Alltså jag känner mig skapligt förvirrad just nu. Jag kom hem och det känns inte alls som hemma. Jag känner mig som en främling i mitt eget hem och jag tror jag genomlevde samma fenomen förra året.
Mycket märkligt!
Hade världens ångest igår över att behöva åka hem. Det känns skit, rent ut sagt, att behöva lämna sin själsfrände igen. Det låter helt befängt, men jag får nästan lite svårt att andas utan honom, precis som att det är han som syresätter luften. Ska det verkligen behöva vara på det här viset? Ska det verkligen det? Va?
Folk som har sin bättre hälft, om än inte i samma stad eller land, så iallafall på samma kontinent är lyckligt lottade.
Jag lyckades dock avhålla mig från att storböla på flygplatsen den här gången också, även om det var bra nära. Helt otroligt att man tillåter sig själv till sådant här självplågeri.
Han bad mig stanna kvar, jag bad honom följa med. Inget av alternativen är för stunden möjligt tyvärr, men förhoppningsvis är situationen en annan inom ett år. Till er som undrar så kommer det nog bli så att han får flytta hit. Jag övervägde faktiskt helt allvarligt att flytta dit, men insåg att det inte skulle funka. Det finns inte en chans i världen att jag skulle stoppa Tyra i en transportlåda och låta henne flyga själv med ett transportplan till ett så hundfientligt land.
För min del skulle jag kanske överleva att bo där, men jag trivs inte i Amman. Frågan är om han kommer trivas här? Only time will tell...
Flygresan från Amman till Istanbul gick bra. Jag hade ju planerat att sova då planet lyfte 03:15, men se det gick inte. Upp i luften kom vi och med motorernas brusande i öronen spanade jag ut i den mörka natten över staden och dess oranga ljus. När jag inte kunde se något ljus längre så satte jag mig tillrätta för att slumra in, men neeeeej... Det skulle serveras mat också ombord! Helt ärligt talat så gnällde jag på Air Baltic som INTE serverade mat ombord, och nu gnäller jag på Turkish Airlines för ATT de serverar mat! Beslutsångest någon?
Ja ja, okej... Jag åt lite mat och slumrade sedan till i kanske en timme innan det var dags att vakna och ta mark i Istanbul. Fick sedan sitta och vänta i drygt 2,5 timme på flygplatsen och jag lovar att, trots att jag sysselsatte mig med en bok, så höllt jag på att somna bra många gånger.
Ombordstigning i Istanbul och jag planerade, återigen, att sova. Favorit i repris! De serverade frukost! Så ja lite frukost på det och kanske en timmes sömn senare så landade vi i Stockholm och gissa vem som säkert var tröttast på planet?
Bästaste Terese hämtade upp mig på Arlanda och körde hem mig där syster och Tyra väntade. Tyrafnyravilddjur! Jag var glad, hon var glad och herregud vad jag har saknat henne!
Syster har nu farit hem och jag sitter här och funderar på en kopp te. Är helt mosig i kropp och knopp. Ledsen och eländig och sömnbristen gör det ju knappast bättre. Så ja, lite te och sedan lite säng...
Förklaring till ringbilden kommer inom den närmaste framtiden...
fredag 16 september 2011
torsdag 15 september 2011
Jag vaknade i morse med ett ryck...
Eller kanske inte med ett ryck, men nästan. Vaknade och låg och mös i halvkoma och lät tankarna vandra fritt.
Hasan har tagit ledigt idag så vi kan härja runt bäst vi vill och tur var väl det för jag var helt inställd på att jag åker hem imorgon. Det stämmer INTE, och när jag insåg det så for jag upp ur sängen och rev fram mina resepapper. DAMN YOU GOD!! Jag åker hem i natt... Så idag är min sista dag här, jag som hade sett fram emot att få hela dagen imorgon också med Hasan. Men nej, det är den där jävla Murphy och hans korkade, idiotiska lag!
På sätt och vis ska det bli skönt att få komma hem igen till MITT hem, MINA saker och allt sånt. Familjen här har varit oerhört generösa och allt, dom gjorde det fullständigt klart från minut ett att jag var en del av familjen och därför hade full befogenhet att rensa kylen, använda tvättmaskinen och allt sådant. Men hur trevligt det än är så kommer jag nog alltid känna mig som en gäst här, med dom restriktioner det innebär. Och det är jobbigt att vara gäst i någon annans hus, för hemma kan jag ju kliva ut naken i köket, öppna kylen och dricka juice direkt ur förpackningen om jag vill. Det kan jag väl göra här också, men frågan är hur populärt DET skulle bli!
Jag saknar Tyra så himla mycket, min smärtgräns går vid ungefär en vecka. I en veckas tid är det uthärdligt och t o m lite skönt att få vara hundledig, men sedan kryper det på... Man börjar sakna det där ständiga tysta sällskapet. Man saknar att bara kunna komma på en idé och veta att hunden hänger på, vad det än är. Med människor är det ju artigast att fråga först om de vill hänga på, de kanske inte ens är sugna på att dra på sig skorna. Hunden är ju alltid på hugget vare sig det gäller en promenad eller en biltur eller bara ut och rensa rabatten.
Jag grinade inte förra året när vi återförenades, jag och apan, men det finns en risk att jag gör det i år, haha. Nu är ni varnade, ni som kommer att närvara.
Sen saknar jag att kunna åka till stallet, om så bara för att klappa om kusarna och lukta lite på dom och hänga i deras värld ett par minuter. Här i finns det för bövelen inga djur alls knappt! Eller jo, men det är ju inte så vanligt med får/getter, hästar, kameler etc mitt inne i storstan. Vildkatter finns det gott om, men de springer så fort de får syn på en, det är helt förståeligt, folk är ju inte alltid så vänligt inställda mot djur som rotar i soporna. (Men om ni kunde ta ert jävla ansvar och KASTRERA alla huskatter så skulle ni slippa alla hemlösa kattskrällen! Puh, jag blir så upprörd...)
Häromkvällen sprang vi på en kisse utanför huset här. En benig, ganska stor, röd långhårig hankatt. Han jamade och tittade uppfordrande på oss, och eftersom jag inte har något vett i skallen så dök jag ner till hans nivå och gullade lite. Kisse blev jätteglad för uppmärksamheten och spann som ett helt lejon, jag gissar på att han har haft ett hem men blivit utslängd/dragit/övergivits. Hade jag haft plats i handbagaget... Vi susade upp till kylen och drog fram lite kyckling och vatten, men när vi kom ner igen så hade han vandrat vidare. Awww, jag har spanat efter honom ever since.
Jag avskyr att behöva åka härifrån och lämna H, men vad gör vi? En grej jag inte kommer sakna dock är den mystiska maten, haha.
Frukost! Manakish hette detta. Nybakat bröd med... topping? Det var iallafall oväntat gott ihop med te!
Eller så kommer jag hem och längtar efter kabsah och grejer! Däremot kommer jag inte äta ris på 2 veckor nu!
Nu måsta jag avsluta, vi ska ut på stan och härja och käka kinamat (hör och häpna), om nom nom nom! (Med ris, oh nos! Jag kanske kan få nudlar till min kyckling?)
Så ja, i natt är det hämfärd till kalla norden igen, bläääää. Hur ska jag överleva? Hoppas Turkish Airlines bjuder på choklad igen så man kanske kan bli lite gladare. Och god mat. Och gärna en film som jag kan somna till.
Ingen big deal, som dom säger i McDonaldsreklamen.
Hasan har tagit ledigt idag så vi kan härja runt bäst vi vill och tur var väl det för jag var helt inställd på att jag åker hem imorgon. Det stämmer INTE, och när jag insåg det så for jag upp ur sängen och rev fram mina resepapper. DAMN YOU GOD!! Jag åker hem i natt... Så idag är min sista dag här, jag som hade sett fram emot att få hela dagen imorgon också med Hasan. Men nej, det är den där jävla Murphy och hans korkade, idiotiska lag!
