På onsdag förmiddag så börjar jag förflytta mig, först norrut och sedan söderut. ÄNTLIGEN!
Jag tycker att tiden har gått skitsakta ända tills juli, sedan smällde det bara till och nu är vi där. Jag har skrivit packlista och rotat fram stora resväskan, sen får vi se. Jag var på NetOnNet idag och köpte en väska till datorn där jag tänkte att även kameran ska få plats, jag lär ju ta det tekniska som handbagage annars är det väl bara kras kvar när jag och väskorna har landat. Och efter att ha handlat min lilla väska, som för övrigt var sjukt snygg, så är mina pengar slut. Och september har inte ens börjat!
Okej riktigt så kanske det inte gick till.
Jag betalade nyss mina räkningar och nu har jag 2500:- kvar på kontot i någon dag eller två, sedan dras det lite pengar till på autogiro för hus-hem-hund-försäkringar.
Det känns så himla bra att man är rik! Gud vad roligt jag ska ha på min semester!
Ja, alternativen är ju att tjata till mig mer timmar på jobbet, och det vet vi ju hur det kommer sluta om det går igenom, frågan är bara om det blir Tyra eller jag som ger upp först, eller så får jag leta nytt jobb.
ELLER så kan jag vinna på lotto och bli så där äckligt rik! Jo jag skulle faktiskt vilja vinna 92 miljoner. Näää, säger folk, det är för mycket pengar. Vadå för mycket pengar?? Det finns folk i min bekantskapskrets som är lika fattiga som jag och som jag gladeligen skulle skänka en del till. Plus att en del skulle gå till välgörenhet och för resterande kronor skulle jag köpa en bautastor gård med svinmycket mark och sen såg ni aldrig mig mer! HAHA! :D
Nu ska jag sluta gnälla/svamla och istället gå och lägga mig. Imorgon bitti kommer min fantastiska syster, hon ska bo här och hålla Tyra och råttsorkarna sällskap under tiden som jag klappar kameler och budar på flygande mattor. :)
Toodles!
måndag 29 augusti 2011
lördag 27 augusti 2011
Soffa, ljuva soffa
Yeah you know it, jag är fortfarande hemma och sjuk. Jävla skit.
Ringde jobbet för en stund sedan och sa att jag inte kommer imorgon heller. Hurra vad roligt...
Inte för att jag precis äääälskar mitt jobb, och jag ber om ursäkt för allt gnäll, men jag hatarhatarhatar att vara sjuk. Det jag hatar mest är den deprimerande orkeslösheten som infinner sig. Jag har ett berg med disk i köket som skulle behöva lite tillsyn, men jag orkar ju knappt gå och snyta mig så hur det skulle gå att diska vågar jag inte ens tänka på. Det spar vi till en annan dag.
Jag ringde mormor förut för hon, jag och mamma hade planerat in ett besök hos morfar på måndag, men vi får se hur det blir med det nu. Jag vill ju inte utsätta morfar för massa äckelbasilusker så att han också blir sjuk. Han har ju säkert inte världens bästa immunförsvar som det är just nu och tydligen hade han haft en släng feber häromdagen. Jag vill hemskt gärna träffa morfar, men det är banne mig inte värt att smitta ner honom med detta elände!
Igår var jag, trots sjukdom och elände, en sväng till stallet. För ett par veckor sedan bokades tant hästdoktorn in för ett besök och jag kunde knappast förutse att jag skulle däcka tills dess, så det var bara att uppbåda lite styrka och stoppa in sig i bilen. Tre vaccinationer och ett konturdiagram inför passansökan var planerat.
Jag var på plats i god tid och det första jag fick se var detta;
Bonden hade varit och lämpat av en rundbal hö. Mitt i stallgången.
Jag blev lite förbannad, så med X antal svordommar, lite jävlar anamma, feber och en halv tunna svett så baxade jag iväg balen till ett bättre ställe.
