haft fler än en förr, nu nöjer jag mig med en. Men visst blir jag oxå hundsjuk och svävar bort ibland. Men kommer oftast på bättre tankar rätt snabbt ; )
Så köp du vårat hus. 500 tusen så är det ditt, slår du till snabbt kan du alltid få med Latte på köpet. Då skulle jag bli glad... Körvägar till Polly finns det med bla en lång banvall att jogga på. = ) / Malin"
Min första reaktion var ett hysteriskt skratt. Du anar inte vad jag är sugen på ditt hus Malin! Det enda som jag ser som problem är väl avståndet. Det blir ju en bit för mig att pendla till jobbet. Men det finns ju folk som åker längre än så (Terese till exempel) och de verkar ju överleva. Jag är väl mest oroad över ekonomin, det är ju inte gratis med bensin. Jag kanske får skaffa en bättre bil som drar mindre. Går det att få tag på bra dragbilar som drar lite bensin?
Sen vet jag inte vad övriga Polly-ägare skulle säga om jag ville flytta henne. Det kanske blir kalla handen på det, och vad gör man då? Jag kan inte pendla till både jobb och stall. Fast det gör jag ju nu, men just nu har jag ju bara 6 km till stallet. Cykelavstånd med andra ord.
En annan grej är ju att jag faktiskt inte tänkt jobba kvar på mitt nuvarande arbete i alla evighet. Jag har inte fast anställning (vad säger banken om det om man vill låna?) och jobbar inte heltid heller. Nu har jag i och för sig varit på samma ställe sedan maj 2006 så det är inte troligt att de bara sparkar ut mig huxflux. Jag hade fast, men fick säga upp mig för att åka till USA då min dåvarande chef inte vill ge mig tjänsteledigt. Och efter det så har det helt enkelt inte funnits några fasta anställningar att få. Däremot har jag ett fast schema. Detta tåls att fundera på. Jag vill ju egentligen inte bo i lägenhet. En lägenhet skulle ju ändå bara vara en temporär lösning tills jag hittat hus. Och Malins hus uppfyller NÄSTAN alla mina krav. Ville jag att hela min kravlista ska gå igenom så kommer jag behöva ett par hundra mille på bankkontot och det lär aldrig hända.
Jag får nog sätta mig och göra en för-och-emot lista på detta så får vi se. (Jag börjar packa så länge....)
Nu ska jag nog ta tag i den eftersatta städningen så jag blir klar någon gång idag. Ska ju till stallet sen, men det lär bli lugnt och ospännande med all jävla is som vägrar försvinna. Jag som vill ha Polly i vagn! Och helst innan oktober.
Raffe och Polly mumsar hö.
lördag 15 januari 2011
Så var det lördag kväll igen....
Tiden går fort när man har roligt. Och roligt det har man! Eller?
Jag har så himla roligt att jag blir stressad för att tiden går alldeles för fort. Oekj, det där var inte helt sant. Jag har inte SÅ himla roligt, men tillräckligt tydligen för att tiden bara ska susa förbi. Polly var i vagn förra helgen och sen blev det isgata och varken djur eller människor kunde/kan ta sig utan att riskera liv och lem. Jag är lite stressad över att hon inte varit i vagn fler gånger. Det är ju snart dags för premielopp! Eller ja... Vi har ju till slutet av oktober på oss. Men innan dess ska hon ju upp i kondition och kunna springa såpass fort som det krävs, vilket i och för sig inte är speciellt fort, men fortare än vad hon skulle klara idag iallafall.
Pratade med en av mina extra-kollegor idag. En jättetrevlig tjej som har en bunt hästar ihop med sin sambo. Jag frågade om inte jag och Polly kunde få komma och köra i lag med dom senare i vår och självklart fick vi det. Polly kommer ju behöva öva på att springa i grupp, det är INTE roligt att komma in på banan med en häst som är helt orutinerad vad gäller att springa ihop med andra hästar. Dessutom är det oftast roligare för hästen att ha sällskap. Så vi var välkomna att komma och mängdträna ihop med dom och sen får vi väl se. Det kan ju vara roligt att ha lite jämnaåriga hästar att sparra med när det börjar dra ihop sig till snabbjobb också.
