Snillen spekulerar

Efter förra inlägget där jag hävdade att klockorna skulle ställas om natten till idag så blev jag tillrättavisad av min far. Han påpekade att det inte alls var så utan natten mellan den 27e och 28e. Glad i hågen accepterade jag detta, jag trodde stenhårt på att det var lördag igår, och jag vet mycket väl att det är natten mellan lördag och söndag som gäller.
Fick ytterligare en kommentar av pappsen, han hade tagit fel på datumet. Och jag var helt och fullt övertygad om att han hade rätt datum. Så kan det gå när inte haspen är på. Det är alltså i natt vi ställer fram klockorna en timme. (Och jag tycker fortfarande att hela vintertid/sommartidprojektet är TRAMS!) Nu ska jag bara komma ihåg detta också...

Jobbet idag var ju allt annat än en dans på rosor. Imorse när jag vaknade så kände jag mig helt döende och tyvärr är det som så att när jag jobbar helg så börjar jag så tidigt att jag inte kan ringa och sjuka mig för att;

a) det finns ingen som tar emot mitt samtal på denna okristligt tidiga tid

b) det går inte att finna en vikarie på så kort tid då inte alla i butiken är upplärda inom mitt område TYVÄRR

Så det var ju bara att bita ihop och pallra sig iväg. Väl där så kändes det lite bättre och efter frukostrasten så var det rent av skapligt. Men lagom tills jag fått i mig min lunch så sa min kropp bestämt ifrån. Det är inte lätt att vara så drygt envis som jag är, jag kämpade tappert på och till slut så började det snurra i skallen och kroppen hotade med kollaps om jag inte ögonaböj gav mig och kapitulerade. Det var bara att ringa till kassaledaren och säga som det var, hon fixade (tack snälla!) så att jag kunde gå hem tidigare då kollegan som skulle lösa av mig helt enkelt fick pallra sig iväg och börja sitt skift tidigare. Alltså, jag avskyr mitt jobb och alla cp'iga idiotkunder, men jag skulle aldrig, aldrig, ALDRIG byta ut mina kollegor! Eller ja... Några av dom kanske, men man kan ju inte få allt här i livet. ;)
Över lag så gillar jag mina arbetskamrater skarpt.

Väl hemma så var det bara att slänga på Tyra koppel och vandra ut en sväng trots att benen knappt bar och det är i såna stunder man undrar varför man har djur och varför dom inte kan rasta sig själva. All övrig tid är det dock värt det och jag skulle aldrig klara ett djurfritt liv!
Efter den korta kissrundan, så stoppade jag i mig lite mer mat och sedan däckade jag på soffan och somnade till. Vaknade och bestämde mig för att sängen var lämpligare, men nu hade min kropp verkligen gått i strejk och jag fick tvinga den att resa på sig och marschera till sängen. Tyra hängde glatt med, hon äääälskar att sova i sängen och brer ut sig som om hon vore 10 gånger så stor. Vi tuppade av båda två och snarkade koncentrerat i dryga 2 timmar. När jag vaknade så var jag helt sjöblöt och eländig av svett. Feber någon? En kall dusch och kort hundpromenad senare så började jag känna mig riktigt sval. Nu sitter (eller halvligger snarare) jag i soffan och har dåligt samvete för att jag inte orkat hasa runt och släckt lamporna. Å andra sidan är det kokhett härinne och tanken på att tända lite värmeljus är faktiskt inte ett dugg lockande. Måste nog slänga upp ytterdörren på vid gavel igen en sväng. Jag har iallafall inga onödiga lampor tända, men det brukar jag inte ha. Jag har heller inte tv'n på som bakgrundsljud och sällskap. Man får väl vara glad för det lilla. Jag siktar på Earth Hour 2012 istället.

Mest synd är det nog om Tyra som får stå ut med korta kisspauser bara. Att hon inte dör av leda och överskottsenergi är märkligt, men hon är nog ganska nöjd över att ha konstant sällskap istället. Hon brukar vara ganska snäll och stillsam när jag är sjuk, tur att det inte händer ofta. Jag kommer ihåg första gången jag blev sjuk efter att hon flyttade in. Den snälla, snälla hunden låg med mig i soffan i ett par dagar och tittade på film. Inget bråk eller tjat om att få gå ut och springa lite. Det är bara när jag är lat som hon bråkar med mig. Märkligt att hon kan förstå skillnaden ändå. Tyra är den perfekta tränaren! Om jag är sjuk och orkeslös så får jag vara ifred. Hon ligger bredvid mig och håller mig sällskap (utom just nu, för nu ligger hon i sin balja och jobbar på ett smaskigt märgben). Är jag lat och orkeslös så bråkar hon med mig och är allmänt dryg. Skiter jag i henne då så kan jag vänta mig ett hem i fullständigt kaos. Hon bär runt på skor och släpper dom lite överallt. Ett tag hade hon pippi på att gräva ner alla mina skor i soffan och jag spenderade massor med tid på att leta efter dom. Det är humor det... Folk som vill ha struktur i sitt liv och en stenhård personlig tränare bör absolut skaffa en Tyra-hund!


















