Alldeles strax är det dags att nanna kudden, som min far säger, men först tänkte jag hinna med att blogga lite. En liten fågel skvallrade om att en del trogna läsare visst tycker att det skrivs för sällan. Jag förstår inte alls vad som menas med detta nej då... ;)
Idag hade jag ett riktigt grispass på jobbet. Jag VET, jag ska inte gnälla, jag har iallafall ett jobb att gå till, men lite kan man väl få gnälla ändå? Förhoppningsvis så kommer januarilönen vara värt allt slit. Märkligt nog så känns det som att jag jobbar 500% men faktum är att jag inte har heltid. Med den ökade arbetsbelastningen och all stress så känns det dock mycket tyngre än vad det är. Jag har det rätt bra som är ledig 3-4 dagar i veckan, men jag önskar att dessa kunde infalla i samband med varandra istället för att vara utspridda. Då kanske man skulle kunna känna sig lite utvilad, pigg och fit for fight emellanåt. Men man kan väl inte få allt antar jag. Som sagt, man ska ju vara glad att man har ett jobb att gå till.
På väg hem från jobbet så svängde jag förbi en annan butik och hämtade upp ett litet paket som jag beställt. Eller ja, jag vann en aukion på Tradera snarare och blev lite fattigare. Ett sprillans nytt och fint huvudlag av märket Finntack hämtade jag ut! Jag har under hela mitt travliv aldrig ägt något så fint och dyrt! Mina gamla kusar har fått nöja sig med märkeslösa grejer gjorda av halvdant indiskt skitläder, men nu har jag slagit på stort och köpt en riktigt fint tävlingshuvudlag. Fast jag fick det för under halva butikspriset så egentligen var det ju inte så dyrt. Jag är så exalterad över detta att jag snart går i bitar! Ett alldeles äkta Finntackhuvudlag!! vanligt folk blir upphetsade över Louis Vuitton-väskor och annat konstigt. Jag blir hysterisk över märkesgrejer till hästen.
Häromdagen sprang jag på en gammal bekanting från gymnasietiden. Vi har genom vårt gemensamma hästintresse hållt sporadisk kontakt. Hon smög sig på stackars mig och erbjöd mig en hund. Jo det är sant. Jävla skit! Hennes päron har en tik som de eventuellt vill omplacera och jag blev tillfrågad. Vet ni hur nära det var att jag sa ja?? Det var SÅÅÅÅÅÅ nära. Jag sa ingenting, jag bad att få tänka på saken. Om nu bara alla nejsägare och bakåtsträvare kunde hålla truten istället för att tänka "åh nej!" så jag kunde få fortsätta att laborera med denna tanke i lugn och ro. För deras del så är det en problemhund, för min del så tyckte jag mer det lät som att de inte kunde tillgodose monstrets behov. Inget illa menat, jag hoppas verkligen att ingen tar illa vid sig nu om någon inblandad skulle läsa detta. Jag har en sån apa själv och vet mycket väl vad som händer om den inte får göra något vettigt med hjärnan. Iallafall så lät det inte som en problemhund i mina öron. Enda nackdelen är väl att hunden i fråga är något år äldre än Tyra samt att den inte är reggad i SKK. Jo, det är sant... Jag är en rabiat SKK-förespråkare. Eller nej egentligen inte... Men fördelen med att ha en hund reggad där är att man verkligen VET till 100% att den är renrasig samt att man kan kolla föräldrarnas hälso- och mentala status. Och syskon. Och övrig släkt. Man har alltså en relativt bra koll på vad som vandrar i andra änden av kopplet. Fast jag ser iof inget problem i att ha en oreggad hund så länge som föräldrarna genomgått samma krav på röntgen, mentalbeskrivning etc. Nog om det och till pudelns kärna! Jag skulle hemskt gärna vilja ha en kompis till Tyra. En lika flamsig, tramsig och knasig hund. Men jag hade ju riktat in mig på en hund som är yngre än Tyra, kanske en ettåring typ. Och så länge som jag bor där jag gör och hyr av mina föräldrar så lär inte det hända. Dom har sagt nej. Inga mer hundar på gården. (Men gärna fler höns! Vari ligger det roliga med det undrar jag? Hallå liksom, hund vs höns? Klart man väljer hund! Inte farao skulle jag kunna tänka mig att ha en höna i sängen. Det är ju helt absurt att gå på promenad med en höna i koppel. Åka och träna agility med en höna? Say no to chickens!) Och just nu är det väl inte superbra timing att skaffa en till hund heller. Men en vacker dag så blir det en till hund!! Så de så! Så kan ju ni bakåtsträvare tycka vad ni vill om det. Jag kollar dagligen på Blocket och drömmer om alla möjliga raser. Jävlar vad roligt det skulle vara att ha 15 chihuahuor! :D Eller en labrador som kan härja med Tyra. Eller en stabil schäfer som nog egentligen är min drömras i smyg. Eller en tokrolig boxer. Eller en käck cockerspaniel. Nåväl, någon ny hund blir det inte idag. Och troligtvis inte imorgon heller. (Om jag nu inte tappar all vett och sans och åker och hämtar den erbjudna tiken. Det var ju trots allt en dobermann och det är ju dumt att inte ta på sig mer idioti när man väl erbjuds. Eller vänta nu lite...)
Jag fick mail från det lokala stora bostadsbolaget idag också. Dom hade en lägenhet som passade ihop med mina krav. Nej men...? Hur gick det till? Ja alltså, jag är fan skitless på att frysa och inte ha något vatten/badrum. Det är så innihelvete drygt att ni anar inte! Så jo jag uppdaterade min profil och mina krav på deras hemsida och vips så fick jag lite förslag. Ett par stycken fina, dyra lägenheter i ett invandrartätt område till exempel. Okej, inget ont om invandrare (inte för att jag är så himla käck och PK för det är jag inte! Jag gillar inte olika och såna tönterier!), men enligt mina erfarenheter så existerar inte tyst-efter-22 i såna områden, plus att de brukar ha 1 miljon barn och alla vet ju hur mycket jag verkligen älskar barn. Nej det gör jag inte. Och tycker du att jag låter som en smygrasistisk töntsvenne så ska jag högaktligen få be dig att raka dig under armarna och sluta bränna BH'ar samt dra åt helvete. Det är MIN blogg och jag skriver precis vad jag vill här. Jag tycker att det är fantastiskt roligt att SD fick så många röster och att sedan svenska folket ställer sig upp och säger "vi gillar minsann OLIKA! Det var INTE vi som röstade på SD!". Nähä, okej... Det var INTE ni. Men vem fan var det då? För det var INTE jag, och jag gillar inte olika. Det är drygt som helvete på morgonen när man ska klä på sig och de enda två strumporna som är rena ser olika ut. Nej bort med olika!! Från bostad till denna snedtänding... Så kan det gå, och nu tycker jag vi återgår till bostadsfrågan. Jag gjorde en intresseanmälan på lägenheten som de mailade om först, så nu håller vi tummarna. Jag vet inget egentligen om området och jag vill ju egentligen bo i hus på landet, men just nu är jag desperat och tar nästan vad som helst. Nästan.
Det som stör mig lite är ekonomin. Lägenheten kostar drygt 3600:- i månaden plus elen. Jag får ytterligare en mil till jobbet och lite, lite längre till hästen. Jag som redan går plus-minus noll varje månad i stort sett, hur ska det gå? Men vill man så kan man, det har jag iallafall lärt mig. Just nu sitter jag med en hyfsad skuld till morsan. Det är ett par hyror plus senaste bilhaveriet som jag är skyldig. Men så fort jag får bort det så ska jag nog kunna gå plus igen. Jag får väl sälja av en massa skit på Blocket och Tradera. Det vore ju skönt att ha ett riktigt kök så att man kan laga mat som folk och göra matlådor att stoppa i frysen. Som det är nu så lagar jag mat bara när jag absolut måste enbart för att det är så himla omständig och besvärligt. Och det kostar säkert en hel del varje månad att köpa färdig mat på jobbet. Jag får väl sätta mig ner och fundera lite, det är ju inte ens säkert att jag får lägenheten. Och då får jag väl frysa ett tag till.
Och nu till något annat. Julen t.ex. Den kom och den gick och kort var den. Som vanligt med andra ord. Det här med julledigt är ett relativt begrepp i min bransch. Oftast existerar det inte alls. Jag jobbade julafton i år, men var sedan ledig juldagen och annandagen. Det kändes med andra ord som att jag inte var julledig alls. Lite mat och klappar blev det dock. Min otroligt roliga syster måste ha tyckt att jag gnäller för mycket om kylan. Eller så ville hon bara var en god omtänksam syster. Jag fick nämligen en elektrisk värmefilt av henne. Nu låter det som att jag är otacksam och inte alls nöjd, men jag försäkrar er om att så icke är fallet. Jag blev faktiskt väldigt överraskad och började faktiskt asgarva åt humorn i det hela. Det var den mest otippade julklapp jag någonsin fått! Jag fick en stor gryta av henne också så nu kan jag laga massor med mat! :D Av pappa fick jag stålar och sedan blev det väldigt blandade, praktiska saker av övriga familjen. Eller vad sägs om en piasavakvast? Varma strumpor (jo jag gnäller nog för mycket om hur kallt det är), en wokpanna, en dvdfilm (som jag glömt namnet på naturligtvis), en väggalmanacka och sådant smått och gott. Egentligen ville jag ha en ny bil eller 5 miljoner kronor, men det verkar som att ingen har vunnit på Lotto (eller Keno) än.
Och snart är det nytt år, håhå jaja. Men har vi överlevt detta året så ska vi väl överleva nästa tycker jag. 2010 var ju inte det sämsta i mitt liv faktiskt. Jag har gjort en massa roligt.
~Tyra och jag var på mentalbeskrivning. Av henne alltså, inte av mig! Jag är ett hopplöst fall är jag rädd för.
~Jag drog till ett främmande land och träffade mannen med stort M.
~Den framtida stjärnhästen införskaffades och på köpet fick jag tre nya vänner. Eller tvärtom, jag fick tre nya vänner och vi köpte en häst som ska bli miljonär.
~Jag fyllde år. Fy fan, på ren svenska. 30 års elände och elakheter. Det var roligt!
Jamen det var ungefär det jag kunde komma på. Antagligen så har jag genomlevt fler äventyr detta året, men det verkar som att jag har förträngt det mesta.
Skitsamma, nu ska jag sova.
onsdag 29 december 2010
måndag 20 december 2010
Juuuuul, juuuuul, stråååålande #/&%!# juuuul!
Då var det dags igen då för ett nytt inlägg om mitt liv och alla bravader! Fast så värst många bravader har jag inte utfört vad jag kan minnas.
Det börjar iallafall dra ihop sig till jul. Roligare kan man ju ha. Fast egentligen tycker jag att det är rätt mysigt med jul, men bara om jag får göra på mitt eget sätt och inte tvingas umgås med massa folk och ha prestationsångest. En oändlig massa snö har vi fått också, det är ju himla rart. Eller kanske inte. Det är jättefint att sitta inne och titta ut på, men i övrigt så är snön mest i vägen.
Igår, till exempel, körde morsan fast i eländet. Det föll på min lott att dra loss henne med traktorn och sedan röja lite snö. Det låter ju lätt men för det första kom jag inte in i traktorn som var låst. Efter mycket om och men så insåg jag att jag kunde låsa upp dörren på "fel sida" och klättra in där över spakar och skit. Sen bröt jag av nyckeln i tändningslåset. Bra gjort, traktorn är i stort sett ny och någon reservnyckel fanns inte att uppbåda. Vem farao tillverkar en traktor utan reservnyckel?? Fick leta upp en lagom liten tång och pilla ut den avbrutna delen. So far so jävla fucking good. För att göra det hela lite bättre så blev jag upplyst om att det var fel nyckel (minigrävarnyckeln satt på en nyckelring märk med traktorns märke. Hur tänkte man då?) samt att dörren jag faktiskt lyckades öppna inte alls ska gå att öppna och speciellt inte med fel nyckel. Okej, men vänta lite nu... Jag öppnade ju den förbannade dörren OCH med FEL nyckel och det var inte ens lite svårt. Det var lättare än att öppna min ytterdörr. Bra grejer det där... Resten var piece of cake. Bilen kom ur snön och snön kom bort från vägen.
Mitt uppe i detta kaos dök den andra delen av min tjocka släkt. Eller ja, dom är inte tjocka (förutom en, men det hör till så att säga, haha) och inte heller jävligt många. Det var pappa, syster, bror och brors fru. Dom fick göra sig hemmastada bäst de ville och fick order om att hålla eld i spisen under tiden. Efter snöröjning och det så slängde jag ihop en paj (tack gode gud att jag varit smart nog att fixa pajdegen och sallad redan på morgonkvisten!) och vi hade det rätt trevligt tycker jag. Tyra var som vanligt skitglad över att få besök. Lite julklappar utbyttes och det känns som att jag borde ha köpt mera klappar, men jag är helt ärligt talat lite sådär lagom pank just nu och imorgon ska Tyra på återbesök hos Tant Hunddoktorn. Vi var där för ett par veckor sedan, inflammationen var borta men hon hade fortfarande gojs och geggi örat så jag fick order om att köra vanliga örondroppar ett tag och sedan komma tillbaka. Jag älskar verkligen våran veterinär! Hon är så himla trevlig och mån om djuren. Det var kärlek vid första vaccinationen!
Jag har lyckats vara sjuk också en runda! Helt otroligt! Fast det var rätt skönt, ungefär som en minisemester, kände mig riktigt snäll och trevlig när jag väl kom tillbaka till jobbet. Är fortfarande lite raspig i halsen och snorig, men jag har överlevt värre.
Nu blir det nog en kopp te till tror jag.
Det börjar iallafall dra ihop sig till jul. Roligare kan man ju ha. Fast egentligen tycker jag att det är rätt mysigt med jul, men bara om jag får göra på mitt eget sätt och inte tvingas umgås med massa folk och ha prestationsångest. En oändlig massa snö har vi fått också, det är ju himla rart. Eller kanske inte. Det är jättefint att sitta inne och titta ut på, men i övrigt så är snön mest i vägen.
Igår, till exempel, körde morsan fast i eländet. Det föll på min lott att dra loss henne med traktorn och sedan röja lite snö. Det låter ju lätt men för det första kom jag inte in i traktorn som var låst. Efter mycket om och men så insåg jag att jag kunde låsa upp dörren på "fel sida" och klättra in där över spakar och skit. Sen bröt jag av nyckeln i tändningslåset. Bra gjort, traktorn är i stort sett ny och någon reservnyckel fanns inte att uppbåda. Vem farao tillverkar en traktor utan reservnyckel?? Fick leta upp en lagom liten tång och pilla ut den avbrutna delen. So far so jävla fucking good. För att göra det hela lite bättre så blev jag upplyst om att det var fel nyckel (minigrävarnyckeln satt på en nyckelring märk med traktorns märke. Hur tänkte man då?) samt att dörren jag faktiskt lyckades öppna inte alls ska gå att öppna och speciellt inte med fel nyckel. Okej, men vänta lite nu... Jag öppnade ju den förbannade dörren OCH med FEL nyckel och det var inte ens lite svårt. Det var lättare än att öppna min ytterdörr. Bra grejer det där... Resten var piece of cake. Bilen kom ur snön och snön kom bort från vägen.
Mitt uppe i detta kaos dök den andra delen av min tjocka släkt. Eller ja, dom är inte tjocka (förutom en, men det hör till så att säga, haha) och inte heller jävligt många. Det var pappa, syster, bror och brors fru. Dom fick göra sig hemmastada bäst de ville och fick order om att hålla eld i spisen under tiden. Efter snöröjning och det så slängde jag ihop en paj (tack gode gud att jag varit smart nog att fixa pajdegen och sallad redan på morgonkvisten!) och vi hade det rätt trevligt tycker jag. Tyra var som vanligt skitglad över att få besök. Lite julklappar utbyttes och det känns som att jag borde ha köpt mera klappar, men jag är helt ärligt talat lite sådär lagom pank just nu och imorgon ska Tyra på återbesök hos Tant Hunddoktorn. Vi var där för ett par veckor sedan, inflammationen var borta men hon hade fortfarande gojs och geggi örat så jag fick order om att köra vanliga örondroppar ett tag och sedan komma tillbaka. Jag älskar verkligen våran veterinär! Hon är så himla trevlig och mån om djuren. Det var kärlek vid första vaccinationen!
Jag har lyckats vara sjuk också en runda! Helt otroligt! Fast det var rätt skönt, ungefär som en minisemester, kände mig riktigt snäll och trevlig när jag väl kom tillbaka till jobbet. Är fortfarande lite raspig i halsen och snorig, men jag har överlevt värre.
Nu blir det nog en kopp te till tror jag.
söndag 28 november 2010
Hej mitt vinterland...