Fick nya Hööks-katalogen häromdagen. Jag blev sittandes och frossade i allt hästigt i den. Är man hästnörd så är man! Har funderat och kommit fram till att jag behöver ha en bättre träningssele också. Den jag har nu duger till inkörning och körning i början, men den är gammal och sliten och jag vet inte hur länge jag vågar använda den. Har kollat ut en hyfsat billig märkessele som jag eventuellt skulle kunna tänka mig och trots att jag har Pollys bankkonto (där vi ägare sätter in pengar varje månad) att luta mig emot så tror jag nog att jag betalar selen själv ur egen ficka. Det kommer tillkomma massa dyra grejer framöver ändå som måste betalas från hennes konto. Dessutom känns det ju bra att det är MIN sele och inte Polly-företagets. Dels för att då behöver jag inte känna att jag måste vara skiträdd om den och dels för att OM något skulle hända (företaget kapsejsar, hästen säljs, vi blir ovänner etc) så har jag iallafall en schysst träningssele. Kanske låter helt egoistiskt och knäppt, jag har knappast inte räknat med att något ska hända, men jag gillar att ha saker som är MINA. Plus att jag i framtiden vill ha en till häst. Fast ett sånt där "räddningsprojekt" som skall omvändas från uttråkad, olycklig fattiglapp till vinnare. Och den kusen ska inte de andra stackars Polly-ägarna behöva skänka pengar till, den blir bara min att lattja med (och bli fattig på). Men det blir i framtiden det.
Mycket häst blev det nu, men jag blev så glad när L sa att jag gärna fick komma och köra med henne och hennes sambo. Tack snälla underbara människor! Ska försöka få till ett par rundor med vagn i veckan som kommer också, men det är en massa folk bortrest till höger och vänster så det återstår att de hur det går med det. Å andra sidan är det egentligen inte jättebråttom för Polly växer på alla håll och kanter och är lite ojämn i kroppen så gissningsvis så har hon växtvärk till och från. Det är bara dumt att belasta kroppen ännu mer då. Anyways, nu ska jag hålla truten om det här med häst.
Jag tror att jag behöver sprida lite ljus över mystiken i det förra inlägget.
Det var helt enkelt så att jag fått korn på ett hus som var ledigt och jag mailade ägarna och sa att jag var hemskt intresserad av att hyra. Tyvärr så blev det inget med det. Dom hade tydligen fått massor med svar och säkerligen var det nåt käckt gammalt pensionärspar med trädgårdsintresse som erbjöds att hyra huset. Fan fan fan... Jag vill verkligen flytta. Jag är trött på att vakna mitt i natten, kissnödig som ett helvete och inte ha någon sabla toa. Det får nog bli så att jag pillar ihop en egen annons och slänger ut på Blocket någon dag. Plus lappar på de lokala livsmedelsbutikerna. Alltid finns det väl någon som har ett hus ledigt eller känner någon som har ett hus. Det var ju så det gick till när jag köpte speedcarten till Polly. Jag annonserade själv, och en jättetrevlig värmländska svarade. Hon hade egentligen inte tänkt sälja den, men så såg hon min annons och tänkte att hon lika gärna kunde slå till. Förhoppningsvis kan jag göra om bravaden, fast med ett hus istället. Om inte annat så finns det ett hus till salu i närheten av stallet. Bara 1,1 mille. Som hittat... Undrar om dom tar Visa-kort?
I övrigt inget nytt. Pratade med min käre far igår. Han avrådde mig starkt från att skaffa en till hund. Tydligen så är det besvärligt att ha två hundar. Alltså ursäkta men varför har folk så mycket åsikter jämt? (Detta är alltså inte riktat till dig pappa, utan en känga till folk i största allmänhet.) Om jag vill leva på grön paprika med ost resten av livet så är väl det min ensak? Jag kanske GILLAR grön paprika med ost?? Detta är ett fenomen som jag, så här långt, endast skådat inom Sveriges gränser. I ett par fall har det hänt utomlands, men då har det varit svenskar inblandat. Väldigt märkligt anser jag. Om jag på en familjemiddag berättar att jag packat en väska och ämnar flytta och bosätta mig i Korpilombolo så blir genast reaktionen att nej, usch där kan man ju INTE bo! Men varför?? Är det någon som ens varit i Korpilombolo?? Det kanske är jävligt fint i Korpilombolo! Varför har folk så mycket åsikter om saker som de ens inte vet ett jota om? För att återgå till ämnet hund så kommer det förr eller senare bli en till hund, men INTE just NU. Fast jag är skapligt hundsjuk... Det blir nog en till häst först. (Men en till?? Räcker det inte med den du har? Nej det gör det inte, håll käften nu. Bara för det ska jag skaffa 4 till! Dom ska bo i min trädgård! Istället för trädgårdstomtar.)
