Eskilstuna del två

De senaste dagarna har varit lite underliga och jag har inte riktigt kommit mig för att uppdatera om torsdagens äventyr med Polly, men jag får nog behandla allt övrigt ett eget inlägg. Dagens inlägg får handla om Polly enbart.

Hon visade ju ganska tydligt att hon fortfarande inte var fräsch när jag försökte mig på lite lätta intervaller förra lördagen. Någonting störde henne fortfarande och det var bara att plocka upp telefonen och ringa kiropraktorn igen. Han bad att få titta på hästen igen och hade tid redan i torsdags. Jag tvingade med mig Terese och Evelina och det var nog tur det, vädret var ju inte det bästa. Vägarna var lite småhala och det är så vansinnigt spännande att köra med släp ända till Eskilstuna. Det känns tryggare att ha med sig någon och det är ju bara en fördel om sällskapet är hästvant i fall det skulle hända något.

Nåväl, till Eskilstuna kom vi och kiropraktorn klämde igenom Polly och bekräftade mina misstankar på bäcken/SI-led. Enligt kiropraktorn så hade hon inte detta problemet vi sist var där, utan det hade uppstått efter att vi åkt hem. Misstankarna går mot att hon känt sig frisk och i prima form och därför lattjat till det ännu en gång i hagen och fixat detta istället. Bra hästen.

Hon fick i alla fall lite nålar i ryggen och fick stå en stund med dessa innan det var dags för momentet med stort M.

 Först klämde och kände han lite på kusen.

Sen fick hon lite akupunktur.

Jag lånar ett videoklipp som Evelina filmat för att visa hur man rättar till en sned häst. Det ser ju allt annat än bekvämt ut och ni kan ju se själv hur jag backar därifrån och länger grimskaftet för jag var helt övertygad om att hästen skulle komma katapultandes på mig och mörda mig. Jag hade inte blivit förvånad, hon är ju så... charmig.

 

Kiropraktorn sa att det finns en liten chans att problemet kommer tillbaka i och med att Polly var så himla sned, men att förhoppningsvis ska hon vara back on track nu. Det hoppas jag, det är skitträligt (åh hello miss Närke) att inte kunna köra och Pollys mage växer för var dag som hon inte gör något vettigt. Visserligen är inte vädret det roligaste just nu, men jag vill igång och köra igen! Vi måste bara ragga tag i Magnus så han kan slå på vinterdojor sen kör vi!

Eländet fortsätter

Efter turen till kiropraktorn så trodde jag stenhårt på att Polly skulle vara som vanligt igen. Ack vad jag bedrog mig på den punkten. Hon fick ta det lugnt en vecka och sedan joggade vi igång för att slutligen i lördags åka till banan och köra lite lätta intervaller. Jag var säker på att hon skulle vara som vanligt, hon har inte uppvisat några symptom i varken skritt eller joggingtempo och glad i hågen selade jag på, drog på mig själv regnbyxor (underbart med denna fina blöta årstid) och körde ut.

Ett par kilometers uppvärming i joggingtempo och sedan vände vi upp för första intervallen och ingenting, ingenting alls hände. Hästen kunde inte trava fortare än ett snabbare joggingtempo. Vid förfrågan om lite hastighet så svarade hon med att springa lite på tvären och ta hjälpsteg och galoppera och ha sig. Åh jag blir så trött... Vad göra?

Kiropraktor eller veterinär? Just nu lutar det åt ytterligare en vända till kiropraktorn och om det inte hjälper så blir det hästdoktorn.

Om någon känner sig manad att klura på detta så är läget följande;

-Hältfri

-Fin i benen, inga svullnader eller värme

-Skrittar och travar rakt, hänger INTE på någon töm

-Skrittar och travar på böjt spår (longering) utan problem

-Vid högre tempo hänger inte bakkärran med, hästen hoppar och kränger och far

-Hon går mer ”framåtlutad”, lägger mer tyngd på frambenen

-Uppställd på gången så står hon stadigt på alla fyra fötterna, hon vilar inte på något ben och brukar inte göra det heller

-Något sänkt i ena korshalvan

Detta leder mig till att tro att det sitter runt bäckenet eller så, men då borde hon visa något på böjt spår. Eller? Jag var lite inne på bakknäna, men det känns inte klockrent det heller för då borde hon väl visa mer hälta? Åh jag blir så osäker! Nä det får nog bli en tripp till Eskilstuna igen och utesluta bäcken/SI-leder och sedan får vi se.

I övrigt är Pollixen som vanligt, lite glad, lite arg, ganska hungrig och inte ett dugg gosesugen.

