Jag har alla hästarna i hagen, har du?

Det var alldeles för länge sedan som hästarna i mitt liv, dvs Deedoo, Garre och Polly, fick vara med på bild i bloggen. Det kanske inte ni tycker, jag postar ju Pollybilder titt som tätt, men nu menar jag alla tre kusarna.

Så detta inlägg tillägnas bumlingarna och smalbeningen och jag presenterar lite dagsfärska bilder på trion;


"Åh HEEEEEJ! Ska vi vara med på bild idag??"



"Men kan du stå still eller? Sluta förfölj mig!"



"Inte det nä..."



Vissa är himla upptagna med att äta.



Men kommer man närmare så dras lusen till linsen.



Skål!



Hmm... Hade inte familjen Hedenhös en sån här kuse?



Hårfagre?? ---------------- Deedoo??






Det var det. Nu ska jag snart packa ihop mig själv och Tyra och åka till travet.
Håkan och Jenny går på en prova-på-trav-kurs och jag tänkte besöka dom som publik idag. Lilla digitalkameran hänger med, autofokusmotorn på objektivet till systemkameran är på väg att ge sig. Sicket dåligt skit! Och jag äger bara ett enda objektiv! Det går ju fortfarande att använda, men då måste jag ställa in skärpan manuellt och i vissa situationer är det inte helt enkelt och smidigt. Jaja, den dagen jag blir rik (hoppas det är snart!) ska jag handla objektiv för stora summor.

Förändring, förundring, förbannat

Jag har börjat fundera på att ändra om bloggen lite. Inga stora grejer, byta bakgrund, fixa en ny header, ändra lite färger och så.
Men jag kan inte bestämma mig! Och dessutom tar det tid att pilla ihop!

Även fast jag fuskar och använder färdiga mallar till bakgrund och sånt, så måste jag ju ändå manuellet byta färg på ALL text. Inte bara själva inläggstexten, utan kommentarstexten, infotexter etc...

Ja det tåls att tänka på, sen ska man få en stund över och sätta sig med hela arrangemanget och sy ihop det. Jävla krångel, men jag har tröttnat lite på det romantiska blomtemat.

Nehepp, nu ska Tyra och jag ut i snön och lufta oss innan det är dags att peta i sig lunch och åka och vara lite (o)effektiv på jobbet.
Ha en trevlig söndag alla.

Hej ångest!

Alltså, det är helt skrämmande vilken ångest jag har varannan fredagkväll. Klockan ringer strax efter 05 imorgon bitti och jag ska infinna mig på jobbet 07:00. Det är vansinnigt deprimerande att gå upp och åka till jobbet när det är mörkt, spendera hela dagen inomhus i lysrörens vackra hälsosamma sken och sedan åka hem när det börjar skymma igen. Att det även är lördag gör bara saken 1000 gånger värre.

Ångest, ångest, ångest... Vanliga dagar så känns det bara meningslöst, men det är inte ångestladdat. Vanliga dagar vaknar jag på dåligt humör, fördriver dagen i soffan i väntan på att få åka till anstal... sorry, jobbet menar jag. Jag försöker ge sken av att jag är oerhört flitig och effektiv över dagen innan det är dags att byta om till (fula) jobbarkläder och åka. Så är inte fallet. Jag gör inte ett skit om dagarna. Inte för att jag inte har tid, jag har massor med tid (om jag bara gick upp i tid på morgonen istället för att dra täcket över huvudet och försöka glömma att det är en jobbdag), men hela dagen känns så meningslös så det är inte klokt.

Det fanns en tid när jag tyckte att det var okej att åka till jobbet, det är väl aldrig roligt att åka till jobbet, men det var okej. Nu för tiden vill jag helst gå ut i skogen och strypa en tall med mina bara händer när jag tänker på jobbet. Vad beror detta på då? Jag tror att jag har ledsnat totalt i kombination med vissa strukturella förändringar (apidiotjäveljagharvaritdärlängreändigdinsatanssopa) och en känsla av att det man gör inte duger längre.

Det har hänt en gång förut att jag ledsnat på skiten (men då var det inte varken kollegor eller the management som det var fel på, utan jag ville göra något annat helt enkelt) och sa upp mig och försvann. Känns som det är dags för nåt liknande igen. Mina kollegor (love you guys!) muttrar om hur det var bättre förr och en del passar nu på att göra något vettigt med sina liv och det börjar försvinna folk. Dom modiga som har ledsnat helt går åt ett annat håll, på en annan stig.
Några drog som avlöningar så fort det började viskas om förändringar och så här med facit i hand så tycker jag att de gjorde helt jäkla rätt.

Ingen verkar trivas längre, folk avskyr känslan av att vara övervakade (hallå, är det ett fängelse eller en jävla mataffär?) och går runt och gnisslar åt varandra, det är inte en fungerande flock längre. Lojaliteten förvsvinner mer och mer.