Blev erbjuden att ta en bekantings ettåring på inkörning ett tag, men det är ju fullt i stallet som tur är. Det hade säkert blivit jättepoppis om jag släpat dit ett till djur som de andra fått hjälpa mig med, haha. Det är ju svårt att köra in hästar själv utan assistans... Nej men nu gled jag tillbaka på ämnet häst! Stoppa mig någon!
Jag tror att jag avrundar här. Är ganska trött och ska nog bara flumma runt på internet ett tag innan jag går och lägger mig (tidigt). Imorgon kommer Marie och våran bekanta Therese och hälsar på. Therese är ganska nyss (nåja) hemkommen från Florida där hon jobbade hos en svensk stortränare (inte samma som jag tack och lov) och hon är nyfiken på Polly. Håhå jaja... Polly som är i sitt vackraste skick just nu. Jag tror jag ska ta med mig en tumstock och mäta henne. Manke, kors och längd. Gissar på att det blir väldigt ojämna resultat. Det ska iallafall bli roligt att träffa både Marie och Therese.
Nu så... Mot nya äventyr.
Jag har så himla roligt att jag blir stressad för att tiden går alldeles för fort. Oekj, det där var inte helt sant. Jag har inte SÅ himla roligt, men tillräckligt tydligen för att tiden bara ska susa förbi. Polly var i vagn förra helgen och sen blev det isgata och varken djur eller människor kunde/kan ta sig utan att riskera liv och lem. Jag är lite stressad över att hon inte varit i vagn fler gånger. Det är ju snart dags för premielopp! Eller ja... Vi har ju till slutet av oktober på oss. Men innan dess ska hon ju upp i kondition och kunna springa såpass fort som det krävs, vilket i och för sig inte är speciellt fort, men fortare än vad hon skulle klara idag iallafall.
Pratade med en av mina extra-kollegor idag. En jättetrevlig tjej som har en bunt hästar ihop med sin sambo. Jag frågade om inte jag och Polly kunde få komma och köra i lag med dom senare i vår och självklart fick vi det. Polly kommer ju behöva öva på att springa i grupp, det är INTE roligt att komma in på banan med en häst som är helt orutinerad vad gäller att springa ihop med andra hästar. Dessutom är det oftast roligare för hästen att ha sällskap. Så vi var välkomna att komma och mängdträna ihop med dom och sen får vi väl se. Det kan ju vara roligt att ha lite jämnaåriga hästar att sparra med när det börjar dra ihop sig till snabbjobb också.
Fick nya Hööks-katalogen häromdagen. Jag blev sittandes och frossade i allt hästigt i den. Är man hästnörd så är man! Har funderat och kommit fram till att jag behöver ha en bättre träningssele också. Den jag har nu duger till inkörning och körning i början, men den är gammal och sliten och jag vet inte hur länge jag vågar använda den. Har kollat ut en hyfsat billig märkessele som jag eventuellt skulle kunna tänka mig och trots att jag har Pollys bankkonto (där vi ägare sätter in pengar varje månad) att luta mig emot så tror jag nog att jag betalar selen själv ur egen ficka. Det kommer tillkomma massa dyra grejer framöver ändå som måste betalas från hennes konto. Dessutom känns det ju bra att det är MIN sele och inte Polly-företagets. Dels för att då behöver jag inte känna att jag måste vara skiträdd om den och dels för att OM något skulle hända (företaget kapsejsar, hästen säljs, vi blir ovänner etc) så har jag iallafall en schysst träningssele. Kanske låter helt egoistiskt och knäppt, jag har knappast inte räknat med att något ska hända, men jag gillar att ha saker som är MINA. Plus att jag i framtiden vill ha en till häst. Fast ett sånt där "räddningsprojekt" som skall omvändas från uttråkad, olycklig fattiglapp till vinnare. Och den kusen ska inte de andra stackars Polly-ägarna behöva skänka pengar till, den blir bara min att lattja med (och bli fattig på). Men det blir i framtiden det.