I övrigt händer väl inte överdrivet mycket i min värld. Det var dags för medarbetarsamtal på jobbet idag och det gick fint. Vi pratade på i 2,5 timme och jag fick höra många positiva saker om mig själv (hello, ego boost?) vilket kändes otroligt bra för ibland blir jag osäker på om jag gör ett bra jobb eller inte. Nu fick jag lite ny energi i alla fall, det har ju inte funnits så gott om det på senaste tiden. I alla fall inte vad gäller jobbet. Ibland har jag lust att starta en anonym blogg och skriva elaka saker om alla våra idiotkunder. De flesta kunder är som kunder är mest, men så finns det ett gäng klappdumma jävlar som ger mig hjärnblödning bara jag tänker på dom. Jag brukar försöka undvika att tänka på dom... Men när skulle jag ha tid att uppdatera den bloggen? Jag hinner ju inte med min vanliga ”officiella”. Någon som kommer ihåg arga bibliotekstanten? Hennes blogg var fantastiskt rolig, mest för att jag till punkt och pricka kände igen klientelet som besökte hennes bibliotek. Samma typ av människor ser jag dagligen på mitt jobb. Same shit, different name ni vet. Jag skrattade gott åt alla tokigheter som hennes ”kunder” hittade på. Tyvärr stängde hon ned sin blogg för ungefär ett år sedan och ibland saknar jag den. Precis som arga bibliotekstanten så har vi i min butik smeknamn (öknamn, haha) på en del kunder. Är någon förvånad över det faktum att det i stort sett bara är idioterna som har fått smeknamn? Sen finns det ju favoritkunder också, men dom har oftast inga namn, det räcker med en enkel beskrivning av kunden i fråga och vad han/hon brukar köpa (människor är vanedjur, take my word for it) så vet kollegorna oftast vem det rör sig om.

Men tillbaka till stollarna. Vem hade inte velat läsa sanna historier om Bacillfamiljen (där hon lider av bacillskräck men skyller på honom, barnen är bleka och glåmiga och säkert badas i klorin och han är bara... märklig) och hur de, när de handlar, vägrar ställa upp varorna på bandet för där är fullt i bakterier där och hur de betalar med sedlar dränkta i handsprit?

Eller den äldre mannen som har namn efter en känd svensk ö och hur han ALDRIG kommer ihåg koden till sitt bankkort, och samtidigt som han ringer sonen för att ta reda på koden så pratar han högljutt med hela kassakön och försöker skoja med alla de andra kunderna på sätt som nästan aldrig uppskattas. Varje jävla gång... Och hur han alltid köper en kvällstidning av mig, glömmer den, tar ett varv i butiken, handlar en till tidning för han har redan glömt att han köpte den för 10 minuter sedan och under hela hans varv i affären så flyr alla andra kunder som skräckslagna kaniner. Varje jävla gång....

Fru S och hennes son som är bannlysta i varenda mataffär i hela mellansverige och en del teknikaffärer as well. Hon är blind as a bat och lite småilsk och har varenda sjukdom som kan tänkas och några till (ett under att människan lever). Sonen handlar gärna med scanningsdosa och det går aldrig som han tänkt sig, varje gång får jag checka av att han scannat allt medans kön växer och växer. Vad är grejen med att scanna själv om du ändå måste ha hjälp för att kontrollera att allt är med varje gång? VARJE GÅNG! En klassiker var när de i somras fyllt kundvagnen med jordgubbar för ”på skylten stod det 5 för 20:-”. Jodå, visst stod det så, det stod till och med ’DONUTS, 5 för 20:-’. Hur dom fick det till jordgubbar är ett mysterium.  Jag skulle vilja säga åt dom att handla någon annanstans, men det går tyvärr inte för dom är portade nästan överallt pga dispyter med personalen. No shit....

Listan kan göras lång, detta är några av mina ”favoriter”.

Imorgon ska jag och maken (guuuu va konstit dä känns att skriva så) gå på bio, vi ska visst se nya Bond-filmen Skyfall. Den kan nog vara himla bra tror jag. Eller vadå? Allt är ju bra på bio! När jag blir rik och berömd (i alla fall rik) så ska jag bygga en hemmabio. En liten salong med bekvämma stolar (fåtöljer med fotstöd, jajemen!) och en hujedans stor filmduk och massivt ljud. Kanske borde flytta någonstans utan grannar först så de inte blir störda (eller avundsjuka). Jag ska ha en 25 meters pool också så jag kan simma lite. Ja drömma kan man ju...

Oj oj, lång blogg det här blev! Nu är det dags för sängen, klockan ringer alldeles för tidigt imorgon bitti.

Eskilstuna tur och retur

Idag var Polly inboad för ett besök hos kiropraktorn eller equiterapeuten som det även heter. Vad det är för skillnad på dessa två eller om det är samma sak vet jag inte, men det sistnämnda låter ju lite flashigare.