Då så har det då äntligen hänt! Åh vad jag har väntat och längtat! Ända sedan förra snön försvann så har jag längtat. NOT!! Jag har snöat inne för första gången, men säkerligen inte sista, denna vinter. Planen för dagen av att jag skulle susa iväg till stallet strax efter lunch, men det snöade inne (no pun intented!) så att säga. Hela allén hade drivit igen och vis från förra vinterns bravader så bemödade jag mig inte ens med tanken på att försöka forcera eländet. Så kan det vara. Jag har istället suttit inne hela dagen och eldat. Mina trogna vän vedspisen sköter sig så här långt och det är så himla gött att ligga på soffan och svettas i mastiga 28 grader. Om jag nu inte skulle elda utan låta värmepumpen stå på 30 grader så har jag ungefär 18 grader inne. Nej men man kanske skulle ta och önska sig lite sommar av tomten?
Var ute ett par gånger för att kissa hunden och fylla på ved och det yrde såpass att det kändes för en kort stund som att jag bodde i en snöglob. Ja jävel vad det är trevligt med vinter och snö.
Inte ens mina närmaste grannar visar sig ute. Å andra sidan, de skulle försvinna i snömassorna. Så kan det vara när man är tre äpplen hög.
Dom sitter istället inne och filurar. Antagligen smider de onda planer om världsherravälde. Vad ska de annars göra? De har ju massor med fritid och inga vettiga liv.
Jag har iallafall varit duktig idag och bytt gardiner i köket. Det är ju första advent så jag bytte till julgardiner och satte upp adventstjärnor i fönstren. Förra året vill jag minnas att jag inte hade något julpynt alls, minns inte om det var på grund av tidsbrist eller för att jag kände mig anti mot julen. Kanske en kombination av båda. Men i år ska det upp tomtar och elände. Jag hade tänkt fixa en gran också, men jag har ingenstans att ha den så det får vara. Dessutom ska jag ha skitroligt och jobba på julafton. Jag tycker att det automatiskt borde innebära valfri klädsel. Det skulle vara skitroligt att få klä upp sig och se helt annorlunda ut, istället för att ha dom vanliga tråkiga jobbarkläderna. Men nej, det är nog inte tillåtet. TRÅÅÅÅK!
I tisdags var jag och två kollegor nere i Skövde på utbildning. Det var full storm ute och klass 2 varning hade utfärdats. Vi tänkte inte åka först, men så finns det ju folk i branschen som ansåg att det var befogat att riskera livet ute på vägarna för detta ändamål, så vi fick vackert bege oss iväg. Helt seriöst, jag kände mig inte direkt kaxig bakom ratten på den färden vill jag lova. Maten var ju god, men i övrigt var det slöseri med tid och pengar tycker jag nog. (Och DÄR slapp jag åka på fler utbildningar hoppas jag, tack så mycket!)
Imorgon är det måndag och jag är ledig heeeela dagen lång! Det är så himla skönt att vara ledig på måndagar, för annars är det ju första dagen på arbetsveckan och man har skaplig ångest över detta. Jag slipper alltså genomlida den berömda söndagsångesten och det är jättejättejätteskönt! Imorgon blir det en del ärenden, tänkte passa på att storhandla också, det börjar bli tomt i frysen. Behöver åka till ett apotek och hämta ut ytterligare en dos örongojs till Tyra också, hon tycker inte det är häftigt alls men nu finner hon sig i det hela. Öroninflammationen verkar ha gett med sig, men vi ska behandla ett par dagar till för att vara på den säkra sidan och nästa tisdag är det återbesök hos tant hunddoktorn.
Igår var Marie här en sväng. Vi har inte setts på evigheters evigheter! Vi drog en sväng till stallet och klappade om kusarna och jag drog skorna (de som var kvar iallafall) på två av dom. Hovis skulle ha kommit i veckan som var, men det snöade också inne så han kommer på torsdag istället och tills dess kan de lika gärna gå utan skor för det blir bara halkigt ändå.
Vi käkade lunch och skvallrade friskt, det blir ju så när man inte träffats på jättelänge. Det var iallafall skittrevligt. :)
När hon hade åkt hem så for jag tillbaka till stallet och gjorde klart det som var kvar och sen spenderade jag resten av kvällen i soffan.
Pollybolly skulle behöva en intensivkurs i tömkörning, men det är inte så lätt när vädret är som det är. Ingen blir ju gladare av att behöva ge sig ut i storm och elände. Jag ber till vädergudarna att det inte blåser lika friskt imorgon så vi kan ta en runda.
Nu lägger jag ner för ikväll tror jag. Godnatt världen.
Var ute ett par gånger för att kissa hunden och fylla på ved och det yrde såpass att det kändes för en kort stund som att jag bodde i en snöglob. Ja jävel vad det är trevligt med vinter och snö.
Inte ens mina närmaste grannar visar sig ute. Å andra sidan, de skulle försvinna i snömassorna. Så kan det vara när man är tre äpplen hög.
Dom sitter istället inne och filurar. Antagligen smider de onda planer om världsherravälde. Vad ska de annars göra? De har ju massor med fritid och inga vettiga liv.
Jag har iallafall varit duktig idag och bytt gardiner i köket. Det är ju första advent så jag bytte till julgardiner och satte upp adventstjärnor i fönstren. Förra året vill jag minnas att jag inte hade något julpynt alls, minns inte om det var på grund av tidsbrist eller för att jag kände mig anti mot julen. Kanske en kombination av båda. Men i år ska det upp tomtar och elände. Jag hade tänkt fixa en gran också, men jag har ingenstans att ha den så det får vara. Dessutom ska jag ha skitroligt och jobba på julafton. Jag tycker att det automatiskt borde innebära valfri klädsel. Det skulle vara skitroligt att få klä upp sig och se helt annorlunda ut, istället för att ha dom vanliga tråkiga jobbarkläderna. Men nej, det är nog inte tillåtet. TRÅÅÅÅK!
I tisdags var jag och två kollegor nere i Skövde på utbildning. Det var full storm ute och klass 2 varning hade utfärdats. Vi tänkte inte åka först, men så finns det ju folk i branschen som ansåg att det var befogat att riskera livet ute på vägarna för detta ändamål, så vi fick vackert bege oss iväg. Helt seriöst, jag kände mig inte direkt kaxig bakom ratten på den färden vill jag lova. Maten var ju god, men i övrigt var det slöseri med tid och pengar tycker jag nog. (Och DÄR slapp jag åka på fler utbildningar hoppas jag, tack så mycket!)
Imorgon är det måndag och jag är ledig heeeela dagen lång! Det är så himla skönt att vara ledig på måndagar, för annars är det ju första dagen på arbetsveckan och man har skaplig ångest över detta. Jag slipper alltså genomlida den berömda söndagsångesten och det är jättejättejätteskönt! Imorgon blir det en del ärenden, tänkte passa på att storhandla också, det börjar bli tomt i frysen. Behöver åka till ett apotek och hämta ut ytterligare en dos örongojs till Tyra också, hon tycker inte det är häftigt alls men nu finner hon sig i det hela. Öroninflammationen verkar ha gett med sig, men vi ska behandla ett par dagar till för att vara på den säkra sidan och nästa tisdag är det återbesök hos tant hunddoktorn.
Igår var Marie här en sväng. Vi har inte setts på evigheters evigheter! Vi drog en sväng till stallet och klappade om kusarna och jag drog skorna (de som var kvar iallafall) på två av dom. Hovis skulle ha kommit i veckan som var, men det snöade också inne så han kommer på torsdag istället och tills dess kan de lika gärna gå utan skor för det blir bara halkigt ändå.
Vi käkade lunch och skvallrade friskt, det blir ju så när man inte träffats på jättelänge. Det var iallafall skittrevligt. :)
När hon hade åkt hem så for jag tillbaka till stallet och gjorde klart det som var kvar och sen spenderade jag resten av kvällen i soffan.
Pollybolly skulle behöva en intensivkurs i tömkörning, men det är inte så lätt när vädret är som det är. Ingen blir ju gladare av att behöva ge sig ut i storm och elände. Jag ber till vädergudarna att det inte blåser lika friskt imorgon så vi kan ta en runda.
Nu lägger jag ner för ikväll tror jag. Godnatt världen.
måndag 22 november 2010
En sockerbagare här bor i staden...
Åh vad jag är duktig! Idag har jag bakat två olika sorters lussebullar. En omgång vanliga hederliga och en omgång med vaniljsmör i. Det låter suspekt jag vet, men det var en av mina favoritkollegor som tipsade mig om att göra som med vanliga bullar och blanda socker, smör och vaniljsocker och sedan bre ut detta smet på degen och göra snurror. Jag har inte provsmakat dom än, jag tjuvade lite av degen och den var smaskig. Ska ta en vaniljlussebulle till efterrätt för alldeles strax ska jag göra mat. Det blir inget speciellt idag, inga fantastiska kulinariska storheter. Bara vanliga, hederliga stuvade makaroner och köttbullar, det var ett tag sedan jag åt det faktiskt. Åt väldigt mycket makaroner och köttbullar under en period och tröttnade lite så nu blir det mer sällan, men när jag väl slår till på det så är det smaskens.
Jag bakade kakor också! Den större modellen, typ amerikanska cookies. Jädrar vad huslig jag är. Alltså egentligen är jag ganska huslig och pysslig, men jag hinner väldigt sällan med att baka eller sånt. Man ska ju ha tid för det hela och oftast blir det bortprioriterat tyvärr till förmån för djur eller städning eller nåt annat.
Men ibland så slår bakgenen till och då blir det som det blir!
I övrigt har det inte hänt så mycket spännande. Det verkar som att alla idioter handlar på söndagar, vi hade hur många som helst inne på jobbet igår! Folk blir generellt sett klappdumma så fort dom går in i en affär och tänk er då vad som händer när Sveriges intelligensreserv ska handla. Det var en sån dag igår.
Nu är maten strax klar och sen ska jag till stallet och tömköra Polly. Det känns som vi ligger efter i schemat, men vad ska man göra när vädret är som det är?
Idag MÅSTE vi iallafall ta oss ut en sväng, jag hade ju planerat att hon ska sättas i vagn i början av december och det är ju nästa vecka. Vi får nog skjuta på det hela en vecka eller två. Men innan januari måste hon vara i vagn iallafall. Sen hoppas vi att vintern blir fin, det får gärna vara lite snö men det behöver ju inte bli extremt. Anyways, nu är det käk!
Jag bakade kakor också! Den större modellen, typ amerikanska cookies. Jädrar vad huslig jag är. Alltså egentligen är jag ganska huslig och pysslig, men jag hinner väldigt sällan med att baka eller sånt. Man ska ju ha tid för det hela och oftast blir det bortprioriterat tyvärr till förmån för djur eller städning eller nåt annat.
Men ibland så slår bakgenen till och då blir det som det blir!
I övrigt har det inte hänt så mycket spännande. Det verkar som att alla idioter handlar på söndagar, vi hade hur många som helst inne på jobbet igår! Folk blir generellt sett klappdumma så fort dom går in i en affär och tänk er då vad som händer när Sveriges intelligensreserv ska handla. Det var en sån dag igår.
Nu är maten strax klar och sen ska jag till stallet och tömköra Polly. Det känns som vi ligger efter i schemat, men vad ska man göra när vädret är som det är?
Idag MÅSTE vi iallafall ta oss ut en sväng, jag hade ju planerat att hon ska sättas i vagn i början av december och det är ju nästa vecka. Vi får nog skjuta på det hela en vecka eller två. Men innan januari måste hon vara i vagn iallafall. Sen hoppas vi att vintern blir fin, det får gärna vara lite snö men det behöver ju inte bli extremt. Anyways, nu är det käk!
torsdag 18 november 2010
Hurra för livet! #2
Har precis kokat mig ett par ägg som ska skivas och läggas på mackan ihop med lite kaviar. Mumma, jag tycker jag har förtjäant mig av det faktiskt. Tror till och med att jag tar lite glass till efterrätt, så illa är det.
Tyra fick sina örondroppar för en stund sedan. Jag har kommit på att det går bäst om vi stänger in oss i hallen. Den är så liten och full med grejer att hon inte kommer någonstans och sen får jag mordhålla örat och hoppas på att resten av hunden är förhållandesvis stilla och så trycker vi i en skvätt gojs i örat. Oftast så är hunden inte stilla och jag har provat att klämma fast henne mellan mina knän, men hon har kommit på att det går att backa sig loss! Skitdjur! Så nu fick jag trycka upp henne mot ytterdörren och tvinga i lite örondroppar. Alltså jag känner mig som en riktig djurplågare, hon tycker ju att det är fruktansvärt obehaglig och det gör säkert lite ont också, men det måste ju göras för att hon ska bli bra och slippa eländet. Så djurplågeri två gånger om dagen i två veckor, sedan en vecka utan droppar och sedan återbesök så får vi se. Förhoppningsvis är hon bra då, annars förlängs kuren.
Bilen har fått komma hem igen. Generatorn hade gett sig och så även med tändstiften och en tändkabel. Bilen funkar nu bra och jag blev 3200:- fattigare. Eller snarare, högen med pengar som jag är skyldig mamma växte sig lite större. Så jo, det var ett rätt enkelt fel, men dyrt blev det ändå. Eller dyrt och dyrt, det var nog ett rimligt pris, men allting över 50 kr just nu är dyrt. Jag har ju en bil som funkar iallafall och så är jag frisk. Man får vara glad för det lilla, det varar nog inte så länge.
Bara för att den här dagen inte kunde bli sämre så hade jag skrivit upp mig på listan om vilka som ville följa med på julbord på jobbet. I love julbord! Jag hade ju iallafall det att se fram emot. Trodde jag... Fick sedan höra att det bara gällde dom med fast anställning eller med vikariat. Det vill säga inte jag, för jag går på fasta timmar men har ingen fast anställning på något vis. Det kändes så jävla surt. har varit på samma ställe sedan 2006 med en kort avstickare till USA 2008. Jag fick inte tjänstledigt då så jag valde att säga upp mig och dra iväg. När jag kom hem igen så fick jag vara ifred ett tag innan dom började ringa och fråga om jag ville jobba igen. Och sedan dess har jag slavat där nonstop. Och som tack för dessa 4 år så blev det alltså inget julbord. Jag blev svinarg och drog 14 tjocka bläckstreck över mitt namn på listan. Jag tänkte att det ändå var min lediga helg och isåfall skulle jag passa på att fara bort så att jag absolut inte kunde jobba heller istället för mina julbordssmaskande kollegor. Men så kom en av mina fantastiska kollegor och sa att jag visst ska följa med, jag och en tjej till i samma sits räknas visst som ordinarie. Det var nog tur att hon kom och klappade mig lite på kinden, för jag var lätt vansinnig och färdig att begå mord. Ja det är skitlöjligt att bli upprörd för ett sketet julbord, men jag blev faktiskt jättebesviken och lite ledsen över att folk som jobbat på stället hälften så länge fick följa med och inte vi andra bara för att vi inte råkar vara fast anställda. Våran chef hade gått hem för dagen när jag fick veta detta och det kanske var lika bra det. Jag är bara konflikträdd med såna jag känner och min chef känner jag inte.
Alltså, det är tur att jag gillar löskokta ägg för jag misslyckades med att koka dom. Men jag lär få äta dom som dom är med lite kaviar på. Slänger väl på en korvbit på mackan och äter den också när jag nu ändå bemödat mig med att tina upp en brödskiva. Jag är baksugen, funderar på att baka bröd någon dag. Det vore smaskens och när jag bodde inne i stan för 2-3 år sedan så bakade jag bröd titt som tätt. Tyvärr är min ugn så dålig så det tar en halv evighet innan saker blir klara i den och så måste jag ha mer värme än vad som står i recepten. Den är väl gammal och sliten.
Städschemat kapsejsade idag! Jag var duktig och dammsög huset igår så nu kan man gå runt som folk här inne utan att störa sig på grus/spån/bitar av tuggben som fastnar under strumporna. Jag är skitnöjd!
Men så idag var det en massa annat så jag har inte hunnit med disken som jag skulle. Fast jag är ledig imorgon så jag får köra dubbelt då istället. Annars har min provvecka gått bra tycker jag. Vi fortsätter så här! Det största problemet är faktiskt inte städmomenten i sig utan andra människor. Hör och häpna! Jo det är sant, det räcker ju med att dom vill att jag ska komma tidigare till jobbet, eller att någon vill ha hjälp med något. Det räcker med så lite för att jag inte ska hinna göra det som står på mitt schema. Man borde få ha städdagar hemma när man jobbar, ungefär som när föräldrar vabbar! (Och för er som inte vet så är vab = vård av barn.)
Vi andra borde få svabba! När man känner att hemmet är en katastrofzon så borde man kunna få ta en dag ledigt och städa.
Nu är det dags för sängen så att man orkar med ytterligare en dag full av dryga äventyr.