Ursäkta att jag gnäller, men jag hatar att vara sjuk. Jag har ingen ork, vilopulsen ligger på typ 90 slag/minut och jag bara snorar och hostar. Det jävligaste är att jag börjar bli rastlös, men utan ork så kommer man ingen vart. Jag får nog roa mig med att ligga här resten av kvällen och spela meningslösa online spel. Dessutom blir jag sjukt grinig och lättretad också, så frågan är om jag har tålamod att spela spel? Ska iallafall släpa mig ut i köket och fylla på vattenglaset innan jag bestämmer mig ytterligare. Det må vara varmt och jävligt här, jag må vara sjuk och arg, men vattnet är så där vansinnigt isande kallt och gott så att jag nästan blir på lite bättre humör!

En liten påminnelse...

Imorgon är det Earth Hour. Ja, det känns som att jag tjatar, men det har blivit lite av en tradition hos mig att släcka ljusen. För tredje året i rad så påpekar jag i min blogg att det är mörkläggning på gång.

Så imorgon alltså mellan klockan 20:30 och 21:30 så är det bara att dra igång värmeljus och sånt myspys.

För er som är nya i branschen och inte vet vad det är så kan ni läsa mer på Earth Hour!


Speaking of klockor. Kom ihåg att ställa fram klockan en timme i natt! (Varför kunde inte bönderna fått fortsätta bestämma så hade vi sluppit detta trams?)

Nu ska jag fortsätta snora, nysa och snyta medans jag läser klart min bok så att jag kan påbörja min nya.
Peace out!



EDIT 22:27: Pappsen kommenterade med; "Inte i natt, natten mellan den 27 och 28 Mars" och han har ju såklart rätt!
Jag måste haft hjärnsläpp, var helt övertygad om att det var lördag idag. Men sån tur har jag inte, lördagen är INTE överstökad ännu. Detta innebär att jag måste släpa mig ur sängen klockan 5 imorgon bitti för att hinna valla runt på Tyra ordentligt. Sedan ska jag plåga mig själv bland alla mongon på jobbet (kunder alltså, inte kollegor) för det är lönehelg och att jobba lördag på en lönehelg kan få den stabilaste människa att överväga att hoppa från en bro. Varför kunde det inte ha varit lördag kväll nu för?? Skit...

Ge mig kola innan jag kolar!

Jag kan verkligen inte släppa det här med Persbrandts lilla vurpa. Och eftersom jag är sjuk idag, ja hör och häpna, så har jag hela dagen på mig att fundera ut roliga ordvitsar.

Jo just, jag är sjuk. Säg inget - jag är förvånad själv! Hur det gick till vette gudarna, men en riktig hejdundrande förkylning med halsont, skallebank och öronvärk har intagit min kropp. Jag antar att det är så här det känns när man är besatt av en ond ande, fast i mitt fall är det onda virusar. Tror inte vigvatten och krucifix skulle hjälpa mig det minsta.
Igår morse när jag vaknade så hade jag så ont i halsen att jag ville grina, men av erfarenhet så vet jag att det absolut inte blir bättre utan snarare tvärtom, så inga tårar slösades på detta. Under dagen så avtog det något, men väl på jobb ersattes halsontet av huvudvärk, en smula öronvärk (på vänster öra om nu någon bryr sig), vattniga ögon och en rinnig näsa. Åååååh jag HATARHATARHATAR förkylningar! Normalt sett brukar de ju smyga sig på under ett par dagar så att man iallafall är förberedd, men dessa onda små virusar attackerade med full kraft på en och samma dag. Vanligtvis när jag blir förkyld så är det mitt eget fel, men inte denna gång. Jag har haft massor med kläder på ute, inne är det så varmt att t o m krukväxterna storknar, jag har ätit duktigt, kanske inte sovit lika duktigt, varit ute i friska luften mycket och faktiskt inte ansträngt mig riktigt mycket på länge. Jag ger mig fanken på att jag har blivit smittad av en dum kundjävel (åh vad jag hatar er, ert satans pack!). Under de senaste veckorna har jag noterat en förhöjd nysfrekevens hos våra kunder och jag misstänker att jag blivit utsatt för äckelpäckelbaciller! Under normala förhållanden så är jag väldigt tålig och jag blir väldigt sällan sjuk, har inte haft magsjuka eller influensa sen gud-vet-när. När magsjukan härjar som värst bland kollegorna på jobbet så är jag en av få som faktiskt inte känner av ett skit. Och det är jag jävligt stolt över måste jag få säga! Och det är väldigt skönt att inte behöva oroa sig, för jag hatarhatarhatar som sagt att vara sjuk.
Men nu ligger jag iallafall här i soffan och lider tristessens svåra kval. Förkylningen i sig är ju mest bara irriterande, men det faktum att man blir orkeslös gör mig vanisnnig, jag blir så rastlös! Jag skulle vilja ta tag i disken, stryka gardiner, dammsuga, ta en långpromenad med Tyra, baka bröd och sedan ta en runda i stallet. Men nej... Min kropp skriker bara jag går iväg för att snyta mig. Fan, dumma kroppjävel!

Stallgänget har planerat in en utflykt idag, de ska nämligen åka och hälsa på Garre och se hur han har det på sin internatskola. Tjejen som han är hos ska tydligen arbeta honom lite också så att de får se, men så klart så däckar jag för en dum sabla förkylning och det gör mig ju ännu argare! Jag hade någon vision om att jag skulle tömköra Polly en ordentlig runda också, för i måndags när vi var ute så förvandlades hon till en liten eldsprutande drake med klena nerver, och hon behöver verkligen komma ut och jobba lite så hon blir snäll igen.



"Jak er syr hest."














