Hej mitt vinterland...

Då så har det då äntligen hänt! Åh vad jag har väntat och längtat! Ända sedan förra snön försvann så har jag längtat. NOT!! Jag har snöat inne för första gången, men säkerligen inte sista, denna vinter. Planen för dagen av att jag skulle susa iväg till stallet strax efter lunch, men det snöade inne (no pun intented!) så att säga. Hela allén hade drivit igen och vis från förra vinterns bravader så bemödade jag mig inte ens med tanken på att försöka forcera eländet. Så kan det vara. Jag har istället suttit inne hela dagen och eldat. Mina trogna vän vedspisen sköter sig så här långt och det är så himla gött att ligga på soffan och svettas i mastiga 28 grader. Om jag nu inte skulle elda utan låta värmepumpen stå på 30 grader så har jag ungefär 18 grader inne. Nej men man kanske skulle ta och önska sig lite sommar av tomten?
Var ute ett par gånger för att kissa hunden och fylla på ved och det yrde såpass att det kändes för en kort stund som att jag bodde i en snöglob. Ja jävel vad det är trevligt med vinter och snö.

Inte ens mina närmaste grannar visar sig ute. Å andra sidan, de skulle försvinna i snömassorna. Så kan det vara när man är tre äpplen hög.


















Dom sitter istället inne och filurar. Antagligen smider de onda planer om världsherravälde. Vad ska de annars göra? De har ju massor med fritid och inga vettiga liv.

















Jag har iallafall varit duktig idag och bytt gardiner i köket. Det är ju första advent så jag bytte till julgardiner och satte upp adventstjärnor i fönstren. Förra året vill jag minnas att jag inte hade något julpynt alls, minns inte om det var på grund av tidsbrist eller för att jag kände mig anti mot julen. Kanske en kombination av båda. Men i år ska det upp tomtar och elände. Jag hade tänkt fixa en gran också, men jag har ingenstans att ha den så det får vara. Dessutom ska jag ha skitroligt och jobba på julafton. Jag tycker att det automatiskt borde innebära valfri klädsel. Det skulle vara skitroligt att få klä upp sig och se helt annorlunda ut, istället för att ha dom vanliga tråkiga jobbarkläderna. Men nej, det är nog inte tillåtet. TRÅÅÅÅK!

I tisdags var jag och två kollegor nere i Skövde på utbildning. Det var full storm ute och klass 2 varning hade utfärdats. Vi tänkte inte åka först, men så finns det ju folk i branschen som ansåg att det var befogat att riskera livet ute på vägarna för detta ändamål, så vi fick vackert bege oss iväg. Helt seriöst, jag kände mig inte direkt kaxig bakom ratten på den färden vill jag lova. Maten var ju god, men i övrigt var det slöseri med tid och pengar tycker jag nog. (Och DÄR slapp jag åka på fler utbildningar hoppas jag, tack så mycket!)

Imorgon är det måndag och jag är ledig heeeela dagen lång! Det är så himla skönt att vara ledig på måndagar, för annars är det ju första dagen på arbetsveckan och man har skaplig ångest över detta. Jag slipper alltså genomlida den berömda söndagsångesten och det är jättejättejätteskönt! Imorgon blir det en del ärenden, tänkte passa på att storhandla också, det börjar bli tomt i frysen. Behöver åka till ett apotek och hämta ut ytterligare en dos örongojs till Tyra också, hon tycker inte det är häftigt alls men nu finner hon sig i det hela. Öroninflammationen verkar ha gett med sig, men vi ska behandla ett par dagar till för att vara på den säkra sidan och nästa tisdag är det återbesök hos tant hunddoktorn.