Polly blev ganska nöjd med arrangemanget och jag med. Nu behöver dom andra inte tänka på att ge henne hö om dom tar in hästarna och låter dom stå inne ett par timmar. Det är ju på Polly som det syns när maten börjar ta slut ute, bumlingarna faller ju inte ur lika lätt och kan nästan (men bara nästan) leva på luft, medan Pollisen magrar av på en gång. De andra två fick varsin tuss hö att pilla med också i väntan på veterinären. Och hon ringde och meddelade att hon skulle bli en timme sen, så efter att ha brottats med rundbalen var jag helt slut och däckade en stund i bilen.
När tant hästdoktorn väl skramlade in så fick alla hästarna varsin dos vaccin och 2 var snälla medans en övervägde att döda oss. Gissa vilken häst? Polly var MÅTTLIGT förtjust i att vetten stack henne i halsen och hon visade upp fula miner och hotade att sparka. Dumma kreatur... Det är ju liksom över på 2 sekunder. Först gången hon fick vaccin så försökte hon verkligen sparka oss. Men det är väl dom märrarna som har lite humör som blir bäst på banan? Jag försöker iallafall intala mig det. En av passhästarna jag hade i New Jersey var en riktig liten huggorm. Hon försökte både bitas och sparkas när man hölls med henne, men snäll i vagn var hon och springa kunde hon med straxt över miljonen svenska kronor på kontot som 2-åring. Hon for senare till Kanada för att pröva lyckan där och vad som blev av henne sen vet jag inte, förhoppningsvis blev hon ridhäst hos någon dum liten unge, HAHA! Åh jag är så ond... :) Nä, hon gick med största sannolikhet till aveln och producerar nu nya små huggormar. (Jorå, med lite research fick jag fram att 2010 kläckte hon ett hingstföl e. Muscles Yankee och i år ska hon ha, eller har fått föl e. Explosive Matter. Idel ädel adel.)
Anyways, jag tror det är dags för lite mat. Hittade en matlåda i frysen med spaghetti, sämre kunde det vara :)
Adjöken!
Ringde jobbet för en stund sedan och sa att jag inte kommer imorgon heller. Hurra vad roligt...
Inte för att jag precis äääälskar mitt jobb, och jag ber om ursäkt för allt gnäll, men jag hatarhatarhatar att vara sjuk. Det jag hatar mest är den deprimerande orkeslösheten som infinner sig. Jag har ett berg med disk i köket som skulle behöva lite tillsyn, men jag orkar ju knappt gå och snyta mig så hur det skulle gå att diska vågar jag inte ens tänka på. Det spar vi till en annan dag.
Jag ringde mormor förut för hon, jag och mamma hade planerat in ett besök hos morfar på måndag, men vi får se hur det blir med det nu. Jag vill ju inte utsätta morfar för massa äckelbasilusker så att han också blir sjuk. Han har ju säkert inte världens bästa immunförsvar som det är just nu och tydligen hade han haft en släng feber häromdagen. Jag vill hemskt gärna träffa morfar, men det är banne mig inte värt att smitta ner honom med detta elände!
Igår var jag, trots sjukdom och elände, en sväng till stallet. För ett par veckor sedan bokades tant hästdoktorn in för ett besök och jag kunde knappast förutse att jag skulle däcka tills dess, så det var bara att uppbåda lite styrka och stoppa in sig i bilen. Tre vaccinationer och ett konturdiagram inför passansökan var planerat.
Jag var på plats i god tid och det första jag fick se var detta;
Bonden hade varit och lämpat av en rundbal hö. Mitt i stallgången.
Jag blev lite förbannad, så med X antal svordommar, lite jävlar anamma, feber och en halv tunna svett så baxade jag iväg balen till ett bättre ställe.
Polly blev ganska nöjd med arrangemanget och jag med. Nu behöver dom andra inte tänka på att ge henne hö om dom tar in hästarna och låter dom stå inne ett par timmar. Det är ju på Polly som det syns när maten börjar ta slut ute, bumlingarna faller ju inte ur lika lätt och kan nästan (men bara nästan) leva på luft, medan Pollisen magrar av på en gång. De andra två fick varsin tuss hö att pilla med också i väntan på veterinären. Och hon ringde och meddelade att hon skulle bli en timme sen, så efter att ha brottats med rundbalen var jag helt slut och däckade en stund i bilen.