Fick ett sms i natt. Hade somnat, men vaknade till när det surrade i telebobbon och nyfiken som man är så kunde jag inte låta bli att kolla. Jag känner inte så många som sms'ar mig klockan 1 på natten. Det visade sig vara Terese, som satt hemma och hyperventilerade för hennes ex hade tagit kontakt med henne igen efter 2 års tystnad. Jaha, tänker ni, vad är det som är så märkligt med detta då? Jo för dryga 2 år sedan vittnade jag i rätten mot detta low-life kräk som misshandlat Terese under upprepade tillfällen i deras förhållande. Den satans muppajäveln hade hittat henne på ett community och skickat ett par meddelanden och försökt säga förlåt. Men hur i helvete tänkte han där?! Det finns ingen förlåtelse! Detta är inget som går att förlåta hur mycket han än ångrar sig! Fast jag tror inte att han ångrar sig, han är så jävla sjuk att detta sannolikt bara var ett sätt för att mind-fucka med Terese. Jag hatar den helvetes jävla apan för vad han har gjort mot henne! Sprang jag på honom i dagens läge skulle fläta till honom så han såg stjärnor. Han är ett fegt jävla kryp vars existensberättigande för länge sedan har runnit ut och vill någon stena honom så har jag absolut inget att invända! Kanske borde jag hänga ut fanskapet med namn och bild, men Sverige är ju ett sådant fantastiskt land att jag antagligen bryter mot någon fantastisk lag då. Varför då? Han är dömd brottsling, har folk inte rätt att veta? "Alla har rätt till en andra chans", kanske någon tycker och ja det kan jag hålla med om. Om man tabbat sig EN gång. Denne idiotjävel har systematiskt misshandlat inte bara Terese utan flickvänner innan henne, och iallafall en av dessa var stark nog anmäla kräket. Cred till henne!! Jag anser att han alltså har sumpat sin chans. Förtal är nog inte rubriceringen om jag skulle ge ut namn och adressuppgifter, jag ljuger ju faktiskt inte. Jag får nog göra lite research och återkomma... Sedan kan vi kanske dra ihop ett glatt gäng och komma i lynchstämning och... Ja...














Glömde ju i mitt senaste inlägg att berätta om grannens tårtkalas! Jag kom liksom inte undan, men tårtan var ju god iallafall.
Det var i fredags när det snöade så förbannat, jag hade utsläpp i stallet för stallägarna var på en jobbrelaterad miniweekend. Jag försökte dra ut på stalltiden så länge jag kunde för att slippa grannen som var ledig, men neeeeeej... När jag väl kom hem så var han ute och skottade snö. Så fort jag klev ur bilen så ropade han glatt att han skulle springa in och sätta på kaffet och ta fram tårtan. Oh nos, jag kunde inte för mitt liv komma på någon bra ursäkt så det var bara att knata in och byta om till vanliga kläder. Så här i efterhand så kanske jag borde ha haft stallkläderna på mig? Men så tog nyfikenheten över, jag ville veta hur hans lägenhet såg ut, hans entré är ju väldigt lovande med en färglad ljusslinga som lyser upp de mörka nätterna. Han kanske har missat att julen är över? Köksfönstret är belamrat med prydnadsaker och gosedjur, man kan ju inte bli annat än nyfiken faktiskt. Och jo, insidan på huset är precis lika illa. Det var inte smutsigt, men väldigt rörigt. Där ligger t o m jag i lä, och ni som känner mig vet vad det betyder. Jag passade på, vid lämpligt tillfälle, att ta några bilder med telefonen och skicka till Terese. Jag ÄR ond, jag vet, hähä. Tårtan vat iallafall som sagt god och väldigt köpt och tur var väl det för annars hade jag nog inte vågat äta av den. Kaffet smakade som kaffe gör mest. Grannen babblade på och jag ställde artiga frågor och såg till att klämma ur honom så mycket info som möjligt om grannar och han själv. Det är min grej, få ur folk en massa dravel och inte lämna ut speciellt mycket om mig själv. Han vet fortfarande inte hur gammal jag är, vart jag kommer ifrån och hur mitt liv ser ut, medans jag har full pejl.

Nu ska jag sluta vara så arg på allt och koppla av med ytterligare en mugg te. Blä vad jag har trååååkigt....

Jag älskar också kola!

Eller nä, jag älskar inte alls kola, men jag tycker det är jädrigt gott. Mikael Persbrandt påstår att han älskar kola, är det någon som är förvånad? I Mickes fall handlar det ju då inte om mormors hemmagjorda smörkola, utan om kändisdrogen kokain. Hur många kändisar drar regelbundet en lina tror ni? Jag skulle tippa på att det är många, många fler än vad vi vanliga icke-kolister tror. Själv föredrar jag faktiskt socker. Det är min drog. Tyvärr.

Och för att använda ett gammalt Monty Python citat; "...And now for something completely different."

Bilder till expempel. Bra länge har jag lovat att det ska komma bilder och i detta inlägg tänkte jag lägga upp massor med bilder. MASSOR! Fast inte på lägenheten, men på en massa andra väldigt relevanta saker.