Igår var Marie här en sväng. Vi har inte setts på evigheters evigheter! Vi drog en sväng till stallet och klappade om kusarna och jag drog skorna (de som var kvar iallafall) på två av dom. Hovis skulle ha kommit i veckan som var, men det snöade också inne så han kommer på torsdag istället och tills dess kan de lika gärna gå utan skor för det blir bara halkigt ändå.
Vi käkade lunch och skvallrade friskt, det blir ju så när man inte träffats på jättelänge. Det var iallafall skittrevligt. :)
När hon hade åkt hem så for jag tillbaka till stallet och gjorde klart det som var kvar och sen spenderade jag resten av kvällen i soffan.
Pollybolly skulle behöva en intensivkurs i tömkörning, men det är inte så lätt när vädret är som det är. Ingen blir ju gladare av att behöva ge sig ut i storm och elände. Jag ber till vädergudarna att det inte blåser lika friskt imorgon så vi kan ta en runda.

Nu lägger jag ner för ikväll tror jag. Godnatt världen.

En sockerbagare här bor i staden...

Åh vad jag är duktig! Idag har jag bakat två olika sorters lussebullar. En omgång vanliga hederliga och en omgång med vaniljsmör i. Det låter suspekt jag vet, men det var en av mina favoritkollegor som tipsade mig om att göra som med vanliga bullar och blanda socker, smör och vaniljsocker och sedan bre ut detta smet på degen och göra snurror. Jag har inte provsmakat dom än, jag tjuvade lite av degen och den var smaskig. Ska ta en vaniljlussebulle till efterrätt för alldeles strax ska jag göra mat. Det blir inget speciellt idag, inga fantastiska kulinariska storheter. Bara vanliga, hederliga stuvade makaroner och köttbullar, det var ett tag sedan jag åt det faktiskt. Åt väldigt mycket makaroner och köttbullar under en period och tröttnade lite så nu blir det mer sällan, men när jag väl slår till på det så är det smaskens.
Jag bakade kakor också! Den större modellen, typ amerikanska cookies. Jädrar vad huslig jag är. Alltså egentligen är jag ganska huslig och pysslig, men jag hinner väldigt sällan med att baka eller sånt. Man ska ju ha tid för det hela och oftast blir det bortprioriterat tyvärr till förmån för djur eller städning eller nåt annat.
Men ibland så slår bakgenen till och då blir det som det blir!

I övrigt har det inte hänt så mycket spännande. Det verkar som att alla idioter handlar på söndagar, vi hade hur många som helst inne på jobbet igår! Folk blir generellt sett klappdumma så fort dom går in i en affär och tänk er då vad som händer när Sveriges intelligensreserv ska handla. Det var en sån dag igår.

Nu är maten strax klar och sen ska jag till stallet och tömköra Polly. Det känns som vi ligger efter i schemat, men vad ska man göra när vädret är som det är?
Idag MÅSTE vi iallafall ta oss ut en sväng, jag hade ju planerat att hon ska sättas i vagn i början av december och det är ju nästa vecka. Vi får nog skjuta på det hela en vecka eller två. Men innan januari måste hon vara i vagn iallafall. Sen hoppas vi att vintern blir fin, det får gärna vara lite snö men det behöver ju inte bli extremt. Anyways, nu är det käk!

Hurra för livet! #2

Har precis kokat mig ett par ägg som ska skivas och läggas på mackan ihop med lite kaviar. Mumma, jag tycker jag har förtjäant mig av det faktiskt. Tror till och med att jag tar lite glass till efterrätt, så illa är det.
Tyra fick sina örondroppar för en stund sedan. Jag har kommit på att det går bäst om vi stänger in oss i hallen. Den är så liten och full med grejer att hon inte kommer någonstans och sen får jag mordhålla örat och hoppas på att resten av hunden är förhållandesvis stilla och så trycker vi i en skvätt gojs i örat. Oftast så är hunden inte stilla och jag har provat att klämma fast henne mellan mina knän, men hon har kommit på att det går att backa sig loss! Skitdjur! Så nu fick jag trycka upp henne mot ytterdörren och tvinga i lite örondroppar. Alltså jag känner mig som en riktig djurplågare, hon tycker ju att det är fruktansvärt obehaglig och det gör säkert lite ont också, men det måste ju göras för att hon ska bli bra och slippa eländet. Så djurplågeri två gånger om dagen i två veckor, sedan en vecka utan droppar och sedan återbesök så får vi se. Förhoppningsvis är hon bra då, annars förlängs kuren.

