Fort, fortare, fartblind

Dagen till ära (inte för att det är något speciellt med just idag, det är en helt vanlig onsdag i mängden) tog jag med mig Terese och Evelina till travet. Det vankades snabbjobb (utan betoning på snabb, men det kommer) så Polly och hennes utrustning packades ihop och stoppades in i transport och bil.

Efter Pollys senaste bravader med Magnus (som beskrev henne som 'vrång') vid spakarna så konstaterades det att hon behöver mer rutin inne på rundbanan så hon slutar upp med alla sina dumheter (som att försöka vända eller sticka vid utgången till exempel) och det var alltså dagens plan.

Efter en osedvanligt hård pepptalk så taggade hästen till som synes. Eller nä, hon kopplar mest av och halvsover medans man selar.

Häst och kusk/tränare (dvs jag) for ut på banan och värmde i tre bakvarv innan vi vände upp (på bortre långsidan för att göra livet lite mer spännande) och körde 3000 meter i fullt blås. Eller ja, så himla fort gick det inte. Hon springer och bryter lite utåt och försöker smita från jobbet, men det var betydligt bättre idag än när Magnus körde sist. Som fortast gick hon 1.35-tempo och jag är nöjd med dagens insats. Vi hade inga fullskaliga krig och hon skötte sig över förväntan. På lördag tänkte jag att Magnus ska få äran igen, jag hoppas hon kan gå lite fortare ändå med honom. Om jag inte minns fel så gick hon ungefär samma tempo idag som hon gjorde sist han körde. Den som lever får te, som kinesen sa.

Efter att ha kommit hem och blivit ompysslad med lite liniment och fått kraftfoder så smakade det bra  med gräs. Ah gräs... Meningen med livet.

Det är svårt att ta fina bilder när hästen envisas med att vara mitt i kameralinsen.

Bumling Boys och Smalbeningen.

Nyduschad, blank och fin.

Om en stund ska jag åka och hämta upp Terese och Evelina, vi ska åka till travet och träffa Hästombudsmannen (som är en kvinna) och lyssna på vad hon har att säga. Intressant, intressant.

Tjipp!



Det är mycket nu

Jag skulle vilja skriva ett långt inlägg som handlar om allt mellan himmel och jord, men tyvärr finns inte tiden för detta så ni får nöja er med massa bilder istället. Fast jag tror inte det är så många som gnäller över det.


Eftersom min bil har ena foten (eller hjulet) i graven och så har haft i ett par års tid så kanske ni minns att den inte gick igenom sista besiktningen (eller besiktningen före den eller den gången före den osv), så den 16/5 fick jag hjälp av snälla, snälla Jocke (tack!) att svetsa det attans rosthålet. Bileländet gick igenom besiktningen så nu är den laglig igen. (Jag tänker INTE erkänna OM jag har haft körförbud och i så fall hur länge...)

Renslipat och putsat. Bara svetsningen kvar nu, men det har jag tyvärr ingen bild på.

Efter detta bestyr så drog Terese och jag till nyöppnade restaurangen Enellys och käkade lite. Jag kände mig sugen på amerikanska pannkakor. Som serverades med chokladsås, sirap och glass. Ursäkta? Vad är det vi svenskar inte har förstått? Amerikanska pannkakor ska serveras med lönnsirap, smör, knaperstekt bacon och färsk frukt (eller bär). Nåväl, dom var helt okej.

Och så dom obligatoriska hästbilderna, tagna 19/5.



Evelina blir överfallen och omringad av tre gottesugna hästar.

Polly börjar se ut som en häst. Äntligen!

Deedoo får en helkroppsmassage.

Eftersom jag fyllde år i fredags (18e) så gav jag mig själv en ridtur i present. Marie hade nämligen bokat turridning på islandshäst och egentligen hade jag inte råd, men tänkte att jag minsann hade förtjänat detta. Så i söndags (20e) gav vi oss ut i bergslagsskogarna. Två kompisar till Marie hängde med också. The more the merrier så att säga. :)

Efter 2 timmar i sadeln så kändes det bra att nästan vara tillbaka på gården igen.



Min tappre raggsocka hette Ödlingur, en trevlig valack som inte var speciellt rutinerad som turhäst men som klarade uppdraget galant. Jag satt ju kvar i sadeln och kom hem helskinnad i alla fall.

Jag fick en fin liten present av Marie också. En fuktighetsgivande ansiktsmask! Min hy blir så torr och fnasig och irriterad på vinterhalvåret och jag har vid något tillfälle gnällt över detta och använt en djuprengörande mask, vilket min stackars hy inte alls uppskattade. Tack snälla Marie! Mitt ansikte kommer att älska denna! :D

Igår var jag hemma hos mamsen hela dagen. Nästan all tid gick åt till att klippa gräset som växt till en snårig djungel. Gräsklipparen fick spel och tvärdog så fort det blev tuuuungt. Klena grejer...