Häromveckan så var jag och Terese på äventyr som vi alltid är. Vi har genom åren upplevt en massa knasiga äventyr och andra tokigheter ihop. Jag tänker inte bekänna mina synder i denna blogg, trots att de nog kan räknas som preskriberade vid detta laget, men jag delar gärna med mig av våra senaste äventyr. Det är lite lugnare nu för tiden så att säga. ;)
Vi drog en repa till ICA Parkhallen. Det skulle handlas och det var ett tag sedan man var på den affären. Den ligger ju inte direkt nästgårds så...
Väl där så bröt jag mot ungefär alla regler som finns genom att fotografera. Jag vet inte hur det är på just den ICA butiken, men på min arbetsplats (som inte är ICA faktiskt) så är det kameraförbud. Det är rätt fantasiskt med tanke på att dagens moderna mobiltelefoner oftast har kamera. Ska man då lämna telefonen i bilen? Tror inte det. Man får iallafall inte ta kort inne i butiken.
På våran rundvandring i nämnda ICA butik så sprang vi på en del märkliga grejer.

Vad sägs om;




















































Nog för att hälsokosthyllan brukar kunna vara lite märklig, men detta var rent löjligt. Hampaspagetti? Varför då?? Hampa gör man ju för fanken rep av! Själva hyllan såg ut så här;




Mängder av skumma, ätbara saker. Är verkligen alger och fiberlakrits gott? (Bilden är klickbar om ni vill förstora och granska nogrannare!)









Som om allt detta inte vore nog! I glassfrysen hittade vi denna konstiga;


















För det första så tyckte jag ärligt talat att den inte verkade ens lite god, och för det andra är det pissalätt att göra RIKTIG äppelpaj!
Och för er som inte är så begåvade så får ni mitt recept här;
1,5-2 dl vetemjöl
100 gr margarin
1 dl strösocker
1-1,5 dl havregryn

Blanda detta till en smulig massa.
Skala och skiva äpplen och bred ut dom i en ugnsform. Strö över lite, lite farinsocker och någon tesked kanel. På med smuldegen och grädda i 225 grader tills pajen fått färg.

Så svårt var det.

Speaking of baka, nu när jag har fått ett riktig kök med en ugn som inte tar 30 minuter på sig att bli varm så har jag passat på att baka lite bröd. Morotsbröd för att vara exakt.














Hembakt bröd is da shiiit! Jag har saknat det! Skillnaden och fördelen är att jag kan ha i precis det jag gillar och jag kan skippa sånt jag ogillar. Så i med mer nötter och frön (i detta fall solroskärnor) och bort med alla äckliga russin och torkade frukter. Och socker! Jag har INTE INTE INTE socker i mina bröd. Jag sötar hellre med någon matsked honung. Nom nom nom...


Igår gjorde jag något oväntat och tog en ridtur med Terese. Jag har inte ridit på hela vintern och knappt inget under hösten. Det har liksom inte blivit av när jag haft Polly att ägna mig åt och under vintern har jag alltid NOLL ridsug. Men igår slog det till så vi gav oss ut i det fina vädret. Terese på Dido och jag på Raffe som omväxling. Annars brukar det ju vara tvärtom, men i höstas så for Terese i backen och knäckte lite revben och efter det har hon blivit osäker på Raffe. Helt förståeligt, jag är löjligt rädd själv (heeela tiden!) så jag förstår precis känslan, men däremot är jag inte rädd för att ramla av just Raffe. Jag har aldrig haft några riktigt obehagliga erfarenheter av honom så än så länge är det lugnt (peppar peppar!).
Det blev en lugn och stillsam tur i solskenet. Normalt sett pinnar Raffe på rätt bra och Dido brukar halka efter, men inte igår. Igår var det Dido som hade fått på sig räserdojjorna och Raffe hade käkat sirap eller nåt (kola?). Fast när det bar av hemåt igen så återgick saker och ting till det normala och jag passade på att jobba Raffe lite i tempoväxlingar när han ändå fick så mycket motor. Oh hjälp vad SUR han blev när jag tvingade honom att minska tempot till myrsteg. Det är inte lätt att vara häst. Imorgon ska vi ut igen.



Räser-Raffe - min springare för dagen.














Dido - alltid lika pepp på lite arbete!













Polly har fått en ny sele också. Terese skickade länk till en hästig sida och de hade lite sportlovsrea så jag passade på att beställa en märkessele som var nedsatt med drygt 1100:- om jag inte minns fel. Det var liksom inget att fundera på ens!
Hämtade ut paketet i förrgår på posten och passade på att prova selen igår samt tömköra en sväng i den. Fina grejer, men dom behöver lite läderfett så jag tog hem hela alltet igen. Är jag knäpp som gärna tar hem mina hästgrejer och tvättar och smörjer hemma? Jag tycker det är lättare att vara inne i värmen än att stå i ett kallt stall. Lädret tar åt sig fettet bättre.



















Nu har jag alltså min älskade quick hitchsele som jag önskat mig i flera år! Fast det är ju egentligen företagets sele, men who cares! I love qh!!
För ett 10-tal år sedan tycket jag dock att snabbselar var livsfarligt, men man kan väl ändra sig? Idag blir jag less bara av att tänka på att sela med en vanlig remsele. Det är drygt och tidsödande! Fast under inkörning så tycker jag det känns säkrare, qh'n kan mycket väl gå åt helvete om helvetet brakar löst, men det kan ju även en vanlig remsele göra om det vill sig illa. Hursomhelst... Nu fattas bara en vagn med qh-fästen. Jag insåg för ett par veckor sedan att dörrhålet till stallet kommer ställa till problem om jag ska ut själv. Så länge någon leder ut Polly så att jag hinner med att justera vagnen så vi inte fastnar i dörren så går det bra. Men vad gör jag den dagen jag inte har hjälp? Jag funderade igenom saken och beslöt mig för att sele och vagn med snabbkoppling var lösningen. Då kan jag sela inne och sedan går jag bara ut och klickar fast vagnen så är vi klara. Lysande!


