Nytt år = nya eländen i antågande

Alldeles strax är det dags att nanna kudden, som min far säger, men först tänkte jag hinna med att blogga lite. En liten fågel skvallrade om att en del trogna läsare visst tycker att det skrivs för sällan. Jag förstår inte alls vad som menas med detta nej då... ;)

Idag hade jag ett riktigt grispass på jobbet. Jag VET, jag ska inte gnälla, jag har iallafall ett jobb att gå till, men lite kan man väl få gnälla ändå? Förhoppningsvis så kommer januarilönen vara värt allt slit. Märkligt nog så känns det som att jag jobbar 500% men faktum är att jag inte har heltid. Med den ökade arbetsbelastningen och all stress så känns det dock mycket tyngre än vad det är. Jag har det rätt bra som är ledig 3-4 dagar i veckan, men jag önskar att dessa kunde infalla i samband med varandra istället för att vara utspridda. Då kanske man skulle kunna känna sig lite utvilad, pigg och fit for fight emellanåt. Men man kan väl inte få allt antar jag. Som sagt, man ska ju vara glad att man har ett jobb att gå till.

På väg hem från jobbet så svängde jag förbi en annan butik och hämtade upp ett litet paket som jag beställt. Eller ja, jag vann en aukion på Tradera snarare och blev lite fattigare. Ett sprillans nytt och fint huvudlag av märket Finntack hämtade jag ut! Jag har under hela mitt travliv aldrig ägt något så fint och dyrt! Mina gamla kusar har fått nöja sig med märkeslösa grejer gjorda av halvdant indiskt skitläder, men nu har jag slagit på stort och köpt en riktigt fint tävlingshuvudlag. Fast jag fick det för under halva butikspriset så egentligen var det ju inte så dyrt. Jag är så exalterad över detta att jag snart går i bitar! Ett alldeles äkta Finntackhuvudlag!! vanligt folk blir upphetsade över Louis Vuitton-väskor och annat konstigt. Jag blir hysterisk över märkesgrejer till hästen.

Häromdagen sprang jag på en gammal bekanting från gymnasietiden. Vi har genom vårt gemensamma hästintresse hållt sporadisk kontakt. Hon smög sig på stackars mig och erbjöd mig en hund. Jo det är sant. Jävla skit! Hennes päron har en tik som de eventuellt vill omplacera och jag blev tillfrågad. Vet ni hur nära det var att jag sa ja?? Det var SÅÅÅÅÅÅ nära. Jag sa ingenting, jag bad att få tänka på saken. Om nu bara alla nejsägare och bakåtsträvare kunde hålla truten istället för att tänka "åh nej!" så jag kunde få fortsätta att laborera med denna tanke i lugn och ro. För deras del så är det en problemhund, för min del så tyckte jag mer det lät som att de inte kunde tillgodose monstrets behov. Inget illa menat, jag hoppas verkligen att ingen tar illa vid sig nu om någon inblandad skulle läsa detta. Jag har en sån apa själv och vet mycket väl vad som händer om den inte får göra något vettigt med hjärnan. Iallafall så lät det inte som en problemhund i mina öron. Enda nackdelen är väl att hunden i fråga är något år äldre än Tyra samt att den inte är reggad i SKK. Jo, det är sant... Jag är en rabiat SKK-förespråkare. Eller nej egentligen inte... Men fördelen med att ha en hund reggad där är att man verkligen VET till 100% att den är renrasig samt att man kan kolla föräldrarnas hälso- och mentala status. Och syskon. Och övrig släkt. Man har alltså en relativt bra koll på vad som vandrar i andra änden av kopplet. Fast jag ser iof inget problem i att ha en oreggad hund så länge som föräldrarna genomgått samma krav på röntgen, mentalbeskrivning etc. Nog om det och till pudelns kärna! Jag skulle hemskt gärna vilja ha en kompis till Tyra. En lika flamsig, tramsig och knasig hund. Men jag hade ju riktat in mig på en hund som är yngre än Tyra, kanske en ettåring typ. Och så länge som jag bor där jag gör och hyr av mina föräldrar så lär inte det hända. Dom har sagt nej. Inga mer hundar på gården. (Men gärna fler höns! Vari ligger det roliga med det undrar jag? Hallå liksom, hund vs höns? Klart man väljer hund! Inte farao skulle jag kunna tänka mig att ha en höna i sängen. Det är ju helt absurt att gå på promenad med en höna i koppel. Åka och träna agility med en höna? Say no to chickens!) Och just nu är det väl inte superbra timing att skaffa en till hund heller. Men en vacker dag så blir det en till hund!! Så de så! Så kan ju ni bakåtsträvare tycka vad ni vill om det. Jag kollar dagligen på Blocket och drömmer om alla möjliga raser. Jävlar vad roligt det skulle vara att ha 15 chihuahuor! :D Eller en labrador som kan härja med Tyra. Eller en stabil schäfer som nog egentligen är min drömras i smyg. Eller en tokrolig boxer. Eller en käck cockerspaniel. Nåväl, någon ny hund blir det inte idag. Och troligtvis inte imorgon heller. (Om jag nu inte tappar all vett och sans och åker och hämtar den erbjudna tiken. Det var ju trots allt en dobermann och det är ju dumt att inte ta på sig mer idioti när man väl erbjuds. Eller vänta nu lite...)