Mycket häst blev det nu, men jag blev så glad när L sa att jag gärna fick komma och köra med henne och hennes sambo. Tack snälla underbara människor! Ska försöka få till ett par rundor med vagn i veckan som kommer också, men det är en massa folk bortrest till höger och vänster så det återstår att de hur det går med det. Å andra sidan är det egentligen inte jättebråttom för Polly växer på alla håll och kanter och är lite ojämn i kroppen så gissningsvis så har hon växtvärk till och från. Det är bara dumt att belasta kroppen ännu mer då. Anyways, nu ska jag hålla truten om det här med häst.
Jag tror att jag behöver sprida lite ljus över mystiken i det förra inlägget.
Det var helt enkelt så att jag fått korn på ett hus som var ledigt och jag mailade ägarna och sa att jag var hemskt intresserad av att hyra. Tyvärr så blev det inget med det. Dom hade tydligen fått massor med svar och säkerligen var det nåt käckt gammalt pensionärspar med trädgårdsintresse som erbjöds att hyra huset. Fan fan fan... Jag vill verkligen flytta. Jag är trött på att vakna mitt i natten, kissnödig som ett helvete och inte ha någon sabla toa. Det får nog bli så att jag pillar ihop en egen annons och slänger ut på Blocket någon dag. Plus lappar på de lokala livsmedelsbutikerna. Alltid finns det väl någon som har ett hus ledigt eller känner någon som har ett hus. Det var ju så det gick till när jag köpte speedcarten till Polly. Jag annonserade själv, och en jättetrevlig värmländska svarade. Hon hade egentligen inte tänkt sälja den, men så såg hon min annons och tänkte att hon lika gärna kunde slå till. Förhoppningsvis kan jag göra om bravaden, fast med ett hus istället. Om inte annat så finns det ett hus till salu i närheten av stallet. Bara 1,1 mille. Som hittat... Undrar om dom tar Visa-kort?
I övrigt inget nytt. Pratade med min käre far igår. Han avrådde mig starkt från att skaffa en till hund. Tydligen så är det besvärligt att ha två hundar. Alltså ursäkta men varför har folk så mycket åsikter jämt? (Detta är alltså inte riktat till dig pappa, utan en känga till folk i största allmänhet.) Om jag vill leva på grön paprika med ost resten av livet så är väl det min ensak? Jag kanske GILLAR grön paprika med ost?? Detta är ett fenomen som jag, så här långt, endast skådat inom Sveriges gränser. I ett par fall har det hänt utomlands, men då har det varit svenskar inblandat. Väldigt märkligt anser jag. Om jag på en familjemiddag berättar att jag packat en väska och ämnar flytta och bosätta mig i Korpilombolo så blir genast reaktionen att nej, usch där kan man ju INTE bo! Men varför?? Är det någon som ens varit i Korpilombolo?? Det kanske är jävligt fint i Korpilombolo! Varför har folk så mycket åsikter om saker som de ens inte vet ett jota om? För att återgå till ämnet hund så kommer det förr eller senare bli en till hund, men INTE just NU. Fast jag är skapligt hundsjuk... Det blir nog en till häst först. (Men en till?? Räcker det inte med den du har? Nej det gör det inte, håll käften nu. Bara för det ska jag skaffa 4 till! Dom ska bo i min trädgård! Istället för trädgårdstomtar.)
Blev erbjuden att ta en bekantings ettåring på inkörning ett tag, men det är ju fullt i stallet som tur är. Det hade säkert blivit jättepoppis om jag släpat dit ett till djur som de andra fått hjälpa mig med, haha. Det är ju svårt att köra in hästar själv utan assistans... Nej men nu gled jag tillbaka på ämnet häst! Stoppa mig någon!
Jag tror att jag avrundar här. Är ganska trött och ska nog bara flumma runt på internet ett tag innan jag går och lägger mig (tidigt). Imorgon kommer Marie och våran bekanta Therese och hälsar på. Therese är ganska nyss (nåja) hemkommen från Florida där hon jobbade hos en svensk stortränare (inte samma som jag tack och lov) och hon är nyfiken på Polly. Håhå jaja... Polly som är i sitt vackraste skick just nu. Jag tror jag ska ta med mig en tumstock och mäta henne. Manke, kors och längd. Gissar på att det blir väldigt ojämna resultat. Det ska iallafall bli roligt att träffa både Marie och Therese.
Nu så... Mot nya äventyr.
måndag 10 januari 2011
Håll tummarna nu!