Tyra fick sina örondroppar för en stund sedan. Jag har kommit på att det går bäst om vi stänger in oss i hallen. Den är så liten och full med grejer att hon inte kommer någonstans och sen får jag mordhålla örat och hoppas på att resten av hunden är förhållandesvis stilla och så trycker vi i en skvätt gojs i örat. Oftast så är hunden inte stilla och jag har provat att klämma fast henne mellan mina knän, men hon har kommit på att det går att backa sig loss! Skitdjur! Så nu fick jag trycka upp henne mot ytterdörren och tvinga i lite örondroppar. Alltså jag känner mig som en riktig djurplågare, hon tycker ju att det är fruktansvärt obehaglig och det gör säkert lite ont också, men det måste ju göras för att hon ska bli bra och slippa eländet. Så djurplågeri två gånger om dagen i två veckor, sedan en vecka utan droppar och sedan återbesök så får vi se. Förhoppningsvis är hon bra då, annars förlängs kuren.
Bilen har fått komma hem igen. Generatorn hade gett sig och så även med tändstiften och en tändkabel. Bilen funkar nu bra och jag blev 3200:- fattigare. Eller snarare, högen med pengar som jag är skyldig mamma växte sig lite större. Så jo, det var ett rätt enkelt fel, men dyrt blev det ändå. Eller dyrt och dyrt, det var nog ett rimligt pris, men allting över 50 kr just nu är dyrt. Jag har ju en bil som funkar iallafall och så är jag frisk. Man får vara glad för det lilla, det varar nog inte så länge.
Bara för att den här dagen inte kunde bli sämre så hade jag skrivit upp mig på listan om vilka som ville följa med på julbord på jobbet. I love julbord! Jag hade ju iallafall det att se fram emot. Trodde jag... Fick sedan höra att det bara gällde dom med fast anställning eller med vikariat. Det vill säga inte jag, för jag går på fasta timmar men har ingen fast anställning på något vis. Det kändes så jävla surt. har varit på samma ställe sedan 2006 med en kort avstickare till USA 2008. Jag fick inte tjänstledigt då så jag valde att säga upp mig och dra iväg. När jag kom hem igen så fick jag vara ifred ett tag innan dom började ringa och fråga om jag ville jobba igen. Och sedan dess har jag slavat där nonstop. Och som tack för dessa 4 år så blev det alltså inget julbord. Jag blev svinarg och drog 14 tjocka bläckstreck över mitt namn på listan. Jag tänkte att det ändå var min lediga helg och isåfall skulle jag passa på att fara bort så att jag absolut inte kunde jobba heller istället för mina julbordssmaskande kollegor. Men så kom en av mina fantastiska kollegor och sa att jag visst ska följa med, jag och en tjej till i samma sits räknas visst som ordinarie. Det var nog tur att hon kom och klappade mig lite på kinden, för jag var lätt vansinnig och färdig att begå mord. Ja det är skitlöjligt att bli upprörd för ett sketet julbord, men jag blev faktiskt jättebesviken och lite ledsen över att folk som jobbat på stället hälften så länge fick följa med och inte vi andra bara för att vi inte råkar vara fast anställda. Våran chef hade gått hem för dagen när jag fick veta detta och det kanske var lika bra det. Jag är bara konflikträdd med såna jag känner och min chef känner jag inte.
Alltså, det är tur att jag gillar löskokta ägg för jag misslyckades med att koka dom. Men jag lär få äta dom som dom är med lite kaviar på. Slänger väl på en korvbit på mackan och äter den också när jag nu ändå bemödat mig med att tina upp en brödskiva. Jag är baksugen, funderar på att baka bröd någon dag. Det vore smaskens och när jag bodde inne i stan för 2-3 år sedan så bakade jag bröd titt som tätt. Tyvärr är min ugn så dålig så det tar en halv evighet innan saker blir klara i den och så måste jag ha mer värme än vad som står i recepten. Den är väl gammal och sliten.
Städschemat kapsejsade idag! Jag var duktig och dammsög huset igår så nu kan man gå runt som folk här inne utan att störa sig på grus/spån/bitar av tuggben som fastnar under strumporna. Jag är skitnöjd!
Men så idag var det en massa annat så jag har inte hunnit med disken som jag skulle. Fast jag är ledig imorgon så jag får köra dubbelt då istället. Annars har min provvecka gått bra tycker jag. Vi fortsätter så här! Det största problemet är faktiskt inte städmomenten i sig utan andra människor. Hör och häpna! Jo det är sant, det räcker ju med att dom vill att jag ska komma tidigare till jobbet, eller att någon vill ha hjälp med något. Det räcker med så lite för att jag inte ska hinna göra det som står på mitt schema. Man borde få ha städdagar hemma när man jobbar, ungefär som när föräldrar vabbar! (Och för er som inte vet så är vab = vård av barn.)
Vi andra borde få svabba! När man känner att hemmet är en katastrofzon så borde man kunna få ta en dag ledigt och städa.
Nu är det dags för sängen så att man orkar med ytterligare en dag full av dryga äventyr.
Hurra för livet!
Besöktet hos veterinären igår avlöpte som förväntat. Tyra skötte sig och Tant Hunddoktorn gav diagnosen 'akut extern otit' - eller en redig jävla öroninflammation på ren svenska. Jag blev dryga 700 spänn fattigare på det kalaset, undersökningen gick på 555:- och de receptbelagda örondropparna som skrevs ut kostade 119:-. Nej, jag gnäller inte över att det är dyrt att ha hund (fast jo, det är det ibland!), men jag fick skrapa penagar ur de mörka hörnen på mitt sparkonto för just nu är jag rätt fattig. Och lönen som kommer på torsdag blir bara en halv lön eftersom jag var borta halva oktober och jag har ingen betald semester. Nu skulle detta kunna sluta bara här och jag skulle ändå överleva, men nej... Ska det jävlas så ska det ju jävlas på riktigt så på väg hem från stallet igår (med en avstickare över Marieberg) så dog min bil. Så kan det vara, och allt skulle ju kanske inte ha varit så överjävligt som det blev om inte klockan nu hade varit efter 21 och jag var så kissnödig att jag hade ont i magen. Fick hejd på eländet vid närmaste pizzeria, jag tänkte ju att i väntan på hjälp (som jag ringde, tur att man har snälla föräldrar som kan komma och rädda en) så kunde jag ju löpa in till pizzaturken och låna toan. Det var en bra plan. Det var en utmärkt plan! Den kunde inte gå fel! Ja förutom den lilla detaljen att dom stängde 21 och jag var där 21:05. Så jag fick vackert sitta kvar i en bil som blev allt kallare, mitt i ett bostadsområde (och alltså noll chans till att skutta in bakom en buske) och vänta. Päronen hade sagt till mig i telen att de skulle komma och hämta mig, vi skulle lämna kvar min bil på pizzaparkeringen och dra ner den till verkstad nu på morgonen. Men när de väl anlände så hade de ändrat sig och kommit fram till att de lika gärna kunde bogsera iväg eländet på en gång. Åh jävlar vad glad jag inte blev! Jag hade blivit glad i vanliga fall, det är inte så att jag är otacksam för hjälpen, men jag hade börjat se ubåtar för länge sedan och att då bli bogserad till andra sidan stan i en kall bil kändes ju måttligt lockande.
Så blev det iallafall och nu står min bil på kö hos mekanikern och väntar på att han ska kolla den. Ja det låter ju bra, men "vår" mekaniker jobbar bara halvdagar och inte alls på fredagar så jag lär nog vara billös tills nästa vecka eller nåt.
Tur att jag är ledig imorgon, och tur att mamma inte jobbar helg så jag kan låna hennes bil när jag måste ta mig på lördag och söndag.
Jävla helvetes förbannade skitvinter! Varför kan inte sånt här hända på sommaren när det är väder att hållas?? Nej det bara MÅSTE hända när det är kallt och mörkt och allting blir 100 gånger jävligare!!
Tyras örondroppar är ju också en historia för sig, hon tycker INTE att det är speciellt roligt att få klet intryckt i örat. Tant Hunddoktorn kollade in i örat med sitt öroninstrument och konstaterade att det var vätska och gegg och elände och äckel. Och Tyra har kliat sig för att bli av med obehaget och rivit upp sår i hörselgången. Stackars, stackars vovve. :( Jag började nästan grina ju, jag hade själv öroninflammation som liten och det var ingen lek vill jag minnas. Men förhoppningsvis blir hon bra nu, om hon bara kunde sluta bråka när dropparna ska i. Två gånger om dagen ska hon ha och den lilla rackan är hal som en ål och försöker alla knep för att komma undan. Jag får väl vara glad så länge som hon är schysst och inte bits i självförsvar. Hon har aldrig, aldrig, aldrig någonsin visat tänderna eller morrat åt mig. Inte ens när hon var en jobbig tonåring som skulle testa gränser! Det är himla skönt och känns stabilt. Snällare hund får man nog leta efter.
Nu ska jag skutta in i den stora svarta fyrhjulsdrivna och åka och hämta upp en av bönderna. Han körde iväg sin traktor nyss och behövde skjuts hem igen, lucky me som får låna hans bil för ändamålet. Jag trivs bra i stora bilar, och jag gillar automatväxlat! Men med min tur så bryter den ihop någonstans under vägen och jag blir ståendes.
Tjipp!
Så blev det iallafall och nu står min bil på kö hos mekanikern och väntar på att han ska kolla den. Ja det låter ju bra, men "vår" mekaniker jobbar bara halvdagar och inte alls på fredagar så jag lär nog vara billös tills nästa vecka eller nåt.
Tur att jag är ledig imorgon, och tur att mamma inte jobbar helg så jag kan låna hennes bil när jag måste ta mig på lördag och söndag.
Jävla helvetes förbannade skitvinter! Varför kan inte sånt här hända på sommaren när det är väder att hållas?? Nej det bara MÅSTE hända när det är kallt och mörkt och allting blir 100 gånger jävligare!!
Tyras örondroppar är ju också en historia för sig, hon tycker INTE att det är speciellt roligt att få klet intryckt i örat. Tant Hunddoktorn kollade in i örat med sitt öroninstrument och konstaterade att det var vätska och gegg och elände och äckel. Och Tyra har kliat sig för att bli av med obehaget och rivit upp sår i hörselgången. Stackars, stackars vovve. :( Jag började nästan grina ju, jag hade själv öroninflammation som liten och det var ingen lek vill jag minnas. Men förhoppningsvis blir hon bra nu, om hon bara kunde sluta bråka när dropparna ska i. Två gånger om dagen ska hon ha och den lilla rackan är hal som en ål och försöker alla knep för att komma undan. Jag får väl vara glad så länge som hon är schysst och inte bits i självförsvar. Hon har aldrig, aldrig, aldrig någonsin visat tänderna eller morrat åt mig. Inte ens när hon var en jobbig tonåring som skulle testa gränser! Det är himla skönt och känns stabilt. Snällare hund får man nog leta efter.
Nu ska jag skutta in i den stora svarta fyrhjulsdrivna och åka och hämta upp en av bönderna. Han körde iväg sin traktor nyss och behövde skjuts hem igen, lucky me som får låna hans bil för ändamålet. Jag trivs bra i stora bilar, och jag gillar automatväxlat! Men med min tur så bryter den ihop någonstans under vägen och jag blir ståendes.
Tjipp!
tisdag 16 november 2010
Dag två - fail!
Jag kan börja med att säga att mitt städschema gick åt fanders på dag två. Detta berodde inte på varken lathet eller tidsbrist utan på att det redan var städat. Det känns som en rätt udda anledning, men faktum är att jag dammtorkade förra veckan och på en vecka har jag inte lyckats skrapa ihop tillräckligt mycket damm för att behöva göra om det. Så dumt... Eller ja, det var ju skönt på sätt och vis. Jaja, vi tar nya tag imorgon, då är det dammsugning och DET behövs iallafall! Finns det någon gång som dammsugning inte behövs? Inte när man har djur iallafall. Finns det något som är tråkigare än att dammsuga? Ja diska kanske, men jag lånar ju diskmaskin när det behövs. jag har faktiskt en käck liten bänkdiskmaskin uppe på vinden. Där gör den ju inte så mycket nytta, men det var ju det där lilla kruxet med att jag inte har vatten. Faktum är att jag idag började fila på en annons om ett framtida boende. Vi ska bara överleva lönen som kommer in nästa vecka och sen blir det nog Blocket och kanske någon tidning. Och sen ska jag sluta gnälla. Jag lovar! (Eller det kanske är dumt att lova något sådant, jag är ju svensk mästare i onödigt gnäll.)
Jag undrar titt som tätt hur det står till med en del människor. Alltså, om jag inte visste att så många läsare kände mig (jo, jag har en statistikmätare som även loggar ip-adresser och med en enkel sökning kan man ju se var ip-adressen hör hemma. Vem vare?? Vem vare som kollade från Rumänien??) så skulle jag utan problem hänga ut (utan namn förstås) både idiotiska kollegor, släktingar och annat löst pack. Men i dagens moderniserade samhälle så är det inte okej att ha en åsikt om någon som står högre upp på stegen än en själv och man kan gå från knegare till arbetsbefriad på nolltid. Det är synd och skam för tycker man att någon är en riktig jävla fitta så borde man ju kunna få tycka det. Men nej... När jag tänker efter så är det kanske mer okej att säga det till vederbörande än att skriva det i sin blogg? Det tåls att tänkas på.
Imorgon ska jag och Tyra besöka tant Hunddoktorn. Tyra har fått knas på öronen och kliar sig en massa. Det luktar äckel-päckel-hundöronvax ur ena örat också. Jag misstänker en inflammation, men vi får se. Tyra tycker det är toppen att åka till veterinären, men så är ju Tyra lite speciell också. Fast det är klart, våran veterinär är världens bästa och raraste! Svårt att inte tycka att det är kul att åka till doktorn då.
Jag hade tänkt dra till banken på morgonen och sparka igång mitt företagskort, men det torkar nog inne. Polly ägs ju i företagsform och alla delägarna (alla 4, haha) har fått varsitt bankkort som går till Pollys bankkonto. Men jag har inte fått tummen ur och fixat kod och grejer till mitt kort än och det känns som en bra grej för det är snart dags att köpa mer kraftfoder. Men som sagt det blir nog inte av imorgon, jag åker nog på att hänga med till verkstaden och hämta ut mammas bil. Det eländiga åbäket fick psykbryt imorse och bärgaren fick hämta skräpet och köra till verkstad. Sen ska Tyra till veterinären och sen måste jag hem och laga mat och dammsuga som det står på mitt schema. Och när allt sånt är fixat så är det stallet som gäller. Hoppas det är fint väder imorgon. jag fick ju som jag ville idag iallafall, inget regn och ett par minus. Inte illa, då önskar jag mig mera sol och kanske lite värme imorgon då. Ett par plus räcker, bara så pass att inte vägarna och paddocken bli superkladdiga. Jag tänkte hållas i paddocken imorgon och tömköra själv för första gången, vi får väl se om vi dör eller somnar. Hon går ju inte överdrivet fort så risken att man ska somna mitt i ett steg finns alltid. Det blir nog bra.
Nu ska jag sova lite, så man orkar ur sängen imorgon. Jag älskar snooze-funktionen på min telefon. Problemet är bara att den stänger av själv efter en timme, jag kör snooze med 10-minuters intervaller och efter att ha snoozat en 6-7 gånger så stänger alarmet av sig. Dumt, jag skulle kunna snooza mycket, mycket längre. Nåväl inget att göra åt.
Godnatt och sov gott!
Jag undrar titt som tätt hur det står till med en del människor. Alltså, om jag inte visste att så många läsare kände mig (jo, jag har en statistikmätare som även loggar ip-adresser och med en enkel sökning kan man ju se var ip-adressen hör hemma. Vem vare?? Vem vare som kollade från Rumänien??) så skulle jag utan problem hänga ut (utan namn förstås) både idiotiska kollegor, släktingar och annat löst pack. Men i dagens moderniserade samhälle så är det inte okej att ha en åsikt om någon som står högre upp på stegen än en själv och man kan gå från knegare till arbetsbefriad på nolltid. Det är synd och skam för tycker man att någon är en riktig jävla fitta så borde man ju kunna få tycka det. Men nej... När jag tänker efter så är det kanske mer okej att säga det till vederbörande än att skriva det i sin blogg? Det tåls att tänkas på.
Imorgon ska jag och Tyra besöka tant Hunddoktorn. Tyra har fått knas på öronen och kliar sig en massa. Det luktar äckel-päckel-hundöronvax ur ena örat också. Jag misstänker en inflammation, men vi får se. Tyra tycker det är toppen att åka till veterinären, men så är ju Tyra lite speciell också. Fast det är klart, våran veterinär är världens bästa och raraste! Svårt att inte tycka att det är kul att åka till doktorn då.
Jag hade tänkt dra till banken på morgonen och sparka igång mitt företagskort, men det torkar nog inne. Polly ägs ju i företagsform och alla delägarna (alla 4, haha) har fått varsitt bankkort som går till Pollys bankkonto. Men jag har inte fått tummen ur och fixat kod och grejer till mitt kort än och det känns som en bra grej för det är snart dags att köpa mer kraftfoder. Men som sagt det blir nog inte av imorgon, jag åker nog på att hänga med till verkstaden och hämta ut mammas bil. Det eländiga åbäket fick psykbryt imorse och bärgaren fick hämta skräpet och köra till verkstad. Sen ska Tyra till veterinären och sen måste jag hem och laga mat och dammsuga som det står på mitt schema. Och när allt sånt är fixat så är det stallet som gäller. Hoppas det är fint väder imorgon. jag fick ju som jag ville idag iallafall, inget regn och ett par minus. Inte illa, då önskar jag mig mera sol och kanske lite värme imorgon då. Ett par plus räcker, bara så pass att inte vägarna och paddocken bli superkladdiga. Jag tänkte hållas i paddocken imorgon och tömköra själv för första gången, vi får väl se om vi dör eller somnar. Hon går ju inte överdrivet fort så risken att man ska somna mitt i ett steg finns alltid. Det blir nog bra.