Grannarna på gården längre bort har denna skylt uppsatt;


















Lite lagom udda med en gris på skylten, å andra sidan har dom x antal slaktsvin, men såna brukar väl inte vara ute lösa och galoppera runt på bygden? Man kanske möter en gris på promenaden i sommar då. Jag gillar grisar! Grisar är roliga djur och ibland saknar jag dom fyra rosa (om någon nu minns dom). Folket i stallet (Jenny och Terese iallafall) ville skaffa en shettis. Håkan var inte riktigt lika entusiastisk. Jag föreslog en minigris istället. Eller två... Vi behöver nog lobotomeras allihopa (inte Håkan kanske).

Sedär! Massor med bilder, precis som utlovat!
Nu ska jag göra något annat... Kolla senaste avsnittet av Ghost Adventures till exempel. (<3 Zak Bagans.)

Snabbuppdatering!

Ja, jag har ju haft lite sådär halvt dåligt med tid och ork för bloggen på senaste, men jag tar en snabbis innan sänggående så att alla är med på att jag lever och har hälsan i behåll. (Men inte förståndet, det försvann för flera år sedan!)

Vad händer då?
Jo jag jobbar och står i och försäker komma i ordning. Det går trögt med det faktiskt, men skam den som ger sig. Vi tar lite i taget och packar upp några grejer per dag och några fler i mån av tid.

Tråk-Åke vägg-i-vägg har bjudit in mig på kaffe och tårta imorgon eller på fredag. Visserligen i samband med hans födelsedag, men det kan han fetglömma. Han sa att han bjudit in alla grannarna, men det undrar jag. Anyways, jag kan göra egen tårta om det skulle vara så att tårtsuget blir för stort.
Jag har inte på något sätt kommit på kant med människan, men jag har verkligen inte lust att bli social med mina grannar. Vi håller det till en strikt "Hej-hejdå!" nivå tycker jag. Inget jävla "Hej, hur är det?" trams! Jag är en ganska snäll och trevlig granne. Så länge man inte försöker bli vän med mig, för jag hatar sånt! Vill jag ha nya vänner så går jag ut och letar på några intressanta människor. Punkt och slut. Det blir ingen tårta! Jag är skeptiskt inställd till människan sedan han, som svar på min fråga om hur grannarna är, med bestämdhet hävdade att de var både trevliga och snygga. Men say what now?!

Polly har inte riktigt fått någon uppmärksamhet alls av mig under flytten och det. Nu är dags för ändring. Hon fick en snabblektion i longerings ädla konst idag. Den lilla apan är så innibomben dryg när hon stått för länge mellan passen och visade klart och tydligt att hon minsann INTE förstod vad det hela gick ut på. Märkligt, för sist gick hon klockrent. Solen tittade fram och damen drabbades visst av vårkänslor mitt uppe i alltihopa och visade upp sig med lite pip och skutt och andra trix. På slutet så gav hon sig och vandrade snällt runt mig i båda varven utan tjafs. Nu är det banne mig slut på semester, vi ligger efter något kopiöst och ska vi hinna med premielopp och sådant till hösten så är det hårdkörning från och med nu som gäller. Trots att jag inte är riktigt klar med flytten än, hästen MÅSTE igång!

Jobbet är som vanligt själadödande, ibland mer och ibland mindre. Tur att man får lön iallafall...

Problem med karln har uppstått också. Eller alltså, inte problem med honom, snarare problem med omständigheterna runt ett besök.
Tanken var ju att han skulle dyka upp här i vår, men hans jobb har varit lika själadödande, om inte mer t o m, som mitt och när tillfälle till jobbyte dök upp så var jag den som peppade mest. Detta betyder dock att han måste jobba 12 månader på det nya företaget innan han får sina 2 veckors semester. Det suger rent ut sagt, men det får bli så. Hans jobb har verkligen dragit all kraft och livsvilja ur honom och jag står inte ut med den zombie som han har blivit. Inte nog med att vårat jävligt udda långtbortistan-förhållande tär på honom, han har slitit som ett djur på jobbet och dragit tunga lass och i gengäld fått chefernas gnäll och otacksamhet tillbaka. (Dö era fula apjävlar, dö!!) Så ja, när han blev erbjuden ett bättre jobb så var jag den som pushade mest, trots att det nu betyder att han inte kan komma hit. Men jag får väl skrapa ihop stålar och åka dit istället, det blir dock inte förräns till hösten. :( Ibland vill man bara grina alltså... Vi firar 2 år till sommaren. Det är sjukt länge enligt min tideräkning. Nytt rekord för mig, flera gånger om!

Imorse var jag jätteduktig och bakade ett lass kakor. I ett svagt ögonblick bjöd jag in mor + tillbehör på fika på söndag. Inte för att jag inte vill träffa dom, men det är så jädra omständigt att fixa fika och städa och allt sånt. Undrar om kakorna räcker ända till söndag...