På väg hem till mamma så åker man förbi dessa vackra damer och deras småttingar;

Dagens Fordon #1.

Det är inte lätt att klippa gräs när det står en massa skit i vägen. Denna snitsiga maskin var förvånansvärt lättmanövrerad. Och om någon skulle vara intresserad så är den till salu.

Dagens Fordon #2.

Jag vill inte ens tänka på hur många timmar jag satt och skakade runt på denna. Jag är fortfarande lite skakis...

Så, det var allt för idag. Jag återkommer inom kort med ett nytt inlägg. Nu ska Tyra och jag på promenad.



Den arga hästen - snart på en grusväg nära dig!

Alldeles strax är det dags för lunch, men först kör vi en uppdatering av dagens bravader med Polly.
Jag skulle köra henne igår, men eftersom vädergudarna inte alls var på min sida så fick det bli idag istället.
Frid och fröjd. I alla fall en stund. Vi kom ut och vi kom runt vår runda, men sen på hemväg tyckte Polly att vi skulle ta en helt annan väg och där blev vi lite... osams. Hon tvärnitade och kastade sig in på den andra vägen och jag styrde tillbaka och som straff för mitt elaka tilltag så försökte hon tippa av mig i diket genom att backa och försöka resa sig. Och sen snurrade vi runt lite och reste oss lite till under glada tillrop av mig (eller snarare osande högljudda svordomar).
Fram och tillbaka och hit och dit och upp och ner. Men till slut segrade jag (och pisken) och hon gav sig och gick framåt dit vi skulle. Jag vet inte vad som hände i hennes hjärna efter det, det var precis som att hon tänkte "Jävla surkärring, då ska du få ÅKA FORT som straff!" och sen bar det iväg. Bra, tänkte jag, spring på du så kanske du blir lite trött också.
Men när vi var tillbaka i stallet så var hon verkligen inte trött. Vad är felet? Ska jag behöva köra längre rundor och öka upp det till 2 mil? För dagen så joggar hon mellan 13 och 15 kilometer och det verkar inte räcka åt fröken. Vi får väl se hur det blir framöver.

Lite bilder då;

Före motionsrundan. Taggad häst med jätteöron!

Efter motionsrundan. Nöjd, hungrig häst med jätteöron.

Skidbacken. Snälla hästen, SLUTA VÄXA!



Samtidigt i en hage någonstans...

...så går det tre glada hästar. Lyckligt ovetandes om vad som komma skall.

Mhehehe... Joråsåatteh. En hel låda kladdgegga har jag hämtat hem.

 Dags för Den Stora Avmaskningen! Det kommer bli omåttligt populärt tror jag. Speciellt Deedoo kommer att bli jätteglad. Men dom tre hästketörerna får ge sig till tåls två veckor till, då Garre ska vara nymaskad när han far iväg på sitt sommarkollo ihop med Evelina. 

Dagen i bilder

Idag tänkte jag inte tråka ut er med en massa text, utan idag tycker jag vi kör ett inlägg med massa bilder istället.

På mitt andra jobb idag så grävdes det ett hål som sedemera blev till en rabatt.

Fotografen, dvs jag, hukade i hålet och tog bilder på de intet ont anande hårt arbetande bönderna.



Sedan tog vi oss an nässelbeståndet under den stora rhododendronbusken.

På andra sidan busken kan man skymta en bonde i röd tröja.

Nässlorna kämpade tappert på nässlors vis, men fick till slut ge upp kampen.

Tyra passade på att ta en tupplur mitt i solen.

Ja jösses, det är jobbigt att vara på landet och arbeta och stå i.

Bamse såg till att ha stenkoll på sina grejer.

När klockan började närma sig 17-18 någonting så packade jag ihop mig och Tyra och tog en snabbis till stallet för att kolla till Polly och bumlingarna.

I stallet träffade jag på Evelina som varit på tur med Garre.

Evelina fick lite kärlek och uppmärksamhet av Polly och Garre.

Smalbeningen börjar bli fin!

Och vad gjorde Deedoo då under tiden som vi andra gosade och pussades och kliade?

"Om nom nom nom..."

Det var min dag det, imorgon är jag tillbaka på mitt vanliga jobb och jagar kunder. Tjolahopp!

De e najs!

ÄNTLIGEN säger jag bara! ÄNTLIGEN! Äntligen börjar få tillbaka all min förlorade energi. Jag sover inte längre halva dagen och går runt som en zombie all den vakna tiden. Jag ORKAR faktiskt ta tag i saker och ting (som städ och disk som av någon underlig anledning allid halkar efter). Åh vad jag har längtat efter detta! Det är så jävla jobbigt och drygt när vintern och allt mörker kryper på och får mig att önska att jag kunde gå i ide som björnarna gör.

