Gårdagens bravader

Ljuvliga underbara sovmorgon! Jag får inte så mycket sovmorgon nu för tiden, dels för att jag har börjat på ett annat schema på jobbet vilket innebär en massa superdupertidiga mornar plus att jag oftast har en del annat för mig och därför inte hinner med att ta sovmorgon. Men idag fick jag alltså sova ut på riktigt och vakna precis när jag själv kände för det.
Jag såg framför mig hur jag sakta vaknade till liv runt 11-tiden och började dagen med att ligga kvar i sängen och dra mig en halvtimme eller så.
Så när jag slog jag upp mina vackra blå ögon då? Klockan 08:50. Va fan? Det är inte roligt! Jag känner mig lurad! Tydligen så tyckte min kropp att det räckte med sömn för hur jag än försökte så gick det inte att somna om.
Det var bara att se sanningen i vitögat och kliva ur sängen. Ut med Tyra på morgonpromme och sedan lite frukost. Och så pillade jag ihop en film från igår när Polly gick jobb på rundbanan.

Kusk/hovis-Magnus fick agera pilot igår och han tyckte att Polly var jättefin, men väldigt bekväm av sig. Så bra som hon gick igår (när hon väl sprang på utan att bråka) har hon inte gjort förut och jag sken som en sol vill jag lova. Men som sagt så är hon vansinnigt lat och vill helst inte ta i alls utan springer och bromsar och larvar sig. Med lite övertalning från Magnus så löpte hon på och klockades till 1.30-fart - det tar sig med andra ord. Sist han körde så sprang hon 1.35 som en ostkrok och ville inte alls vara med.

 

Så tar vi filmen då, glöm inte ljudet;

 



Jamen det var väl alles for now. Dags för lite middag!

Hej och hå!

Idag är det torsdag och dagen till ära så är jag sjuk och sitter i soffan och glor. Jätteroligt har jag. Verkligen.
För en sisådär 3 veckor sedan drabbades jag av en förkylning och tydligen så hann jag inte med att bli helt frisk innan jag började leva mitt vanliga liv igen och nu får jag betala för det. Så går det när man missköter mat och sömn. Jag skulle önska att dygnet hade 35 timmar i stället för 24 så att jag kunde hinna med att äta och sova uppepå allt annat som ska göras. (Eller så får jag börja lära mig att säga nej till alla).
Nog gnällt om detta, jag rundar av gnällrapporten med att konstatera att jag HATARHATARHATAR att vara sjuk. Det enda positiva är väl att jag får vara hemma från jobbet idag.

Så vad händer och sker i mitt liv just nu (förutom räliga förkylningar)?
Jag har lyckats bli sambo, och hur det gick till är ännu lite oklart men det rullar på.
Den 22a juli stoppade jag in mig och Tyra i bilen och for till Arlanda för upphämtning av maken och hans resväska. Är det någon mer än jag som tycker att vägen till Arlanda är oändligt lång och fruktansvärt tråkig?
Nåväl, jag passade på att stanna till i Västerås och hälsa på Evelina och Garrebus. Dom befinner sig i nämnda stad över sommaren, och det kändes lämpligt att stanna till och säga hej när jag ändå hade vägarna förbi. Jag till och med snikade med mig en påse minimorötter åt Garre, och det såg i alla fall ut som att han uppskattade presenten.
Efter att ha bubblat en stund med Evelina var det så dags att fara vidare.

Garre fick en hejdåkram innan jag fortsatte vidare mot Arlanda. Bilden är lånad från Evelinas blogg!