Tyra verkar ha fattat att vi faktiskt bor här nu. Hon sitter i soffan och spanar i fönsterna och muttrar på tanten som bor ovanpå när hon har fräckheten att visa sig ute. Jag har hittat en jättefin, alldeles lagom lång promenadrunda! I raskt tempo så tar det ungefär 45 minuter runt, give or take. Tyra är skitnöjd med att få nosa på lite nya saker, efter att ha sett samma gamla grusvägar och samma gamla skog i hela sitt liv. Vi fryser inte heller! Inte ens lite! Jag har shorts på mig inne! Shorts!!! Det har inte hänt på flera år, för i gamla huset kunde man inte ha shorts inne ens på somrarna. Å andra sidan var det alltid svalt och skönt under den varma, soliga årstiden. Hur det ska bli här i sommar vill jag inte ens tänka på. Jag får nog smälla upp en hängmatta ute och sova i den om de inte slutar elda. Jag har dragit av alla element utom två och ändå är det tokvarmt. Jag är nog inte riktigt klok, hur länge har jag inte gnällt om att det är kallt? Och hur många gånger har jag inte varit gråtfärdig när jag kommit ner i köket på morgonen och kollat termometern? Och nu gnäller jag över att det är varmt? Ursäkta, jag ska bara gå och slå skallen i närmaste element, strax tillbaka...

Jag har en drös med bilder att lägga ut också på diverse saker, men nu är jag trött och tänker sova. Nattis!

Jag - en oansvarig hundägare?

Var hemma hos päronen förut en sväng och käkade lite mat samt plockade med mig ännu mer grejer. Herregud, tar det aldrig slut? Nu fick jag med mig köksbordet, en byrå och i stort sett allt porslin och alla glas och sånt. Pust! Det är fortfarande massor (känns det som iallafall) med småprylar kvar, men det börjar ta sig. Sedan är det bara den dryga städningen kvar. Den ser jag fram emot allra mest! INTE!!!

Tyra och Bamse var ute och lekte en stund, men Bamse har börjat dryga sig och ska klättra på henne och hon tycker det är skitjobbigt så klart. Är det löp på gång redan? Känns faktiskt himla tidigt, hon brukar löpa i skiftet mellan april och maj annars. Eller så är det bara att dom inte träffats så mycket nu på ett par dagar och då passar han på att snuska till det. Hallå hundägarna, dags att kastrera? Eller skitsamma. Det är lite sent påtänkt nu, alla betéenden är ju redan befästa, hunden är ju trots allt inne på sitt fjärde år. Eller blir han fem? Nu står det helt still i huvudet på mig. Undrar om han inte blir fem till hösten. Skitsamma...



Bamsebus















Jag hann inte mer än ta in Bamse så skällde Tyra till och jag såg hur hon försvann iväg som skjuten ur en kanon. Nere på vägen kom en av de grannar som bor längre bort gående med sin belgare. Jag känner henne inte, brukar heja på henne när jag ser henne om jag är ute och åker, men det är sällan hon hälsar tillbaka.
Människan får iallafall tokspel och vrålar och härjar och hennes hund blir totalt hysterisk. Tyra är inte den som springer ända fram till hundar hon inte känner, hon håller sig på behörigt avstånd. Men människan vrålar iallafall allehanda fula ord och svordommar och gapar åt mig att ta min hundjävel och försvinna fort som helvete. Ja för det var ju inte min plan alls eller så. Tyra visar sig vara allt annat än samarbetsvillig och vägrar låta sig infångas, och något koppel hade jag inte heller i bakfickan, fast det spelade ju mindre roll. Hundkräket ville inte alls bli infångad! Hon cirklade runt den skrikande, vansinniga människan och försökte få igång lek med hennes hund. Den andra hunden i sin tur skällde och människan nästan låg ner på backen och mordhöll den. Den hunden måste vara rena Hulken, för den är bra mycket mindre och tanigare än Tyra och Tyra håller man utan problem i knäppa situationer.

Iallafall så skrek människan åt mig att fånga min jävla hundjävel (jo det var precis vad hon sa) och sedan vrålade hon att hennes hund skulle göra mos av Tyra om den kom lös och att hon minsann inte tänkte betala ett öre för det! Kanske är läge att sätta munkorg på hunden om den är såpass hundilsk? Det finns ju liksom fler hundar än Tyra som far runt lösa på landet. Det var korkat av mig att ha Tyra lös ute absolut, men att människan skulle få ett sånt frispel hade jag inte förväntat mig. Hade hon tagit ett stadigt tag i kopplet på sin best och bestämt gått vidare och ignorerat den studsande rymlingen så hade rymlingen gått hem igen, men nej. Hon parkerade sig och sin vansinniga hund på våran uppfart och vrålade och skrek. Jag tror nog inte alls att hennes hund blev triggade av det eller så, neeeeej då. Flera gånger påpekade hon med stora arga, skrikiga bokstäver att hennes hund var en mordisk hundätare. Vilken fin representant för rasen! Jag som redan innan hade en bild av mallarna som nerviga symaskiner - biter först och frågar sen. Jag blev inte speciellt imponerad av hennes sätt att hantera situationen och jag trodde verkligen på fullaste allvar tills nu att en människa som ger sig på att skaffa belgare måste vara en sjuhelvetes hundmänniska med massa kunskap. Det verkar som jag hade fel...

Kanske hade man kunnat skylla på att hunden är en omplacering som inte haft det så lätt, men faktum är att jag har sett hunden från och till sedan den var valp så jag gissar snarare på okunnig ägare och dåligt socialiserad hund, alternativt mentalt kass hund.
I flera timmar har jag gått runt med dåligt samvete för att jag hade Tyra lös och för att hon drog iväg och skrämde livet ur denna stackars människa, men ju mer jag tänker på det ju mer bisarr framstår situationen. Förra hunden mina päron hade var hanhundsagressiv, och när det triggades igång så inte farao stod jag kvar och väntade på bättre tider. Jag släpade helt sonika hunden därifrån för att komma bort från situationen.