Bilen har fått komma hem igen. Generatorn hade gett sig och så även med tändstiften och en tändkabel. Bilen funkar nu bra och jag blev 3200:- fattigare. Eller snarare, högen med pengar som jag är skyldig mamma växte sig lite större. Så jo, det var ett rätt enkelt fel, men dyrt blev det ändå. Eller dyrt och dyrt, det var nog ett rimligt pris, men allting över 50 kr just nu är dyrt. Jag har ju en bil som funkar iallafall och så är jag frisk. Man får vara glad för det lilla, det varar nog inte så länge.

Bara för att den här dagen inte kunde bli sämre så hade jag skrivit upp mig på listan om vilka som ville följa med på julbord på jobbet. I love julbord! Jag hade ju iallafall det att se fram emot. Trodde jag... Fick sedan höra att det bara gällde dom med fast anställning eller med vikariat. Det vill säga inte jag, för jag går på fasta timmar men har ingen fast anställning på något vis. Det kändes så jävla surt. har varit på samma ställe sedan 2006 med en kort avstickare till USA 2008. Jag fick inte tjänstledigt då så jag valde att säga upp mig och dra iväg. När jag kom hem igen så fick jag vara ifred ett tag innan dom började ringa och fråga om jag ville jobba igen. Och sedan dess har jag slavat där nonstop. Och som tack för dessa 4 år så blev det alltså inget julbord. Jag blev svinarg och drog 14 tjocka bläckstreck över mitt namn på listan. Jag tänkte att det ändå var min lediga helg och isåfall skulle jag passa på att fara bort så att jag absolut inte kunde jobba heller istället för mina julbordssmaskande kollegor. Men så kom en av mina fantastiska kollegor och sa att jag visst ska följa med, jag och en tjej till i samma sits räknas visst som ordinarie. Det var nog tur att hon kom och klappade mig lite på kinden, för jag var lätt vansinnig och färdig att begå mord. Ja det är skitlöjligt att bli upprörd för ett sketet julbord, men jag blev faktiskt jättebesviken och lite ledsen över att folk som jobbat på stället hälften så länge fick följa med och inte vi andra bara för att vi inte råkar vara fast anställda. Våran chef hade gått hem för dagen när jag fick veta detta och det kanske var lika bra det. Jag är bara konflikträdd med såna jag känner och min chef känner jag inte.

Alltså, det är tur att jag gillar löskokta ägg för jag misslyckades med att koka dom. Men jag lär få äta dom som dom är med lite kaviar på. Slänger väl på en korvbit på mackan och äter den också när jag nu ändå bemödat mig med att tina upp en brödskiva. Jag är baksugen, funderar på att baka bröd någon dag. Det vore smaskens och när jag bodde inne i stan för 2-3 år sedan så bakade jag bröd titt som tätt. Tyvärr är min ugn så dålig så det tar en halv evighet innan saker blir klara i den och så måste jag ha mer värme än vad som står i recepten. Den är väl gammal och sliten.
Städschemat kapsejsade idag! Jag var duktig och dammsög huset igår så nu kan man gå runt som folk här inne utan att störa sig på grus/spån/bitar av tuggben som fastnar under strumporna. Jag är skitnöjd!
Men så idag var det en massa annat så jag har inte hunnit med disken som jag skulle. Fast jag är ledig imorgon så jag får köra dubbelt då istället. Annars har min provvecka gått bra tycker jag. Vi fortsätter så här! Det största problemet är faktiskt inte städmomenten i sig utan andra människor. Hör och häpna! Jo det är sant, det räcker ju med att dom vill att jag ska komma tidigare till jobbet, eller att någon vill ha hjälp med något. Det räcker med så lite för att jag inte ska hinna göra det som står på mitt schema. Man borde få ha städdagar hemma när man jobbar, ungefär som när föräldrar vabbar! (Och för er som inte vet så är vab = vård av barn.)
Vi andra borde få svabba! När man känner att hemmet är en katastrofzon så borde man kunna få ta en dag ledigt och städa.