Nu ska jag sova lite, så man orkar ur sängen imorgon. Jag älskar snooze-funktionen på min telefon. Problemet är bara att den stänger av själv efter en timme, jag kör snooze med 10-minuters intervaller och efter att ha snoozat en 6-7 gånger så stänger alarmet av sig. Dumt, jag skulle kunna snooza mycket, mycket längre. Nåväl inget att göra åt.
måndag 15 november 2010
Dag ett på nya schemat - check!
Ja alltså, jag har inte fått ett nytt jobbschema eller nåt sånt, utan det är mitt städschema det gäller. Jag fick idéen på ett hästforum, där de diskuterade vad funktionshindrade gjorde för att underlätta sin vardag. Och med funktionshindrade menar jag såna med osynliga handikapp t.ex. autism i olika grader, alltså inte rullstolsburna och andra. Och det visade sig att det var flera stycken som var tvungna att ha dagsscheman för att klara av att äta, duscha, tvätta, städa etc. Jag tyckte idéen var lysande, att jag inte tänkt på det tidigare! Jag har ju helt klart vissa problem vad gäller städning, det händer väldigt sällan att jag städar ordentligt och jag kan hitta disk som är flera månader gammal när jag väl börjar gräva i diskberget. Men ja, dag ett är avklarad. Jag har tvättat ett lass och fyllt diskamaskinen till bristningsgränsen. Nu ska jag strax hänga upp den rena, blöta tvätten och sedan är jag helt klart för idag. Så här långt funkar det ju bra, haha. Imorgon är det dammtorkning på schemat om jag inte missminner mig.
Under tiden som jag sitter här och knappar på tangentbordet så lagar jag även mat. Multitasking!
Idag blir det stuvad spenat med kokt potatis, fläsk och kokt skivat ägg. Halva Sverige kräktes nog precis, spenat brukar inte vara speciallt uppskattat, men jag äääälskar stuvad spenat. Och spenatsoppa. Och omelett med stuvad spenat uppepå! Ja jag är nog lite knasig, men det visste vi ju redan. När käk och tvätthänging är klart så är det bara att dra på sig varma kläder och dra till stallet. Jag hade tänkt longera Polly lite idag, men ska det fortsätta regna ute så torkar det nog inne. Tråkigt, för hon behöver röra på sig. Jag VET att jag gnäller över den eländiga vintern, men jag menade ju inte att det skulle bli regn och blask! FÖRLÅT! Jag tar tillbaka allt taskigt jag någonsin sagt om vintern!
Terese skulle visst ta en promenad med Raffe och jag tänkte hänga på med Tyra, men det blir nog inget med det heller om det ska regna. Nu funderar alla hästmänniskor på om jag verkligen skippar träningen av hästen för regn. Svaret är JA! Duggregnar det så kan man väl ge sig ut, men varken häst eller människa tycker det är speciellt häftigt att träna i regn och i min bransch så är det skitviktigt att hästarna är glad för att de ska prestera. Bullshit, säger någon nu och menar på att hon/han minsann vet tränare som ger sig ut i regn med sina hästar. Då undrar jag hur många miljonärer denne tränare har i sitt stall? Antagligen inga alls. Nog om det...
Slutligen vill jag passa på att gratulera min bror och hans trevliga flickvän! Dom ska ha barn, men när har jag glömt. Och så är de på väg att bli sambos. Det är mycket nu!
Nu är det mat! Tjipp!
Under tiden som jag sitter här och knappar på tangentbordet så lagar jag även mat. Multitasking!
Idag blir det stuvad spenat med kokt potatis, fläsk och kokt skivat ägg. Halva Sverige kräktes nog precis, spenat brukar inte vara speciallt uppskattat, men jag äääälskar stuvad spenat. Och spenatsoppa. Och omelett med stuvad spenat uppepå! Ja jag är nog lite knasig, men det visste vi ju redan. När käk och tvätthänging är klart så är det bara att dra på sig varma kläder och dra till stallet. Jag hade tänkt longera Polly lite idag, men ska det fortsätta regna ute så torkar det nog inne. Tråkigt, för hon behöver röra på sig. Jag VET att jag gnäller över den eländiga vintern, men jag menade ju inte att det skulle bli regn och blask! FÖRLÅT! Jag tar tillbaka allt taskigt jag någonsin sagt om vintern!
Terese skulle visst ta en promenad med Raffe och jag tänkte hänga på med Tyra, men det blir nog inget med det heller om det ska regna. Nu funderar alla hästmänniskor på om jag verkligen skippar träningen av hästen för regn. Svaret är JA! Duggregnar det så kan man väl ge sig ut, men varken häst eller människa tycker det är speciellt häftigt att träna i regn och i min bransch så är det skitviktigt att hästarna är glad för att de ska prestera. Bullshit, säger någon nu och menar på att hon/han minsann vet tränare som ger sig ut i regn med sina hästar. Då undrar jag hur många miljonärer denne tränare har i sitt stall? Antagligen inga alls. Nog om det...
Slutligen vill jag passa på att gratulera min bror och hans trevliga flickvän! Dom ska ha barn, men när har jag glömt. Och så är de på väg att bli sambos. Det är mycket nu!
Nu är det mat! Tjipp!
söndag 14 november 2010
Tillägg!
Som sagt Fars Dag idag och jag är verkligen dålig på att tala om för folk hur mycket jag verkligen tycker om dom. Istället för att skriva ett långt blödigt inlägg så länkar jag istället till min fantastiska systers senaste inlägg, hon satte huvudet på spiken och skrev ett sånt inlägg som jag borde skrivit...
Fars Dag
Varför finns inte Syskonens Dag?
Fars Dag
Varför finns inte Syskonens Dag?
Varning för tråkigt inlägg...
Idag är det ju som bekant Fars Dag och på förmiddagen packade bönderna in sig i bilen och vi for iväg för att hälsa på morfar. Där var det livat värre, en del av tjocka släkten (som fortfarande inte är tjocka, bara jävligt många) var redan på plats. Tårta serverades och det var ämne för en lång diskussion. Det var nämligen en blåbärstårt med vit marsipan på och vid beställning hade det angivits att tårtan skulle vara blå. Spelar det någon roll om marsipanen är vit eller blå? Den smakar väl likadant för det (skit vill säga, jag gillar inte marsipan)? Men nej det var ju sagt att den skulle vara BLÅ! Men måla den jävla tårtjäveln med vattenfärg då så blir den väl blå! Herregud... Den vara iallafall himla god och blåbär (för det var verkligen en blåbärstårta, trots avsaknad av blå marsipan) är nyttigt.
Morfar var relativt pigg och klar i knoppen, han hängde med på en massa skämt och visade prov på sitt rappa munläder och gav svar på tal. :) Min morfar är och förblir bäst!
För drygt en vecka sedan så ramlade det ner lite snö också. Fantastiskt roligt! Verkligen! Glömde jag nämna att jag hatar snö?
Dagens sanning.
En annan sanning.
Min bil fick snällt ställa upp på bild, och det gör den så gärna. Eller jag har väl egentligen inte frågat, men jag tror inte det blir några protester faktiskt. Jag gillar min bil. Den må vara gammal och ful, men den funkar och den är stabil. Och den är MIN! Jag har köpt den för mina alldeles egna pengar. Cash. Jag minns den gamla goda tiden när jag lånade en annan gammal ful Volvo av mina päron... Men den köpte jag ut sen, för det kändes för täääskigt att snika på päronen, jag tankade visserligen tillbaka det jag kört upp och så men ändå.
Vi tar en till vinterbild;
Här bor jag, Tyra och dammråttorna.
Hjälp vad det är deprimerande med vinter. Jag är så glad att det har varit plusgrader de senaste dagarna så all jävla snö försvinner! Det kan gärna få vara ett par minusgrader (men inte för många), bara det inte är 7 meter snö som det var förra året. Min inbjudan från förra året kvarstår förresten; alla som tycker det är mysigt med snö och vinter får mer än gärna komma och bo med mig ett par veckor. Fast egentligen vet jag inte vad jag gnäller för, jag älskar verkligen att bo på landet. Jag vill inte bo i stan om jag får välja. Det finns väl fördelar och nackdelar med båda alternativen, men jag trivs bättre på landet. Utom på vintern. Hade jag haft råd så hade ett vinterhus i Spanien inte varit någon dum idé, men nu är jag ju inte så rik. Jag har ju redan en hyra att betala, jag kanske kan snika in mig hos någon rik person och få denne att betala hyran till mitt Spanienhus? Ingen som känner en miljonär eller som har en snäll förälder som kan tänka sig att betala? Fast det skulle nog kännas konstigt att parasitera på någon annan sådär tror jag.
Igår var min goda vän och fd klasskamrat Maja här! Svinroligt! :D Det är minst 3 år sedan vi sågs, och jag hoppas att det inte dröjer 3 år till nästa gång. Vi gick gymnasiet ihop och umgicks rätt frekvent. Hon hängde hemma hos mig i stallet efter skolan och på helger. Har haft så himla roligt med henne, det är synd och skam att vi mer eller mindre tappade kontakten strax efter studenten. Vi hängde ett tag efter det och drog på krogen emellanåt (hjälp vilka hemska minnen, haha!), men sen blev det mer och mer sällan och vi slutade nästan att höras helt. Det blir väl kanske så när man inte bor i samma stad och saknar körkort etc. Vi har haft väldigt sporadisk kontakt, men så träffades vi igen (på travet) för en tre år sedan sisådär. Kontakten återupptogs väl inte helt, men det blev väl lite mer än innan. Och nu gjorde vi slag i saken och träffades igen! Det var väldigt trevligt, och det blev ett par timmar i stallet med mycket häst- och travprat. I love Terese och stallägarna, men ingen av dom är ju insatta i travet så det var skönt att få prata med en likasinnad som omväxling. Vi har några travintresserade på jobbet också, men det är likadant där. Dom kan inget om hästar alls och är bara intresserade av spelet. Själv är jag inte ett dugg intresserad av spelet utan bara sporten i sig. Det kan låta konstigt för spelet är ju en stor del, och det är klart att jag hänger med och har lite koll, men frågar du mig vem som vann Elitloppet för 4 år sedan så har jag antagligen inte en susning. Eller jo, för det var den dopade Jag de Bellouet, vem kan glömma den skandalen? Både Kannibalen och tvåan från Italien, Lets Go, var dopade och segern gick till trean Conny Nobell. Det var även samma år som kanadensiskan Snazzy Millie öppnade loppet på en 1,06-tid! Men okej... Elitloppet för 10 år sedan då? Inte den blekaste... (Jag gissar på Victory Tilly, men är väldigt osäker.)
Anyways... Jag hade en toppentrevlig dag och jag hoppas att Maja också hade det. Det är definitivt min tur att åka och hälsa på henne i Karlstad nästa gång! :D
Läste Tereses blogg häromdagen om alla dessa omplaceringshundar på Blocket. Man undrar ju vad det egentligen är för orsaker som ligger bakom. Jag gissar på att allergi i familjen = jobbig tonårshund. Och ändrade familjeförhållanden = det var mer jobb än vi trodde med en valp. Tråkigt, jag blir ledsen i hjärtat. Jag skulle nog aldrig kunna göra mig av med Tyra, då ska det vara ett extremt fall, typ allvarlig sjukdom eller utlandsflytt. Tyra är ju min bäbis, varför är det okej att göra sig av med sin hund men inte sitt barn? Alla som gör sig av med sina jobbiga hanhundar som precis blivit könsmogna och har hormoner långt upp i öronen, skulle samma människor kunna omplacera sin tonårsson av samma skäl? Nej antagligen inte.
"-Nej alltså.. Lille Kalle har precis fyllt 15 år och nu är han helt hopplös. Spelar musik och för oväsen. Och slarvig har han också blivit. Gud vad jobbigt, vi slänger ut honom på Blocket och skriver att vi blivit allergiska."
Jag förstår ju självklart att alla dessa omplaceringshundar inte kommer från idiothem, självklart finns det folk som faktiskt måste göra sig av med sin älskade vän och jag lider med dessa stackare. Mitt hjärta skulle gå i bitar och jag skulle förblöda om min livssituation plötsligt förändrades så drastiskt att jag, för Tyras skull, var tvungen att hitta ett nytt hem till henne. (Kära syster, du har första tjing om något sådant skulle inträffa! Bara så du vet!) Usch, vill inte ens tänka på sånt! Men tummen ner för dom som gör sig av med hunden av idiotanledningar. Dom borde tvingas äta en säck Pedigree Pal, Doggy eller nåt annat skräp som straff!
Slog en pling till pappa förut och önskade en trevlig Fars Dag. Jag älskar handsfree! Vi pratade i nästan en timme under tiden som jag lagade mat och fixade. Min duktiga far har förresten slutat röka! Helt otroligt, jag trodde aldrig att det skulle hända om jag ska vara ärlig! Han har rökt sedan 1800-frösihjäl och hade verkligen inga planer på att sluta, men så slog läkaren näven i bordet och så blev det som det blev. Enligt uppgifter sitter han nu hemma och äter brysselkål samt löser korsord istället. Det låter mycket nyttigare tycker jag. Fast jag är verkligen inte förtjust i brysselkål själv, men någon ska väl tycka om sånt antar jag. Hur som helst så är jag väldigt imponerad, han bara slutade rakt av. Inga fåniga tuggummin eller plåster. Starkt jobbat!
Dagens inlägg i bloggen tog nog priset som det tråkigaste ever tror jag. Men det är söndag och jag orkar inte anstränga mig. Den 24e kommer sotaren och kollar in spisen och kaminen. Jag eldade faktiskt i båda två förut. Kollade på termometern när jag pratade med pappa och den stod på 25 grader, kändes varmt och gött, men så kom jag på att jag faktiskt hade termobyxorna på också. Knäppt. Jag har aldrig varit speciellt frusen av mig förut, det har kommit nu på senare år och jag har ingen aning om varför. Nu ska jag lägga ner och göra något annat.
Morfar var relativt pigg och klar i knoppen, han hängde med på en massa skämt och visade prov på sitt rappa munläder och gav svar på tal. :) Min morfar är och förblir bäst!
För drygt en vecka sedan så ramlade det ner lite snö också. Fantastiskt roligt! Verkligen! Glömde jag nämna att jag hatar snö?
Dagens sanning.
En annan sanning.
Min bil fick snällt ställa upp på bild, och det gör den så gärna. Eller jag har väl egentligen inte frågat, men jag tror inte det blir några protester faktiskt. Jag gillar min bil. Den må vara gammal och ful, men den funkar och den är stabil. Och den är MIN! Jag har köpt den för mina alldeles egna pengar. Cash. Jag minns den gamla goda tiden när jag lånade en annan gammal ful Volvo av mina päron... Men den köpte jag ut sen, för det kändes för täääskigt att snika på päronen, jag tankade visserligen tillbaka det jag kört upp och så men ändå.
Vi tar en till vinterbild;
Här bor jag, Tyra och dammråttorna.
Hjälp vad det är deprimerande med vinter. Jag är så glad att det har varit plusgrader de senaste dagarna så all jävla snö försvinner! Det kan gärna få vara ett par minusgrader (men inte för många), bara det inte är 7 meter snö som det var förra året. Min inbjudan från förra året kvarstår förresten; alla som tycker det är mysigt med snö och vinter får mer än gärna komma och bo med mig ett par veckor. Fast egentligen vet jag inte vad jag gnäller för, jag älskar verkligen att bo på landet. Jag vill inte bo i stan om jag får välja. Det finns väl fördelar och nackdelar med båda alternativen, men jag trivs bättre på landet. Utom på vintern. Hade jag haft råd så hade ett vinterhus i Spanien inte varit någon dum idé, men nu är jag ju inte så rik. Jag har ju redan en hyra att betala, jag kanske kan snika in mig hos någon rik person och få denne att betala hyran till mitt Spanienhus? Ingen som känner en miljonär eller som har en snäll förälder som kan tänka sig att betala? Fast det skulle nog kännas konstigt att parasitera på någon annan sådär tror jag.