Jag fick mail från det lokala stora bostadsbolaget idag också. Dom hade en lägenhet som passade ihop med mina krav. Nej men...? Hur gick det till? Ja alltså, jag är fan skitless på att frysa och inte ha något vatten/badrum. Det är så innihelvete drygt att ni anar inte! Så jo jag uppdaterade min profil och mina krav på deras hemsida och vips så fick jag lite förslag. Ett par stycken fina, dyra lägenheter i ett invandrartätt område till exempel. Okej, inget ont om invandrare (inte för att jag är så himla käck och PK för det är jag inte! Jag gillar inte olika och såna tönterier!), men enligt mina erfarenheter så existerar inte tyst-efter-22 i såna områden, plus att de brukar ha 1 miljon barn och alla vet ju hur mycket jag verkligen älskar barn. Nej det gör jag inte. Och tycker du att jag låter som en smygrasistisk töntsvenne så ska jag högaktligen få be dig att raka dig under armarna och sluta bränna BH'ar samt dra åt helvete. Det är MIN blogg och jag skriver precis vad jag vill här. Jag tycker att det är fantastiskt roligt att SD fick så många röster och att sedan svenska folket ställer sig upp och säger "vi gillar minsann OLIKA! Det var INTE vi som röstade på SD!". Nähä, okej... Det var INTE ni. Men vem fan var det då? För det var INTE jag, och jag gillar inte olika. Det är drygt som helvete på morgonen när man ska klä på sig och de enda två strumporna som är rena ser olika ut. Nej bort med olika!! Från bostad till denna snedtänding... Så kan det gå, och nu tycker jag vi återgår till bostadsfrågan. Jag gjorde en intresseanmälan på lägenheten som de mailade om först, så nu håller vi tummarna. Jag vet inget egentligen om området och jag vill ju egentligen bo i hus på landet, men just nu är jag desperat och tar nästan vad som helst. Nästan.

Det som stör mig lite är ekonomin. Lägenheten kostar drygt 3600:- i månaden plus elen. Jag får ytterligare en mil till jobbet och lite, lite längre till hästen. Jag som redan går plus-minus noll varje månad i stort sett, hur ska det gå? Men vill man så kan man, det har jag iallafall lärt mig. Just nu sitter jag med en hyfsad skuld till morsan. Det är ett par hyror plus senaste bilhaveriet som jag är skyldig. Men så fort jag får bort det så ska jag nog kunna gå plus igen. Jag får väl sälja av en massa skit på Blocket och Tradera. Det vore ju skönt att ha ett riktigt kök så att man kan laga mat som folk och göra matlådor att stoppa i frysen. Som det är nu så lagar jag mat bara när jag absolut måste enbart för att det är så himla omständig och besvärligt. Och det kostar säkert en hel del varje månad att köpa färdig mat på jobbet. Jag får väl sätta mig ner och fundera lite, det är ju inte ens säkert att jag får lägenheten. Och då får jag väl frysa ett tag till.

Och nu till något annat. Julen t.ex. Den kom och den gick och kort var den. Som vanligt med andra ord. Det här med julledigt är ett relativt begrepp i min bransch. Oftast existerar det inte alls. Jag jobbade julafton i år, men var sedan ledig juldagen och annandagen. Det kändes med andra ord som att jag inte var julledig alls. Lite mat och klappar blev det dock. Min otroligt roliga syster måste ha tyckt att jag gnäller för mycket om kylan. Eller så ville hon bara var en god omtänksam syster. Jag fick nämligen en elektrisk värmefilt av henne. Nu låter det som att jag är otacksam och inte alls nöjd, men jag försäkrar er om att så icke är fallet. Jag blev faktiskt väldigt överraskad och började faktiskt asgarva åt humorn i det hela. Det var den mest otippade julklapp jag någonsin fått! Jag fick en stor gryta av henne också så nu kan jag laga massor med mat! :D Av pappa fick jag stålar och sedan blev det väldigt blandade, praktiska saker av övriga familjen. Eller vad sägs om en piasavakvast? Varma strumpor (jo jag gnäller nog för mycket om hur kallt det är), en wokpanna, en dvdfilm (som jag glömt namnet på naturligtvis), en väggalmanacka och sådant smått och gott. Egentligen ville jag ha en ny bil eller 5 miljoner kronor, men det verkar som att ingen har vunnit på Lotto (eller Keno) än.