På sätt och vis ska det bli skönt att få komma hem igen till MITT hem, MINA saker och allt sånt. Familjen här har varit oerhört generösa och allt, dom gjorde det fullständigt klart från minut ett att jag var en del av familjen och därför hade full befogenhet att rensa kylen, använda tvättmaskinen och allt sådant. Men hur trevligt det än är så kommer jag nog alltid känna mig som en gäst här, med dom restriktioner det innebär. Och det är jobbigt att vara gäst i någon annans hus, för hemma kan jag ju kliva ut naken i köket, öppna kylen och dricka juice direkt ur förpackningen om jag vill. Det kan jag väl göra här också, men frågan är hur populärt DET skulle bli!
Jag saknar Tyra så himla mycket, min smärtgräns går vid ungefär en vecka. I en veckas tid är det uthärdligt och t o m lite skönt att få vara hundledig, men sedan kryper det på... Man börjar sakna det där ständiga tysta sällskapet. Man saknar att bara kunna komma på en idé och veta att hunden hänger på, vad det än är. Med människor är det ju artigast att fråga först om de vill hänga på, de kanske inte ens är sugna på att dra på sig skorna. Hunden är ju alltid på hugget vare sig det gäller en promenad eller en biltur eller bara ut och rensa rabatten.
Jag grinade inte förra året när vi återförenades, jag och apan, men det finns en risk att jag gör det i år, haha. Nu är ni varnade, ni som kommer att närvara.
Sen saknar jag att kunna åka till stallet, om så bara för att klappa om kusarna och lukta lite på dom och hänga i deras värld ett par minuter. Här i finns det för bövelen inga djur alls knappt! Eller jo, men det är ju inte så vanligt med får/getter, hästar, kameler etc mitt inne i storstan. Vildkatter finns det gott om, men de springer så fort de får syn på en, det är helt förståeligt, folk är ju inte alltid så vänligt inställda mot djur som rotar i soporna. (Men om ni kunde ta ert jävla ansvar och KASTRERA alla huskatter så skulle ni slippa alla hemlösa kattskrällen! Puh, jag blir så upprörd...)
Häromkvällen sprang vi på en kisse utanför huset här. En benig, ganska stor, röd långhårig hankatt. Han jamade och tittade uppfordrande på oss, och eftersom jag inte har något vett i skallen så dök jag ner till hans nivå och gullade lite. Kisse blev jätteglad för uppmärksamheten och spann som ett helt lejon, jag gissar på att han har haft ett hem men blivit utslängd/dragit/övergivits. Hade jag haft plats i handbagaget... Vi susade upp till kylen och drog fram lite kyckling och vatten, men när vi kom ner igen så hade han vandrat vidare. Awww, jag har spanat efter honom ever since.
Jag avskyr att behöva åka härifrån och lämna H, men vad gör vi? En grej jag inte kommer sakna dock är den mystiska maten, haha.
Frukost! Manakish hette detta. Nybakat bröd med... topping? Det var iallafall oväntat gott ihop med te!
Eller så kommer jag hem och längtar efter kabsah och grejer! Däremot kommer jag inte äta ris på 2 veckor nu!
Nu måsta jag avsluta, vi ska ut på stan och härja och käka kinamat (hör och häpna), om nom nom nom! (Med ris, oh nos! Jag kanske kan få nudlar till min kyckling?)
Så ja, i natt är det hämfärd till kalla norden igen, bläääää. Hur ska jag överleva? Hoppas Turkish Airlines bjuder på choklad igen så man kanske kan bli lite gladare. Och god mat. Och gärna en film som jag kan somna till.
Ingen big deal, som dom säger i McDonaldsreklamen.
måndag 12 september 2011
Petra i bilder
Känner mig seg och ur form idag och jag saknar Tyra så det gör ont, men jag lovade ju i gårdagens inlägg att få till bilderna från Petra och det är väl bäst att jag håller det löftet så jag kan gå och måla naglarna i någon rolig färg sedan. ;)
För er som inte hängde med i min blogg från 2010 så finns förra årets Petra-upplevelse HÄR.
Börja med den och så läser ni vidare här sedan.
Right... Så igår ramlade det in en kusin (som omväxling...) här lagom till middagen (kabsah, om nom nom nom!). Jag gillade henne! Inte för att hon var trevlig (fast det var hon), eller verkade snäll (hon verkade faktiskt jättesnäll) eller för att hon var snygg (men jo, hon såg bra ut), utan för att hon hade med sig TÅRTA! Underbar, ljuvlig choklad- och jordgubbstårta! Till mig och Hasan. Awwwwww..... Jag är inte överdrivet förtjust i tårta, jag skulle inte kunna äta det varje dag, men någon gång ibland är det smaskens och jag tror det är mer symboliken i tårtan som jag gillar. Tårta = fest eller kalas eller något annat speciellt tillfälle. Så jag blir alldeles upphetsad över tårta, fast jag skulle lika gärna kunna låta bli att äta. Haha, hur udda är inte det? Okej, tårta ÄR gott, men det finns godare saker. Anyways, denna tårta var jättegod, men jag glömde att ta en bild på den. :( Dumt!
Jag glömde även berätta att efter bion i förrgår så lurade jag in Hasan på FRiDAYS. Jag blev plötsligt dösugen på en stor smaskig biff! Helt seriöst, BIFF! Och i detta land serveras det knappast inte biff med potatis och grejer i hemmen, så då får man ta till lite mer drastiska åtgärder. Som att vägra gå en meter utan att ha fått biiiiifffffff. Sagt och gjort så knatade vi in på Fridays som ligger precis bredvid bion och jag beställde in en stor halvblodig (oh ja, jag vill ha min döda kossa medium rare eller medium, däremot fläskkött vill jag ha helt genomstekt) New York steak med potatismos och grönsaker. Och FY FAN vad gott det var! Jag trodde på riktigt att jag skulle börja grina, haha.
Maten här är på inget sätt otäck, men efter att ha levt 1,5 vecka på kyckling, ris, köttfärs, grönsaker, etc så börjar suget efter köttbullar, potatisgratäng och annat gott bli överväldigande! Det är säkert oerhört nyttig mat som serveras här, men ibland måste man få släppa loss sitt inre rovdjur och sätta tänderna i något ordentligt. Dessutom hade de blandat cheddarost i potatismoset! Om nom nom nom!
Hasan tyckte inte det var någon höjdarmat. Jag antar att det har med det kulturella att göra. (Hallåååå? Ris? När man kan få mos?)
Nu ska jag sluta tjata och istället köra lite bildvisning! Håll i hatten!
The obelisk tomb utanför Al-Siq. Fortfarande är övre delen en gravkammare och bottenvåningen en festlokal.
The Obelisk Tomb.
Ingången till den kilometerlånga Al-Siq. Det är en kort vandring ner, men när man gått runt hela dagen i Petra och ska upp genom Al-Siq igen så känns den där kilometern som en mil!
Här fårr man lite perspektiv på hur liten man är inne i Al-Siq. Poliserna var ju med på en bild i ett tidigare inlägg.
En första glimt av Al Khazneh, The Treasury.
Det ser så yttepytte ut på bild, men i verkligheten är det enormt.
I skuggan av bergen och Al Khazneh är man inte kaxig.
De tappra arbetarna får en välförtjänt paus.
Alltså... Vaknade de bara upp en morgon och bestämde sig för att hugga ut en stad i berget?
Ytterligare en tapper arbetare.
Fler gravkammare.
Och ännu fler gravkammare!
Ooookej...? Det här stod inristat på en vägg, utanför en gravkammare. Jag är emot klotter i all dess former! Dumma människor, sluta förstöra!
Den enorma teatern! Den ser inte så stor ut på denna bild, men som jag skrev förra året, den ska tydligen rymma dryga 3000 (tretusen!) pers.