När tant hästdoktorn väl skramlade in så fick alla hästarna varsin dos vaccin och 2 var snälla medans en övervägde att döda oss. Gissa vilken häst? Polly var MÅTTLIGT förtjust i att vetten stack henne i halsen och hon visade upp fula miner och hotade att sparka. Dumma kreatur... Det är ju liksom över på 2 sekunder. Först gången hon fick vaccin så försökte hon verkligen sparka oss. Men det är väl dom märrarna som har lite humör som blir bäst på banan? Jag försöker iallafall intala mig det. En av passhästarna jag hade i New Jersey var en riktig liten huggorm. Hon försökte både bitas och sparkas när man hölls med henne, men snäll i vagn var hon och springa kunde hon med straxt över miljonen svenska kronor på kontot som 2-åring. Hon for senare till Kanada för att pröva lyckan där och vad som blev av henne sen vet jag inte, förhoppningsvis blev hon ridhäst hos någon dum liten unge, HAHA! Åh jag är så ond... :) Nä, hon gick med största sannolikhet till aveln och producerar nu nya små huggormar. (Jorå, med lite research fick jag fram att 2010 kläckte hon ett hingstföl e. Muscles Yankee och i år ska hon ha, eller har fått föl e. Explosive Matter. Idel ädel adel.)
Anyways, jag tror det är dags för lite mat. Hittade en matlåda i frysen med spaghetti, sämre kunde det vara :)
Adjöken!
torsdag 25 augusti 2011
Attack of the killer förkylning
Detta är verkligen helt sanslöst! Hur lyckas man?? Jag som aldrig är sjuk ligger nu i soffan med en mördarförkylning och mår apa. Om jag inte minns fel så hände detta i mars-april någon gång och jag har som princip att inte bli sjuk mer än EN gång per år. Det är bara augusti och den planen har redan spruckit! Och gissningsvis så åker jag på en till sån här dunderförkylning framåt oktober, det brukar jag göra. Helaveteåkern! Jag HATAR att vara sjuk! Gick t o m hem tidigt från jobbet idag. Tröttsamma, eländiga bakterier! Eller virusar.
Men inget ont som inte har något gott med sig, jag hinner ju med att blogga lite medans jag ligger här och gnisslar tänder.
Gårdagens inlägg blev nog så långt, men ändå fick jag inte med det viktigaste, nämligen att Tråk-Åke har flyttat. Jo det är sant, han köpte hus någonstans och packade ihop sina pinaler och försvann. Han tog med sig sin färglada ljusslinga också så nu måste jag ha min egen utebelysning tänd om jag vill se något. Jag misstänker även att det var i samband med detta som min kyl eventuellt faktiskt inte fick spel. Jag börjar tro att den skumma lukten hade med Tråk-Åkes städning att göra. Kanske sprutade han giftigt medel mot kackerlackor och annan ohyra? Min kyl fungerar fortfarande utmärkt och har inte uppvisat några andra tecken på sjukdom. Det MÅSTE ha varit Tråk-Åke! Ja han är ju inte här och kan försvara sig så jag skyller nog helt enkelt på honom!
I övrigt så funderar jag på en kopp te till och kanske något meningslöst men ack så roligt litet onlinespel. Jag sitter fast som bara den i room-escape-spel-träsket, och det är precis som det låter, man ska försöka ta sig ur ett rum/byggnad/whatever genom att leta grejer/ledtrådar etc. Ett av de roligaste och mest kluriga spelen ever är nog MOTAS, eller the Mystery Of Time And Space som det egentligen heter. Och om det är någon som är sugen på att försöka sig på det hela så finns spelet HÄR.
Känner ni att MOTAS är för enkelt så rekommenderar jag istället notpron, ett spel som kräver att man är ganska insatt i sin dator och kan think outside the box. Superklurigt och ganska svårt, men roligt som fan när man väl fattar grejen.
Sedär, lite speltips så här på torsdagskvällen.
För att inte bloggen ska bli alltför tråkig så slänger jag in lite bilder också;
Polly har fått en pyjamas. Nevermind det blå täcket under.