Jag börjar med att tala om att det gick bra att sätta Polly i vagn. Hon skötte sig bättre än förväntat, dock med ett kort inslag av rodeo. Läs mer i bloggen på Stall Södra Valla och få den fullständiga redogörelsen där.
Sen vill jag att alla som läser ska hålla tummar och tår och skicka positiv energi åt det här hållet. Jag har skickat ett mail till en tant och hoppas att saker och ting blir skitbra i slutändan. Mer kan jag nog inte säga just nu. När jag bestämmer mig för något och berättar för folk så brukar det ALLTID skita sig. Om jag däremot håller käften tills det hela är 110% säkert så går det bättre. Märkligt det där...
Vad är det för kosmiska krafter som tycker att jag ständigt och jämt ska hålla allt hemligt? Det är väldans drygt att aldrig kunna berätta för folk vad jag håller på med för nya projekt för då går det åt helvete. Iallafall... Håll tummarna nu!
Idag är det isgata ute så det blir nog bara en snabbis till stallet. Tömkörning/körning är inte att tänka på. Hur länge ska det vara så här? Ska jag behöva vänta tills hovslagaren varit på plats och bankat på dojjor på Polly innan vi kan återuppta träningen? Hata den här satans fittvintern! (Pardon my french.) Okej okej, det känns nästan lite som vår ute, men om det då istället kunde bli 5+ och strålande sol så all jävla is kunde försvinna. Men nej... Jag måste nog köpa såna dör pensionärsbrodd till mig själv för jag kan inte ens gå ut med Tyra som det är just nu. Jag slog nästan ihjäl mig igår när vi skulle ut och kvällskissa.
Nu ska jag ta och städa lite. Tror jag börjar med disken. Mitt städschema kapsejsade lite över jul och nyår. Dels blev jag ju sjuk i början på december och då orkade jag ju inte göra något alls. Och sedan kom julen och då arbetade jag så mycket att jag inte hann med riktigt. Och likadant på nyår. Så jag ligger efter i det mesta, men kör jag hårt idag så kommer jag nog ikapp. Det kommer bli intressant att gå ut med soporna idag vill jag lova. Soptunnorna flyttades ner till vägen vid senaste tömning och det är isgata i hela allén. Så om jag inte skriver något i bloggen de nästkommande två-tre veckorna så är det för att jag ligger på sjukan i gipsvagga.
Nehepp, men lite sommar på det här då kanske?
Sen vill jag att alla som läser ska hålla tummar och tår och skicka positiv energi åt det här hållet. Jag har skickat ett mail till en tant och hoppas att saker och ting blir skitbra i slutändan. Mer kan jag nog inte säga just nu. När jag bestämmer mig för något och berättar för folk så brukar det ALLTID skita sig. Om jag däremot håller käften tills det hela är 110% säkert så går det bättre. Märkligt det där...
Vad är det för kosmiska krafter som tycker att jag ständigt och jämt ska hålla allt hemligt? Det är väldans drygt att aldrig kunna berätta för folk vad jag håller på med för nya projekt för då går det åt helvete. Iallafall... Håll tummarna nu!
Idag är det isgata ute så det blir nog bara en snabbis till stallet. Tömkörning/körning är inte att tänka på. Hur länge ska det vara så här? Ska jag behöva vänta tills hovslagaren varit på plats och bankat på dojjor på Polly innan vi kan återuppta träningen? Hata den här satans fittvintern! (Pardon my french.) Okej okej, det känns nästan lite som vår ute, men om det då istället kunde bli 5+ och strålande sol så all jävla is kunde försvinna. Men nej... Jag måste nog köpa såna dör pensionärsbrodd till mig själv för jag kan inte ens gå ut med Tyra som det är just nu. Jag slog nästan ihjäl mig igår när vi skulle ut och kvällskissa.
Nu ska jag ta och städa lite. Tror jag börjar med disken. Mitt städschema kapsejsade lite över jul och nyår. Dels blev jag ju sjuk i början på december och då orkade jag ju inte göra något alls. Och sedan kom julen och då arbetade jag så mycket att jag inte hann med riktigt. Och likadant på nyår. Så jag ligger efter i det mesta, men kör jag hårt idag så kommer jag nog ikapp. Det kommer bli intressant att gå ut med soporna idag vill jag lova. Soptunnorna flyttades ner till vägen vid senaste tömning och det är isgata i hela allén. Så om jag inte skriver något i bloggen de nästkommande två-tre veckorna så är det för att jag ligger på sjukan i gipsvagga.