Nu är det dags för sängen så att man orkar med ytterligare en dag full av dryga äventyr.

Hurra för livet!

Besöktet hos veterinären igår avlöpte som förväntat. Tyra skötte sig och Tant Hunddoktorn gav diagnosen 'akut extern otit' - eller en redig jävla öroninflammation på ren svenska. Jag blev dryga 700 spänn fattigare på det kalaset, undersökningen gick på 555:- och de receptbelagda örondropparna som skrevs ut kostade 119:-. Nej, jag gnäller inte över att det är dyrt att ha hund (fast jo, det är det ibland!), men jag fick skrapa penagar ur de mörka hörnen på mitt sparkonto för just nu är jag rätt fattig. Och lönen som kommer på torsdag blir bara en halv lön eftersom jag var borta halva oktober och jag har ingen betald semester. Nu skulle detta kunna sluta bara här och jag skulle ändå överleva, men nej... Ska det jävlas så ska det ju jävlas på riktigt så på väg hem från stallet igår (med en avstickare över Marieberg) så dog min bil. Så kan det vara, och allt skulle ju kanske inte ha varit så överjävligt som det blev om inte klockan nu hade varit efter 21 och jag var så kissnödig att jag hade ont i magen. Fick hejd på eländet vid närmaste pizzeria, jag tänkte ju att i väntan på hjälp (som jag ringde, tur att man har snälla föräldrar som kan komma och rädda en) så kunde jag ju löpa in till pizzaturken och låna toan. Det var en bra plan. Det var en utmärkt plan! Den kunde inte gå fel! Ja förutom den lilla detaljen att dom stängde 21 och jag var där 21:05. Så jag fick vackert sitta kvar i en bil som blev allt kallare, mitt i ett bostadsområde (och alltså noll chans till att skutta in bakom en buske) och vänta. Päronen hade sagt till mig i telen att de skulle komma och hämta mig, vi skulle lämna kvar min bil på pizzaparkeringen och dra ner den till verkstad nu på morgonen. Men när de väl anlände så hade de ändrat sig och kommit fram till att de lika gärna kunde bogsera iväg eländet på en gång. Åh jävlar vad glad jag inte blev! Jag hade blivit glad i vanliga fall, det är inte så att jag är otacksam för hjälpen, men jag hade börjat se ubåtar för länge sedan och att då bli bogserad till andra sidan stan i en kall bil kändes ju måttligt lockande.
Så blev det iallafall och nu står min bil på kö hos mekanikern och väntar på att han ska kolla den. Ja det låter ju bra, men "vår" mekaniker jobbar bara halvdagar och inte alls på fredagar så jag lär nog vara billös tills nästa vecka eller nåt.
Tur att jag är ledig imorgon, och tur att mamma inte jobbar helg så jag kan låna hennes bil när jag måste ta mig på lördag och söndag.
Jävla helvetes förbannade skitvinter! Varför kan inte sånt här hända på sommaren när det är väder att hållas?? Nej det bara MÅSTE hända när det är kallt och mörkt och allting blir 100 gånger jävligare!!

Tyras örondroppar är ju också en historia för sig, hon tycker INTE att det är speciellt roligt att få klet intryckt i örat. Tant Hunddoktorn kollade in i örat med sitt öroninstrument och konstaterade att det var vätska och gegg och elände och äckel. Och Tyra har kliat sig för att bli av med obehaget och rivit upp sår i hörselgången. Stackars, stackars vovve. :( Jag började nästan grina ju, jag hade själv öroninflammation som liten och det var ingen lek vill jag minnas. Men förhoppningsvis blir hon bra nu, om hon bara kunde sluta bråka när dropparna ska i. Två gånger om dagen ska hon ha och den lilla rackan är hal som en ål och försöker alla knep för att komma undan. Jag får väl vara glad så länge som hon är schysst och inte bits i självförsvar. Hon har aldrig, aldrig, aldrig någonsin visat tänderna eller morrat åt mig. Inte ens när hon var en jobbig tonåring som skulle testa gränser! Det är himla skönt och känns stabilt. Snällare hund får man nog leta efter.