Som alla vet (eller inte vet) så har Polly varit lite knölig på senaste tiden. Hon har mest galopperat på tvären när jag bett henne ta i lite. Inte riktigt den Polly jag känner, som nu för tiden tycker att det är roligt att springa. Så ja, en tid hos equipraktoterapeuten (whatever!) bokades och idag var alltså dagen D.

Ända till Eskilstuna, med Evelina i släptåg, åkte vi. Jo jo minsann, här blir vi beresta.
Och hittade kiroterapeuten något då? Jajemensan det gjorde han!
Jag förklarade problemet och han klämde och kände lite Pollan och konstaterade att det var lite snett och vint upp i bakre delen av ryggen. Hon hade några tornutskott som låg snett och har väl antagligen lattjat till det lite för mycket i hagen och halkat och haft sig. (För er som inte vet vad ett tornutskott är så får ni helt enkelt använda google.)


På plats hos equikiropeuten och instoppad i en undersökningsspilta;

Först fick den stackars hästen lite akupunktur, vilket hon inte verkade tycka var helt obehagligt;

Sen fixades tornutskotten till, men det har jag ingen bild på. Jag var upptagen med att hålla i den arga hästens huvud medan kiroterapeuten bankade rätt tornutskotten. Nemas problemas! När proceduren var klar så fick Evelina ställa upp och gosa lite med den högst ovilliga hästen;

 

"Löjligt att gosas, finns bättre saker att lägga tiden på..."

 

 

Polly verkade rätt nöjd efteråt, stod och slickade sig om munnen och smågäspade lite. Det var nog himla skönt att få ryggskottet fixat kan jag tänka mig. Så nu är det en veckas skritt som gäller, sedan kan vi börja jogga lite försiktigt igen och sen är vi back on track så att säga.

 

Bonusbild på demonhästen;

 

 

 



Nu blire en snabb dusch och sen väntar sängen. Back to work imorgon...

Min finfina älskade älskling!

Ni ser ju rubriken och jag slår vad om att ni tror det handlar om Hasan. Eller Tyra. Eller Polly. Men se, nej det gör det minsann inte. Och inte heller handlar det om min bil.
Det handlar helt enkelt om min dator. Inte min sketna, klena döende laptop, utan min fina stationära fantastiska Dell. Jag ääälskar min Dell. Jag har alltid älskat den och kommer alltid göra!
och nu undrar ni säkert vad i hela friden som pågår. Let me explain...
Sent år 2003 eller tidigt 2004 så köpte jag, för egna pengar, min första dator. Innan detta faktum så använde jag gamla slitna fuldatorer, ihopsatta efter bästa förmåga och tillhörandes los parentos. Så när jag äntligen hade jobb och stadig inkomst så tyckte jag helt enkelt att det var dags för en ny fin alldeles egen dator.
Sagt och gjort, med lite experthjälp så valdes modell, delar och innehåll (ja jag vet att det finns en massa fancyschmancy ord för alla prylar och pinnaler som sitter inuti en dator, men vem bryr sig? Detta är en kärleksförklaring, inte en vetenskaplig avhandling!) och den långa väntan på underverket började.
Lååååång väntan.... Och plötsligt en dag ringde det på dörren och ett bud från UPS laddade av en massa stora kartonger i hallen. Med ett "lycka till" så susade budet vidare och jag lämnades ensam att packa upp den fantastiska maskinen.
Det var början på en lååång vänskap som fortsatte tills virus i stort sett dödade den fina, fina Dellen. Maskinen lämnades till (vad jag trodde) kunnig person för lite omvårdnad och efter det fanns det inte en suck i världen att komma ut på internet. I samma veva köpte jag laptopen (som har tjänat mig länge och troget, men inte lika länge och lika troget som Dellen) så det var egentligen inget problem. Dellen behölls som speldator och livet fortsatte framåt.

Men jag har funderat många gånger på varför Dellen plötsligt blåvägrade att ge sig ut på internet och surfa, och slutligen tog jag tag i saken. Den må vara gammal och sliten, men den funkar utmärkt och drar runt vilket stort, tungt, krävande spel som helst så varför pensionera den och sätta allt hopp till den mer döende laptopen?
Så sagt och gjort, jag tvingade Hasan att sätt sig ner (trots protester om att Dellen är gammal och blah blah blah), och hör och häpna - detta blogginlägg skriver jag på min trogna gamla Dell! Det finns hopp om livet!

Vad felet var vet jag inte riktigt, jag är inte helt hemma på alla termer och definitivt inte på english, men jag är hur som helst jävligt nöjd! Speciellt som Hasans laptop klappade ihop och dog igår (han borde ha köpt en Dell istället för en Compaq, höhö).
Så nu kan jag surfa igen på min kära gamla vän! Nostalgi!