Lite utsikt från markplan (som förstörs av tattarjävlarnas kom-o-köp-äkta-souvenirer-tält). Uppe i bergen till vänster kan man se lite av The Urn Tomb, ett ställe som vi beslöt oss att klättra upp till från fotograferingspunkten. Ännu mer till vänster, där berget slutar i bild skymtar man The Corinthian Tomb, men den var tyvärr avspärrad för underhållsarbete eller något.
Uppstigningen är påbörjad.
Nu är det nära! Eller nä...
Det fantastiskt vackra taket inne i The Urn Tomb. Från början låg det en kung begravd här, men med kristendomens intåg (ungefär som cancer) så slängdes kungen ut och man gjorde en kyrka av gravkammaren istället.
Utsikten genom dörrhålet.
Efter att ha pustat ut, kikat runt och klättrat ner igen så sprang vi på den här damen. Alla de andra åsnorna stod och hängde med huvudena, denna tjej var den enda som var intresserad av vad som hände runt omkring. Hon tittade mig rakt i ögonen och jag ville bara stoppa henne i fickan. Henne har inte slavdrivarna och turisterna knäckt än, och det hoppas jag att de aldrig gör heller.
The Colonnade Street, en välkommen omväxling till all sand. Det tar på krafterna att vandra i sand, så att gå på en stenlagd gata kändes bra.
The Great Temple. De lärde tvistar om huruvida det faktiskt är ett tempel eller inte. Och det börjar luta åt att det är en regeringsbyggnad helt enkelt. Regering, domstol, etc.
Temple of Dushares. Detta är däremot ett tempel. Här bad man till gudarna och offrade getter och elaka barn (hoppas jag).
Och nu till den sista bilden för dagen;
en av de alltid like hårt jobbande kompisarna.
Sådärja, det var bilderna från Petra det. Nu ska jag nog ta en film och lite godis tror jag.
För er som inte hängde med i min blogg från 2010 så finns förra årets Petra-upplevelse HÄR.
Börja med den och så läser ni vidare här sedan.
Right... Så igår ramlade det in en kusin (som omväxling...) här lagom till middagen (kabsah, om nom nom nom!). Jag gillade henne! Inte för att hon var trevlig (fast det var hon), eller verkade snäll (hon verkade faktiskt jättesnäll) eller för att hon var snygg (men jo, hon såg bra ut), utan för att hon hade med sig TÅRTA! Underbar, ljuvlig choklad- och jordgubbstårta! Till mig och Hasan. Awwwwww..... Jag är inte överdrivet förtjust i tårta, jag skulle inte kunna äta det varje dag, men någon gång ibland är det smaskens och jag tror det är mer symboliken i tårtan som jag gillar. Tårta = fest eller kalas eller något annat speciellt tillfälle. Så jag blir alldeles upphetsad över tårta, fast jag skulle lika gärna kunna låta bli att äta. Haha, hur udda är inte det? Okej, tårta ÄR gott, men det finns godare saker. Anyways, denna tårta var jättegod, men jag glömde att ta en bild på den. :( Dumt!
Jag glömde även berätta att efter bion i förrgår så lurade jag in Hasan på FRiDAYS. Jag blev plötsligt dösugen på en stor smaskig biff! Helt seriöst, BIFF! Och i detta land serveras det knappast inte biff med potatis och grejer i hemmen, så då får man ta till lite mer drastiska åtgärder. Som att vägra gå en meter utan att ha fått biiiiifffffff. Sagt och gjort så knatade vi in på Fridays som ligger precis bredvid bion och jag beställde in en stor halvblodig (oh ja, jag vill ha min döda kossa medium rare eller medium, däremot fläskkött vill jag ha helt genomstekt) New York steak med potatismos och grönsaker. Och FY FAN vad gott det var! Jag trodde på riktigt att jag skulle börja grina, haha.
Maten här är på inget sätt otäck, men efter att ha levt 1,5 vecka på kyckling, ris, köttfärs, grönsaker, etc så börjar suget efter köttbullar, potatisgratäng och annat gott bli överväldigande! Det är säkert oerhört nyttig mat som serveras här, men ibland måste man få släppa loss sitt inre rovdjur och sätta tänderna i något ordentligt. Dessutom hade de blandat cheddarost i potatismoset! Om nom nom nom!
Hasan tyckte inte det var någon höjdarmat. Jag antar att det har med det kulturella att göra. (Hallåååå? Ris? När man kan få mos?)
Nu ska jag sluta tjata och istället köra lite bildvisning! Håll i hatten!
The obelisk tomb utanför Al-Siq. Fortfarande är övre delen en gravkammare och bottenvåningen en festlokal.
The Obelisk Tomb.
Ingången till den kilometerlånga Al-Siq. Det är en kort vandring ner, men när man gått runt hela dagen i Petra och ska upp genom Al-Siq igen så känns den där kilometern som en mil!
Här fårr man lite perspektiv på hur liten man är inne i Al-Siq. Poliserna var ju med på en bild i ett tidigare inlägg.
En första glimt av Al Khazneh, The Treasury.
Det ser så yttepytte ut på bild, men i verkligheten är det enormt.
I skuggan av bergen och Al Khazneh är man inte kaxig.
De tappra arbetarna får en välförtjänt paus.
Alltså... Vaknade de bara upp en morgon och bestämde sig för att hugga ut en stad i berget?
Ytterligare en tapper arbetare.
Fler gravkammare.
Och ännu fler gravkammare!
Ooookej...? Det här stod inristat på en vägg, utanför en gravkammare. Jag är emot klotter i all dess former! Dumma människor, sluta förstöra!
Den enorma teatern! Den ser inte så stor ut på denna bild, men som jag skrev förra året, den ska tydligen rymma dryga 3000 (tretusen!) pers.
Lite utsikt från markplan (som förstörs av tattarjävlarnas kom-o-köp-äkta-souvenirer-tält). Uppe i bergen till vänster kan man se lite av The Urn Tomb, ett ställe som vi beslöt oss att klättra upp till från fotograferingspunkten. Ännu mer till vänster, där berget slutar i bild skymtar man The Corinthian Tomb, men den var tyvärr avspärrad för underhållsarbete eller något.
Uppstigningen är påbörjad.
Nu är det nära! Eller nä...
Det fantastiskt vackra taket inne i The Urn Tomb. Från början låg det en kung begravd här, men med kristendomens intåg (ungefär som cancer) så slängdes kungen ut och man gjorde en kyrka av gravkammaren istället.
Utsikten genom dörrhålet.
Efter att ha pustat ut, kikat runt och klättrat ner igen så sprang vi på den här damen. Alla de andra åsnorna stod och hängde med huvudena, denna tjej var den enda som var intresserad av vad som hände runt omkring. Hon tittade mig rakt i ögonen och jag ville bara stoppa henne i fickan. Henne har inte slavdrivarna och turisterna knäckt än, och det hoppas jag att de aldrig gör heller.
The Colonnade Street, en välkommen omväxling till all sand. Det tar på krafterna att vandra i sand, så att gå på en stenlagd gata kändes bra.
The Great Temple. De lärde tvistar om huruvida det faktiskt är ett tempel eller inte. Och det börjar luta åt att det är en regeringsbyggnad helt enkelt. Regering, domstol, etc.
Temple of Dushares. Detta är däremot ett tempel. Här bad man till gudarna och offrade getter och elaka barn (hoppas jag).
Och nu till den sista bilden för dagen;
en av de alltid like hårt jobbande kompisarna.
Sådärja, det var bilderna från Petra det. Nu ska jag nog ta en film och lite godis tror jag.
söndag 11 september 2011
Bildtajm!
Idag är det söndag hela dagen och jag antar att det inte är speciellt många därute som missat det faktum att dagens datum är 11 september. Det är idag 10 år sedan som tvillingtornen i New York utsattes för en fruktansvärd terrorattack och många, alldeles för många, människor dog. Ännu fler människor miste sina nära och kära, tankarna går idag till alla dom tusentals sörjande.