Det funkar att gå upp i hyfsad tid på mornarna. Jag snoozar inte längre i 1,5 timme. Jag behöver inte panikkasta i mig frukosten för att det bara är 1,5-2 timmar tills jag måste äta lunch (för att hinna innan jobbet). Nu fixar jag att äta frukost ganska tidigt, gå en långpromme med Tyra och sedan faktiskt ha massa tid över (till den fördömda städningen) innan det är dags att äta lunch och dra till jobbet.
Hurra säger jag bara!

Nu ska jag gå och sno ihop dagens lunch, en egenhändigt ihopsnickrad pizza (hey, det är fortfarande helg!) innan det är dags för den dagliga dosen av människoplågeri på mitt kära jobb.

Jag ÄLSKAR våren! 

Det tar sig, sa pyromanen

Ibland blir man sådär supernöjd att det liksom inte finns ord som räcker till att beskriva känslan. Jag körde Polly nu på kvällskvisten (trots att det stormade och hade sig ute, vi slapp ju i alla fall regnet) och hon kändes kanonfin och löpvillig. För första gången i vår korta karriär tillsammans så låg hon på och ville springa fortare. Det har aldrig hänt tidigare!

Det märks att hon börjar bli stark i kroppen och har fått en ganska hygglig kondis, vår kvällstur slutade på ca 14 km och hon var inte speciellt trött och inte heller svettig mer än där selen legat.
Alltså det är så bra att jag börjar undra när bakslaget kommer. För det brukar det ju göra. Murphys lag har en jädra förmåga att göra sig påmind i mitt liv när allting börjar bli lite för bra.
Men jag får väl njuta så länge det varar.

Så efter motionsturen och lite pyssel och sånt så smakade det väldans bra med mat;

Klockan är bara drygt 21:15, men jag tänker faktiskt ta med mig Tyra och gå och nanna lite. Eller snarare läsa min bok tills jag nästan tuppar av. Det är så det brukar gå till på kvällarna här, jag läser en halvtimme eller så tills jag inte kan hålla ögonen öppna längre och då är det bara att kasta ifrån sig boken och släcka lampan.  Så godnatt världen!

Den arga hästen, del 3293148740197

En liten snabbuppdatering innan jag och Tyra ska gå och nanna.

Efter att ha bestämt med Magnus i lördags att han skulle köra Polly även idag så packades häst plus grejer in i transport och bil och jag och Terese for iväg till travbanan.

Polly hade dagen till ära fått ett annat bett - ett rakt järnbett, och slapp det helstängda huvudlaget. Det var provstarter även idag och kusken dök upp efter sista loppet och jag hade som omväxling glömt kameran hemma så några bilder blir det inte, men häst plus kusk försvann i alla fall iväg ut till banan utan missöden (förutom den lilla detaljen att Polly var jätteirriterad på tungbandet, jag kör ju inte normalt med det hemma).

Istället för att värma upp med tre bakvarv så bestämde sig Magnus för att värma i rättvarv, detta för att inte hästen skulle få några dumma idéer om att vända på konstiga ställen. Hon vill ju gärna bryta ut och vända lite här och var. 3 värmingsvarv och sedan fullt ös medvetslös. Eller ja, hon bråkade inte hälften så mycket som i lördags och Magnus kunde köra 1600 meter efter 1.35, vilket jag tycker är fantastiskt bra med tanke på hur hon har bråkat med honom förut. Efteråt sa han att hon skulle kunna gå snabbare, men hon envisas med att vara lite småsur och springa som en ostkrok än åt ena hållet och än åt andra hållet. Det kan ju unerlätta att springa rakt om man ska springa fortare.

Så träningsordern så här långt är att åka in till banan 1-2 ggr i veckan och köra inne på rundbanan tills kusen har fattat galoppen (HAHA!) så att säga. Och jag fick stränga order om att inte värma i bakvarv alls utan bara i rätvarv och sedan inte vända på samma ställe varje gång. Polly har ju en sabla förmåga att få för sig att har man vänt 2 ggr på samma ställe så kan man vända där VARJE GÅNG. Inte okej!

Men vi gnetar på så blir det nog bra i slutändan. :)

Dessutom träffade jag Frida, en gammal skolkamrat från gymnasietiden, som var där och hjälpte en annan amatörtränare med hans hästar. Bonus! Vi träffas typ aldrig så det var jättetrevligt att få skvallra lite med henne en stund.

Nu ska jag susa ner till tvättstugan och plocka ur tvättmaskinen och sedan är det godnatt. Värmen idag tog kål på mig, jag slocknade på soffan när jag kom hem förut och känner mig helt slut och mosig i skallen. Man är liksom inte van vid strålande sol och 100 grader varmt! Mer sånt tack!