Nu ska jag sova och imorgon bitti ska jag kliva ur sängen med ett bittert léende på läpparna och låtsas som att det är en underbar dag på ett fantastiskt jobb.

I väntan på bättre tider...

Jag lovade ju att visa ommöbleringsbilder. Dom må inte vara vackra och professionellt komponerade, men vem bryr sig just nu?

Håll till godo;

FÖRE







Trångt och ocharmigt med ena gardinen konstant fördragen för att inte Tyra ska sitta i soffan och skälla huvudet av sig. Det rör sig ju en del folk på gården utanför det fönstret och allt som rör sig ska det skällas på. Det är ju både bra och dåligt. Det är bra att hon säger till att det är något, men det är ju risk för vräkning när hunden sitter och stormskäller ett par timmar i sträck.


EFTER








Lite rörigare, men allting är inte på plats än. Maybe it's just me, men jag tycker att det blev mysigare nu. Fast jag måste köpa en längre antennkabel till tv'n. Å andra sidan har jag inte bemödat mig med att koppla in den alls sedan jag flyttade hit. Så ofta glor jag på burken med andra ord....
Den stora lila soffan fick jag av Terese (tack snälla!) som nu har bytt till finfina skinnsoffor. Den fula röda soffan som var Tyras fick åka till återvinningen och blev hivad i en container. Tyra får fortfarande vara i sofforna, men hon får nu inte längre äta ben och sånt i sofforna. Sånt får hon sköta i sin balja. Och japp, det funkar.

Om man klickar på den första "efterbilden" så förstoras den upp. I råttornas jättebur kan man se ett fluffigt djur uppe i vänstra hörnet. Jag önskar att jag kunde säga att det är ett marsvin eller någon större gnagarart, men sanningen är så tragisk... Det är jätteråttan Roxy, hon är ungefär dubbelt så stor som normala tamråttor och jag har faktiskt spånat på om det kanske inte är lite kloakråtta i henne... Who knows? Jag får försöka få till bra bilder på alla mouschkas också någon dag med en presentation, dom har ju inte direkt varit överrepresenterade på bloggen. Det är mest hästar och hundar och Jenny. (Kompostgallret är för att Tyra inte ska riva ner buren och äta upp gnagarna, hon har flera gånger försökt putta ner hela alltihopa på golvet!)


Bumlingarna fick lite pedikyr idag också. Jag är helt ledbruten! Alltså, det är inte jag som verkar och skor, det gör hovslagaren, men för att spara tid och ork så sätter hon mig på att nypa av och nita sömmen samt köra det sista finliret med raspen. Plus att jag får dra av skoeländena också. Jättebra träning, jag kan knappt gå nu. Men alltså jag gnäller egentligen inte, för jag tycker ju att det är roligt.
(Evelina, nästa gång är det DIN tur! Då ska jag sitta på pallen och titta på!)


Nu ska jag ta en kopp te och invänta Terese. Vi ska åka och härja på stan en snabbis. Trevligt att få komma in till civilisationen och titta lite på folk. Tur att man får åka hem igen, jag fattar inte hur jag har överlevt att bo bland alla dessa människor! Jag är nog lite folkskygg tror jag.
Det kanske är därför som jag drömmer om ett boende på landet i ett EGET hus, utan grannar som är alltför nära. Där ska jag och mina djur bo och vi ska ha en fin trädgård med lite rabatter och annat knäppt.
Jag skulle även vilja prova på att bli självförsörjande (det är väl ganska omöjligt att bli 100% oberoende, men i den mån det går) och ha lite lantdjur i lagom mängd (yeah right, jag känner mig själv, jag kan inte bara ha 3 får och 2 grisar för dom kommer föröka sig och bli 5 gånger så många!).

Nej men som sagt, lite te var det ja...

Kalkon?

Ja men då var det väl dags att uppdatera bloggen igen då eller? Visserligen var det inte jättelänge sedan jag gjorde det sist, men nu har jag dragit ut på denna uppdatering ett tag. Jag har faktiskt haft all tid i världen men inte orkat. Har ni hört på den va? Inte orkat.

Sista uppdateringen handlade ju om julens bravader och vedermödor, idag ska vi avhandla allt ifrån nyår till gud-vet-vad, men vi börjar med nyår tror jag. Jag gillar att behandla händelser i kronologisk ordning. Nästa gång kanske jag skriver i alfabetisk ordning? Den som lever får te, som kinesen sa.

Nyår ja... Jag hade ju turen att få arbeta på denna fantastiska lördag. Strax efter 07nollnoll stämplade jag in. Klockan var faktiskt till och med 07:20, trots att jag börjar 07. Detta berodde på att våran morgonväktare helt enkelt hade glömt att åka förbi och låsa upp så ingen av mina morgonppigga kollegor kom in och när jag dök upp så satt alla utanför och väntade. Det var bara att hänga med gänget och invänta en inringd väktare med nycklar.