På den gamla goda tiden, när tornen fortfarande reste sig över Manhattan.
Jag har spenderat en hel timme med att gå igenom bilder och krympa dom storleksmässigt, så i dagens inlägg kan ni räkna med MÅNGA bilder!
Men först en kort rapport om den gångna helgens äventyr och besvär. Mest äventyr faktiskt, för min UVI har nästan försvunnit. Hurra!
I fredags dök Hasans mamma upp och lagade middag åt oss. Det var lamm (som inte alls smakar som kofta när det är rätt tillagat, men vi svenskar behöver nog gå kurs i att tillaga lamm så det smakar gott!) med... ja.. jag vet inte... Hon tog små vinblad och lade på lite kött och ris och rullade ihop dom till minidolmar och ugnsstekte. Helmysko, men smakade okej. Inte någon favorit för min del kanske, men helt klart ätbart (men lyssna inte på mig för all del, jag gillar ju inte kåldolmar heller). I övrigt så är hon en fantastiskt omtänksam och rar person! Med en bautastor släkt...
På kvällen drog vi på bio, Hasan och jag, och såg Conan The Barbarian i 3D (yes, jag är 3D beroende). Call me crazy, men jag tyckte att den var sådär faktiskt. Jag har i och för sig inte sett originalet, bara bitar ur den, men ändå. Men vill man ha en mörk blodspäckad actionrulle med snygga människor (och en hel del jävligt fula människor också för den delen) så är den sevärd. Eller ja, den är sevärd ändå, på bio, i 3D. Go 3D!
Redo för action med karamelliserade popcorn, dricka, 3D-glasögon etc...
Innan filmen började så smet jag in på damernas för att pudra näsan. En grej som stör mig här är att när man besöker en offentlig toalett så står det alltid en creepy "toa-värd" och väntar. Hallå, jag vill väl inte att en vilt främmande kvinna ska stå utanför mitt bås och lyssna på när jag kissar! Jag förstår att man är mån om att hålla rent och göra ett gott intryckt, men är det något fel med att ha en helt vanlig städerska som kommer in emellanåt och svabbar av golv och så? Just när jag hade detta störningsmoment i huvudet och klev in i mitt bås så fick jag syn på detta;
Jag fattar prinicipen med en bidé, men att ha en duschslang bredvid toaletten verkar lite... konstigt. Faktiskt! Är det för att toavärden lättare ska kunna städa bort fartränder i toan? Don't get me wrong, men jag kanske är den enda i världen som INTE kan tänka mig att, med toavärden utanför dörren, sätta mig och dra en kabel. Eller finns duschslangen där ifall att jag känner mig smutsig och skulle vilja ta en dusch innan bion börjar. Ska jag ta med mig schampoo och tvål nästa gång? Weird. Eller är det en variant av bidén? Ska jag, om jag haft våldsam diarré, kunna spola mig själv i röven? Nasty, jag vet, man jag kan inte låta bli att fundera över detta!
Igår var vi ute och gjorde stan osäker, jag köpte massa (med betoning på massa) vykort som skall skrivas, och förhoppningsvis postas, när detta blogginlägg är klart. Förra lördagen var vi ju till en glassbar och mulade i oss glass i stora lass. Lite bilder på det kanske?
Gérards heter stället om nu någon skulle vara intresserad.
Tre diskar med glass, strax över 20 olika smaker i varje!
OM NOM NOM NOM! Specialsmaker.
Fler specialsmaker.
Vanliga smaker.
Själv valde jag sorbé den dagen. Det var oerhört varmt och att äta sötsliskig gräddglass kändes inte som ett alternativ. Hallon- och citron/limesorbé. MUMMA!
Före filmen i fredags så drog vi tillbaka till Gérards och åt lite mera glass, denna gång provade jag arabisk glass. Det låter helt skumt, men den var god. Det var vaniljglass med pistagenötter (och kanske andra nötter, jag undersökte inte så noga), kryddad med litelitelite mynta (tror jag) och kanske eventuellt kanel (jag är ganska säker på att jag kände lite kanelsmak någonstans, men det var väldigt vagt och inte på något sätt oangenämnt) och säkert nåt mer. Smaskens!
Dagen efter Petra så var vi ute och for runt och jag passade på att ta en bild på mig själv;
HAHA! Tomato face! Jo jag lyckades ju bränna mig ganska fint i Petra.
Jag vet inte riktigt vart vi var på väg, kanske till det stora köpcentret, City Mall, för att handla? Anyways, vi var där någon dag och skrotade runt och jag hittade denna fuling på en hylla i kyldisken;
Giftgrön kiwijuice någon? Jag tycker färgen påminner om diskmedel.
Kan det ha varit samma dag (eller kväll) snarare som vi promenerade hem? Trafiken var HEMSK och ingen taxi ville köra oss dit vi skulle, för det skulle betyda att de var tvungna att ta sig rakt igenom den värsta smeten och vi valde således att ta en promenad. Hasan hade jätteångest för att han tvingade mig att gå, men hallå..? I normala fall är det Tyra som tvingar ut mig och jag har faktiskt inget emot att gå. däremot hatar jag att cykla. Varför? Inte vet jag. Det tog väl strax under en timme att ta sig hem (en lagom promenad i mitt tycke, även om jag fortfarande mobbar Hasan för detta). Passade på att ta lite bilder med telefonen när jag ändå var ute och spatserade.
Det är hit Tråk-Åke har flyttat. Hähh... Det är faktiskt ganska vanligt här att man har "dekorativ" belysning på sitt hus året runt. Själv tycker jag det ser ut som fan, men det är ju jag det...
Igår var vi på bio igen och såg Captain America i 3D (haha, IGEN! En gång 3D, alltid 3D!). Den var faktiskt bättre än jag väntat mig, trodde det skulle vara en riktig töntfilm, den är ju trots att baserad på en seriefigur. Men Hasan är oerhört förtjust (oh, dagens underdrift) i Marvel Comics och allt därikring, så jag gav med mig efter ungefär ingen övertalning alls.
Yeah baby, yeah! I'm too sexy for my shirt, too sexy for my.... glasses? Man är så innibomben SNYGG i 3D-brillor!
Vi hade lite dötid innan filmen så vi drog och fikade (inte glass faktiskt, jag drack en kaffedrink-slush-glass-cooler-grej, mitt sällskap dricker gärna Red Bull, blääääh) och kikade runt i affärer. Jag dök in på Virgin Megastore (som inte har något med oskulder att göra, dom säljer faktiskt skivor, spel, filmer, böcker och andra prylar) för att spana böcker, men hittade en svensk spork istället. (Fast jag köpte en bok!) Jag fick lite lust att köpa en spork till alla jag känner. Det skulle vara lite ironi att ge bort en svensktillverkad grej inköp i Jordanien. Men ingen fara på taket, ni slipper sporken.
Det var nog alla "vanliga" bilder jag hade på lager just nu. Jag orkar inte hamra mer på tangenbordet, bilderna från Petra tar vi imorgon tycker jag. Nu ska jag hämta lite juice och dra igång en film. Eller skriva vykort. Kanske borde ta vykorten först, men jag vill hellre se på film just nu. Hmm... Dagens i-landsproblem.
På den gamla goda tiden, när tornen fortfarande reste sig över Manhattan.
Jag har spenderat en hel timme med att gå igenom bilder och krympa dom storleksmässigt, så i dagens inlägg kan ni räkna med MÅNGA bilder!
Men först en kort rapport om den gångna helgens äventyr och besvär. Mest äventyr faktiskt, för min UVI har nästan försvunnit. Hurra!