Nu ska jag skutta in i den stora svarta fyrhjulsdrivna och åka och hämta upp en av bönderna. Han körde iväg sin traktor nyss och behövde skjuts hem igen, lucky me som får låna hans bil för ändamålet. Jag trivs bra i stora bilar, och jag gillar automatväxlat! Men med min tur så bryter den ihop någonstans under vägen och jag blir ståendes.
Tjipp!

Dag två - fail!

Jag kan börja med att säga att mitt städschema gick åt fanders på dag två. Detta berodde inte på varken lathet eller tidsbrist utan på att det redan var städat. Det känns som en rätt udda anledning, men faktum är att jag dammtorkade förra veckan och på en vecka har jag inte lyckats skrapa ihop tillräckligt mycket damm för att behöva göra om det. Så dumt... Eller ja, det var ju skönt på sätt och vis. Jaja, vi tar nya tag imorgon, då är det dammsugning och DET behövs iallafall! Finns det någon gång som dammsugning inte behövs? Inte när man har djur iallafall. Finns det något som är tråkigare än att dammsuga? Ja diska kanske, men jag lånar ju diskmaskin när det behövs. jag har faktiskt en käck liten bänkdiskmaskin uppe på vinden. Där gör den ju inte så mycket nytta, men det var ju det där lilla kruxet med att jag inte har vatten. Faktum är att jag idag började fila på en annons om ett framtida boende. Vi ska bara överleva lönen som kommer in nästa vecka och sen blir det nog Blocket och kanske någon tidning. Och sen ska jag sluta gnälla. Jag lovar! (Eller det kanske är dumt att lova något sådant, jag är ju svensk mästare i onödigt gnäll.)

Jag undrar titt som tätt hur det står till med en del människor. Alltså, om jag inte visste att så många läsare kände mig (jo, jag har en statistikmätare som även loggar ip-adresser och med en enkel sökning kan man ju se var ip-adressen hör hemma. Vem vare?? Vem vare som kollade från Rumänien??) så skulle jag utan problem hänga ut (utan namn förstås) både idiotiska kollegor, släktingar och annat löst pack. Men i dagens moderniserade samhälle så är det inte okej att ha en åsikt om någon som står högre upp på stegen än en själv och man kan gå från knegare till arbetsbefriad på nolltid. Det är synd och skam för tycker man att någon är en riktig jävla fitta så borde man ju kunna få tycka det. Men nej... När jag tänker efter så är det kanske mer okej att säga det till vederbörande än att skriva det i sin blogg? Det tåls att tänkas på.

Imorgon ska jag och Tyra besöka tant Hunddoktorn. Tyra har fått knas på öronen och kliar sig en massa. Det luktar äckel-päckel-hundöronvax ur ena örat också. Jag misstänker en inflammation, men vi får se. Tyra tycker det är toppen att åka till veterinären, men så är ju Tyra lite speciell också. Fast det är klart, våran veterinär är världens bästa och raraste! Svårt att inte tycka att det är kul att åka till doktorn då.