Lillebror har blivit ihopvikt och instoppad under min bil.
Jag trodde först det var en squash, men min kära moder odlar tydligen mutantgurkor!
En dag slog vansinnet till och jag, hör och häpna, cyklade faktiskt till stallet! Det är ju bara 4,5 kilometer enkel resa, så jag borde göra det oftare. Det var ju det där med latmasken ja...
Nehepp, lite mer te på detta kanske. Och eventuellt lite glass till min hals.
Adios!
Men inget ont som inte har något gott med sig, jag hinner ju med att blogga lite medans jag ligger här och gnisslar tänder.
Gårdagens inlägg blev nog så långt, men ändå fick jag inte med det viktigaste, nämligen att Tråk-Åke har flyttat. Jo det är sant, han köpte hus någonstans och packade ihop sina pinaler och försvann. Han tog med sig sin färglada ljusslinga också så nu måste jag ha min egen utebelysning tänd om jag vill se något. Jag misstänker även att det var i samband med detta som min kyl eventuellt faktiskt inte fick spel. Jag börjar tro att den skumma lukten hade med Tråk-Åkes städning att göra. Kanske sprutade han giftigt medel mot kackerlackor och annan ohyra? Min kyl fungerar fortfarande utmärkt och har inte uppvisat några andra tecken på sjukdom. Det MÅSTE ha varit Tråk-Åke! Ja han är ju inte här och kan försvara sig så jag skyller nog helt enkelt på honom!
I övrigt så funderar jag på en kopp te till och kanske något meningslöst men ack så roligt litet onlinespel. Jag sitter fast som bara den i room-escape-spel-träsket, och det är precis som det låter, man ska försöka ta sig ur ett rum/byggnad/whatever genom att leta grejer/ledtrådar etc. Ett av de roligaste och mest kluriga spelen ever är nog MOTAS, eller the Mystery Of Time And Space som det egentligen heter. Och om det är någon som är sugen på att försöka sig på det hela så finns spelet HÄR.
Känner ni att MOTAS är för enkelt så rekommenderar jag istället notpron, ett spel som kräver att man är ganska insatt i sin dator och kan think outside the box. Superklurigt och ganska svårt, men roligt som fan när man väl fattar grejen.
Sedär, lite speltips så här på torsdagskvällen.
För att inte bloggen ska bli alltför tråkig så slänger jag in lite bilder också;
Polly har fått en pyjamas. Nevermind det blå täcket under.
Lillebror har blivit ihopvikt och instoppad under min bil.
Jag trodde först det var en squash, men min kära moder odlar tydligen mutantgurkor!
En dag slog vansinnet till och jag, hör och häpna, cyklade faktiskt till stallet! Det är ju bara 4,5 kilometer enkel resa, så jag borde göra det oftare. Det var ju det där med latmasken ja...
Nehepp, lite mer te på detta kanske. Och eventuellt lite glass till min hals.
Adios!
onsdag 24 augusti 2011
Back in black!
Jag vet att jag borde skämmas för att jag är så usel på att uppdatera bloggen, men faktum är att jag faktiskt inte har någon lust alls att känna skuld över detta faktum. Okej?
De senaste veckorna, eller snarare den senaste månaden (plus lite till) har jag jobbat halvt ihjäl mig. Jag skulle vilja skriva att jag jobbat ihjäl mig helt, men det är inte sant för hur skulle jag då kunna sitta här och knappa in allt detta? Det är klart, jag skulle kunna ha dött och eftersom mina karmapoäng ligger på ungefär minus två miljoner, så har jag bestraffats genom att bli ett spöke med full tillgång till min dator samt blogg. Men nej, SÅ roligt ska vi inte ha. Jag skulle tycka att det vore ganska skönt att bara få sitta här och inte göra något annat än skriva ner tankar, funderingar och observationer dagarna i ända. Och eftersom jag säkert skulle må bra av detta så kommer det inte hända. För sånt är livet.
(Nej jag är INTE bitter! Eller jo kanske... Men bara lite.)