I fredags dök Hasans mamma upp och lagade middag åt oss. Det var lamm (som inte alls smakar som kofta när det är rätt tillagat, men vi svenskar behöver nog gå kurs i att tillaga lamm så det smakar gott!) med... ja.. jag vet inte... Hon tog små vinblad och lade på lite kött och ris och rullade ihop dom till minidolmar och ugnsstekte. Helmysko, men smakade okej. Inte någon favorit för min del kanske, men helt klart ätbart (men lyssna inte på mig för all del, jag gillar ju inte kåldolmar heller). I övrigt så är hon en fantastiskt omtänksam och rar person! Med en bautastor släkt...
På kvällen drog vi på bio, Hasan och jag, och såg Conan The Barbarian i 3D (yes, jag är 3D beroende). Call me crazy, men jag tyckte att den var sådär faktiskt. Jag har i och för sig inte sett originalet, bara bitar ur den, men ändå. Men vill man ha en mörk blodspäckad actionrulle med snygga människor (och en hel del jävligt fula människor också för den delen) så är den sevärd. Eller ja, den är sevärd ändå, på bio, i 3D. Go 3D!
Redo för action med karamelliserade popcorn, dricka, 3D-glasögon etc...
Innan filmen började så smet jag in på damernas för att pudra näsan. En grej som stör mig här är att när man besöker en offentlig toalett så står det alltid en creepy "toa-värd" och väntar. Hallå, jag vill väl inte att en vilt främmande kvinna ska stå utanför mitt bås och lyssna på när jag kissar! Jag förstår att man är mån om att hålla rent och göra ett gott intryckt, men är det något fel med att ha en helt vanlig städerska som kommer in emellanåt och svabbar av golv och så? Just när jag hade detta störningsmoment i huvudet och klev in i mitt bås så fick jag syn på detta;
Jag fattar prinicipen med en bidé, men att ha en duschslang bredvid toaletten verkar lite... konstigt. Faktiskt! Är det för att toavärden lättare ska kunna städa bort fartränder i toan? Don't get me wrong, men jag kanske är den enda i världen som INTE kan tänka mig att, med toavärden utanför dörren, sätta mig och dra en kabel. Eller finns duschslangen där ifall att jag känner mig smutsig och skulle vilja ta en dusch innan bion börjar. Ska jag ta med mig schampoo och tvål nästa gång? Weird. Eller är det en variant av bidén? Ska jag, om jag haft våldsam diarré, kunna spola mig själv i röven? Nasty, jag vet, man jag kan inte låta bli att fundera över detta!
Igår var vi ute och gjorde stan osäker, jag köpte massa (med betoning på massa) vykort som skall skrivas, och förhoppningsvis postas, när detta blogginlägg är klart. Förra lördagen var vi ju till en glassbar och mulade i oss glass i stora lass. Lite bilder på det kanske?
Gérards heter stället om nu någon skulle vara intresserad.
Tre diskar med glass, strax över 20 olika smaker i varje!
OM NOM NOM NOM! Specialsmaker.
Fler specialsmaker.
Vanliga smaker.
Själv valde jag sorbé den dagen. Det var oerhört varmt och att äta sötsliskig gräddglass kändes inte som ett alternativ. Hallon- och citron/limesorbé. MUMMA!
Före filmen i fredags så drog vi tillbaka till Gérards och åt lite mera glass, denna gång provade jag arabisk glass. Det låter helt skumt, men den var god. Det var vaniljglass med pistagenötter (och kanske andra nötter, jag undersökte inte så noga), kryddad med litelitelite mynta (tror jag) och kanske eventuellt kanel (jag är ganska säker på att jag kände lite kanelsmak någonstans, men det var väldigt vagt och inte på något sätt oangenämnt) och säkert nåt mer. Smaskens!
Dagen efter Petra så var vi ute och for runt och jag passade på att ta en bild på mig själv;
HAHA! Tomato face! Jo jag lyckades ju bränna mig ganska fint i Petra.
Jag vet inte riktigt vart vi var på väg, kanske till det stora köpcentret, City Mall, för att handla? Anyways, vi var där någon dag och skrotade runt och jag hittade denna fuling på en hylla i kyldisken;
Giftgrön kiwijuice någon? Jag tycker färgen påminner om diskmedel.
Kan det ha varit samma dag (eller kväll) snarare som vi promenerade hem? Trafiken var HEMSK och ingen taxi ville köra oss dit vi skulle, för det skulle betyda att de var tvungna att ta sig rakt igenom den värsta smeten och vi valde således att ta en promenad. Hasan hade jätteångest för att han tvingade mig att gå, men hallå..? I normala fall är det Tyra som tvingar ut mig och jag har faktiskt inget emot att gå. däremot hatar jag att cykla. Varför? Inte vet jag. Det tog väl strax under en timme att ta sig hem (en lagom promenad i mitt tycke, även om jag fortfarande mobbar Hasan för detta). Passade på att ta lite bilder med telefonen när jag ändå var ute och spatserade.
Det är hit Tråk-Åke har flyttat. Hähh... Det är faktiskt ganska vanligt här att man har "dekorativ" belysning på sitt hus året runt. Själv tycker jag det ser ut som fan, men det är ju jag det...
Igår var vi på bio igen och såg Captain America i 3D (haha, IGEN! En gång 3D, alltid 3D!). Den var faktiskt bättre än jag väntat mig, trodde det skulle vara en riktig töntfilm, den är ju trots att baserad på en seriefigur. Men Hasan är oerhört förtjust (oh, dagens underdrift) i Marvel Comics och allt därikring, så jag gav med mig efter ungefär ingen övertalning alls.
Yeah baby, yeah! I'm too sexy for my shirt, too sexy for my.... glasses? Man är så innibomben SNYGG i 3D-brillor!
Vi hade lite dötid innan filmen så vi drog och fikade (inte glass faktiskt, jag drack en kaffedrink-slush-glass-cooler-grej, mitt sällskap dricker gärna Red Bull, blääääh) och kikade runt i affärer. Jag dök in på Virgin Megastore (som inte har något med oskulder att göra, dom säljer faktiskt skivor, spel, filmer, böcker och andra prylar) för att spana böcker, men hittade en svensk spork istället. (Fast jag köpte en bok!) Jag fick lite lust att köpa en spork till alla jag känner. Det skulle vara lite ironi att ge bort en svensktillverkad grej inköp i Jordanien. Men ingen fara på taket, ni slipper sporken.
Det var nog alla "vanliga" bilder jag hade på lager just nu. Jag orkar inte hamra mer på tangenbordet, bilderna från Petra tar vi imorgon tycker jag. Nu ska jag hämta lite juice och dra igång en film. Eller skriva vykort. Kanske borde ta vykorten först, men jag vill hellre se på film just nu. Hmm... Dagens i-landsproblem.
torsdag 8 september 2011
Kameler och dromedarer
Eftersom det är min blogg och jag bestämmer vad som ska stå och inte stå i den så tycker jag vi börjar dagens inlägg med;
En av polarna från Petra som fick släpa runt på dumma turister.
(Jo jag VET, det är ingen kamel, det är en dromedar!)
Alltså någon måste skälla på mig, jag har glömt att rapportera om min licenskurs!
Förra tisdagen började jag ju på kurs för att få ut tränarlicens så jag kan träna Polly själv. Det var oerhört spännande! Vi var väl en 9-10 pers varav merparten hade egna travhästar alternativt hade haft hästar förut och nu var sugna på att sparka igång igen. Sen hade vi ett par stycken som kanske inte riiiiktigt passade in. Denna licenskurs är inte menad för dig som inte kan ett skit om trav, man bör ha ganska stor kunskap sedan innan och kunna sela och köra, vilket dessa människor inte riktigt uppfattat. Den ena hade ardennerhästar och en uråldrig gammal travare som gick som ridhäst och den andra sysslade med turridning. Inte för att snacka skit, men hur tänkte dom där? Anyways, vi gick igenom en del av reglementet och våran instruktör för dagen påminnde om att vi de två sista gånger ska ha med oss egen häst och utrustning för då ska vi få avlägga prov och visa att vi kan tävlingssela, framföra ekipaget säkert inne på banan och lite sådant. Här uppstod det en del frågetecken från en del av deltagarna. En av tanterna frågade om hon kunde få låna utrustning till sin gamla kuse som inte varit körd, och än mindre sett en travbana på över 10 år. Jag tyckte det lät lite... farligt. Faktiskt.