Jag hade kunnat förstå att människan snetände så fruktansvärt om det inte var första gången Tyra kommit studsandes, men nu var det första gången. Och hade hon varit lite trevligare så hade jag faktiskt bett om ursäkt, men efter att ha hotat att släppa sin hund på Tyra så ansåg jag att hon inte var värd mer av min tid, så utan ett ord så tog jag apan i nackskinnet och gick därifrån. Tråkigt nog så får väl hela bygden höra om den idiotiska dumjävlen och den fula, korkade dobermannen. Tur att jag flyttat. Och tur att hela bygden redan känner mig och Tyra och vet att Tyra är snällare än torkat spackel, hähä. Skulle vara roligt att höra om fler har råkat ut för denna människa, jag vet att det finns hästfolk runtomkring som har med sina hundar när de är ute och rider. Och hur gör hon när hon möter en hund på promenaden? Gömmer hon sig i skogen? Skriker hon åt det andra ekipaget att de ska dra åt helvete för hennes hund är aggro? Jag har faktiskt aldrig mött henne ute, kan bero på att jag jobbar konstiga tider och sällan möter annat hundfolk ute, TROTS att hundfolk är ett släkte man annars kan möta på dygnets alla tider. Visste jag på ett ungefär när hon är ute med sin hund så skulle jag ju kunna låna in annat hundfolk som kunne promenera och möta henne lite fint. Jag är nyfiken på hennes reaktion. Att hennes hund blir halvt rabiat vet jag redan. Nu får jag kanske skämmas lite, men jag har använt den som störningsmoment i koppelträning. Jo det är sant! Ibland när jag och Tyra har promenerat förbi huset där dom bor så är hunden ute i trädgården, och den löper fram och tillbaka efter staketet och skäller som en tok. Det är en perfekt störning för Tyra som är jättelätt att distrahera. Jag anser faktiskt att det inte är mitt jävla problem om hundfan stressar ihjäl sig i sitt skällande om vi går förbi 100 gånger. Det är heller inte mitt problem om den tokiga hunden blir helt knäpp vid möte av annan hund ute på promenaden. Däremot är det mitt problem om min hund inte kan bete sig som folk vid hundmöte. Är jag helt dum i huvudet som tycker så? Tyra går inte fint och med ögonkontakt när vi möter hundar, hon studsar och skäller, men det är väl ändå inte den andra hundägarens bekymmer? Ja ja... Det blev ett långt inlägg om hundar. Jag hade nog skrivit ett lika långt och argt inlägg om rollerna var ombytta. Fast jag hade inte blivit så hysteriskt rabiat i den situationen. Bara om den lösa hunden visade sig vara tokaggro. Jag har faktiskt träffat på lös hund med Tyra. I det fallet var det en golden som rymde från sin trädgård, och båda hundarna var lika lyckligt löjliga och jag blev mest förvånad. Ägarna var skittrevliga och jag var inte ens lite arg. Shit happens, det är sånt man får räkna med.



Mallebäbis













Min granntant kom och knackade på förut. Jag hade precis klätt på mig för att gå ut med Tyra, men Tyra satt i soffan och spanade ut på gården. Och så skällde hon på lite folk som hade fräckheten att visa sig där. 30 sekunder senare knackade det på dörren. Shit, tänkte jag, nu får jag skäll för att hunden inte kan vara tyst. Men nej, tanten hälsade glatt på både mig och Tyra och presenterade sig och berättade att hon var hundvakt om dagarna till dotterns ridgeback. Jätterar tant! T o m Tyra blev helt stillsam och förundrad. Hon är ju i normala fall ganska fånig och springig och studsar runt och är helt till sig över nya människor, men tanten visste nog vad hon gjorde för hon gullade inte överdrivet med Tyra med såndär fånigt pjåskig falsettröst och då gick hunden heller inte upp i varv. Bra det!
Hon hälsade iallafall mig välkommen och sa att jag får hojta om det är något. :)
Jag passade på att fråga om tvättmaskinerna i källaren. Hade helt förträngt vilken maskin jag fick använda och jag var nere en sväng häromkvällen. Lastade in tvätt i den maskin jag trodde var rätt, men sen fick jag se att det satt ett hänglås på huvudströmbrytaren. Wtf?? Jag lastade in tvätten i den enda maskinen utan lås och hoppades på det bästa.
Tanten förklarade att det var Kalle-med-klätterträdet som hade satt lås på sina maskiner och att jag alltså tagit rätt maskin. Helt seriöst, vem sätter hänglås på tvättmaskinen? Det hade jag kunnat förstå om det var 20 lägenheter som delade på maskinerna, men nu är vi bara 3. Jaja, man vet ju inte vad det var för halvpundare som bodde här innan.