Nämen se på tusan...

Nu blev ni allt förvånade! Två månaders tystnad och frånvaro och så PLÖTSLIGT händer det! Ett blogginlägg!
Hur kommer det sig? Ja gissa tre gånger. En ledtråd: attjo, attjo, prosit.
Ja kan man tänka sig - jag är lite sjuk. IGEN. Fy fagerlund för förkylningar. Fast ärligt talat så är det ganska skönt att få ligga på soffan och inte göra något vettigt alls (förutom att blogga). Det har varit lite stressigt och dåligt med tid under de senaste 3 månaderna eller något sådant. I samma veva som jag (och Tyra) fick en sambo så gick jag upp i tid på jobbet och jobbar nu ungefär dubbelt så mycket som jag gjort innan. Och jag som tyckte att jag jobbade jämt och ständigt innan. Tydligen inte... Men vad gör man, det är svårt att försörja två pers, en hund och en häst på en lön, men det får gå så länge.

Så ja, lite förkylning på det här... Fast jag är inte hemma från jobbet idag, för jag är leeeedig. Det är så hääärligt att vara sjuk på sina ledig dagar. Å andra sidan så kanske det är lika bra, jag har hunnit med tvättberget som varit eftersatt ett tag och jag har lyckats pyssla om krukväxterna som inte fått någon kärlek alls sedan förrförra julen eller något sånt.
Normalt sett på mina lediga dagar så har jag alltid ett hästprojekt på G. Oftast så packar jag in Polly och far iväg och kör intervaller eller banjobb eller nåt liknande. Men se Polly är också ofräsch just nu, tråkigt nog. I de sista jobben har hon känts väldigt konstig. Inte direkt halt, men väldigt störd av någonting. Hon har inte kunna ta i för fem öre, men så länge vi hållt oss i joggingtempo så har hon varit som vanligt. När jag har bett henne ta i och öka farten så har hon skuttat på tvären som en träbent kamel. Jag trodde först att hon sträckt sig i hagen, det har ju varit lerigt och halt och eländigt och det är lätt hänt att dom tar en ordentlig runda i hagen och sedan halkar till och sträcker sig, men Pollixen fick vila ett tag och det blev inte bättre. Nåväl, vi har bokat tid hos kiropraktor/equiterapeut på måndag. Förhoppningsvis hittar han något och kan rätta till det. I annat fall får det väl bli en tur till hästdoktorn och en hältutredning, men vi hoppas på att slippa det.

 

 

 

I söndags var jag med Evelina, hennes syster Malin och Garrebarrebus på en pay&jump - en sorts träningstävling. Jag och Malin agerade hästskötare och hejaklack, det var Garres första gång ute bland folk och hästar och han skötte sig som förväntat galant! Det var massor med små ponnysar på tävlingsplatsen och Garre försökte flörta in sig hos varenda en. Han var ju utan att överdriva största hästen på stället och det var nog många som undrade för sig själva vad bumlingen gjorde där. Hähä... Hur pay&jumpen gick kan ni se HÄR i Evelinas blogg. Personligen tyckte jag att båda två var fantastiskt duktiga!

 

I övrigt så rullar livet på, man jobbar, äter, sover, underhåller djur och försöker pussla ihop allt. Ibland önskar man att man vore rik som ett troll och kunde göra vad man ville. Det är mitt mål här i livet tror jag bestämt, jag ska bli miljardär och köpa en stor gård och där ska jag bo med alla djur. Hasan kan få en egen lägenhet i stan, han vill inte ha fler djur, men eftersom jag ska vara miljardär så gör jag som jag vill! FLER DJUR TILL JENNY!!!

Nä men drömmen är ju i alla fall en gård på landet med ett stall där alla mina 800 hästar ska bo. Det lär ju vara ett stort stall... Men saker och ting blir ju inte alltid som man tänkt sig, och skit händer vare sig man vill eller inte.

 

Nu ska jag gå och dra ihop något ätbart. Hasan och Tyra snarkar på soffan för vissa av oss gick upp 06:15 imorse för att åka till SFI. En del andra bäddade ner sig i sängen med hunden och sov ett par timmar till. Fast det talar vi tyst om, det är inte alla som uppskattar att hunden sover i sängen, men det man inte vet lider man inte av. 

 

Jag tycker att han ska vara glad att jag inte bäddar ner den här i sängen...

 





Metro 2033

Nämen, säger ni, två bloggar på lika många dagar! Vad har hänt? Är jag dödssjuk?
Ingalunda! Det är bara som så att jag just nu läser en sån himla bra bok och jag måste få rekommendera den!