I alla fall... Från och med i måndags har jag återgått till mitt gamla arbetsschema och förra veckan gick jag nästa i bitar för att jag så desperat ville tillbaka på mitt gamla schema. Den här veckan är det andra ljud i skällan vill jag lova. JA det är skönt att inte jobba ihjäl sig, men jag avskyr verkligen mina tider. Jag tror att det beror mest på att alla idioter verkar handla då. Alltså inte dom där vanliga idioterna, utan dom riktiga knäppgökarna. Skit samma... Nästa vecka drar jag utomlands i två veckor och slipper eländet här. Very nice.
Så lite uppdatering på vad som är nytt och sånt... Ehm.. Ja... Nu måste jag tänka till för jag minns inte om det hänt något stort och revulotionerande den senaste tiden.
Polly börjar se okej ut, vi joggar på 3-4 dagar i veckan och det ger resultat. Jag har funderat mig blå över detta med premieloppet, och har hunnit ändra mig angående det cirka 8000 gånger. Jag är tveksam till om hon hinner komma upp i kondis och ner i tid tills dess, men samtidigt vore det ju tråkigt om vi inte försökte ens. Så vi tränar på så får vi se helt enkelt. Hon växer till och från och får bestämma lite själv hur det blir. Nu ska hon iallafall få två välbehövliga veckors semester för jag tror att hon växer igen. Hon har varit konstigt svullen i benen, men ingen hälta eller feber och hon är rätt sur i perioder. Så två veckor i hagen gör definitivt ingen skada.
Tyra är som Tyra är. Hon har tyckt att det har varit ganska tråkigt när jag har jobbat så mycket som jag har gjort. Jag har försökt att underhålla henne efter bästa förmåga, men nu de sista två veckorna så har det märkts att hon har fått nog. Hon har blivit (lite mera) odräglig och börjat bära runt på mina skor och allsköns bråte hon hittat. Så för hennes del är det definitivt bra att jag jobbar som vanligt igen, jag har haft jättedåligt samvete för att jag försummat henne. Om Tyra är glad så är jag glad.
Råttorna fick till slut namn. Lillasyster råtta blev döpt till Daisy och storasyster råtta fick heta Roxy. Båda två växte upp till små huliganer, men tyvärr varade det inte så länge då Daisy blev sjuk och fick åka till doktorn igår och vandra över regnbågsbron. Sorgligt, men så är det.
Dock har jag två nya små huliganer på tillväxt. Jo, det är sant. Call me crazy, men eftersom jag visste att Dasiy inte skulle bli frisk igen så fick det bli två till. Och här kommer mitt försvarstal: råttor ska inte vara ensamdjur, men om jag då hade köpt bara en råtta och det visat sig att Roxy inte gillade denna så skulle jag i sånt fall sitta med två ensamråttor. Därför fick det bli två nya. Dessutom kan man väl aldrig ha för många råttor? Eller? ;)
Två små fina flickor till fick det bli. Någon dag, när som helst, så kommer det bilder på alla vidundren.
Och idag har jag brutit mot ungefär alla regler som finns när det gäller att introducera nya råttor för varandra. Eller ja, i alla fall en. De nya stjärnorna borde ha suttit i karantän ett tag för att förvissa mig om att de inte släpat med sig några konstiga sjukdomar hem, men det skulle ha inneburit att Roxy hade fått bott själv under tiden och desto äldre råtta ju svårare att introducera nya. Så jag tog tjuren vid hornen och påbörjade inskolningen idag. På mitt vardagsrumsbord.
Ett par skålar med smaskig mat, lite prylar att undersöka/gömma sig bakom och sen var det klart. Jag satt på spänn med en kudde och en blomspruta vatten ifall att helvetet skulle braka löst. Men alla tre hälsade snällt på varandra och nosade igenom varandra och gav sig sedan ut på upptäcktsfärd tillsammans. Det slutade med att jag hade en råtta i soffan, en råtta i fönstret och en råtta kvar på bordet. Jag vet inte riktigt vad som hände, men jag blev helt klart fintad! Jag trodde de skulle krypa över i mitt knä för att snosa på mig och så, men egentligen blev jag bara utnyttjad som bro över till soffan. Jag känner mig så.... billig.