Till Arlanda kom jag (och Tyra) och rätt gubbe fick vi med oss hem också. Tyra var eld och lågor över att få träffa en ny människa, och stackars Hasan var lite tveksam till att börja med, han är inte hundvan för fem öre och trodde att Tyra skulle äta upp honom eller hans grejer. Väl hemkomna så fick så de båda träffas och Tyra kastade sig över den intet ont anande mannen och slaskade ner honom rejält med stora blöta hundpussar. Och sedan dess är de oskiljaktiga. Jag känner mig utanför, haha. Efter ett par dagar så påpekade han att Tyra var den mest lydiga och väluppfostrade hund han någonsin träffat. Jag måste sett ut som en fågelholk, jag delar verkligen inte den uppfattningen, så han berättade ett par historier om några av hans vänner som har eller har haft hund och det var rena skräckhistorierna om osocialiserade vilda bestar. Inte för att vara den som är den, men om man inte har ett hundintresse varför skaffar man hund då? Vad är meningen med att ha en ensam hund som inte får bo inomhus och när den väl är inomhus så river den möbler (jaaaa, undrar varför?) och klättrar på folk och beter sig helt galet? Då kan man ju lika gärna ha en kanin eller något, om man nu nödvändigtvis måste ha ett djur.



Men ja, så här långt så är Tyra helt förälskad i Hasan (jag misstänker att det kan ha något att göra med att han har hittat skåpet i köket där jag förvarar allt hundgodis).

Min nos och min Snos.

Så hur är sambolivet då? Jo det rullar på, jag lagar mat och han diskar och övrig städning sköter vi gemensamt. Maten är lite klurigt, han äter inte varken mjölk, yoghurt, ost, ägg eller något åt det hållet och jag lagar gärna mat med grädde och ost och sånt. Så om någon har ett bra recept på en maträtt som inte innehåller mjölkprodukter, ägg och annat gott så kan ni väl lämna en kommentar? Receptet får inte heller innehålla pasta.

Inga problem tänker ni, men det slutar inte här! Så förutom allt som han inte äter så äter inte jag lök, skaldjur, tillagade tomater, auberginer och lite annat smått och gott.

Japp, vi har inga normala problem i vårat förhållande. Vi bråkar inte om vanliga saker. Vi diskuterar hårt om mat. Fast egentligen är det ju inte heller ett stort problem, nätet kryllar av smaskiga recept som passar oss båda och det är väl mest jag som är insnöad på mina vanliga tråkiga maträtter och skulle behöva vidga mina vyer lite. Plus att det jag tillagar bör passa bra att värma i micro för jag är beroende av att kunna ha med mig matlådor till jobbet.

Häromkvällen drog vi igång grillen och grillade marinerad lax (till vänster), bacon (längst upp), marinerad kyckling (under baconet) och lammfärs med färska örter och grejer. Till detta grillade vi potatisskivor, lök och tomater. Och sedan åt vi tills vi nästan dog!

Nu ska jag sluta tjata om mat, jag blir bara hungrig! Mycket nya saker är det i alla fall att tänka på när man har blivit sambo.

En snabb rapport om Polly då; hon har haft lite ofrivillig vila en vecka eller två. Först tappade hon en sko och rev loss halva hoven och jag ringde ut kusk-Magnus som fick komma och sko om henne. Det blev svinbra, jag är skitnöjd och såg fram emot att få prova dom nya fina korta fötterna igår på rakbanan i 6 intervaller. Men så insåg jag igår morse att jag knappt inte hade ork att gå ut med Tyra så vi stod över detta lilla arrangemang och stannade hemma istället. Men jag har bokat in oss på runbanan på tisdag istället. Jag borde vara myyycket bättre tills dess. Polly är i alla fall pigg och glad och löpsugen. När jag släppte ut henne och Deedoo igår så katapultade hon ut i hagen och tog ett ärevarv varvat med fina akrobatiska luftsprång. Det händer typ... aldrig. Deedoo blev så förvånad att han hängde på. Och det händer heller typ... aaaaldrig. Men jag tar det som en bra tecken.

Pigg och glad häst.





Nehepp, nu ska jag avsluta för denna gång och jag ska försöka ta mig tid att blogga lite oftare. På senaste tiden har jag haft fullt upp, men förhppningsvis lugnar det ner sig nu. Tjipp!