Jag hade tänkt dra till banken på morgonen och sparka igång mitt företagskort, men det torkar nog inne. Polly ägs ju i företagsform och alla delägarna (alla 4, haha) har fått varsitt bankkort som går till Pollys bankkonto. Men jag har inte fått tummen ur och fixat kod och grejer till mitt kort än och det känns som en bra grej för det är snart dags att köpa mer kraftfoder. Men som sagt det blir nog inte av imorgon, jag åker nog på att hänga med till verkstaden och hämta ut mammas bil. Det eländiga åbäket fick psykbryt imorse och bärgaren fick hämta skräpet och köra till verkstad. Sen ska Tyra till veterinären och sen måste jag hem och laga mat och dammsuga som det står på mitt schema. Och när allt sånt är fixat så är det stallet som gäller. Hoppas det är fint väder imorgon. jag fick ju som jag ville idag iallafall, inget regn och ett par minus. Inte illa, då önskar jag mig mera sol och kanske lite värme imorgon då. Ett par plus räcker, bara så pass att inte vägarna och paddocken bli superkladdiga. Jag tänkte hållas i paddocken imorgon och tömköra själv för första gången, vi får väl se om vi dör eller somnar. Hon går ju inte överdrivet fort så risken att man ska somna mitt i ett steg finns alltid. Det blir nog bra.

Nu ska jag sova lite, så man orkar ur sängen imorgon. Jag älskar snooze-funktionen på min telefon. Problemet är bara att den stänger av själv efter en timme, jag kör snooze med 10-minuters intervaller och efter att ha snoozat en 6-7 gånger så stänger alarmet av sig. Dumt, jag skulle kunna snooza mycket, mycket längre. Nåväl inget att göra åt.

Godnatt och sov gott!

Dag ett på nya schemat - check!

Ja alltså, jag har inte fått ett nytt jobbschema eller nåt sånt, utan det är mitt städschema det gäller. Jag fick idéen på ett hästforum, där de diskuterade vad funktionshindrade gjorde för att underlätta sin vardag. Och med funktionshindrade menar jag såna med osynliga handikapp t.ex. autism i olika grader, alltså inte rullstolsburna och andra. Och det visade sig att det var flera stycken som var tvungna att ha dagsscheman för att klara av att äta, duscha, tvätta, städa etc. Jag tyckte idéen var lysande, att jag inte tänkt på det tidigare! Jag har ju helt klart vissa problem vad gäller städning, det händer väldigt sällan att jag städar ordentligt och jag kan hitta disk som är flera månader gammal när jag väl börjar gräva i diskberget. Men ja, dag ett är avklarad. Jag har tvättat ett lass och fyllt diskamaskinen till bristningsgränsen. Nu ska jag strax hänga upp den rena, blöta tvätten och sedan är jag helt klart för idag. Så här långt funkar det ju bra, haha. Imorgon är det dammtorkning på schemat om jag inte missminner mig.

Under tiden som jag sitter här och knappar på tangentbordet så lagar jag även mat. Multitasking!
Idag blir det stuvad spenat med kokt potatis, fläsk och kokt skivat ägg. Halva Sverige kräktes nog precis, spenat brukar inte vara speciallt uppskattat, men jag äääälskar stuvad spenat. Och spenatsoppa. Och omelett med stuvad spenat uppepå! Ja jag är nog lite knasig, men det visste vi ju redan. När käk och tvätthänging är klart så är det bara att dra på sig varma kläder och dra till stallet. Jag hade tänkt longera Polly lite idag, men ska det fortsätta regna ute så torkar det nog inne. Tråkigt, för hon behöver röra på sig. Jag VET att jag gnäller över den eländiga vintern, men jag menade ju inte att det skulle bli regn och blask! FÖRLÅT! Jag tar tillbaka allt taskigt jag någonsin sagt om vintern!
Terese skulle visst ta en promenad med Raffe och jag tänkte hänga på med Tyra, men det blir nog inget med det heller om det ska regna. Nu funderar alla hästmänniskor på om jag verkligen skippar träningen av hästen för regn. Svaret är JA! Duggregnar det så kan man väl ge sig ut, men varken häst eller människa tycker det är speciellt häftigt att träna i regn och i min bransch så är det skitviktigt att hästarna är glad för att de ska prestera. Bullshit, säger någon nu och menar på att hon/han minsann vet tränare som ger sig ut i regn med sina hästar. Då undrar jag hur många miljonärer denne tränare har i sitt stall? Antagligen inga alls. Nog om det...