Igår var min goda vän och fd klasskamrat Maja här! Svinroligt! :D Det är minst 3 år sedan vi sågs, och jag hoppas att det inte dröjer 3 år till nästa gång. Vi gick gymnasiet ihop och umgicks rätt frekvent. Hon hängde hemma hos mig i stallet efter skolan och på helger. Har haft så himla roligt med henne, det är synd och skam att vi mer eller mindre tappade kontakten strax efter studenten. Vi hängde ett tag efter det och drog på krogen emellanåt (hjälp vilka hemska minnen, haha!), men sen blev det mer och mer sällan och vi slutade nästan att höras helt. Det blir väl kanske så när man inte bor i samma stad och saknar körkort etc. Vi har haft väldigt sporadisk kontakt, men så träffades vi igen (på travet) för en tre år sedan sisådär. Kontakten återupptogs väl inte helt, men det blev väl lite mer än innan. Och nu gjorde vi slag i saken och träffades igen! Det var väldigt trevligt, och det blev ett par timmar i stallet med mycket häst- och travprat. I love Terese och stallägarna, men ingen av dom är ju insatta i travet så det var skönt att få prata med en likasinnad som omväxling. Vi har några travintresserade på jobbet också, men det är likadant där. Dom kan inget om hästar alls och är bara intresserade av spelet. Själv är jag inte ett dugg intresserad av spelet utan bara sporten i sig. Det kan låta konstigt för spelet är ju en stor del, och det är klart att jag hänger med och har lite koll, men frågar du mig vem som vann Elitloppet för 4 år sedan så har jag antagligen inte en susning. Eller jo, för det var den dopade Jag de Bellouet, vem kan glömma den skandalen? Både Kannibalen och tvåan från Italien, Lets Go, var dopade och segern gick till trean Conny Nobell. Det var även samma år som kanadensiskan Snazzy Millie öppnade loppet på en 1,06-tid! Men okej... Elitloppet för 10 år sedan då? Inte den blekaste... (Jag gissar på Victory Tilly, men är väldigt osäker.)
Anyways... Jag hade en toppentrevlig dag och jag hoppas att Maja också hade det. Det är definitivt min tur att åka och hälsa på henne i Karlstad nästa gång! :D
Läste Tereses blogg häromdagen om alla dessa omplaceringshundar på Blocket. Man undrar ju vad det egentligen är för orsaker som ligger bakom. Jag gissar på att allergi i familjen = jobbig tonårshund. Och ändrade familjeförhållanden = det var mer jobb än vi trodde med en valp. Tråkigt, jag blir ledsen i hjärtat. Jag skulle nog aldrig kunna göra mig av med Tyra, då ska det vara ett extremt fall, typ allvarlig sjukdom eller utlandsflytt. Tyra är ju min bäbis, varför är det okej att göra sig av med sin hund men inte sitt barn? Alla som gör sig av med sina jobbiga hanhundar som precis blivit könsmogna och har hormoner långt upp i öronen, skulle samma människor kunna omplacera sin tonårsson av samma skäl? Nej antagligen inte.
"-Nej alltså.. Lille Kalle har precis fyllt 15 år och nu är han helt hopplös. Spelar musik och för oväsen. Och slarvig har han också blivit. Gud vad jobbigt, vi slänger ut honom på Blocket och skriver att vi blivit allergiska."
Jag förstår ju självklart att alla dessa omplaceringshundar inte kommer från idiothem, självklart finns det folk som faktiskt måste göra sig av med sin älskade vän och jag lider med dessa stackare. Mitt hjärta skulle gå i bitar och jag skulle förblöda om min livssituation plötsligt förändrades så drastiskt att jag, för Tyras skull, var tvungen att hitta ett nytt hem till henne. (Kära syster, du har första tjing om något sådant skulle inträffa! Bara så du vet!) Usch, vill inte ens tänka på sånt! Men tummen ner för dom som gör sig av med hunden av idiotanledningar. Dom borde tvingas äta en säck Pedigree Pal, Doggy eller nåt annat skräp som straff!
Slog en pling till pappa förut och önskade en trevlig Fars Dag. Jag älskar handsfree! Vi pratade i nästan en timme under tiden som jag lagade mat och fixade. Min duktiga far har förresten slutat röka! Helt otroligt, jag trodde aldrig att det skulle hända om jag ska vara ärlig! Han har rökt sedan 1800-frösihjäl och hade verkligen inga planer på att sluta, men så slog läkaren näven i bordet och så blev det som det blev. Enligt uppgifter sitter han nu hemma och äter brysselkål samt löser korsord istället. Det låter mycket nyttigare tycker jag. Fast jag är verkligen inte förtjust i brysselkål själv, men någon ska väl tycka om sånt antar jag. Hur som helst så är jag väldigt imponerad, han bara slutade rakt av. Inga fåniga tuggummin eller plåster. Starkt jobbat!
Dagens inlägg i bloggen tog nog priset som det tråkigaste ever tror jag. Men det är söndag och jag orkar inte anstränga mig. Den 24e kommer sotaren och kollar in spisen och kaminen. Jag eldade faktiskt i båda två förut. Kollade på termometern när jag pratade med pappa och den stod på 25 grader, kändes varmt och gött, men så kom jag på att jag faktiskt hade termobyxorna på också. Knäppt. Jag har aldrig varit speciellt frusen av mig förut, det har kommit nu på senare år och jag har ingen aning om varför. Nu ska jag lägga ner och göra något annat.
tisdag 9 november 2010
Jävla helvetes förbannade skitsnö!!
Jaha så var det dags igen för det satans eländet. Jag hatar snö så jävla mycket!! Det såg okej ut förut, då var det bara storm, men ingen snö i syne. Sen satte jag mig vid köksbordet och läste en snabbis och när jag tittade ut igen så blåste det små vita flingor. Helt ärligt talat så bröt jag ihop och började grina. Ja jag är löjlig, men ärligt talat får vi en likadan vinter som vi hade sist så säger jag tack och adjö. Bort med häst och bort med hund och sen flyttar jag. Eller tar livet av mig. Jag hatar snö!!! Alla ungar är säkert skitglada åt detta vita elände. Men gå och dö era jävla idioter!!
Förra vintern satte hårda spår i huvudet på mig, det var så lagom kul att köra fast med bileländet en sisådär 400 miljoner gånger. Jag lovade mig själv nya vinterdäck, men det lär jag inte ha råd med förrän om 10 år eller nåt och då hoppas jag att jag inte är kvar i detta jävla skitland. Jag ska bo på varmare breddgrader där det inte finns någon satans snö och vinter! Jag skulle mer än gärna fira jul i ett varmt, snöfritt land!
Jag höll på att frysa ihjäl också och jag antar att detta år blir en upprepning. Jovisst det går att elda på både i vedspisen och kaminen, men så fort jag slutar elda så blir det ju kallt igen. Murstocken blir ju liksom inte varm när det sitter rör i den. Och det känns ju inte som ett alternativ att gå upp en gång i timmen varje natt för att slänga in mer ved.
Jävel vad positiv jag låter, men jag kan inte hjälpa det. Det kommer bli en massa gnäll framöver om denna eländiga vinter. Nu ska jag packa på mig massa varma kläder och snart pka till jobbet. Tänkte åka till stallet efter och kolla Pollys ben, plus att jag fick ett sms imorse av Håkan - han hade fått foten mosad av Garre. En spricka i tån och blånagel var doktorns utlåtande. Så jag fixar väl klart det som han inte kan. Det är inte roligt att få fötterna mosade, jag har lärt mig den hårda vägen att använda stålhätta.
Nu ska jag gå och grina lite till.
Förra vintern satte hårda spår i huvudet på mig, det var så lagom kul att köra fast med bileländet en sisådär 400 miljoner gånger. Jag lovade mig själv nya vinterdäck, men det lär jag inte ha råd med förrän om 10 år eller nåt och då hoppas jag att jag inte är kvar i detta jävla skitland. Jag ska bo på varmare breddgrader där det inte finns någon satans snö och vinter! Jag skulle mer än gärna fira jul i ett varmt, snöfritt land!
Jag höll på att frysa ihjäl också och jag antar att detta år blir en upprepning. Jovisst det går att elda på både i vedspisen och kaminen, men så fort jag slutar elda så blir det ju kallt igen. Murstocken blir ju liksom inte varm när det sitter rör i den. Och det känns ju inte som ett alternativ att gå upp en gång i timmen varje natt för att slänga in mer ved.
Jävel vad positiv jag låter, men jag kan inte hjälpa det. Det kommer bli en massa gnäll framöver om denna eländiga vinter. Nu ska jag packa på mig massa varma kläder och snart pka till jobbet. Tänkte åka till stallet efter och kolla Pollys ben, plus att jag fick ett sms imorse av Håkan - han hade fått foten mosad av Garre. En spricka i tån och blånagel var doktorns utlåtande. Så jag fixar väl klart det som han inte kan. Det är inte roligt att få fötterna mosade, jag har lärt mig den hårda vägen att använda stålhätta.
Nu ska jag gå och grina lite till.
måndag 8 november 2010
Städschema - nu är det allvar!
Jag har kommit på att jag MÅSTE göra ett städschema till mig själv. Min städning har kapsejsat helt. Eller ja, den har aldrig fungerat som den ska och nu börjar det bli extremt. Jag går igenom en städkris just nu! Idag tog jag tag i vardagsrumsbordet och där hittade jag räkningar från i våras. Betalda visserligen, men ska det vara så svårt att sätta in dom i pärmen? Tydligen.
Så jag fick ett utbrott på mig själv idag och beslöt mig för att göra ett schema. Det är nog lättare att ha det skriftligt än att behöva komma ihåg själv vad som ska göras. Dessutom är det nog lättare att smita ifrån med någon dålig ursäkt om det inte finns på pränt.
Såhär ser då schemat ut efter att ha klurat och ändrat en del;
Måndag: Tvätta, diska (jag har ju inget vatten, så jag får kånka över disken till mammas diskmaskin. Det blir inte gjort så ofta kan jag ju säga för det är så omständigt. Och när jag väl tar tag i det så är berget så stort att jag tappar lusten på en gång.)
Tisdag: Dammtorkning
Onsdag: Dammsugning av hela huset
Torsdag: Diska (Igen, för det är lika bra att hålla disken till ett minimum.)
Fredag: Plocka undan grejer (jag har en förmåga att lämna saker framme) och varannan fredag (ojämn vecka) ska jag städa hallen ordentligt.
Lördag och söndag är inte planerade, för jag jobbar varannan helg och den helgen jag är ledig så är jag oftast i stallet halva (eller hela) lördagen och söndagen kan gott få vara en ren slappardag utan krav.
Vi börjar med detta från och med måndag nästa vecka. Denna vecka ska jag försöka städa undan så gott det går för på lördag får jag finbesök från Karlstad!
Min gamla klasskompis Maja kommer och hälsar på. Vi har inte setts sen -07 så det ska bli skojigt! På den gamla goda tiden när vi gick i skolan ihop så hängde vi mycket hemma i mitt stall och härjade runt. Det var tider det...
Polly Pocket fick sig ett pass idag med, men jag tror att jag lämnar det åt sidan. Vi i stallet har fixat en hemsida där det går att läsa om Pollys träning och utveckling. Kika in på Stall Södra Valla. Det finns en gästbok också för de som känner sig manade. Polly har lovat att svara på alla inlägg där. ;)
I övrigt har jag inte så mycket nytt att rapportera om, jag tänker i stället släcka ljuset och fly verkligheten för ett par timmar. Det är skönt att sova, man har inte så mycket ansvar och måsten när man sover. Mer sömn åt folket!
Så jag fick ett utbrott på mig själv idag och beslöt mig för att göra ett schema. Det är nog lättare att ha det skriftligt än att behöva komma ihåg själv vad som ska göras. Dessutom är det nog lättare att smita ifrån med någon dålig ursäkt om det inte finns på pränt.
Såhär ser då schemat ut efter att ha klurat och ändrat en del;
Måndag: Tvätta, diska (jag har ju inget vatten, så jag får kånka över disken till mammas diskmaskin. Det blir inte gjort så ofta kan jag ju säga för det är så omständigt. Och när jag väl tar tag i det så är berget så stort att jag tappar lusten på en gång.)
Tisdag: Dammtorkning
Onsdag: Dammsugning av hela huset
Torsdag: Diska (Igen, för det är lika bra att hålla disken till ett minimum.)
Fredag: Plocka undan grejer (jag har en förmåga att lämna saker framme) och varannan fredag (ojämn vecka) ska jag städa hallen ordentligt.
Lördag och söndag är inte planerade, för jag jobbar varannan helg och den helgen jag är ledig så är jag oftast i stallet halva (eller hela) lördagen och söndagen kan gott få vara en ren slappardag utan krav.
Vi börjar med detta från och med måndag nästa vecka. Denna vecka ska jag försöka städa undan så gott det går för på lördag får jag finbesök från Karlstad!
Min gamla klasskompis Maja kommer och hälsar på. Vi har inte setts sen -07 så det ska bli skojigt! På den gamla goda tiden när vi gick i skolan ihop så hängde vi mycket hemma i mitt stall och härjade runt. Det var tider det...
Polly Pocket fick sig ett pass idag med, men jag tror att jag lämnar det åt sidan. Vi i stallet har fixat en hemsida där det går att läsa om Pollys träning och utveckling. Kika in på Stall Södra Valla. Det finns en gästbok också för de som känner sig manade. Polly har lovat att svara på alla inlägg där. ;)
I övrigt har jag inte så mycket nytt att rapportera om, jag tänker i stället släcka ljuset och fly verkligheten för ett par timmar. Det är skönt att sova, man har inte så mycket ansvar och måsten när man sover. Mer sömn åt folket!
lördag 6 november 2010
På tur med Raffe
Igår var jag och Terese ute på tur med bumlingen Raffe. Terese for i backen av misstag (iof så ramlar man väl aldrig av med flit) för ett par veckor sedan och knäckte ett par revben. Raffebus skojade till det lite och så blev det som det blev. Han har alltså haft semester ett tag och igår gjorde vi slag i saken och körde honom en sväng. Fast det är klart, han fick röra lite på sig i måndags då jag blev utsedd till självmordspilot och skickades ut på ridtur. Han har en grej han kör med när man ska upp, han står still tills man parkerar pallen bredvid honom (ja vissa är inte så smidiga att man kommer upp från marken längre plus att det är skonsammare för hästen att använda pall) och sen börjar helvetet. Han snurrar och snurrar och snurrar. När man får stopp på honom så måste man givetvis justera pallen så att den står i läge igen och när den väl är på plats så sätter han igång igen och vandrar runt, runt, runt. Det tog en stund, men till slut kom jag upp! Snälla stallägar-Håkan kom ut och höll i plus att det kom besök så att Raffeboy fick något annat att titta på i ett par sekunder. Jag tog tillfället i akt och skuttade upp i sadeln. Anna Anka hade blivit avundsjuk på hur vig och spänstig jag är! Håkan släppte... Och det bar iväg! Hej vad det gick! Ut från gårdsplanen och förbi bilarna i trav. Och sen tog bensinen slut eller något. Så fort man kommer ut från gården så lugnar han ned sig och faller in i sin vanliga lunk. Vi spånande på vad det är som triggar honom så mycket uppe på gårdsplanen, men när det gäller hästar så kan det vara precis vad som helst. Vi tog ett kort pass i paddocken och han skötte sig okej, men han fuskar gärna med arbetet och blir springig när man kräver lite. Vi överlevde utan missöden och tog oss hem i samma lunk.
Så igår var det då tänkt att Raffeman skulle få jobba lite mera. Han var glad som alltid och försökte försvinna av gårdsplanen så fort vi fått på vagnen, men denna gång gick inte den gubben. Terese hade varit förutseende och lämnat grimman på under huvudlaget, samt hängt på ett kedjegrimskaft under hakan på den lilla lurviga kusen. Raffe tog sats och försökte springa iväg och där tog det stopp och det eländiga djuret fick en rejäl utskällning. Han lade i backen i ren protest men den arga lilla människan hängde kvar och det osade svordommar om henne vill jag lova. Raffe insåg snart att taktiken misslyckats och blev i ren chock ståendes alldeles blixtstill. Han såg ut som ett frågetecken och undrade säkert varför han inte fick bestämma själv längre. Sedan promenerade vi vackert iväg utan protester och utan att försöka hetsa. Så var det med det. 1-0 till Terese!
Efter en kort stund så stötte vi på en fladdrig, snurrande trädgårdsprydnad och Raffe tog direkt chansen till att försöka hitta på bus. Han hävde sig iväg i ett försök till en påhittad panikgalopp, men den elaka människan hade minsann förutsett det också och slängt på honom ett skarpt stångbett med kindkedja. Det tog stopp. Och hästen blev arg, han gjorde ett nytt försök och det tog stopp. Han skuttade uppåt/framåt ett par gånger i nya försök till att försöka sticka och misslyckades ganska brutalt. Så var det med det. Sedan fick han vackert promenera i lagom tempo. 2-0 till Terese! I övrigt så hände inte så mycket spännande, han blev lite tittig på ett par ställen, men det avstyrdes och turen var ganska behaglig, men lite småkall. På väg hem blev vi omkörd av 2 motorcyklar samtidigt som vi fick möte av en bil och då blev han faktiskt lite osäker, men det gick det med. Det var iallafall inte dumheter från hans sida.
Ett par gånger till så kommer han nog vara trevlig och sköta sig.
På väg ut.