Men det gick bra så vi kör en omgång till imorgon och ett par dagar till. Sedan kan vi kanske börja fundera på samboskap. Terese har fixat en stooooor bur till mig också som betalning för att jag klippte hennes gräs förra eller förrförra veckan. I can't wait to inreda den! :D Är jag knäpp som tycker det är roligt att inreda till djuren? Kanske lite...
Nu ska jag ta tag i saken och gå och lägga mig. Vaknade runt 6 i morse med svullen och värkande hals. Härliga tider! Jag har ätit glass, druckit te med honung, tuggat strepsils och gjort nada idag. Har det hjälpt? Nä inte det minsta. Vad bra att jag får åka till jobbet imorgon och förstöra halsen lite till. Jag som var helt övertygad om att jag var immun mot ungefär ALLA bakterier och virusar i världen (thanks to my job!). Det här måste vara en exotisk bakterie som jag missat innan, snart är jag frisk igen och immun mot den också. Jag försöker verkligen tänka på vart jag har händerna efter att ha hanterat pengar, men ibland är det svårt. Speciellt när det kommer fram gamla läskiga människor som har typ pantkvittot i munnen samtidigt som de letar igenom sin plånbok efter fler. Jag uppskattar verkligen att få blöta kvitton och sedlar och jag har såååå svårt att inte stoppa mina egna fingrar i truten efter att ha plockat med dessa.
Nog om det, sängen väntar. Räkna med lite mer frekventa blogguppdateringar nu när saker är som dom ska igen. (Jubel och applåder...)
Godnatt världen.
De senaste veckorna, eller snarare den senaste månaden (plus lite till) har jag jobbat halvt ihjäl mig. Jag skulle vilja skriva att jag jobbat ihjäl mig helt, men det är inte sant för hur skulle jag då kunna sitta här och knappa in allt detta? Det är klart, jag skulle kunna ha dött och eftersom mina karmapoäng ligger på ungefär minus två miljoner, så har jag bestraffats genom att bli ett spöke med full tillgång till min dator samt blogg. Men nej, SÅ roligt ska vi inte ha. Jag skulle tycka att det vore ganska skönt att bara få sitta här och inte göra något annat än skriva ner tankar, funderingar och observationer dagarna i ända. Och eftersom jag säkert skulle må bra av detta så kommer det inte hända. För sånt är livet.
(Nej jag är INTE bitter! Eller jo kanske... Men bara lite.)
I alla fall... Från och med i måndags har jag återgått till mitt gamla arbetsschema och förra veckan gick jag nästa i bitar för att jag så desperat ville tillbaka på mitt gamla schema. Den här veckan är det andra ljud i skällan vill jag lova. JA det är skönt att inte jobba ihjäl sig, men jag avskyr verkligen mina tider. Jag tror att det beror mest på att alla idioter verkar handla då. Alltså inte dom där vanliga idioterna, utan dom riktiga knäppgökarna. Skit samma... Nästa vecka drar jag utomlands i två veckor och slipper eländet här. Very nice.
Så lite uppdatering på vad som är nytt och sånt... Ehm.. Ja... Nu måste jag tänka till för jag minns inte om det hänt något stort och revulotionerande den senaste tiden.
Polly börjar se okej ut, vi joggar på 3-4 dagar i veckan och det ger resultat. Jag har funderat mig blå över detta med premieloppet, och har hunnit ändra mig angående det cirka 8000 gånger. Jag är tveksam till om hon hinner komma upp i kondis och ner i tid tills dess, men samtidigt vore det ju tråkigt om vi inte försökte ens. Så vi tränar på så får vi se helt enkelt. Hon växer till och från och får bestämma lite själv hur det blir. Nu ska hon iallafall få två välbehövliga veckors semester för jag tror att hon växer igen. Hon har varit konstigt svullen i benen, men ingen hälta eller feber och hon är rätt sur i perioder. Så två veckor i hagen gör definitivt ingen skada.