Nehepp, men lite sommar på det här då kanske?
fredag 7 januari 2011
Det var det roliga
Skulle susa in på stallets/kusens hemsida nyss och möttes då av beskedet att sidan ligger tillfälligt nere för driftstörningar. Inga bekymmer, sånt brukar ju lösa sig med tiden. Men han som driver sidan har även bestämt sig för att lägga ner sidan från sista mars. Jo det ÄR sant, kolla själva; Zoomin, och det var ju lite värre då. Jag tar gärna emot tips om andra bra ställen där man kan göra gratis hemsidor! (Och personligen tycker jag att hemsidor på 123minsida.se ser förskräckliga ut, men det kanske beror på folket som har hemsidor där?)
Zoomin-Theodor tipsade om N.nu men jag har ingen aning om detta är något att hänga i julgranen.
Jaja, man har ju en stund på sig att fundera, men så fort Zoomin börjar fungera igen så är det stopp för att ladda upp nya bilder/filmklipp. SUUUUG! Jag förstår ju han bakom kulisserna också, det kostar att dra runt och pengar växer ju inte på träd, men ändå SUUUUG!!
Nu ska jag iallafall sova lite för imorgon är det dags, lika bra att vara utvilad och förberedd.
Zoomin-Theodor tipsade om N.nu men jag har ingen aning om detta är något att hänga i julgranen.
Jaja, man har ju en stund på sig att fundera, men så fort Zoomin börjar fungera igen så är det stopp för att ladda upp nya bilder/filmklipp. SUUUUG! Jag förstår ju han bakom kulisserna också, det kostar att dra runt och pengar växer ju inte på träd, men ändå SUUUUG!!
Nu ska jag iallafall sova lite för imorgon är det dags, lika bra att vara utvilad och förberedd.
torsdag 6 januari 2011
My other ride is a New Holland...
Om ni undrar vad jag gör hela dagarna när jag är hemma så är svaret detta;
Just precis, jag kör snö.
Eftersom det var röd dag och allt sånt idag så började jag inte jobba förräns 16:30 (lyx!) och hade då planerat in en sväng på IKEA innan med Terese. För att överhuvudtaget ta mig av gården så fick jag sparka igång Den Stora Blå (traktorn) och röja lite. Någon lustig vädergud måste ha halkat på väderknapparna i den stora väderpanelen och vips så fick vi lite mer snö. Precis vad vi behövde! Tack!
Nu hade jag inte tid med något seriösare projekt så jag nöjde mig med att bara dra undan det värst i allén ner till vägen.
Allén i lite mindre insnöat tillstånd.
Min fantastiskt vackra och alltid lika stabila bil stod ju då tyvärr parkerad rakt utanför mitt hus, som vanligt, och med all snö som plötsligt infunnit sig så kan jag ju säga att det var ingen barnlek att backa sig loss. Körde jag fast? Ja det gjorde jag. Blev jag förbannad? Ja det blev jag. Tur att traktorn var uppvärmd och klar så jag kunde dra loss eländet ur dessa förbannade vita helvetesdrivor! Åh vad jag hatar vintern!!
Till IKEA kom jag iallafall och blev någon hundralapp fattigare. Jag önskar att jag hade ett par miljoner på bankkontot så jag kunde shoppa loss ordentligt och gå riktigt wild and crazy! Seriöst, folk som lägger tusenlappar på handväskor och sånt skit borde strypas. Ge pengarna till mig istället så att jag kan få leva ut i en knäpp shoppingspree på IKEA! Jag gillar IKEA! Dom borde faktiskt betala mig för att jag gör sån fin reklam åt dom i min blogg. Eller så kunde de åtminstone ge mig ett par timmars fri shopping... Någon som har numret till Ingvar Kamprad?
Vad mer? Jo på lördag ska hästen sättas i vagn. Det kommer bli oerhört spännande och jag håller på att funderar ut hur mycket skydd mina medhjälpare ska få ha på sig. Säkerheten före allt! Faktum är att det nog inte kommer bli så dramatiskt, jag har svårt att se att Polly skulle skena till skogs med oss. Jag kanske borde ta med mig tidtagaruret för säkerhets skull så jag kan klocka henne i sånt fall. Så vagn på lördag, sen får vi se om det kanske kan bli vagn på söndag också. Och den kommande veckan blir det nog mer tömkörning, det känns lite för spännande att våga sig ut själv med vagn utan medhjälpare så här i början och jag antar att de andra jobbar som vanligt folk och därför inte befinner sig samtidigt som mig i stallet. Men skulle det hända så blir det mer vagn.