Hela den här veckan är fucked up! Jag ska då enligt schemat vara ledig måndag, onsdag och fredag, men nej... Imorgon är det möte på jobbet, jag brukar inte få vara med på dom och i ren protest så vägrar jag ta emot information från mina kollegor om vad som sagts. Får jag inte vara med så tänker jag heller inte efterfölja regler och rutiner som de kommit på. Och jag antar att jag får ta kassan eller kiosken i vanlig ordning medans kollegorna är på möte. Bastards! Jag kommer på massa saker som jag behöver ta upp och jag tjatar om möte, och sen får jag inte ens vara med! Hmm, det kanske är ren taktik av cheferna?
På onsdag är jag på den där roliga utbildningen i kundbemötande. (Tårgas! Tårgas! Tårgas! Och handgranater!)
Men på fredag får jag vara ledig. Skönt att vara ledig iallafall en dag denna vecka... I helgen som kommer jobbar jag. Gud vad det är underbart att jobba helg! Eller kanske inte nej.

Pappa efterlyste lite bilder på lägenheten, men det tar jag en annan dag för jag är trött och ska nog sova faktiskt ta och röra mig mot sängen. Men så här långt trivs jag iallafall!

Flytt, flott, flätat

Det är väl bäst att jag skriver en kort rapport så ingen tror att jag blivit ihjälklämd av de ondskefulla sofforna när de skulle flyttas.

Är nu installerad i nya lägenheten och ligger i sängen och slösurfar. Egentligen borde jag sova, jag är så innibomben trött, jag tror jag skulle kunna sova ute i ett av Kalles klätterträd just nu till och med. (Det där kräver nästan en förklaring! Min granne vägg-i-vägg heter Kalle och Terese tyckte att träden utanför hans del av huset såg ut som klätterträd. Och så skojade vi till det lite...)

Snällaste Terese hjälpte till att bära, skapligt möra vi kommer vara imorgon. Jag hatar att be om hjälp, är man van att alltid göra allting själv så blir det lätt så, men hon mer eller mindre tvingade sig till att få bära lite. Jag fattar inte varför jag har så svårt att ta emot hjälp sådär, det är ju inte direkt så att jag är fin i kanten och lite bättre än alla andra och därför gör saker på ett bättre sätt. Det är väl bara som så att jag har fått klara mig själv med det mesta, eller helt enkelt inte brytt mig om att be om hjälp, och på så sätt blivit van med att göra allt själv vad det än gäller. Iallafall så kånkade vi och bar och lastade in det mest av mitt möblemang i en hyrd släpkärra. Jag har en hel del grejer kvar på gamla stället, men det är mest kläder och småplock. Lite porslin och såna köksgrejer. Det får jag väl ta efter hand, jag ska ju ändå städa där borta.

Tyra tyckte det var skitmysko, hon ville först inte gå in utan kröp in och frös fast i hallen och stod där och skakade. Eh...? Jag vet inte, annars brukar hon vara väldigt glad i att kliva in hos folk och hälsa på. Men det är klart, jag har ju packat och burit ut grejer i flera dagar, hon kanske trodde att jag skulle köra iväg henne också och överge henne. Hundar är bra märkliga. Efter en stund så släppte det och hon knallade runt och spanade in stället. Och sen började tjatet om att åka hem, men nu ligger hon och snarkar i min säng (som Terese monterade ihop nästan alldeles själv åt mig!).

Varmt och gott är det här inne också. Lite för varmt till att börja med, jag fick skruva ner värmen på samtliga element, både Terese och jag fick nästan värmeslag när vi höll på och bar och fixade. Nu är det lite mer behagligt. Jag skuttade in i duschen också en snabbis innan jag landade i sängen. YAY!!!!

Eftersom jag har slarvat med maten lite idag (fy!) så har jag en skapling halsbränna också, och alla mina halsbrännetabletter är så klart kvar i gamla hemmet. Dumt... Men jag har iallafall all mat här, så jag kan bota det värsta med mjölk. Effekten varar inte så länge dock.

Måste åka över imorgon och hämta mer prylar. Bestick till exempel. Det glömde jag ta med, trots att jag packade en kartong med glas och tallrikar. Sax är en annan bra grej jag nog bör ha till hands. Och benen till sofforna. Men jag fick ju med micron iallafall. Alltid något.

Nu orkar jag inte hålla ögonen öppna längre, har varit uppe sedan tidigt (klockan 08:00) imorse och kämpat.
Godnatt världen!

Slit och släp

Var iväg på förmiddagen och mötte upp min nya hyresvärd, en otroligt trevlig, men kanske något oorganiserad karl. Han hade glömt kontraktet hemma, så det får vi ta en annan dag. Bilen var ju fullproppad med grejer så jag bar in allt det och sedan stängde jag dörren och gick runt och kände av lite bara. Det blir fint som snus detta. Drog ner värmen på ett par element, inte för att gnälla men det var väldigt hett därinne och när man kommer från en igloo så är man ju inte riktigt van. Lär någ få skruva upp värmen igen om ett par veckor när jag vant mig.

Imorgon ska alla möbler få flytta, och när det är gjort är det mest småplock kvar. Och så städningen. Men eftersom ingen ska flytta in här efter mig så har jag inte bråttom, det är dumt att stressa. Har iallafall ägnat resten av min lediga tid idag åt att packa mer småplock, typ böcker och skafferiet. Tänkte köra bort det imorgon bitti när jag ändå ska åka och hämta ett släp. Måste komma ihåg att ringa Gunnar-med-släpvagnarna också! Det är mycket nu, men det blir nog bra när det är klart. Terese har lovat att hjälpa mig med det jag inte klarar själv, typ sofforna. Allt annat kan jag bära själv, man ska inte ha en massa skit som man inte rår på.

Nu ska jag dock dra på mig jobbkläderna och åka och skrämma lite folk.
Tjipp!