Slutligen vill jag passa på att gratulera min bror och hans trevliga flickvän! Dom ska ha barn, men när har jag glömt. Och så är de på väg att bli sambos. Det är mycket nu!

Nu är det mat! Tjipp!

Tillägg!

Som sagt Fars Dag idag och jag är verkligen dålig på att tala om för folk hur mycket jag verkligen tycker om dom. Istället för att skriva ett långt blödigt inlägg så länkar jag istället till min fantastiska systers senaste inlägg, hon satte huvudet på spiken och skrev ett sånt inlägg som jag borde skrivit...

Fars Dag


Varför finns inte Syskonens Dag?

Varning för tråkigt inlägg...

Idag är det ju som bekant Fars Dag och på förmiddagen packade bönderna in sig i bilen och vi for iväg för att hälsa på morfar. Där var det livat värre, en del av tjocka släkten (som fortfarande inte är tjocka, bara jävligt många) var redan på plats. Tårta serverades och det var ämne för en lång diskussion. Det var nämligen en blåbärstårt med vit marsipan på och vid beställning hade det angivits att tårtan skulle vara blå. Spelar det någon roll om marsipanen är vit eller blå? Den smakar väl likadant för det (skit vill säga, jag gillar inte marsipan)? Men nej det var ju sagt att den skulle vara BLÅ! Men måla den jävla tårtjäveln med vattenfärg då så blir den väl blå! Herregud... Den vara iallafall himla god och blåbär (för det var verkligen en blåbärstårta, trots avsaknad av blå marsipan) är nyttigt.
Morfar var relativt pigg och klar i knoppen, han hängde med på en massa skämt och visade prov på sitt rappa munläder och gav svar på tal. :) Min morfar är och förblir bäst!

För drygt en vecka sedan så ramlade det ner lite snö också. Fantastiskt roligt! Verkligen! Glömde jag nämna att jag hatar snö?



Dagens sanning.











En annan sanning.










Min bil fick snällt ställa upp på bild, och det gör den så gärna. Eller jag har väl egentligen inte frågat, men jag tror inte det blir några protester faktiskt. Jag gillar min bil. Den må vara gammal och ful, men den funkar och den är stabil. Och den är MIN! Jag har köpt den för mina alldeles egna pengar. Cash. Jag minns den gamla goda tiden när jag lånade en annan gammal ful Volvo av mina päron... Men den köpte jag ut sen, för det kändes för täääskigt att snika på päronen, jag tankade visserligen tillbaka det jag kört upp och så men ändå.
Vi tar en till vinterbild;



Här bor jag, Tyra och dammråttorna.










Hjälp vad det är deprimerande med vinter. Jag är så glad att det har varit plusgrader de senaste dagarna så all jävla snö försvinner! Det kan gärna få vara ett par minusgrader (men inte för många), bara det inte är 7 meter snö som det var förra året. Min inbjudan från förra året kvarstår förresten; alla som tycker det är mysigt med snö och vinter får mer än gärna komma och bo med mig ett par veckor. Fast egentligen vet jag inte vad jag gnäller för, jag älskar verkligen att bo på landet. Jag vill inte bo i stan om jag får välja. Det finns väl fördelar och nackdelar med båda alternativen, men jag trivs bättre på landet. Utom på vintern. Hade jag haft råd så hade ett vinterhus i Spanien inte varit någon dum idé, men nu är jag ju inte så rik. Jag har ju redan en hyra att betala, jag kanske kan snika in mig hos någon rik person och få denne att betala hyran till mitt Spanienhus? Ingen som känner en miljonär eller som har en snäll förälder som kan tänka sig att betala? Fast det skulle nog kännas konstigt att parasitera på någon annan sådär tror jag.