Imorgon är det mer jobb på schemat och förhoppningsvis har det inte snöat under natten, å andra sidan är traktorns husse hemma imorgon tror jag så då kan ju han få köra. Jag lånar den ju bara vid absoluta akutsituationer.
Nu ska jag sova, Tyra har redan somnat och snarkar på vanligt Tyramanér.
Natti!
Just precis, jag kör snö.
Eftersom det var röd dag och allt sånt idag så började jag inte jobba förräns 16:30 (lyx!) och hade då planerat in en sväng på IKEA innan med Terese. För att överhuvudtaget ta mig av gården så fick jag sparka igång Den Stora Blå (traktorn) och röja lite. Någon lustig vädergud måste ha halkat på väderknapparna i den stora väderpanelen och vips så fick vi lite mer snö. Precis vad vi behövde! Tack!
Nu hade jag inte tid med något seriösare projekt så jag nöjde mig med att bara dra undan det värst i allén ner till vägen.
Allén i lite mindre insnöat tillstånd.
Min fantastiskt vackra och alltid lika stabila bil stod ju då tyvärr parkerad rakt utanför mitt hus, som vanligt, och med all snö som plötsligt infunnit sig så kan jag ju säga att det var ingen barnlek att backa sig loss. Körde jag fast? Ja det gjorde jag. Blev jag förbannad? Ja det blev jag. Tur att traktorn var uppvärmd och klar så jag kunde dra loss eländet ur dessa förbannade vita helvetesdrivor! Åh vad jag hatar vintern!!
Till IKEA kom jag iallafall och blev någon hundralapp fattigare. Jag önskar att jag hade ett par miljoner på bankkontot så jag kunde shoppa loss ordentligt och gå riktigt wild and crazy! Seriöst, folk som lägger tusenlappar på handväskor och sånt skit borde strypas. Ge pengarna till mig istället så att jag kan få leva ut i en knäpp shoppingspree på IKEA! Jag gillar IKEA! Dom borde faktiskt betala mig för att jag gör sån fin reklam åt dom i min blogg. Eller så kunde de åtminstone ge mig ett par timmars fri shopping... Någon som har numret till Ingvar Kamprad?
Vad mer? Jo på lördag ska hästen sättas i vagn. Det kommer bli oerhört spännande och jag håller på att funderar ut hur mycket skydd mina medhjälpare ska få ha på sig. Säkerheten före allt! Faktum är att det nog inte kommer bli så dramatiskt, jag har svårt att se att Polly skulle skena till skogs med oss. Jag kanske borde ta med mig tidtagaruret för säkerhets skull så jag kan klocka henne i sånt fall. Så vagn på lördag, sen får vi se om det kanske kan bli vagn på söndag också. Och den kommande veckan blir det nog mer tömkörning, det känns lite för spännande att våga sig ut själv med vagn utan medhjälpare så här i början och jag antar att de andra jobbar som vanligt folk och därför inte befinner sig samtidigt som mig i stallet. Men skulle det hända så blir det mer vagn.
Imorgon är det mer jobb på schemat och förhoppningsvis har det inte snöat under natten, å andra sidan är traktorns husse hemma imorgon tror jag så då kan ju han få köra. Jag lånar den ju bara vid absoluta akutsituationer.
Nu ska jag sova, Tyra har redan somnat och snarkar på vanligt Tyramanér.
Natti!
måndag 3 januari 2011
Härliga, underbara måndag
Jag spanade in på Facebook förut och då var det någon som länkat till ett blogginlägg. Jag läste och tyckte att det var oerhört tänkvärt plus att vartenda ord är så oerhört sant. Så... Jag länkar till det aktuella inlägget HÄR. Även ni som är väldigt lite hästintresserade bör nog kunna läsa och förundras.