Boken heter Metro 2033 och är skriven av Dmitrij Gluchovskij och handlar om en grupp människor (sisådär 10 000 eller mindre) som tagit sin tillflykt i Moskvas tunnelbanesystem. Efter ett par långa krig där man brukade kärnvapen rätt friskt så kan inte längre människorna leva uppe på ytan. Om inte strålningen dödar en så gör solen det. Eller varelserna som har uppstått efter att människorna flydde...

Moskva är en spökstad och hur resten av världen ser ut vill vi nog inte ens veta. Faktum är att jag inte har läst klart boken helt och därför inte kan uttala mig om huruvida vi får veta hur det står till i resten av världen, men jag gissar mig till att det är lika illa överallt.

Så nere i tunnlarna bor människorna nu då. Och i en del tunnlar bor det annat otyg. Mutanter och elände.
Bokens huvudperson är en ung man som bor på en av de nordligaste tunnelbanestationerna och han blir ofrivilligt utsedd till att ge sig ut på ett hemligt uppdrag till en av de andra stationerna, något som är lättare sagt än gjort. Man skulle ju kunna tro att när mänskligheten har slagits i spillror och vi har tvingats ner under jord så borde vi hålla varandra om ryggen och hjälpa varandra, men så är icke fallet. Långt ifran. Han ramlar over den ena besynnerliga situatiuonen efter den andra (eller vad sägs om galna religiösa kulter, fascister/nazister, frihetskämpar, vanliga galningar och annat roligt) under sin färd.
I stort sett allt resande sker till fots och i tunnlarna lurar både det ena och det andra. Det låter som en kalkonbok, men det är det verkligen inte! Den håller spänningen uppe från första kapitlet och jag vill inte lägga den ifrån mig!

Så gillar man domedagsscenarion, med en dos övernaturligt och lite mutanter och andra märkliga varelser sa är denna bok perfekt! Läs den! (Men lider du av klaustrofobi och är mörkrädd sa ska du nog inte läsa den...)

Bloggeliblogg

Nu så var det åter dags att ta tag i bloggen! I skrivande stund sitter jag hemma hos mamma och lånar hennes dator. Trädgården är full med gubbar och tanter som snickrar, sågar, rensar ogräs och fixar. Det hålls på med att bygga ett pooldäck runt poolen och en altan till detta.
Själv drog jag på mig ryggskott igår och sitter inne och glor. Jag gör i alla fall inte så mycket nytta ute så jag kan lika gärna passa på att uppdatera bloggen lite.
Jag börjar se ett mönster i mina uppdateringar. Det verkar som att jag bara skriver när jag är sjuk eller på något annat sätt är obrukbar. Denna vana är nog inte riktigt hälsosam och bör snarast brytas!

Så vad har hänt sedan jag bloggade senast?
Garrebarrebushäst och Evelina har kommit hem från Västerås. Polly och Deedoo stod för ett varmt välkomnande. I alla fall Polly som sprang rakt fram till stackars Garre, vände upp rumpan och skrek/kissade/sparkade på kraken. Det var lite härjigt i hagen en dag eller två, men nu har dom lugnat ner sig och Polly beter sig mer sansat. Märkligt det där, det brukar vara Deedoo som är värst. Han brukar vara jätteelak och jaga runt på nykomlingar.

Polly var hos farbror Hästdoktortandläkaren och kollade tänder förrförra torsdagen. Hästen fick lite neråttjack och blev oerhört spak och lugn och sedan filade doktorn ner några vassa tänder och drog ut en yttanspyttans liten tand som satt dumt till.
Jag har snott lite bilder från Tereses blogg på det hela;

Hästen är på plats och är drogad.

 

Munstegen sätts på plats.

 

Farbror Hästdoktortandläkaren kollar statusen.

 

Den stackars hästen fick en dos lugnande till och tuppade nästan av.

 

Justering av vassa tandkanter sköts med en stor rasp/fil. Inget jag skulle låta tandläkaren stoppa i min trut direkt...

 

Den dumma lilla tanden petas ut och den var stor som en ärta typ.

 

Den stackars neddrogade hästen fick efter ingreppet och en vaccination gå och vila lite i en box.

 

Efter en stund kvicknade hon till och vi gick ut på parkeringen och promenerade en halv evighet i väntan på att hon skulle vakna till liv så pass att det gick att lasta och åka hem.

 

Fortfarande lite på lyset.

 

 

Till slut så kunde vi lasta och åka hem och Polly fick drygt två veckors vila. En vecka var planerad och sedan ramlade en sko av (jag misstänker starkt att hon hade medhjälpare till det!) och då fick hon några dagar extra. Det gjorde nog inte så mycket, hon verkar i alla fall pigg och glad nu.