Lilla smalbeningen Polly fick också en omgång igår. Vi tömkörde henne i sommarhagen och övade bara på att svänga. Det gick sådär. Först blev hon sur över att behöva vara i hagen och jobba för i hagen chillar man ju. Hon försökte resa sig ett par gånger, men hon är så liten i jämförelse med bumlingarna att det liksom inte är någon match att plocka ner henne igen. Sen blev hon sur över att behöva svänga runt i kringelkrokar och trasslade lite, men så fort ledningarna i hennes hjärna började koppla ihop så skötte hon sig och då gav vi oss. Det blir nog häst av henne också. Hon verkar rätt intelligent faktiskt, men hon kan visa upp lite humör ibland. Det gör iof inget för min del, jag har träffat på värre kusar under mina år och Pollys försök till att leka Arg Häst känns rätt tama i jämförelse. Avarter finns dock överallt och faktiskt så tycker jag att varmblod överlag är väldigt intelligenta hästar, men det krävs "rätt" sorts människa för att kunna hantera deras arbetsmoral och vilja. Jag kan faktiskt förstå att folk har fått uppfattningen att varmblod är knasiga i bollen när dom tänker fortare än en själv gör. Jag kommer nog aldrig byta ras även om jag kan tänka mig att ha andra raser också.
Det är skillnad på häst och häst.
Marsvinen har temporärt flyttat hem till Terese. Hon bad att få låna dom längre och inte mig emot. Jag har så himla kallt inne på vintern och jag är lite orolig för hur dom känsliga små gnagarna skulle klara det. Antagligen skulle jag hitta två tvärdöda, blåfrusna piggisar med is i morrhåren en morgon. Det vore ju faktiskt mindre roligt. Jag är egentligen inget marsvinsfan, men vissa omständigheter gjorde att jag valde att plocka med dessa små högljudda piggelsvin hem. Så kan det vara... Det var som jag läste i en bok för länge sedan (av den eminenta djurboksförfattaren Monica Dickens); "Tycker man om djur så kommer dom till en", och det stämmer ju alldeles på pricken. Jag betalade pengar för mina sista två kusar (eller räddningsprojekt) och för Tyra, resten av alla husdjur jag har haft har kostat gratis meloner. Utom undulaten Piggy som jag gav 50 spänn och en kartong ägg för. Ja och så Polly förstås, andelen jag har i henne har jag ju köpt. Annars har det varit kaniner, gerbiler, tamråttor, nån hamster och en bunt hästar. Hur många "stackare", som min kära moder skulle kalla dom, det har varit vågar jag knappt tänka på. En "stackare" är alltså ett djur som är antingen oönskat eller vanvårdat eller både och. Knäppt att folk drar på sig en massa djur som dom sen inte vill ha. Jag ska ju iof inte säga något som omplacerat både fåglar, hästar och förhoppningsvis marsvin. ;) Men de flesta djuren har varit rena räddningsprojekt (inte fåglarna dock) och inget som jag egentligen velat ha, men under den hårda, coola fasaden så ömmar jag för "stackare". Undrar hur många som vetat om det och därför lurat på mig deras oönskade husdjur? Det slog mig alldeles nu att det kanske lyser igenom och folk därför ser mig som en enkel avstjälpningsstation så de blir av med kräken?? Hjälp! Och jag kan verkligen inte göra något åt det heller, det finns inte en chans att jag säger nej om någon frågar om jag vill ha en oönskat/vanvårdat husdjur och det spelar ingen roll om det är en get eller en (skitäcklig) spindel. Jag kanske borde gå kurs i att lära mig att säga nej? Men då tänker jag bara på det stackars djuret och ett eventuellt fortsatt lidande. Är jag den enda som är sån här? Jag känner inga andra som drar på sig en massa "stackare". Ja det skulle vara stallägarna Håkan&Jenny då, men jag tror inte något av deras djur är någon "stackare" egentligen. Dom har iallafall helt klart en hel hög med husdjur! Det är katter (och jätteotäcka, fula, eländiga kattungar! Kanske lika bra att Tyra anser att katter är mat, annars skulle jag ta hem alla kissebarnen på en gång!), gojjor, hundar och hästar. Rena mini-Kolmården! :D
Tjära och fjädrar för folk som behandlar sina djur som leksaker!
Nehepp, nu har jag ältat klart för idag, sängen kallar. Imorgon är det jobb igen. Ja på en söndag, så kan det vara här ute i riktiga livet. Blä...
Så igår var det då tänkt att Raffeman skulle få jobba lite mera. Han var glad som alltid och försökte försvinna av gårdsplanen så fort vi fått på vagnen, men denna gång gick inte den gubben. Terese hade varit förutseende och lämnat grimman på under huvudlaget, samt hängt på ett kedjegrimskaft under hakan på den lilla lurviga kusen. Raffe tog sats och försökte springa iväg och där tog det stopp och det eländiga djuret fick en rejäl utskällning. Han lade i backen i ren protest men den arga lilla människan hängde kvar och det osade svordommar om henne vill jag lova. Raffe insåg snart att taktiken misslyckats och blev i ren chock ståendes alldeles blixtstill. Han såg ut som ett frågetecken och undrade säkert varför han inte fick bestämma själv längre. Sedan promenerade vi vackert iväg utan protester och utan att försöka hetsa. Så var det med det. 1-0 till Terese!
Efter en kort stund så stötte vi på en fladdrig, snurrande trädgårdsprydnad och Raffe tog direkt chansen till att försöka hitta på bus. Han hävde sig iväg i ett försök till en påhittad panikgalopp, men den elaka människan hade minsann förutsett det också och slängt på honom ett skarpt stångbett med kindkedja. Det tog stopp. Och hästen blev arg, han gjorde ett nytt försök och det tog stopp. Han skuttade uppåt/framåt ett par gånger i nya försök till att försöka sticka och misslyckades ganska brutalt. Så var det med det. Sedan fick han vackert promenera i lagom tempo. 2-0 till Terese! I övrigt så hände inte så mycket spännande, han blev lite tittig på ett par ställen, men det avstyrdes och turen var ganska behaglig, men lite småkall. På väg hem blev vi omkörd av 2 motorcyklar samtidigt som vi fick möte av en bil och då blev han faktiskt lite osäker, men det gick det med. Det var iallafall inte dumheter från hans sida.
Ett par gånger till så kommer han nog vara trevlig och sköta sig.
På väg ut.
Lilla smalbeningen Polly fick också en omgång igår. Vi tömkörde henne i sommarhagen och övade bara på att svänga. Det gick sådär. Först blev hon sur över att behöva vara i hagen och jobba för i hagen chillar man ju. Hon försökte resa sig ett par gånger, men hon är så liten i jämförelse med bumlingarna att det liksom inte är någon match att plocka ner henne igen. Sen blev hon sur över att behöva svänga runt i kringelkrokar och trasslade lite, men så fort ledningarna i hennes hjärna började koppla ihop så skötte hon sig och då gav vi oss. Det blir nog häst av henne också. Hon verkar rätt intelligent faktiskt, men hon kan visa upp lite humör ibland. Det gör iof inget för min del, jag har träffat på värre kusar under mina år och Pollys försök till att leka Arg Häst känns rätt tama i jämförelse. Avarter finns dock överallt och faktiskt så tycker jag att varmblod överlag är väldigt intelligenta hästar, men det krävs "rätt" sorts människa för att kunna hantera deras arbetsmoral och vilja. Jag kan faktiskt förstå att folk har fått uppfattningen att varmblod är knasiga i bollen när dom tänker fortare än en själv gör. Jag kommer nog aldrig byta ras även om jag kan tänka mig att ha andra raser också.
Det är skillnad på häst och häst.
Marsvinen har temporärt flyttat hem till Terese. Hon bad att få låna dom längre och inte mig emot. Jag har så himla kallt inne på vintern och jag är lite orolig för hur dom känsliga små gnagarna skulle klara det. Antagligen skulle jag hitta två tvärdöda, blåfrusna piggisar med is i morrhåren en morgon. Det vore ju faktiskt mindre roligt. Jag är egentligen inget marsvinsfan, men vissa omständigheter gjorde att jag valde att plocka med dessa små högljudda piggelsvin hem. Så kan det vara... Det var som jag läste i en bok för länge sedan (av den eminenta djurboksförfattaren Monica Dickens); "Tycker man om djur så kommer dom till en", och det stämmer ju alldeles på pricken. Jag betalade pengar för mina sista två kusar (eller räddningsprojekt) och för Tyra, resten av alla husdjur jag har haft har kostat gratis meloner. Utom undulaten Piggy som jag gav 50 spänn och en kartong ägg för. Ja och så Polly förstås, andelen jag har i henne har jag ju köpt. Annars har det varit kaniner, gerbiler, tamråttor, nån hamster och en bunt hästar. Hur många "stackare", som min kära moder skulle kalla dom, det har varit vågar jag knappt tänka på. En "stackare" är alltså ett djur som är antingen oönskat eller vanvårdat eller både och. Knäppt att folk drar på sig en massa djur som dom sen inte vill ha. Jag ska ju iof inte säga något som omplacerat både fåglar, hästar och förhoppningsvis marsvin. ;) Men de flesta djuren har varit rena räddningsprojekt (inte fåglarna dock) och inget som jag egentligen velat ha, men under den hårda, coola fasaden så ömmar jag för "stackare". Undrar hur många som vetat om det och därför lurat på mig deras oönskade husdjur? Det slog mig alldeles nu att det kanske lyser igenom och folk därför ser mig som en enkel avstjälpningsstation så de blir av med kräken?? Hjälp! Och jag kan verkligen inte göra något åt det heller, det finns inte en chans att jag säger nej om någon frågar om jag vill ha en oönskat/vanvårdat husdjur och det spelar ingen roll om det är en get eller en (skitäcklig) spindel. Jag kanske borde gå kurs i att lära mig att säga nej? Men då tänker jag bara på det stackars djuret och ett eventuellt fortsatt lidande. Är jag den enda som är sån här? Jag känner inga andra som drar på sig en massa "stackare". Ja det skulle vara stallägarna Håkan&Jenny då, men jag tror inte något av deras djur är någon "stackare" egentligen. Dom har iallafall helt klart en hel hög med husdjur! Det är katter (och jätteotäcka, fula, eländiga kattungar! Kanske lika bra att Tyra anser att katter är mat, annars skulle jag ta hem alla kissebarnen på en gång!), gojjor, hundar och hästar. Rena mini-Kolmården! :D
Tjära och fjädrar för folk som behandlar sina djur som leksaker!
Nehepp, nu har jag ältat klart för idag, sängen kallar. Imorgon är det jobb igen. Ja på en söndag, så kan det vara här ute i riktiga livet. Blä...
onsdag 3 november 2010
Lektion #2
Idag fick Polly sitt livs andra lektion i tömkörningens ädla konst. Hon tycker inte att det är så konstigt alls, utan är fortfarande rätt arg på bettet. Två gånger försökte hon resa sig också den lilla apan! Första gången blev hon sur för att... tja vem vet... Hon blev sur iallafall. Men det försökte avhjälptes av två arga människor. Man får INTE resa sig och bete sig som en rabiessmittad giraff på uppåttjack! Andra gången stod vi still och väntade på att en bil skulle passera. När bilen var jämsides med oss så blev hon arg för att det var tråkigt att stå still eller något. Hon blir arg för konstiga saker. Ungefär som tonårstjejer med hormonrubbingar.
Det hela gick bra iallafall, hon kan stanna och stå still (tills det blir tråkigt och då blir hon arg som ett bi) och snart kommer svängingarna också. Får vi bara till start, stopp och svängningar så är ju halva arbetet gjort.
Selen är ju inga konstigheter, jag trodde att den arga lilla donnan skulle bli vansinnigt upprörd när svanskappan kom på plats under svansen, men hon rör inte en min. Hon står som hon aldrig gjort annat. Däremot är huvudlaget fortfarande ämne för upprörda diskussioner, men det släpper väl det med någon gång.
Innan stallet så var jag och Terese på Granngården och shoppade loss lite. En del foder blev det. Måste nog öka på Pollys kraftfoder. Hon har mycket mage men känner man på övre delen av magen så känns revbenen och det gillas inte av mig. Jag vill ha lite hull på mina hästar, då finns det ju hela tiden något att ta av och bygga muskler av. Höet kommer ju att ökas på allteftersom det blir kallare. Men mera kraft alltså. Vi hittade ett nytt foder också, Granngårdens egna märke och efter att ha jämfört näringsanalyserna och innehållsförteckningarna så beslöt vi oss för att byta från Kraffts sortiment. Deras foder är ju lite dyrare. Polly hade ju fått Krafft Groov 125 och den kostar väl, om jag inte missminner mig helt, 220 spänn för 25 kg. Nu köpte jag två säckar Avel för 189 spänn styck. Jag tror t o m det var 15% rabatt på dom också, det stod så på skyltarna. Bäst att jag kollar kvittot imorgon så att det stämmer. Jag fixade även ett turkost hönät till damen. Inte för att jag tänkte ha turkosa saker till henne utanför att det var så fulsnyggt. Jag gillar turkost men ändå inte.
Det käcka turkosa hönätet.
Duktiga Terese har beslutat sig för att skippa allt socker och har helt drastiskt gett upp det här med godis och onyttigheter. Inte helt men till 98% iallafall. och jag tänkte ju inte vara sämre så jag sympati-strejkar från godis och sånt på vardagarna. Herregud vad det är DRYGT!! Igår syndade jag och smaskade i mig en pepparkaka samt ett par bitar godis på jobbet. Herregud vad underbart det var! Nu fattar jag hur pundarna känner sig efter att ha varit utan alldeles för länge och sedan får sin sil/piller/röka/whatever. Socker MÅSTE vara beroendeframkallande. Man kan ju inte bli så här knäpp i huvudet annars. En hel dag utan godis känns som en halv evighet, men jag vet ju att suget släpper förr eller senare. Fan, det är bara att erkänna. Man är sockerpundare. Tragiskt... Det finns dagar när jag helt maniskt gräver igenom köksskåpen i jakt på ev kvarglömt godis. Det var länge sedan som jag bestämde mig för att av den anledningen inte ha något godis kvar i skåpen och varje gång abstinensen sätter in så förbannar jag mig själv för detta beslut! Just nu sitter jag och fantiserar om hemmagjord chokladmousse. Nom nom...
Tyra kräver att få gå ut nu så det är väl bäst jag avrundar och gör som hon säger.
Adios!
Det hela gick bra iallafall, hon kan stanna och stå still (tills det blir tråkigt och då blir hon arg som ett bi) och snart kommer svängingarna också. Får vi bara till start, stopp och svängningar så är ju halva arbetet gjort.
Selen är ju inga konstigheter, jag trodde att den arga lilla donnan skulle bli vansinnigt upprörd när svanskappan kom på plats under svansen, men hon rör inte en min. Hon står som hon aldrig gjort annat. Däremot är huvudlaget fortfarande ämne för upprörda diskussioner, men det släpper väl det med någon gång.
Innan stallet så var jag och Terese på Granngården och shoppade loss lite. En del foder blev det. Måste nog öka på Pollys kraftfoder. Hon har mycket mage men känner man på övre delen av magen så känns revbenen och det gillas inte av mig. Jag vill ha lite hull på mina hästar, då finns det ju hela tiden något att ta av och bygga muskler av. Höet kommer ju att ökas på allteftersom det blir kallare. Men mera kraft alltså. Vi hittade ett nytt foder också, Granngårdens egna märke och efter att ha jämfört näringsanalyserna och innehållsförteckningarna så beslöt vi oss för att byta från Kraffts sortiment. Deras foder är ju lite dyrare. Polly hade ju fått Krafft Groov 125 och den kostar väl, om jag inte missminner mig helt, 220 spänn för 25 kg. Nu köpte jag två säckar Avel för 189 spänn styck. Jag tror t o m det var 15% rabatt på dom också, det stod så på skyltarna. Bäst att jag kollar kvittot imorgon så att det stämmer. Jag fixade även ett turkost hönät till damen. Inte för att jag tänkte ha turkosa saker till henne utanför att det var så fulsnyggt. Jag gillar turkost men ändå inte.
Det käcka turkosa hönätet.
Duktiga Terese har beslutat sig för att skippa allt socker och har helt drastiskt gett upp det här med godis och onyttigheter. Inte helt men till 98% iallafall. och jag tänkte ju inte vara sämre så jag sympati-strejkar från godis och sånt på vardagarna. Herregud vad det är DRYGT!! Igår syndade jag och smaskade i mig en pepparkaka samt ett par bitar godis på jobbet. Herregud vad underbart det var! Nu fattar jag hur pundarna känner sig efter att ha varit utan alldeles för länge och sedan får sin sil/piller/röka/whatever. Socker MÅSTE vara beroendeframkallande. Man kan ju inte bli så här knäpp i huvudet annars. En hel dag utan godis känns som en halv evighet, men jag vet ju att suget släpper förr eller senare. Fan, det är bara att erkänna. Man är sockerpundare. Tragiskt... Det finns dagar när jag helt maniskt gräver igenom köksskåpen i jakt på ev kvarglömt godis. Det var länge sedan som jag bestämde mig för att av den anledningen inte ha något godis kvar i skåpen och varje gång abstinensen sätter in så förbannar jag mig själv för detta beslut! Just nu sitter jag och fantiserar om hemmagjord chokladmousse. Nom nom...