Att ta in en gammal häst till banan och sätta den i vagn när den inte ens haft sele på sig på ett decennium är ren idioti! Det började även pratas om att låna hästar av varandra eftersom alla inte hade tillgång till häst. Men herregud människor, JAG trodde i alla fall att om man går en licenskurs för att kunna träna sin egen häst så innebar det att man faktiskt har en häst! Förlåt, men jag störde mig på det. Det blir nog bra i slutändan. Och nej jag kommer inte på några villkors vis låna ut Polly av säkerhetsskäl. Dels för att jag inte vet hur hon kommer bete sig när hon kommer in till banan och det är folk och hästar överallt, dels för att jag inte vet vad de andra deltagarna har för erfarenhet. Och jag är redan nervös som fan inför detta! Frågorna snurrar i huvudet på mig;
-Kommer hon sköta sig eller få spel? (Men det gick ju bra på bruksträningen vi besökte)
-Har hon tillräcklig kondis för att jogga ett par tre varv på banan? (Ja det tror jag nog, ett varv är ju 1000 meter och i dagsläget joggar hon 4-5 km utan problem och det kommer bli ett par km till innan det är dags för banan)
-Hur ska jag få med mig vagnen? (Hoppas min vanliga transportuthyrare har ett släp med vagnsfästen på, annars får jag engagera de andra i stallet så det kan dra med sig vagnen på ett vanligt släp.)
Vi blev tillsagda att vi kommer få sela ut med tävlingsutrustning, dags att börja vänja donnan vid tussar, tungband och benskydd med andra ord. Jag använder varken eller till vardags, jag är motståndare till att döva ner hästen för det som händer den dagen hästen inte har bomull i öronen är att den kommer bli livrädd för ALLTALLTALLT och lite till. Jag använder heller inte tungband, jag anser att en häst som accepterat bettet inte krånglar, men när den unga travhästen körs in så går det oftast ganska fort och hästen får väldigt lite eller ingen tid alls till att vänja sig och tänka över saker. Däremot använder jag både tussar och tungband vid start eller snabbjobb av säkerhetsskäl. Benskydd är inget som Polly behöver till vardags, men vi får väl börja använda det i träningssyfte. Allt för att vi ska skämma ut oss så lite som möjligt till slutprovet, haha.
Pollyboll med Maja i vagnen.
I övrigt så börjar jag sakna lite folk. Fast mest saknar jag Tyra och Polly och det låter säkert skithemskt, men jag vet ju att ni andra överlever. ;)
Förresten tänker jag passa på att länka till systers blogg, hon har lagt upp en film på råttorna och det inlägget hittar ni HÄR!
Det var bra nära att jag började grina när jag såg bilden på Tyra också. Ibland är det jobbigt för hjärtat att ha djur. Men ack så bra för själen. Djur och choklad är bra för själen!
Nu ska jag sippa lite mer tranbärsdricka.
En av polarna från Petra som fick släpa runt på dumma turister.
(Jo jag VET, det är ingen kamel, det är en dromedar!)
Alltså någon måste skälla på mig, jag har glömt att rapportera om min licenskurs!
Förra tisdagen började jag ju på kurs för att få ut tränarlicens så jag kan träna Polly själv. Det var oerhört spännande! Vi var väl en 9-10 pers varav merparten hade egna travhästar alternativt hade haft hästar förut och nu var sugna på att sparka igång igen. Sen hade vi ett par stycken som kanske inte riiiiktigt passade in. Denna licenskurs är inte menad för dig som inte kan ett skit om trav, man bör ha ganska stor kunskap sedan innan och kunna sela och köra, vilket dessa människor inte riktigt uppfattat. Den ena hade ardennerhästar och en uråldrig gammal travare som gick som ridhäst och den andra sysslade med turridning. Inte för att snacka skit, men hur tänkte dom där? Anyways, vi gick igenom en del av reglementet och våran instruktör för dagen påminnde om att vi de två sista gånger ska ha med oss egen häst och utrustning för då ska vi få avlägga prov och visa att vi kan tävlingssela, framföra ekipaget säkert inne på banan och lite sådant. Här uppstod det en del frågetecken från en del av deltagarna. En av tanterna frågade om hon kunde få låna utrustning till sin gamla kuse som inte varit körd, och än mindre sett en travbana på över 10 år. Jag tyckte det lät lite... farligt. Faktiskt.
Att ta in en gammal häst till banan och sätta den i vagn när den inte ens haft sele på sig på ett decennium är ren idioti! Det började även pratas om att låna hästar av varandra eftersom alla inte hade tillgång till häst. Men herregud människor, JAG trodde i alla fall att om man går en licenskurs för att kunna träna sin egen häst så innebar det att man faktiskt har en häst! Förlåt, men jag störde mig på det. Det blir nog bra i slutändan. Och nej jag kommer inte på några villkors vis låna ut Polly av säkerhetsskäl. Dels för att jag inte vet hur hon kommer bete sig när hon kommer in till banan och det är folk och hästar överallt, dels för att jag inte vet vad de andra deltagarna har för erfarenhet. Och jag är redan nervös som fan inför detta! Frågorna snurrar i huvudet på mig;
-Kommer hon sköta sig eller få spel? (Men det gick ju bra på bruksträningen vi besökte)
-Har hon tillräcklig kondis för att jogga ett par tre varv på banan? (Ja det tror jag nog, ett varv är ju 1000 meter och i dagsläget joggar hon 4-5 km utan problem och det kommer bli ett par km till innan det är dags för banan)
-Hur ska jag få med mig vagnen? (Hoppas min vanliga transportuthyrare har ett släp med vagnsfästen på, annars får jag engagera de andra i stallet så det kan dra med sig vagnen på ett vanligt släp.)
Vi blev tillsagda att vi kommer få sela ut med tävlingsutrustning, dags att börja vänja donnan vid tussar, tungband och benskydd med andra ord. Jag använder varken eller till vardags, jag är motståndare till att döva ner hästen för det som händer den dagen hästen inte har bomull i öronen är att den kommer bli livrädd för ALLTALLTALLT och lite till. Jag använder heller inte tungband, jag anser att en häst som accepterat bettet inte krånglar, men när den unga travhästen körs in så går det oftast ganska fort och hästen får väldigt lite eller ingen tid alls till att vänja sig och tänka över saker. Däremot använder jag både tussar och tungband vid start eller snabbjobb av säkerhetsskäl. Benskydd är inget som Polly behöver till vardags, men vi får väl börja använda det i träningssyfte. Allt för att vi ska skämma ut oss så lite som möjligt till slutprovet, haha.
Pollyboll med Maja i vagnen.
I övrigt så börjar jag sakna lite folk. Fast mest saknar jag Tyra och Polly och det låter säkert skithemskt, men jag vet ju att ni andra överlever. ;)
Förresten tänker jag passa på att länka till systers blogg, hon har lagt upp en film på råttorna och det inlägget hittar ni HÄR!
Det var bra nära att jag började grina när jag såg bilden på Tyra också. Ibland är det jobbigt för hjärtat att ha djur. Men ack så bra för själen. Djur och choklad är bra för själen!
Nu ska jag sippa lite mer tranbärsdricka.
onsdag 7 september 2011
Hejsan UVI!
Jävla skit! Jag har lyckats dra på mig blåskatarr!
Är det Guds straff för att jag springer runt lättklädd (nåja, i jämförelse med många av kvinnorna här så är jag praktiskt taget naken när jag slafsar runt i t-shirt och upprullade jeans) i ett strikt religöst (HAHA! Dom vill gärna att det ska se ut så i alla fall) land?