Dagen flöt på utan större missöden vill jag minnas och jag såg fram emot eftermiddagens och kvällens äventyr. Jag och bästaste Terese skulle fixa en storslagen middag och dricka mousserande vin och bli lite odrägliga i min soffa.
Jag hade nämligen fyndat en stor j-vla kalkon och denna skulle tillagas! Jag som inte ens har tillagat en hel kyckling någon gång! Men ska det vara så ska det minsann vara och jag googlade recept i flera dagar innan. Själva fågeln tog upp ungefär hela min frys med sin bastanta kroppshydda och tog två dagar på sig att tina.


Stor som ett mindre spädbarn med sina 3,7 kg. Grejerna i plastpåsen (hjärta, lever och äckel) kokade jag upp och matade Tyra med. Om nom nom...


Faktiskt så var det inte så himla besvärligt att tillaga skrället. Det som var värst var platsbrist. Den tog upp hela frysen och hela ugnen. Fyllde den med färska örter (kan inte i skrivande stund komma på exakt vad, men jag tror jag stoppade i citronmeliss och rosmarin. Ett par vitlöksklyftor hade jag definitivt i) och så här i efterhand kan jag konstatera att jag borde haft 5 gånger så mycket örter. Det lilla som försvann in i magen på fågeln gav ingen som helst smak. Jaja, man lär så länge man lever och all in all så är jag rätt nöjd med resultatet.


Den ser lite bisarr ut faktiskt...


I r teh kill0r toorkey!


Men väl på tallriken med hasselbackspotatis, bacon, champinjoner, sås och lite sallad så var kalkonuslingen mumma!

Resten av nyår förflöt i ett töcken. Inte för att det var en massa dricka, utan för att jag var så innibomben trött. Vi skålade in 12-slaget i mousserande vin och det var dödsstöten för mig, jag somnade nästan på plats. Klent av mig, I know, men det var ett par år sedan min kropp utsattes för alkohol såatteh...


Nyårsdagen hade jag allra helst velat sova bort, men närå... Nyårsdagen är för evigt förknippad med inventering på jobb. Det är jävla idioti helt ärligt talat. Jag tycker att de högre hönsen borde tvingas gå till jobbet de också (inte våran butikschef alltså, han är lika drabbad som vi är och måste infinna sig) och tråka sig igenom en helt onödig dag.
Det var således bara att klättra ur sängen, skaka liv i Terese som var nerbäddad på soffan jag fått av henne och fixa lite frukost till oss två snusmumrikar för att sedan infinna sig på jobbet.
Hur som så är jag jävligt stolt över att jag lyckades med kalkonen! Den blev ju inte ens lite torr! Success!! Nästa steg blir att prova en hel kyckling, det lär ju inte vara hälften så knepigt, dom är ju av rätt behändig storlek i jämförelse.


Nu missade jag ju att vara helt kronologisk!
Mellan jul och nyår passade jag på att baka lite saffransvaniljbullar;

Lika goda som fina. Dom jag inte hann ge bort försvann med rasande fart. Varför ska det vara så svårt att spara sånt här i frysen?


Häromdagen var jag och Tyra ute och härjade runt i skogen och på ett ställe finns denna sten;

"Taggen 1987-2008"

Jag gissar på att det är en häst som vandrat över regnbågsbron på denna plats. jag blir alltid lite sorgsen när jag går förbi stenen och skänker en tanke åt Taggen och Taggens människor. Om det nu skulle vara en mänsklig varelse som dött på platsen så kan väl någon upplysa mig om det så slipper jag känna sorg och kan sluta tänka på stenen.

Någon som inte bryr sig om fåniga minnesstenar är Tyra;

"Var är katterna?"


"Rådjuren? Hallå rådjuren??"


Speaking of Tyra... Hon trodde nog att hon skulle bli bostadslös idag alternativt att jag skulle flytta ifrån henne. Jag bestämde mig för att möblera om vardagsrummet och började flytta runt på sofforna, bordet etc och dammsuga och fixa. Tyra vandrade runt som en olycklig ande och visste inte vad hon skulle tro om hela arrangemanget.
Jag är helnöjd med slutresultatet och ska försöka få upp lite före- och efterbilder inom kort. Tyra bäddade ner sig i ena soffan när jag var klar och började dra timmerstockar. Jag antar att hon insåg att jag inte varken tänkte slänga ut henne eller flytta utan henne. Hur hon nu skulle kunna tro något sådant, hon är ju min bäbis ju!


Den tröttaste hunden Sverige har skådat för några kvällar sedan.

Nu ska jag avsluta och gå och lägga mig. Imorgon bitti kommer hovslagaren och ska brottas med bumlingarna.