Tyra kräver att få gå ut nu så det är väl bäst jag avrundar och gör som hon säger.
Adios!
tisdag 2 november 2010
Nu börjar allvaret
Igår fick Polly sin första seriösa tömkörningslektion. Med Terese bakom tömmarna och mig som assistent i långlina så tog vi en kort promenad. Alltså, det är hiskeligt vad den hästen har humör ibland! Hon blev vansinnig när huvudlaget kom på plats och hade hon kunnat mörda bettet och mig så hade hon gjort det. Men nu satt hon ju fast så hon fick nöja sig med att kasta med huvudet, steppa runt lite och i ren och skär protest lägga tungan över bettet. Hon har ju haft huvudlag ett par gånger tidigare och det har varit samma visa då, men någon gång måste det ju släppa tycker jag.
Terese har köpt varsin jättefin blinkade reflexväst åt oss så nu syns vi ute i mörkret! Jag fick för mig att min var för liten och slängde ur mig en fundering om att köpa en bit kardborreband att skarva med. Terese gav mig sin bästa dumma-blondin-blick och upplös mig om att västen var ställbar i sidorna. Oops... Nu passar den perfekt.
Polly skötte sig gallant, hon slog med huvudet och hade sig men i övrigt gick det hela smärtfritt. Vi kunde t o m göra ett par halter. Volten vi skulle göra för att vända hemåt gick väl sådär, men man kan ju inte begära att de ska kunna allt på en gång. Styrningen kommer tids nog. Jag är nöjd iallafall. Hon är inte rädd för linorna på rumpan eller nåt sånt och det är toppenbra!
På väg ut.
Efteråt.
Jag hade hjälp med mockingen i söndags också. Jag har saknat att ha hästarna på stall, tycker det är trevligt att mocka. Antagligen är jag den enda i världen som tycker det! Det är rena terapin och så tänker jag så himla bra under tiden. Iallafall, jag var hårt bevakad och varenda steg noterades. Varenda tag med grepen memorerades.
Pucko ser till att jag gör det jag ska utan fusk.
Lilla Gumman ger mig onda ögat, men jag tror att jag lyckades fjäska in mig med hjälp av bananchips.
Nu ska jag ut på tur med Tyra, vi behöver röra på oss.
Terese har köpt varsin jättefin blinkade reflexväst åt oss så nu syns vi ute i mörkret! Jag fick för mig att min var för liten och slängde ur mig en fundering om att köpa en bit kardborreband att skarva med. Terese gav mig sin bästa dumma-blondin-blick och upplös mig om att västen var ställbar i sidorna. Oops... Nu passar den perfekt.
Polly skötte sig gallant, hon slog med huvudet och hade sig men i övrigt gick det hela smärtfritt. Vi kunde t o m göra ett par halter. Volten vi skulle göra för att vända hemåt gick väl sådär, men man kan ju inte begära att de ska kunna allt på en gång. Styrningen kommer tids nog. Jag är nöjd iallafall. Hon är inte rädd för linorna på rumpan eller nåt sånt och det är toppenbra!
På väg ut.
Efteråt.
Jag hade hjälp med mockingen i söndags också. Jag har saknat att ha hästarna på stall, tycker det är trevligt att mocka. Antagligen är jag den enda i världen som tycker det! Det är rena terapin och så tänker jag så himla bra under tiden. Iallafall, jag var hårt bevakad och varenda steg noterades. Varenda tag med grepen memorerades.
Pucko ser till att jag gör det jag ska utan fusk.
Lilla Gumman ger mig onda ögat, men jag tror att jag lyckades fjäska in mig med hjälp av bananchips.
Nu ska jag ut på tur med Tyra, vi behöver röra på oss.
fredag 29 oktober 2010
Det var ett j-vla tjat....
....men jag har så förtvivlat ont i hjärtat! Det positiva är att vi börjat prata om semester i vår. Det är en del som ska lösas för hans del med visum och grejer. Och är dom tjuriga på ambassaden så kan det ta tid alternativ så säger de nej så det är lika bra att vi sätter igång och planerar nu. Jag ska skriva en käck inbjudan där jag intygar att han får bos hos mig och att jag ska se till att han inte försvinner utan att han åker hem igen. Jag insåg efter lite research att USA och Sverige är ungefär lika inbrottssäkra. Hit kommer man inte om man inte har en väldigt god anledning. Eller så kan man segla hit i en kokosnöt från ett främmande land och hoppas på att få slagga på Monas soffa. (Oj vad PK jag inte är. Var det någon som brydde sig? Skriv en kommentar och lämna namn och adress så hör jag av mig. Ange gärna om du har brevlåda eller brevinkast också.)
Idag har varit en riktig skitdag. Jag vaknade runt 08 av klockan, och i ett svagt ögonblick igår kväll så hade jag bestämt mig för att gå upp hyfsat tidigt och städa. Just det... Runt halv 9 låg jag fortfarande kvar i sängen. Passade på att skicka ett sms och sedan vaknade jag halv 10 med telefonen i näven. Klockan 09:50 släpade jag mig, under protest, ur sängen. Alldeles för sent. Varför är det så svårt att kliva upp på morgonen? Jag hann med en macka, en promenad, en dusch och en snabb lunch innan det var dags att åka till jobbet. Himmel vad roligt... Dessutom sög jobbet apballe mer än vanligt idag. Tur att man har snälla kollegor.
Vad mer...?
Jo jag fick en Blogg Award av snällaste Terese! :D Love you darling!
Sen är det så att jag själv ska utse 7 bloggar som jag läser samt skriva 7 saker om mig själv. Så här är bloggarna;
The Crazy Marsvinslady
Lindas blogg
Black and WTF
Hannas blogg
Anchis blogg
Maries blogg
Carolina och Jons blogg
Jag trodde faktiskt inte att jag skulle komma upp i sju stycken, men hör och häpna, det gjorde jag. Så var det dom sju sakerna jag skulle skriva om mig själv;
1) Jag är fruktansvärt morgontrött och skjuter gärna upp det där med att kliva ur sängen.
2) Jag är intresserad av fotografering, men verkar aldrig ha tid att lära mig min kamera riktigt.
3) Jag skulle vilja lära mig att spela piano.
4) Jag är på gränsen till pedant i stallet, men hemma så är det konstant kaos. Att städa hemma är INTE prioriterat!
5) Jag är (stolt) halvskåning.
6) Jag är otjejigt händig.
7) Lever i ett love/hate förhållande med choklad.
Det var det. Nu ska jag sova lite, imorgon förmiddag ska stackars Polly få sig en omgång med borsten och hovkratsen. Sen blir det jobb och annat elände. Mest jobb tror jag... Godnatt!
Idag har varit en riktig skitdag. Jag vaknade runt 08 av klockan, och i ett svagt ögonblick igår kväll så hade jag bestämt mig för att gå upp hyfsat tidigt och städa. Just det... Runt halv 9 låg jag fortfarande kvar i sängen. Passade på att skicka ett sms och sedan vaknade jag halv 10 med telefonen i näven. Klockan 09:50 släpade jag mig, under protest, ur sängen. Alldeles för sent. Varför är det så svårt att kliva upp på morgonen? Jag hann med en macka, en promenad, en dusch och en snabb lunch innan det var dags att åka till jobbet. Himmel vad roligt... Dessutom sög jobbet apballe mer än vanligt idag. Tur att man har snälla kollegor.
Vad mer...?
Jo jag fick en Blogg Award av snällaste Terese! :D Love you darling!
Sen är det så att jag själv ska utse 7 bloggar som jag läser samt skriva 7 saker om mig själv. Så här är bloggarna;
The Crazy Marsvinslady
Lindas blogg
Black and WTF
Hannas blogg
Anchis blogg
Maries blogg
Carolina och Jons blogg
Jag trodde faktiskt inte att jag skulle komma upp i sju stycken, men hör och häpna, det gjorde jag. Så var det dom sju sakerna jag skulle skriva om mig själv;
1) Jag är fruktansvärt morgontrött och skjuter gärna upp det där med att kliva ur sängen.
2) Jag är intresserad av fotografering, men verkar aldrig ha tid att lära mig min kamera riktigt.
3) Jag skulle vilja lära mig att spela piano.
4) Jag är på gränsen till pedant i stallet, men hemma så är det konstant kaos. Att städa hemma är INTE prioriterat!
5) Jag är (stolt) halvskåning.
6) Jag är otjejigt händig.
7) Lever i ett love/hate förhållande med choklad.
Det var det. Nu ska jag sova lite, imorgon förmiddag ska stackars Polly få sig en omgång med borsten och hovkratsen. Sen blir det jobb och annat elände. Mest jobb tror jag... Godnatt!
onsdag 27 oktober 2010
Åh du otäcka, dryga och vedervärdiga vardag
Då var man tillbaka i vardagens lunk. Nästan iallafall. Jag dör av tristess! Alltid samma sak. Städa, valla hund, arbeta, äta och sova. Repetera.
Det känns så väldigt meningslöst helt ärligt talat. Kan det inte bli vår snart?
Hur ska man överleva vintern? Alltså, det är jättefint med all snö och allting och det är mysigt med jul, men vaknar jag en morgon till och har +8 C i köket så är det akutpsyk nästa. Jag står inte ut! Redan nu är det kallt och eländigt, hur ska det då bli när vintern slår till på riktigt? Luftvärmepumpen börjar redan bli klen. Den är inställd på 26 grader och i köket är det 18-19. Uppe i sovrummet är det runt 15-16 och jag har de senaste två nätterna sovit med elementet igång.
Igår var första dagen på jobbet igen efter semestern. Det blev en mjukstart med lite info om ATG och lunch ute på travet med ett par kollegor, regionschefen och några andra viktiga. Det var helt okej. Kul att få göra något annat som omväxling och få lite coachning för att kunna sälja bättre. Men åh vad det inte är roligt att vara tillbaka, tyvärr så måste ju räkningar och hyran betalas så vad gör man? Det är väl bara att bita ihop tills man kommit på vad man vill göra med sitt liv istället.
Nog med gnäll! Nu kör vi lite mer bilder för det är alltid roligt! :D
Jag längtar tillbaka! Måste vara knäpp i huvudet.
Hoppsan! Fotografen hade visst fingret i vägen. Så kan det vara när man tar bilder med telefonen.
Mensaf, serverad hemma hos svärfar. I korta drag så är det ris och lamm med kokt yoghurt till. Smaskens! Inte yoghurten kanske, men det andra. Det som ligger uppepå lammbitarna är hackade nötter.
Mera mat! Sista dagen var vi ute på en italiensk restaurant och jag käkade kycklingstroganoff. Mums!
Bästaste Terese är galen i Vimto och förvånad blev jag när jag hittade det nere hos "turken på hörnan".
Vi slurpade i oss varsin mangosmoothie i väntan på att biofilmen skulle börja.
Svårt att se cool ut när man dricker smoothie. Men man kan ju alltid se arg ut istället.
En av katterna som bode vid soptunnorna. Man varken svälter eller fryser som vildkatt i Amman. Kanske är tur att jag inte bor permanent där för jag skulle inte kunna hålla mig från att mata kvarterets alla vildkatter.
Huset vi bodde i. Våran lägenhet låg mot baksidan dock.
Just när du trodde att du var säker....
...så slog arabcolan till!
It's the Muppet Show!
Det var det roliga. Nu ska jag gå och mata dom eländiga hönsen, sen ta en snabb lunch och sen till stallet.
Tjipp!
Det känns så väldigt meningslöst helt ärligt talat. Kan det inte bli vår snart?
Hur ska man överleva vintern? Alltså, det är jättefint med all snö och allting och det är mysigt med jul, men vaknar jag en morgon till och har +8 C i köket så är det akutpsyk nästa. Jag står inte ut! Redan nu är det kallt och eländigt, hur ska det då bli när vintern slår till på riktigt? Luftvärmepumpen börjar redan bli klen. Den är inställd på 26 grader och i köket är det 18-19. Uppe i sovrummet är det runt 15-16 och jag har de senaste två nätterna sovit med elementet igång.
Igår var första dagen på jobbet igen efter semestern. Det blev en mjukstart med lite info om ATG och lunch ute på travet med ett par kollegor, regionschefen och några andra viktiga. Det var helt okej. Kul att få göra något annat som omväxling och få lite coachning för att kunna sälja bättre. Men åh vad det inte är roligt att vara tillbaka, tyvärr så måste ju räkningar och hyran betalas så vad gör man? Det är väl bara att bita ihop tills man kommit på vad man vill göra med sitt liv istället.
Nog med gnäll! Nu kör vi lite mer bilder för det är alltid roligt! :D
Jag längtar tillbaka! Måste vara knäpp i huvudet.
Hoppsan! Fotografen hade visst fingret i vägen. Så kan det vara när man tar bilder med telefonen.
Mensaf, serverad hemma hos svärfar. I korta drag så är det ris och lamm med kokt yoghurt till. Smaskens! Inte yoghurten kanske, men det andra. Det som ligger uppepå lammbitarna är hackade nötter.
Mera mat! Sista dagen var vi ute på en italiensk restaurant och jag käkade kycklingstroganoff. Mums!
Bästaste Terese är galen i Vimto och förvånad blev jag när jag hittade det nere hos "turken på hörnan".
Vi slurpade i oss varsin mangosmoothie i väntan på att biofilmen skulle börja.
Svårt att se cool ut när man dricker smoothie. Men man kan ju alltid se arg ut istället.
En av katterna som bode vid soptunnorna. Man varken svälter eller fryser som vildkatt i Amman. Kanske är tur att jag inte bor permanent där för jag skulle inte kunna hålla mig från att mata kvarterets alla vildkatter.
Huset vi bodde i. Våran lägenhet låg mot baksidan dock.
Just när du trodde att du var säker....
...så slog arabcolan till!
It's the Muppet Show!
Det var det roliga. Nu ska jag gå och mata dom eländiga hönsen, sen ta en snabb lunch och sen till stallet.
Tjipp!
söndag 24 oktober 2010
Det gör så ont i själ och hjärta/Tiden går fort när man har roligt
[Känsliga läsare varnas på förhand. Detta är ett väldigt känslomässigt inlägg, och ni om inte vill läsa en massa tönterier så gå och gör något annat istället. Jag har hört att stickning är en trevlig hobby.]
Jag känner mig så fruktansvärt patetisk just nu för jag sitter här på soffan och bölar som en liten unge. Jag har så fruktansvärt ont i själen och framför allt hjärtat. Skittöntigt egentligen, men det känns som om någon rivit hjärtat ur kroppen på mig och kört det i en matberedare.
Normalt när jag mår skit och kurar under en filt i soffan och tycker synd om mig själv så har jag Tyra som tröstar mig. Hon brukar pussa på mig och toka sig lite tills jag inte kan låta bli att skratta... Men Tyra är fortfarande i Norrköping och kommer inte hem förrän imorgon. Då blir det kram- och pusskalas! Sen kanske livet känns lite enklare igen.
Det kändes skit att lämna mina själsfrände bakom mig i natt. Den enda person som får mig att känna mig helt trygg i denna knäppa värld. Min krigare, min klippa i stormen, min prins. Just nu känns det som att jag kommer bli knäpp vilken sekund som helst. Fan, inte ens hunden är hemma. Kan man känna sig mer ensam än när hunden är borta?
Jag har haft så otroligt roligt på min resa, och nej bara för att jag är hemma betyder det inte att den är slut. Mina kära vänner det här är bara början...
Livsfarliga taxiresor.
Böneutroparen klockan 5 lokal tid varje morgon.
Lukten av varm, oljig asfalt.
Synen av The Treasury i Petra.
Varma nätter med alldeles för mycket prat.
Bio med underbara karamelliserade popcorn.
Den första kyssen.
Hemlagad mat med fantastiskt sällskap.
Take-away mat med det bästaste sällskapet.
Hand-i-hand promenader.
Den första dejten.
Jakten på Vicks NyQuil.
Film på soffan.
Lektioner i traditionell matlagning.
Den andra dejten.
Synen av stenhus så långt ögat kan nå.
Ljudet av biltutor som aldrig tystnar.
Det är som dom säger; tiden går fort när man har roligt och dessa två veckor har bara susat förbi. Jag ville verkligen inte att de skulle ta slut. Aldrig någonsin.
Men vad gör man?
Just nu känns hemma inte alls som hemma. Just finns det nog ingen plats som känns som hemma. Gud vad jag saknar honom... Är det inte konstigt att en sån hopplös ensamvarg som jag faktiskt lyckas hitta en enda själ i detta universum som inte på några villkors vis går mig på nerverna? Vi har umgåtts 24 timmar om dygnet i nästan 2 veckor och det har varit plättlätt. Jag har inte en enda gång kännt att jag behövt vara ensam. Annars brukar ett par timmar i sällskap med vem som helst vara nog för mig. För att inte tala om dygn eller kanske ett par dagar!
Får det ens kännas så här bra och rätt med någon? Vad är haken?