Kanske, kanske... Underligare saker har hänt. Jag köpte mig en flaska tranbärsdricka igår och halsade i mig. Det var nog det vedervärdigaste jag smakat i hela mitt liv (Vicks NyQuil undantaget) och folk blandar sån skit med vodka? Men hallååååå?
Jag har läst mig till att tranbärsjuice eller dricka är rena dunderkuren mot urinvägsinfektion och ja ont skall med ont fördrivas! Så jag halsar i mig juice, vatten, allt jag hittar i kylen och sen kissar jag 100 gånger i timmen. Snart måste jag nog ta och förklara för Her Bawab och Soso vad jag håller på med, det verkar säkert underligt att jag har mer eller mindre bosatt mig i badrummet. Nu kanske någon tycker att jag borde gå till en doktor och få antibiotika. I don't know, Jordanien har visst bra sjukvård och så, men jag går ju inte ens till läkaren i Sverige! Nä, det blir fortsatt kur med tranbär och apelsin så ska de onda små bakterierna få så de tiger!
Så, igår var det ju middag hemma hos Hasans mamma. Jamen HERREGUD! Jag trodde det skulle bli hon, jag, Hasan, Soso och eventuellt lillebror i familjen. Plus att H sagt till om att jag är skeptisk (milt sagt) mot stora folksamlingar. Jag kan inte hjälpa det, det spelar ingen roll om jag gillar ALLA i församlingen, är det många människor och högljutt så vill jag helst hoppa från balkongen eller skjuta mig i lämpligt organ. Det började ju bra med mig, Soso och tanten. Sen kom Hasan från jobbet. Och sen skramlade en moster in. Och lillebror. Och en farbror plus hans fru plus hennes syster och en unge. Och två kusiner.
Och DÄR fick jag nog och sprängde lägenheten i luften med gasspisen... Eller nä. Jag gjorde något som var mycket mycket värre. Jag ignorerade allihopa och tittade på tv (hurra för National Geographic channel!) och jag kommer inte vara återställd från detta förräns imorgon. Men maten var ju god i alla fall, och alla var trevliga och så. Jag är ledsen, jag tycker det är idiotiskt att uppföra sig och lida i det tysta. Nästa gång tar jag med mig iPoden och en bok. Nog om det. (Fast nog borde jag ju kunnat ana att det skulle komma massa extra folk, jag är ju trots allt i ett land där familjen och familjebanden hålls högre än den egna hälsan, något som jag har svårt att förstå. Och nej jag vet inte vad hjärnskrynklaren skulle diagnostisera mig med.)
Lite uppmuntrad blev jag dock igår kväll när vi stannade till hos "turken på hörnan" på väg hem från middagen. Jordanien spöade precis China på hemmaplan i fotboll så vägarna var helt blockerade av jublande glada människor. Det gör mig faktiskt inte så mycket att det är trafikstockning, då får man ju tid att se sig omkring, men det var SJUKT mycket folk och bilar ute! Det tog en halv evighet att ta sig hem och jag ansåg att vi behövde lite godis och flingor och juice. Jag inventerade flingavdelningen och där var den. Flingpaketet med stort F!
Underbara, ljuvliga, fantastiska Lucky Charms!! Jag har saknat er!!
Världens godaste flingor! Jag åt såna till frukost varje dag i 2 månaders tid i New Jersey! Med vanlig naturell yoghurt och färska jordgubbar så skulle jag kunna leva lycklig resten av mitt liv!
Jag är ledsen, men jag har prioriterat bort eventuella presenter till dom där hemma nu, jag kommer istället fylla väskan med Lucky Charms. Om nom nom nom...
Nu är det nog nästan dags för middag här. Idag blir det specialpanerad stekt fisk. :)
Ska försöka få till mer bilder imorgon, jag funderar faktiskt t o m på att börja dokumentera allt jag äter här, haha.
Är det Guds straff för att jag springer runt lättklädd (nåja, i jämförelse med många av kvinnorna här så är jag praktiskt taget naken när jag slafsar runt i t-shirt och upprullade jeans) i ett strikt religöst (HAHA! Dom vill gärna att det ska se ut så i alla fall) land?
Kanske, kanske... Underligare saker har hänt. Jag köpte mig en flaska tranbärsdricka igår och halsade i mig. Det var nog det vedervärdigaste jag smakat i hela mitt liv (Vicks NyQuil undantaget) och folk blandar sån skit med vodka? Men hallååååå?
Jag har läst mig till att tranbärsjuice eller dricka är rena dunderkuren mot urinvägsinfektion och ja ont skall med ont fördrivas! Så jag halsar i mig juice, vatten, allt jag hittar i kylen och sen kissar jag 100 gånger i timmen. Snart måste jag nog ta och förklara för Her Bawab och Soso vad jag håller på med, det verkar säkert underligt att jag har mer eller mindre bosatt mig i badrummet. Nu kanske någon tycker att jag borde gå till en doktor och få antibiotika. I don't know, Jordanien har visst bra sjukvård och så, men jag går ju inte ens till läkaren i Sverige! Nä, det blir fortsatt kur med tranbär och apelsin så ska de onda små bakterierna få så de tiger!
Så, igår var det ju middag hemma hos Hasans mamma. Jamen HERREGUD! Jag trodde det skulle bli hon, jag, Hasan, Soso och eventuellt lillebror i familjen. Plus att H sagt till om att jag är skeptisk (milt sagt) mot stora folksamlingar. Jag kan inte hjälpa det, det spelar ingen roll om jag gillar ALLA i församlingen, är det många människor och högljutt så vill jag helst hoppa från balkongen eller skjuta mig i lämpligt organ. Det började ju bra med mig, Soso och tanten. Sen kom Hasan från jobbet. Och sen skramlade en moster in. Och lillebror. Och en farbror plus hans fru plus hennes syster och en unge. Och två kusiner.
Och DÄR fick jag nog och sprängde lägenheten i luften med gasspisen... Eller nä. Jag gjorde något som var mycket mycket värre. Jag ignorerade allihopa och tittade på tv (hurra för National Geographic channel!) och jag kommer inte vara återställd från detta förräns imorgon. Men maten var ju god i alla fall, och alla var trevliga och så. Jag är ledsen, jag tycker det är idiotiskt att uppföra sig och lida i det tysta. Nästa gång tar jag med mig iPoden och en bok. Nog om det. (Fast nog borde jag ju kunnat ana att det skulle komma massa extra folk, jag är ju trots allt i ett land där familjen och familjebanden hålls högre än den egna hälsan, något som jag har svårt att förstå. Och nej jag vet inte vad hjärnskrynklaren skulle diagnostisera mig med.)
Lite uppmuntrad blev jag dock igår kväll när vi stannade till hos "turken på hörnan" på väg hem från middagen. Jordanien spöade precis China på hemmaplan i fotboll så vägarna var helt blockerade av jublande glada människor. Det gör mig faktiskt inte så mycket att det är trafikstockning, då får man ju tid att se sig omkring, men det var SJUKT mycket folk och bilar ute! Det tog en halv evighet att ta sig hem och jag ansåg att vi behövde lite godis och flingor och juice. Jag inventerade flingavdelningen och där var den. Flingpaketet med stort F!
Underbara, ljuvliga, fantastiska Lucky Charms!! Jag har saknat er!!
Världens godaste flingor! Jag åt såna till frukost varje dag i 2 månaders tid i New Jersey! Med vanlig naturell yoghurt och färska jordgubbar så skulle jag kunna leva lycklig resten av mitt liv!
Jag är ledsen, men jag har prioriterat bort eventuella presenter till dom där hemma nu, jag kommer istället fylla väskan med Lucky Charms. Om nom nom nom...