 

 

Har förresten bestämt mig, efter mycket velande fram och tillbaka, att råttorna ska få flytta till ett nytt hem. Var till veterinären med den äldsta för dryga två veckor sedan. Hon hade en stor tumör i ljumsken som bara blev större och större. Detta i kombination med att hon börjat tappa päls gjorde att jag beslutade mig för att det nog var lika bra att skicka henne över regnbågsbron innan det blev värre. Det finns väl inget värre än att åka akut med ett djur som är riktigt sjukt. Då tar jag hellre beslutet medans djuret fortfarande är piggt och glatt så att de får sluta med flaggan i topp. I alla fall om man vet med sig att det ändå inte finns något att göra. Hur som...

De två kvarvarande är vansinnigt försummade och skulle ju verkligen inte må dåligt av lite mer uppmärksamhet och äventyr. Dom flyttar till sitt nya hem på tisdag och blir därmed stadsbor.

 

Kanel äter mintgodisar.

 

Domino har hittat något annat ätbart utanför buren.

 

 

 



Vet inte riktigt vad jag mer ska rapportera om. Samboskapet rullar. Han diskar och fixar och jag lagar mat och tvättar. Tycker det är ganska bra fördelningen i hushållet (HATA disk!), men det är pilligt som bara den att få ihop det här med maten. Tror jag har nämnt det i något tidigare inlägg. Diskussionerna går heta! Fast för ett tag sedan gjorde faktiskt Hasan middag! Jag är förvånad själv, han har nog aldrig lagat mat i hela sitt liv och ändå lyckades han med recepthjälp och lite pepp från mig göra kyckling i ugn med tomatsås (ja jag vet inte riktigt vad som var i den där tomatsåsen mer än tomatpuré och vitlök, det var lite av varje). Och gott var det!

 

 

Före

 

Efter

 

 

 

Nä men nu ska jag nog gå ut och leka lite med Tyra, hon verkar vilja springa lite.

På återseende! Simma lugnt!



Gårdagens bravader

Ljuvliga underbara sovmorgon! Jag får inte så mycket sovmorgon nu för tiden, dels för att jag har börjat på ett annat schema på jobbet vilket innebär en massa superdupertidiga mornar plus att jag oftast har en del annat för mig och därför inte hinner med att ta sovmorgon. Men idag fick jag alltså sova ut på riktigt och vakna precis när jag själv kände för det.
Jag såg framför mig hur jag sakta vaknade till liv runt 11-tiden och började dagen med att ligga kvar i sängen och dra mig en halvtimme eller så.
Så när jag slog jag upp mina vackra blå ögon då? Klockan 08:50. Va fan? Det är inte roligt! Jag känner mig lurad! Tydligen så tyckte min kropp att det räckte med sömn för hur jag än försökte så gick det inte att somna om.
Det var bara att se sanningen i vitögat och kliva ur sängen. Ut med Tyra på morgonpromme och sedan lite frukost. Och så pillade jag ihop en film från igår när Polly gick jobb på rundbanan.

Kusk/hovis-Magnus fick agera pilot igår och han tyckte att Polly var jättefin, men väldigt bekväm av sig. Så bra som hon gick igår (när hon väl sprang på utan att bråka) har hon inte gjort förut och jag sken som en sol vill jag lova. Men som sagt så är hon vansinnigt lat och vill helst inte ta i alls utan springer och bromsar och larvar sig. Med lite övertalning från Magnus så löpte hon på och klockades till 1.30-fart - det tar sig med andra ord. Sist han körde så sprang hon 1.35 som en ostkrok och ville inte alls vara med.

 

Så tar vi filmen då, glöm inte ljudet;

 



Jamen det var väl alles for now. Dags för lite middag!

Hej och hå!

Idag är det torsdag och dagen till ära så är jag sjuk och sitter i soffan och glor. Jätteroligt har jag. Verkligen.
För en sisådär 3 veckor sedan drabbades jag av en förkylning och tydligen så hann jag inte med att bli helt frisk innan jag började leva mitt vanliga liv igen och nu får jag betala för det. Så går det när man missköter mat och sömn. Jag skulle önska att dygnet hade 35 timmar i stället för 24 så att jag kunde hinna med att äta och sova uppepå allt annat som ska göras. (Eller så får jag börja lära mig att säga nej till alla).
Nog gnällt om detta, jag rundar av gnällrapporten med att konstatera att jag HATARHATARHATAR att vara sjuk. Det enda positiva är väl att jag får vara hemma från jobbet idag.