Allting har gått så himla lätt, på räls, precis som att allt detta var meningen. Jag har lärt mig den hårda vägen att det aldrig, aldrig, aldrig är enkelt. Någonstans på vägen ska det alltid jävlas.
Fast kan det vara så att det som jävlas just nu är avståndet? Alltså, jag lämnade mitt hjärta därborta och jag VET att det finns folk där ute som tycker att jag är dum i huvudet. Det gör inget, ni får inte leka med mig längre. Jag behöver inte ha er. Ni får inte längre gnaga som små monster på mig med er negativitet. Gå er väg och kom aldrig mer tillbaka.
Det ligger ett par hårda månader framför oss. Varför göra det enkelt för sig? Men klarar vi det här så klarar vi vad som helst!
Jag har gjort massa dumma saker i mitt liv, men för en gångs skull är jag säker på att jag gör rätt. Till och med magkänslan säger att det är rätt. Den som jag annars kopplar bort när jag vill att det ska vara rätt fast det inte är det.
Jag har gjort mitt val och jag står fast vid det.
Det är vi mot världen.
The future is ours.
Jag känner mig så fruktansvärt patetisk just nu för jag sitter här på soffan och bölar som en liten unge. Jag har så fruktansvärt ont i själen och framför allt hjärtat. Skittöntigt egentligen, men det känns som om någon rivit hjärtat ur kroppen på mig och kört det i en matberedare.
Normalt när jag mår skit och kurar under en filt i soffan och tycker synd om mig själv så har jag Tyra som tröstar mig. Hon brukar pussa på mig och toka sig lite tills jag inte kan låta bli att skratta... Men Tyra är fortfarande i Norrköping och kommer inte hem förrän imorgon. Då blir det kram- och pusskalas! Sen kanske livet känns lite enklare igen.
Det kändes skit att lämna mina själsfrände bakom mig i natt. Den enda person som får mig att känna mig helt trygg i denna knäppa värld. Min krigare, min klippa i stormen, min prins. Just nu känns det som att jag kommer bli knäpp vilken sekund som helst. Fan, inte ens hunden är hemma. Kan man känna sig mer ensam än när hunden är borta?
Jag har haft så otroligt roligt på min resa, och nej bara för att jag är hemma betyder det inte att den är slut. Mina kära vänner det här är bara början...
Livsfarliga taxiresor.
Böneutroparen klockan 5 lokal tid varje morgon.
Lukten av varm, oljig asfalt.
Synen av The Treasury i Petra.
Varma nätter med alldeles för mycket prat.
Bio med underbara karamelliserade popcorn.
Den första kyssen.
Hemlagad mat med fantastiskt sällskap.
Take-away mat med det bästaste sällskapet.
Hand-i-hand promenader.
Den första dejten.
Jakten på Vicks NyQuil.
Film på soffan.
Lektioner i traditionell matlagning.
Den andra dejten.
Synen av stenhus så långt ögat kan nå.
Ljudet av biltutor som aldrig tystnar.
Det är som dom säger; tiden går fort när man har roligt och dessa två veckor har bara susat förbi. Jag ville verkligen inte att de skulle ta slut. Aldrig någonsin.
Men vad gör man?
Just nu känns hemma inte alls som hemma. Just finns det nog ingen plats som känns som hemma. Gud vad jag saknar honom... Är det inte konstigt att en sån hopplös ensamvarg som jag faktiskt lyckas hitta en enda själ i detta universum som inte på några villkors vis går mig på nerverna? Vi har umgåtts 24 timmar om dygnet i nästan 2 veckor och det har varit plättlätt. Jag har inte en enda gång kännt att jag behövt vara ensam. Annars brukar ett par timmar i sällskap med vem som helst vara nog för mig. För att inte tala om dygn eller kanske ett par dagar!
Får det ens kännas så här bra och rätt med någon? Vad är haken?
Allting har gått så himla lätt, på räls, precis som att allt detta var meningen. Jag har lärt mig den hårda vägen att det aldrig, aldrig, aldrig är enkelt. Någonstans på vägen ska det alltid jävlas.
Fast kan det vara så att det som jävlas just nu är avståndet? Alltså, jag lämnade mitt hjärta därborta och jag VET att det finns folk där ute som tycker att jag är dum i huvudet. Det gör inget, ni får inte leka med mig längre. Jag behöver inte ha er. Ni får inte längre gnaga som små monster på mig med er negativitet. Gå er väg och kom aldrig mer tillbaka.
Det ligger ett par hårda månader framför oss. Varför göra det enkelt för sig? Men klarar vi det här så klarar vi vad som helst!
Jag har gjort massa dumma saker i mitt liv, men för en gångs skull är jag säker på att jag gör rätt. Till och med magkänslan säger att det är rätt. Den som jag annars kopplar bort när jag vill att det ska vara rätt fast det inte är det.
Jag har gjort mitt val och jag står fast vid det.
Det är vi mot världen.
fredag 22 oktober 2010
Näst sista dagen...
Usch och blä... Imorgon är sista dagen här. Jag vill inte åka hem! Ellr jo, det vill jag. Men samtidigt inte. Jag kan inte tänka mig att bosätta mig här permanent, det ÄR ett trevligt land och det finns massor att se, men för en lantis som mig så känns det bara kalt och torftigt. Jag vill ha gröna gräsmattor och stora barrskogar! Det är obefintligt här. Eller ja, det ska tydligen finnas en riktigt skog i norra delen av landet, men jag vet inte hur stor den är eller i vilket skick.
Jag saknar Tyra något fruktansvärt. Hur sjukt är det på en skala? Klart jag saknar vänner/familj också men inte lika mycket. Varje gång jag öppnar systers blogg och hon har lagt in bilder på Tyra så vill jag bara grina, på måndag bär det av ner till Östergötland för att hämta upp min Fnooh. (Kärt barn har många (knäppa?) namn.)
Planet landar halv 2 på söndag eftermiddag och underbaraste Terese har lovat att hämta mig. (Bli inte rädd om jag grinar som en tok eller nåt!) Jag antar att första projektet när jag kommer hem blir att byta till vinterdäck på bilen. Hurra vad roligt... Hem till kylan och eländet.
Alldeles strax ska jag dra på mig lite mer respektabla kläder och ge mig ut med systrarna på shoppingtur. Jag fick order av Hasan att köpa ett par nya skor. Mina Converse skaver lite på vänster lilltå om jag måste gå mycket och länge i dom och han tyckte att jag skulle köpa nya bekväma skor. Alltså, jag har med mig mina svindyra löparskor också, så det är ju inte så att jag lider brist på skor här, men han gav mig pengar och jag tänker inte argumentera. :D Säger mannen "köpa nya skor" och ger en pengar så är man ju dum i hela huvudet om man vägrar! Skooooooor!!!! Yay!
Igår var vi på ett käckt litet café i dom äldre delarna av Amman. Vi träffade några kollegor till Hasan och drack goda fruktdrinkar och hade trevligt. Det är så SKÖNT att folk inte dricker alkohol här! Varför måste varenda social happening innebära att man tar en öl eller ett glas vin? Vad är det för jävla fel på oss västerlänningar? Tummen ner för oss.
Cafét var inrett i äldre stil och man fick en känsla av att ha klivit in på ett gammalt slott. Jättetrevligt! I like! :D Och så hängde det söta kulörta lyktor överallt. Jag gillar sånt konstigt. Tog tyvärr inga bilder för jag hade inte kameran med mig, men ändå.
På vägen hem stannade vi till i en liten butik som sålde DVD-filmer. Holy hell in a handbasket!! Copyrightlagar verkar inte existera här, alla filmerna var kopior och kostade 1 JD (ca 10 spänn) styck. Imorgon blir det soffa och film hela dagen innan jag måste packa ihop.
Ikväll är vi bortbjudna på middag till Hasans pappa/systrar igen. Jag lovade att skriva ner även detta recept, så ni som gillar köttbullar, potatis och sås bäst bör kanske tacka nej om jag skulle bjuda er på middag i framtiden. ;)
Hans mamma var här igår, hon har tydligen hört om kalla Sverige för hon hade stickat ett par tofflor till mig och en varm filt. Say what now?? Stickning är en underskattad hobby och jag blev skitglad. Gud vad töntig jag är egentligen... Man kanske skulle lära sig att sticka? Eller så kanske jag kan beställa en halsduk... Hmm...
Nej nu måste jag avsluta och klä på mig, Jag misstänker att det inte riktigt är socialt tillåtet att gå ut med bara en handduk svept om sig. Jag tänker i vilket fall inte prova.
Jag saknar Tyra något fruktansvärt. Hur sjukt är det på en skala? Klart jag saknar vänner/familj också men inte lika mycket. Varje gång jag öppnar systers blogg och hon har lagt in bilder på Tyra så vill jag bara grina, på måndag bär det av ner till Östergötland för att hämta upp min Fnooh. (Kärt barn har många (knäppa?) namn.)
Planet landar halv 2 på söndag eftermiddag och underbaraste Terese har lovat att hämta mig. (Bli inte rädd om jag grinar som en tok eller nåt!) Jag antar att första projektet när jag kommer hem blir att byta till vinterdäck på bilen. Hurra vad roligt... Hem till kylan och eländet.
Alldeles strax ska jag dra på mig lite mer respektabla kläder och ge mig ut med systrarna på shoppingtur. Jag fick order av Hasan att köpa ett par nya skor. Mina Converse skaver lite på vänster lilltå om jag måste gå mycket och länge i dom och han tyckte att jag skulle köpa nya bekväma skor. Alltså, jag har med mig mina svindyra löparskor också, så det är ju inte så att jag lider brist på skor här, men han gav mig pengar och jag tänker inte argumentera. :D Säger mannen "köpa nya skor" och ger en pengar så är man ju dum i hela huvudet om man vägrar! Skooooooor!!!! Yay!
Igår var vi på ett käckt litet café i dom äldre delarna av Amman. Vi träffade några kollegor till Hasan och drack goda fruktdrinkar och hade trevligt. Det är så SKÖNT att folk inte dricker alkohol här! Varför måste varenda social happening innebära att man tar en öl eller ett glas vin? Vad är det för jävla fel på oss västerlänningar? Tummen ner för oss.
Cafét var inrett i äldre stil och man fick en känsla av att ha klivit in på ett gammalt slott. Jättetrevligt! I like! :D Och så hängde det söta kulörta lyktor överallt. Jag gillar sånt konstigt. Tog tyvärr inga bilder för jag hade inte kameran med mig, men ändå.
På vägen hem stannade vi till i en liten butik som sålde DVD-filmer. Holy hell in a handbasket!! Copyrightlagar verkar inte existera här, alla filmerna var kopior och kostade 1 JD (ca 10 spänn) styck. Imorgon blir det soffa och film hela dagen innan jag måste packa ihop.
Ikväll är vi bortbjudna på middag till Hasans pappa/systrar igen. Jag lovade att skriva ner även detta recept, så ni som gillar köttbullar, potatis och sås bäst bör kanske tacka nej om jag skulle bjuda er på middag i framtiden. ;)
Hans mamma var här igår, hon har tydligen hört om kalla Sverige för hon hade stickat ett par tofflor till mig och en varm filt. Say what now?? Stickning är en underskattad hobby och jag blev skitglad. Gud vad töntig jag är egentligen... Man kanske skulle lära sig att sticka? Eller så kanske jag kan beställa en halsduk... Hmm...
Nej nu måste jag avsluta och klä på mig, Jag misstänker att det inte riktigt är socialt tillåtet att gå ut med bara en handduk svept om sig. Jag tänker i vilket fall inte prova.
torsdag 21 oktober 2010
Mera bilder!
Nu ska ni få se lite mera bilder!
Jag kom på att jag inte visat bilder på lägenheten vi bor i och på den mystiska tvättmaskinen. Tvättis är nog från början på 1800-talet och det tog en stund innan jag förstod mig på den, men nu jädrar har jag minsann tvättat ett par rundor! Duktiga jag. :)
Från ytterdörren sett. Vardagsrum rakt fram som synes, och direkt på vänster sida ett par soffor och ett stort matsalsbord.
Vyn till vänster om ytterdörren.
Vardagsrummet. Vänstra portalen leder till en liten toalett och köket. Högra portalen leder till sovrummen och badrummet.
Lilla toan och köket.
Köket, inte helt charmigt faktiskt. Det skulle kunna bli, men nu bor jag ju inte här permanent tack och lov. (Don't get me wrong, jag gillar lägenheten, den är rymlig, men det känns inte som att jag skulle kunna bo här "på riktigt.")
Min kompis Tvättmaskinen.
"Gången" som leder ner till sovrummen. Badrumsdörren rakt fram.
Badrum och gästrum.
Gästrum/barnrum.
Sorummet. (Badrummet skymtar i vänsterkanten)
Sovrummet och den überfula sängen. Dock är madrassen helt tokskön och jag sover som en stock. Undrar om jag kan ta med madrassen som handbagage på flyget...?
Den jättefula sminkmöbeln mittemot sängens fotända. Och JA, det mesta av alla grejerna är faktiskt mina... Ni som känner mig vet att alla mina prylar har en förmåga att sprida ut sig.
Och det här är vyn nere från sovrummen över vardagsrummet och ytterdörren.
Det var lägenheten det....
Nu ska vi undersöka tvättmaskinen lite nogrannare.
Vänster lucka är själva tvättenheten och höger lucka är centrifugen.
En kort repetition; tvätt till vänster och centrifug till höger.
Stoppa i tvätten...
....fyll på vatten manuellt och tvättmedel och kör igång eländet. En lång tvätt tar 15 minuter. Sen tar det 5 minuter att centrifugera. Varför tar det 1,5 timme hemma?
Bonusbild med lite skryt!
Världens underbaraste man köpte hårspray till mig. Vi stod och kollade på massa olika på affären och jag pekade på denna och noterade att det är ett bra men svindyrt märke. Jag var mest förvånad över att de hade det märket här också. Dryga 70 spänn kostade denna flaska. Hallå? Vem köper spray för 70 spänn? Mitt hjärta så klart, jag lovar att jag protesterade men han tvingade mig att ta emot denna dyra finfina spray. Awww.... :)
Nu ska jag ta tag i lite disk och byta om lite snabbt. Vi ska tydligen ut och göra stan osäker. (Vilket jag redan har gjort idag, för jag var alldeles själv nere till "turken på hörnet" och köpte juice och tuggummi. Go me!)
Jag kom på att jag inte visat bilder på lägenheten vi bor i och på den mystiska tvättmaskinen. Tvättis är nog från början på 1800-talet och det tog en stund innan jag förstod mig på den, men nu jädrar har jag minsann tvättat ett par rundor! Duktiga jag. :)
Från ytterdörren sett. Vardagsrum rakt fram som synes, och direkt på vänster sida ett par soffor och ett stort matsalsbord.
Vyn till vänster om ytterdörren.
Vardagsrummet. Vänstra portalen leder till en liten toalett och köket. Högra portalen leder till sovrummen och badrummet.
Lilla toan och köket.
Köket, inte helt charmigt faktiskt. Det skulle kunna bli, men nu bor jag ju inte här permanent tack och lov. (Don't get me wrong, jag gillar lägenheten, den är rymlig, men det känns inte som att jag skulle kunna bo här "på riktigt.")
Min kompis Tvättmaskinen.
"Gången" som leder ner till sovrummen. Badrumsdörren rakt fram.
Badrum och gästrum.
Gästrum/barnrum.
Sorummet. (Badrummet skymtar i vänsterkanten)
Sovrummet och den überfula sängen. Dock är madrassen helt tokskön och jag sover som en stock. Undrar om jag kan ta med madrassen som handbagage på flyget...?
Den jättefula sminkmöbeln mittemot sängens fotända. Och JA, det mesta av alla grejerna är faktiskt mina... Ni som känner mig vet att alla mina prylar har en förmåga att sprida ut sig.
Och det här är vyn nere från sovrummen över vardagsrummet och ytterdörren.
Det var lägenheten det....
Nu ska vi undersöka tvättmaskinen lite nogrannare.
Vänster lucka är själva tvättenheten och höger lucka är centrifugen.
En kort repetition; tvätt till vänster och centrifug till höger.
Stoppa i tvätten...
....fyll på vatten manuellt och tvättmedel och kör igång eländet. En lång tvätt tar 15 minuter. Sen tar det 5 minuter att centrifugera. Varför tar det 1,5 timme hemma?
Bonusbild med lite skryt!
Världens underbaraste man köpte hårspray till mig. Vi stod och kollade på massa olika på affären och jag pekade på denna och noterade att det är ett bra men svindyrt märke. Jag var mest förvånad över att de hade det märket här också. Dryga 70 spänn kostade denna flaska. Hallå? Vem köper spray för 70 spänn? Mitt hjärta så klart, jag lovar att jag protesterade men han tvingade mig att ta emot denna dyra finfina spray. Awww.... :)
Nu ska jag ta tag i lite disk och byta om lite snabbt. Vi ska tydligen ut och göra stan osäker. (Vilket jag redan har gjort idag, för jag var alldeles själv nere till "turken på hörnet" och köpte juice och tuggummi. Go me!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)