Tyra är som Tyra är. Hon har tyckt att det har varit ganska tråkigt när jag har jobbat så mycket som jag har gjort. Jag har försökt att underhålla henne efter bästa förmåga, men nu de sista två veckorna så har det märkts att hon har fått nog. Hon har blivit (lite mera) odräglig och börjat bära runt på mina skor och allsköns bråte hon hittat. Så för hennes del är det definitivt bra att jag jobbar som vanligt igen, jag har haft jättedåligt samvete för att jag försummat henne. Om Tyra är glad så är jag glad.
Råttorna fick till slut namn. Lillasyster råtta blev döpt till Daisy och storasyster råtta fick heta Roxy. Båda två växte upp till små huliganer, men tyvärr varade det inte så länge då Daisy blev sjuk och fick åka till doktorn igår och vandra över regnbågsbron. Sorgligt, men så är det.
Dock har jag två nya små huliganer på tillväxt. Jo, det är sant. Call me crazy, men eftersom jag visste att Dasiy inte skulle bli frisk igen så fick det bli två till. Och här kommer mitt försvarstal: råttor ska inte vara ensamdjur, men om jag då hade köpt bara en råtta och det visat sig att Roxy inte gillade denna så skulle jag i sånt fall sitta med två ensamråttor. Därför fick det bli två nya. Dessutom kan man väl aldrig ha för många råttor? Eller? ;)
Två små fina flickor till fick det bli. Någon dag, när som helst, så kommer det bilder på alla vidundren.
Och idag har jag brutit mot ungefär alla regler som finns när det gäller att introducera nya råttor för varandra. Eller ja, i alla fall en. De nya stjärnorna borde ha suttit i karantän ett tag för att förvissa mig om att de inte släpat med sig några konstiga sjukdomar hem, men det skulle ha inneburit att Roxy hade fått bott själv under tiden och desto äldre råtta ju svårare att introducera nya. Så jag tog tjuren vid hornen och påbörjade inskolningen idag. På mitt vardagsrumsbord.
Ett par skålar med smaskig mat, lite prylar att undersöka/gömma sig bakom och sen var det klart. Jag satt på spänn med en kudde och en blomspruta vatten ifall att helvetet skulle braka löst. Men alla tre hälsade snällt på varandra och nosade igenom varandra och gav sig sedan ut på upptäcktsfärd tillsammans. Det slutade med att jag hade en råtta i soffan, en råtta i fönstret och en råtta kvar på bordet. Jag vet inte riktigt vad som hände, men jag blev helt klart fintad! Jag trodde de skulle krypa över i mitt knä för att snosa på mig och så, men egentligen blev jag bara utnyttjad som bro över till soffan. Jag känner mig så.... billig.
Men det gick bra så vi kör en omgång till imorgon och ett par dagar till. Sedan kan vi kanske börja fundera på samboskap. Terese har fixat en stooooor bur till mig också som betalning för att jag klippte hennes gräs förra eller förrförra veckan. I can't wait to inreda den! :D Är jag knäpp som tycker det är roligt att inreda till djuren? Kanske lite...
Nu ska jag ta tag i saken och gå och lägga mig. Vaknade runt 6 i morse med svullen och värkande hals. Härliga tider! Jag har ätit glass, druckit te med honung, tuggat strepsils och gjort nada idag. Har det hjälpt? Nä inte det minsta. Vad bra att jag får åka till jobbet imorgon och förstöra halsen lite till. Jag som var helt övertygad om att jag var immun mot ungefär ALLA bakterier och virusar i världen (thanks to my job!). Det här måste vara en exotisk bakterie som jag missat innan, snart är jag frisk igen och immun mot den också. Jag försöker verkligen tänka på vart jag har händerna efter att ha hanterat pengar, men ibland är det svårt. Speciellt när det kommer fram gamla läskiga människor som har typ pantkvittot i munnen samtidigt som de letar igenom sin plånbok efter fler. Jag uppskattar verkligen att få blöta kvitton och sedlar och jag har såååå svårt att inte stoppa mina egna fingrar i truten efter att ha plockat med dessa.
Nog om det, sängen väntar. Räkna med lite mer frekventa blogguppdateringar nu när saker är som dom ska igen. (Jubel och applåder...)
Godnatt världen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)