Så vad händer och sker i mitt liv just nu (förutom räliga förkylningar)?
Jag har lyckats bli sambo, och hur det gick till är ännu lite oklart men det rullar på.
Den 22a juli stoppade jag in mig och Tyra i bilen och for till Arlanda för upphämtning av maken och hans resväska. Är det någon mer än jag som tycker att vägen till Arlanda är oändligt lång och fruktansvärt tråkig?
Nåväl, jag passade på att stanna till i Västerås och hälsa på Evelina och Garrebus. Dom befinner sig i nämnda stad över sommaren, och det kändes lämpligt att stanna till och säga hej när jag ändå hade vägarna förbi. Jag till och med snikade med mig en påse minimorötter åt Garre, och det såg i alla fall ut som att han uppskattade presenten.
Efter att ha bubblat en stund med Evelina var det så dags att fara vidare.

Garre fick en hejdåkram innan jag fortsatte vidare mot Arlanda. Bilden är lånad från Evelinas blogg!

Till Arlanda kom jag (och Tyra) och rätt gubbe fick vi med oss hem också. Tyra var eld och lågor över att få träffa en ny människa, och stackars Hasan var lite tveksam till att börja med, han är inte hundvan för fem öre och trodde att Tyra skulle äta upp honom eller hans grejer. Väl hemkomna så fick så de båda träffas och Tyra kastade sig över den intet ont anande mannen och slaskade ner honom rejält med stora blöta hundpussar. Och sedan dess är de oskiljaktiga. Jag känner mig utanför, haha. Efter ett par dagar så påpekade han att Tyra var den mest lydiga och väluppfostrade hund han någonsin träffat. Jag måste sett ut som en fågelholk, jag delar verkligen inte den uppfattningen, så han berättade ett par historier om några av hans vänner som har eller har haft hund och det var rena skräckhistorierna om osocialiserade vilda bestar. Inte för att vara den som är den, men om man inte har ett hundintresse varför skaffar man hund då? Vad är meningen med att ha en ensam hund som inte får bo inomhus och när den väl är inomhus så river den möbler (jaaaa, undrar varför?) och klättrar på folk och beter sig helt galet? Då kan man ju lika gärna ha en kanin eller något, om man nu nödvändigtvis måste ha ett djur.



Men ja, så här långt så är Tyra helt förälskad i Hasan (jag misstänker att det kan ha något att göra med att han har hittat skåpet i köket där jag förvarar allt hundgodis).

Min nos och min Snos.

Så hur är sambolivet då? Jo det rullar på, jag lagar mat och han diskar och övrig städning sköter vi gemensamt. Maten är lite klurigt, han äter inte varken mjölk, yoghurt, ost, ägg eller något åt det hållet och jag lagar gärna mat med grädde och ost och sånt. Så om någon har ett bra recept på en maträtt som inte innehåller mjölkprodukter, ägg och annat gott så kan ni väl lämna en kommentar? Receptet får inte heller innehålla pasta.

Inga problem tänker ni, men det slutar inte här! Så förutom allt som han inte äter så äter inte jag lök, skaldjur, tillagade tomater, auberginer och lite annat smått och gott.

Japp, vi har inga normala problem i vårat förhållande. Vi bråkar inte om vanliga saker. Vi diskuterar hårt om mat. Fast egentligen är det ju inte heller ett stort problem, nätet kryllar av smaskiga recept som passar oss båda och det är väl mest jag som är insnöad på mina vanliga tråkiga maträtter och skulle behöva vidga mina vyer lite. Plus att det jag tillagar bör passa bra att värma i micro för jag är beroende av att kunna ha med mig matlådor till jobbet.

Häromkvällen drog vi igång grillen och grillade marinerad lax (till vänster), bacon (längst upp), marinerad kyckling (under baconet) och lammfärs med färska örter och grejer. Till detta grillade vi potatisskivor, lök och tomater. Och sedan åt vi tills vi nästan dog!

Nu ska jag sluta tjata om mat, jag blir bara hungrig! Mycket nya saker är det i alla fall att tänka på när man har blivit sambo.

En snabb rapport om Polly då; hon har haft lite ofrivillig vila en vecka eller två. Först tappade hon en sko och rev loss halva hoven och jag ringde ut kusk-Magnus som fick komma och sko om henne. Det blev svinbra, jag är skitnöjd och såg fram emot att få prova dom nya fina korta fötterna igår på rakbanan i 6 intervaller. Men så insåg jag igår morse att jag knappt inte hade ork att gå ut med Tyra så vi stod över detta lilla arrangemang och stannade hemma istället. Men jag har bokat in oss på runbanan på tisdag istället. Jag borde vara myyycket bättre tills dess. Polly är i alla fall pigg och glad och löpsugen. När jag släppte ut henne och Deedoo igår så katapultade hon ut i hagen och tog ett ärevarv varvat med fina akrobatiska luftsprång. Det händer typ... aldrig. Deedoo blev så förvånad att han hängde på. Och det händer heller typ... aaaaldrig. Men jag tar det som en bra tecken.