Nu är det nog nästan dags för middag här. Idag blir det specialpanerad stekt fisk. :)
Ska försöka få till mer bilder imorgon, jag funderar faktiskt t o m på att börja dokumentera allt jag äter här, haha.
måndag 5 september 2011
When in Rome... del 2
Nu kommer ni bli vansinniga på mig, men faktum är att det blir inte så många bilder idag heller. Hasan glömde ta med sig Photoshop-skivan från jobbet. (Är det nu jag ska hänga ut honom med namn, adress, bild etc?)
Men ett par bilder ska jag nog kunna åstadkomma med Paint. Det enda som krävs är ändlöst tålamod och lite choklad. Vad bra att jag i alla fall har choklad...
Som ni kan se så är min dator normal igen, jag rotade lite i den och ändrade lite inställningar och vips så fanns å, ä och ö med igen. Oh yes, jag är bra! Be mig inte göra om det för jag har ingen aning om vad jag ändrade!
Nu bilderna, alla tagna i Petra;
Du vet att du har varit i Petra när du köpt en hatt här. Undrar om Harrison Ford köpta sin hatt här? Jag köpte iallafall ingen hatt.
Nere i Al-Siq träffade vi på ridande poliser. De ställde mer än gärna upp på kort och deras hästar var välskötta och fina till skillnad från de stackars kreaturen som släpade runt på turister.
Ett av de vackrare exemplaren av turisthäst faktiskt. Trots gamla sårskador på benen, alldeles för stora fötter och inte helt korrekt utrustning. Men denna var ju iallafall inte mager och så hade den faktiskt flugskydd för ögonen, pluspoäng för det.
Då var vi här igen. Al Khazneh.
DAGENS KAMELBILD!
The Colonnade Street, eller Pelaravenyn på svenska, leder ner till den centrala staden. Trots att det mesta av arkitekturen är försvunnet sedan länge så är det fortfarande en mäktig känsla att vandra här.
Utsikt över pelaravenyn och lite av den centrala delen.
Jag tror att han sa att jag INTE fick lägga ut denna bild, men lyssnade jag? Nä... Mitt hjärta och väskbärare. ;)
Den här polaren hittade jag i skuggan efter att ha klättrat upp till The Urn Tomb (bilder kommer) och ner igen. Han såg snäll ut, men när jag gick närmare för att pussa lite så visade han tydligt vad han tyckte om människor. Han fick ett päron av mig, vilket han tog emot, men sen fick han vara ifred. Hur söt som helst! Hade jag haft pengar och bott lite närmare så...
Sådär, lite bilder att kika på. Förhoppningsvis kommer Hasan ihåg att ta med Photoshop hem så jag kan fixa bilder lite fortare, jag har fortfarande ett par stycken kvar att visa från Petra. Många kamelbilder blev det, hähä.
Igår kväll efter middagen så drog vi down town och köpte lite filmer. Tanken är att vi ska ha filmmaraton ikväll. 15 filmer blev det och så fick vi 4 på köpet så 19 stycken in alles. Herregud, nu har vi att göra! Vi styrde med lite annat också när vi ändå var ute, men det är en hemlis och bilder på det kommer snart.
Som jag skrev förra året så existerar inte copyrightlagar här, eller så bryr sig ingen. Nästan alla filmer som säljs är således brända kopior. Klart att det går att få tag i original också, men det är mycket, mycket, mycket vanligare att man köper en kopia för typ 8-10 spänn. Man får fodral med tryckt omslag i färg, så egentligen finns det inget att klaga på.
Bara för att ha något att fylla ut med så kommer här listan med filmer som inhandlades;
-Unknown
-The Open Road
-Captain America
-Lock, Stock and Two Smoking Barrels
-Smokin' Aces
-Being John Malkovich
-Casanova
-The Rose of The Planet of The Apes
-Kung Fu Panda 2
-Zookeeper
-The Lincoln Lawyer
-Limitless
-The Tree of Life
-Insidious
-The Beaver
-Pirates of The Caribbean: On Stranger Tides
-American Gangster
-Blitz
-5 Days of War
Nehepp, nu tar vi lite tonfisksallad på det här tycker jag. Det är ett par timmar kvar tills alla kommer hem.
Ska försöka återkomma imorgon med mer rapporter och framförallt bilder!
Tjipp!
Men ett par bilder ska jag nog kunna åstadkomma med Paint. Det enda som krävs är ändlöst tålamod och lite choklad. Vad bra att jag i alla fall har choklad...
Som ni kan se så är min dator normal igen, jag rotade lite i den och ändrade lite inställningar och vips så fanns å, ä och ö med igen. Oh yes, jag är bra! Be mig inte göra om det för jag har ingen aning om vad jag ändrade!
Nu bilderna, alla tagna i Petra;
Du vet att du har varit i Petra när du köpt en hatt här. Undrar om Harrison Ford köpta sin hatt här? Jag köpte iallafall ingen hatt.
Nere i Al-Siq träffade vi på ridande poliser. De ställde mer än gärna upp på kort och deras hästar var välskötta och fina till skillnad från de stackars kreaturen som släpade runt på turister.
Ett av de vackrare exemplaren av turisthäst faktiskt. Trots gamla sårskador på benen, alldeles för stora fötter och inte helt korrekt utrustning. Men denna var ju iallafall inte mager och så hade den faktiskt flugskydd för ögonen, pluspoäng för det.
Då var vi här igen. Al Khazneh.
DAGENS KAMELBILD!
The Colonnade Street, eller Pelaravenyn på svenska, leder ner till den centrala staden. Trots att det mesta av arkitekturen är försvunnet sedan länge så är det fortfarande en mäktig känsla att vandra här.
Utsikt över pelaravenyn och lite av den centrala delen.
Jag tror att han sa att jag INTE fick lägga ut denna bild, men lyssnade jag? Nä... Mitt hjärta och väskbärare. ;)
Den här polaren hittade jag i skuggan efter att ha klättrat upp till The Urn Tomb (bilder kommer) och ner igen. Han såg snäll ut, men när jag gick närmare för att pussa lite så visade han tydligt vad han tyckte om människor. Han fick ett päron av mig, vilket han tog emot, men sen fick han vara ifred. Hur söt som helst! Hade jag haft pengar och bott lite närmare så...
Sådär, lite bilder att kika på. Förhoppningsvis kommer Hasan ihåg att ta med Photoshop hem så jag kan fixa bilder lite fortare, jag har fortfarande ett par stycken kvar att visa från Petra. Många kamelbilder blev det, hähä.
Igår kväll efter middagen så drog vi down town och köpte lite filmer. Tanken är att vi ska ha filmmaraton ikväll. 15 filmer blev det och så fick vi 4 på köpet så 19 stycken in alles. Herregud, nu har vi att göra! Vi styrde med lite annat också när vi ändå var ute, men det är en hemlis och bilder på det kommer snart.
Som jag skrev förra året så existerar inte copyrightlagar här, eller så bryr sig ingen. Nästan alla filmer som säljs är således brända kopior. Klart att det går att få tag i original också, men det är mycket, mycket, mycket vanligare att man köper en kopia för typ 8-10 spänn. Man får fodral med tryckt omslag i färg, så egentligen finns det inget att klaga på.
Bara för att ha något att fylla ut med så kommer här listan med filmer som inhandlades;
-Unknown
-The Open Road
-Captain America
-Lock, Stock and Two Smoking Barrels
-Smokin' Aces
-Being John Malkovich
-Casanova
-The Rose of The Planet of The Apes
-Kung Fu Panda 2
-Zookeeper
-The Lincoln Lawyer
-Limitless
-The Tree of Life
-Insidious
-The Beaver
-Pirates of The Caribbean: On Stranger Tides
-American Gangster
-Blitz
-5 Days of War
Nehepp, nu tar vi lite tonfisksallad på det här tycker jag. Det är ett par timmar kvar tills alla kommer hem.
Ska försöka återkomma imorgon med mer rapporter och framförallt bilder!
Tjipp!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)