Lägenheten som jag står i kö på kan jag nog glömma. Plötsligt vill hela Sverige bo i ett litet bostadsområde ett par mil utanför stan. Det är 20 anmälningar på den så här långt, sista dagen är på torsdag. Jag är inte en av de första 10 så jag har inget hopp alls. Det finns visserligen lägenheter inne i stan, men jag vill inte bo i stan. Jag vill ha nära till hästen. Och skulle jag nu vilja bo inne i stan så har mitt lokala bostadsbolag ett kösystem baserat på poäng och för att få en bostad inne i civilisationen så behöver man ha MINST 1500 poäng. Jag har 356 i skrivande stund. Hurra för livet. Nej jag får nog fortsätta frysa. Men det kunde ju vara värre antar jag. Jag kunde ju vakna titt som tätt på nätterna och vara innihelvete pissnödig och inte ha någon toalett i huset... Oh wait! Been there, done that. Gud vad less jag är på det här.
I övrigt så händer det inte så mycket här. Nyår var en lugn, stillsam och nykter tillställning. Nyårsdagen så inventerar vi ju på jobbet. Jävel vad roligt. Normalt sett så bjuds vi på lunch, men i år bestämde nya chefen att bara ett fåtal skulle få mat. Hade min chef varit ett tv-program så hade tittarsiffrorna drastiskt dalat efter detta beslut. Antagligen hade programmet blivit nedlagt. Jag säger inte att min chef är en blådåre, jag säger bara att detta beslut kunde ha blivit människans sista någonsin. Man beordrar inte ett gäng bakfulla fåntrattar att jobba dagen efter nyår och drar in på den enda förmånen de har - mat. Det kunde ha blivit tjära och fjädrar där och det hade inte varit vackert. (Men ganska roligt!)
Jag känner att jag är rätt irriterad idag på det mesta. Märkligt nog så skötte Polly sig galant förut nör jag tömkörde henne en runda. Annars brukar de ju krångla och ha sig om man kommer och är på dåligt humör. Vi kanske har funnit varandra på en helt ny nivå, hon har ju tydligt visat ett par gånger att hon kan bli arg. Så när jag kom farandes och var lite sur och grinig så fattade hon på en gång för hon känner likadant. Eller kanske inte. Tänk om hästar var lite mer som folk är i allmänhet. Då skulle jag skaffa en annan hobby faktiskt.
Nehepp, en kopp te på detta kanske...
Lägenheten som jag står i kö på kan jag nog glömma. Plötsligt vill hela Sverige bo i ett litet bostadsområde ett par mil utanför stan. Det är 20 anmälningar på den så här långt, sista dagen är på torsdag. Jag är inte en av de första 10 så jag har inget hopp alls. Det finns visserligen lägenheter inne i stan, men jag vill inte bo i stan. Jag vill ha nära till hästen. Och skulle jag nu vilja bo inne i stan så har mitt lokala bostadsbolag ett kösystem baserat på poäng och för att få en bostad inne i civilisationen så behöver man ha MINST 1500 poäng. Jag har 356 i skrivande stund. Hurra för livet. Nej jag får nog fortsätta frysa. Men det kunde ju vara värre antar jag. Jag kunde ju vakna titt som tätt på nätterna och vara innihelvete pissnödig och inte ha någon toalett i huset... Oh wait! Been there, done that. Gud vad less jag är på det här.
I övrigt så händer det inte så mycket här. Nyår var en lugn, stillsam och nykter tillställning. Nyårsdagen så inventerar vi ju på jobbet. Jävel vad roligt. Normalt sett så bjuds vi på lunch, men i år bestämde nya chefen att bara ett fåtal skulle få mat. Hade min chef varit ett tv-program så hade tittarsiffrorna drastiskt dalat efter detta beslut. Antagligen hade programmet blivit nedlagt. Jag säger inte att min chef är en blådåre, jag säger bara att detta beslut kunde ha blivit människans sista någonsin. Man beordrar inte ett gäng bakfulla fåntrattar att jobba dagen efter nyår och drar in på den enda förmånen de har - mat. Det kunde ha blivit tjära och fjädrar där och det hade inte varit vackert. (Men ganska roligt!)
Jag känner att jag är rätt irriterad idag på det mesta. Märkligt nog så skötte Polly sig galant förut nör jag tömkörde henne en runda. Annars brukar de ju krångla och ha sig om man kommer och är på dåligt humör. Vi kanske har funnit varandra på en helt ny nivå, hon har ju tydligt visat ett par gånger att hon kan bli arg. Så när jag kom farandes och var lite sur och grinig så fattade hon på en gång för hon känner likadant. Eller kanske inte. Tänk om hästar var lite mer som folk är i allmänhet. Då skulle jag skaffa en annan hobby faktiskt.
Nehepp, en kopp te på detta kanske...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)