Pigg och glad häst.





Nehepp, nu ska jag avsluta för denna gång och jag ska försöka ta mig tid att blogga lite oftare. På senaste tiden har jag haft fullt upp, men förhppningsvis lugnar det ner sig nu. Tjipp!

Då var det dags igen...

Åh äntligen, tänker ni, äntligen ett blogginlägg. Som vi har väntat! Och längtat! Jajemensan, nu ska det bli ett nytt inlägg minsann. Jag har haft dåligt med tid och ork vad gäller bloggandet och ber om ursäkt för det. Jag har även haft dåligt med tid för en del annat. Sömn till exempel. Sömnen har blivit lidandes ett tag, för jag har helt enkelt inte hunnit med att sova min 8-9 timmar per natt utan har fått nöja mig med 5-6 timmar. Detta har resulterat i att jag idag ligger hemma på soffan och försöker överleva ytterligare en Förkylning Från Helvetet. Därav dagens blogginlägg - nu har jag tid. För ork till så mycket annat har jag inte.

Så vad har hänt på sista tiden då? Ja det var en bra fråga. Jag vet inte riktigt så jag tror jag tar och kör en massa bilder istället, tack och lov så har jag använt kameran på mobilen flitigt.

20/6 - tummen läker sakta men säkert.



 22/6 - Midsommarafton och Terese och jag tog en tur med Deedoo. 

Tyra. den gladaste apan i Närke, fick följa med på den nämnda turen och kunde inte vara lyckligare. Själv fick jag ont i benen efter att ha gått i nästan 2 timmar.

23/6 - De hungrigaste hästarna i Närke.

24/6 - Terese och jag letade rätt på ett lämpligt gärde, långt från all ära och redighet, där hundarna kunde få srpinga av sig.

Och Tyra sprang och sprang och sprang och sprang! Och sen kastade hon sig ner för en kort paus.

Man blir ju alldeles smetig om munnen när man springer runt med tungan fladdrandes.

 Oj oj, det är jobbig att flänga runt som ett galet monster.

Men att rulla som en tok i gräset är livet på en pinne det!

Pimpade mina naglar lite hemma hos Terese, som äger en sisådär 385757936 olika nagellack. Plus glitter. Och dekorationer. Och annat.

25/6 - Drog till IKEA med Terese och vi passade på att smaska i oss lite midsommarbuffé. OM NOM NOM NOM! Den märkliga muffinsliknande grejen till vänster på tallriken var en ostpaj. Den smakade... ost. (Tänkte att det är bäst att jag förklarar läget så ni inte tror att jag äter muffins som tillbehör till maten. Fast det skulle jag ha gjort - om dom hade serverat muffins.)

 Tröttast i stan.

29/6 - Polly har span på den lilla svarta hingsten i hörnet och han spanar tillbaka.

Nog var han fin alltid, men när den dagen kommer så får nog fröken nöja sig med en större partner. (Med bättre stam. Och meriter.)

Nytränad, nyduschad och nöjd. Dags att åka hem.

Och väl hemkommen så passar vi på att antasta bumlingen lite.

4/7 - "Vaaaaa? Ska vi träna idag igen??"

"Jag vill hellre sova."

 "Zzzzz...."

"Zzzzzzz..."

Ja det gick inte fort på rakbanan den dagen vill jag lova.

5/7 - Dagen efter...

Alla bilder kan inte bli bra.

 7/7 - Hon ser lite piggare ut här.



Och det gick lite fortare på rakbanan den här dagen.

När vi kom hem provade Polly burqa-looken. (Eller chador som det egentligen heter när ansiktet syns enligt Google.)

9/7 - Fick i uppdrag av mamma att slå i sär ett skåp som skulle eldas. Kofot och yxa kändes lite B...

Såatteh...

11/7 - Den bästa utsikten som finns! (Måste nog smörja den gnissliga vagnen...)

Och så avslutningsvis tummen idag.

Det var det! Detta tog en stund så nu ska jag krypa till kojs.

Kan förresten även meddela att på söndag blir jag sambo. Då drar jag till Arlanda och hämtar karln. Jag är typ... skräckslagen. Det här med stora förändringar i livet är inte min grej, men samtidigt ska det bli förbannat skönt att slippa svära över dåliga uppkopplingar och struligt Skype etc. Men man går ju runt och funderar på allt det praktiska, för som det är nu hinner man ju inte tröttna på varandra eller så. Men det blir nog bra i slutändan får vi hoppas. :)

Godnatt världen!