Och snart är det nytt år, håhå jaja. Men har vi överlevt detta året så ska vi väl överleva nästa tycker jag. 2010 var ju inte det sämsta i mitt liv faktiskt. Jag har gjort en massa roligt.

~Tyra och jag var på mentalbeskrivning. Av henne alltså, inte av mig! Jag är ett hopplöst fall är jag rädd för.

~Jag drog till ett främmande land och träffade mannen med stort M.

~Den framtida stjärnhästen införskaffades och på köpet fick jag tre nya vänner. Eller tvärtom, jag fick tre nya vänner och vi köpte en häst som ska bli miljonär.

~Jag fyllde år. Fy fan, på ren svenska. 30 års elände och elakheter. Det var roligt!

Jamen det var ungefär det jag kunde komma på. Antagligen så har jag genomlevt fler äventyr detta året, men det verkar som att jag har förträngt det mesta.
Skitsamma, nu ska jag sova.

Juuuuul, juuuuul, stråååålande #/&%!# juuuul!

Då var det dags igen då för ett nytt inlägg om mitt liv och alla bravader! Fast så värst många bravader har jag inte utfört vad jag kan minnas.

Det börjar iallafall dra ihop sig till jul. Roligare kan man ju ha. Fast egentligen tycker jag att det är rätt mysigt med jul, men bara om jag får göra på mitt eget sätt och inte tvingas umgås med massa folk och ha prestationsångest. En oändlig massa snö har vi fått också, det är ju himla rart. Eller kanske inte. Det är jättefint att sitta inne och titta ut på, men i övrigt så är snön mest i vägen.
Igår, till exempel, körde morsan fast i eländet. Det föll på min lott att dra loss henne med traktorn och sedan röja lite snö. Det låter ju lätt men för det första kom jag inte in i traktorn som var låst. Efter mycket om och men så insåg jag att jag kunde låsa upp dörren på "fel sida" och klättra in där över spakar och skit. Sen bröt jag av nyckeln i tändningslåset. Bra gjort, traktorn är i stort sett ny och någon reservnyckel fanns inte att uppbåda. Vem farao tillverkar en traktor utan reservnyckel?? Fick leta upp en lagom liten tång och pilla ut den avbrutna delen. So far so jävla fucking good. För att göra det hela lite bättre så blev jag upplyst om att det var fel nyckel (minigrävarnyckeln satt på en nyckelring märk med traktorns märke. Hur tänkte man då?) samt att dörren jag faktiskt lyckades öppna inte alls ska gå att öppna och speciellt inte med fel nyckel. Okej, men vänta lite nu... Jag öppnade ju den förbannade dörren OCH med FEL nyckel och det var inte ens lite svårt. Det var lättare än att öppna min ytterdörr. Bra grejer det där... Resten var piece of cake. Bilen kom ur snön och snön kom bort från vägen.

Mitt uppe i detta kaos dök den andra delen av min tjocka släkt. Eller ja, dom är inte tjocka (förutom en, men det hör till så att säga, haha) och inte heller jävligt många. Det var pappa, syster, bror och brors fru. Dom fick göra sig hemmastada bäst de ville och fick order om att hålla eld i spisen under tiden. Efter snöröjning och det så slängde jag ihop en paj (tack gode gud att jag varit smart nog att fixa pajdegen och sallad redan på morgonkvisten!) och vi hade det rätt trevligt tycker jag. Tyra var som vanligt skitglad över att få besök. Lite julklappar utbyttes och det känns som att jag borde ha köpt mera klappar, men jag är helt ärligt talat lite sådär lagom pank just nu och imorgon ska Tyra på återbesök hos Tant Hunddoktorn. Vi var där för ett par veckor sedan, inflammationen var borta men hon hade fortfarande gojs och geggi örat så jag fick order om att köra vanliga örondroppar ett tag och sedan komma tillbaka. Jag älskar verkligen våran veterinär! Hon är så himla trevlig och mån om djuren. Det var kärlek vid första vaccinationen!

Jag har lyckats vara sjuk också en runda! Helt otroligt! Fast det var rätt skönt, ungefär som en minisemester, kände mig riktigt snäll och trevlig när jag väl kom tillbaka till jobbet. Är fortfarande lite raspig i halsen och snorig, men jag har överlevt värre.

Nu blir det nog en kopp te till tror jag.