Igår var min goda vän och fd klasskamrat Maja här! Svinroligt! :D Det är minst 3 år sedan vi sågs, och jag hoppas att det inte dröjer 3 år till nästa gång. Vi gick gymnasiet ihop och umgicks rätt frekvent. Hon hängde hemma hos mig i stallet efter skolan och på helger. Har haft så himla roligt med henne, det är synd och skam att vi mer eller mindre tappade kontakten strax efter studenten. Vi hängde ett tag efter det och drog på krogen emellanåt (hjälp vilka hemska minnen, haha!), men sen blev det mer och mer sällan och vi slutade nästan att höras helt. Det blir väl kanske så när man inte bor i samma stad och saknar körkort etc. Vi har haft väldigt sporadisk kontakt, men så träffades vi igen (på travet) för en tre år sedan sisådär. Kontakten återupptogs väl inte helt, men det blev väl lite mer än innan. Och nu gjorde vi slag i saken och träffades igen! Det var väldigt trevligt, och det blev ett par timmar i stallet med mycket häst- och travprat. I love Terese och stallägarna, men ingen av dom är ju insatta i travet så det var skönt att få prata med en likasinnad som omväxling. Vi har några travintresserade på jobbet också, men det är likadant där. Dom kan inget om hästar alls och är bara intresserade av spelet. Själv är jag inte ett dugg intresserad av spelet utan bara sporten i sig. Det kan låta konstigt för spelet är ju en stor del, och det är klart att jag hänger med och har lite koll, men frågar du mig vem som vann Elitloppet för 4 år sedan så har jag antagligen inte en susning. Eller jo, för det var den dopade Jag de Bellouet, vem kan glömma den skandalen? Både Kannibalen och tvåan från Italien, Lets Go, var dopade och segern gick till trean Conny Nobell. Det var även samma år som kanadensiskan Snazzy Millie öppnade loppet på en 1,06-tid! Men okej... Elitloppet för 10 år sedan då? Inte den blekaste... (Jag gissar på Victory Tilly, men är väldigt osäker.)
Anyways... Jag hade en toppentrevlig dag och jag hoppas att Maja också hade det. Det är definitivt min tur att åka och hälsa på henne i Karlstad nästa gång! :D

Läste Tereses blogg häromdagen om alla dessa omplaceringshundar på Blocket. Man undrar ju vad det egentligen är för orsaker som ligger bakom. Jag gissar på att allergi i familjen = jobbig tonårshund. Och ändrade familjeförhållanden = det var mer jobb än vi trodde med en valp. Tråkigt, jag blir ledsen i hjärtat. Jag skulle nog aldrig kunna göra mig av med Tyra, då ska det vara ett extremt fall, typ allvarlig sjukdom eller utlandsflytt. Tyra är ju min bäbis, varför är det okej att göra sig av med sin hund men inte sitt barn? Alla som gör sig av med sina jobbiga hanhundar som precis blivit könsmogna och har hormoner långt upp i öronen, skulle samma människor kunna omplacera sin tonårsson av samma skäl? Nej antagligen inte.
"-Nej alltså.. Lille Kalle har precis fyllt 15 år och nu är han helt hopplös. Spelar musik och för oväsen. Och slarvig har han också blivit. Gud vad jobbigt, vi slänger ut honom på Blocket och skriver att vi blivit allergiska."
Jag förstår ju självklart att alla dessa omplaceringshundar inte kommer från idiothem, självklart finns det folk som faktiskt måste göra sig av med sin älskade vän och jag lider med dessa stackare. Mitt hjärta skulle gå i bitar och jag skulle förblöda om min livssituation plötsligt förändrades så drastiskt att jag, för Tyras skull, var tvungen att hitta ett nytt hem till henne. (Kära syster, du har första tjing om något sådant skulle inträffa! Bara så du vet!) Usch, vill inte ens tänka på sånt! Men tummen ner för dom som gör sig av med hunden av idiotanledningar. Dom borde tvingas äta en säck Pedigree Pal, Doggy eller nåt annat skräp som straff!

Slog en pling till pappa förut och önskade en trevlig Fars Dag. Jag älskar handsfree! Vi pratade i nästan en timme under tiden som jag lagade mat och fixade. Min duktiga far har förresten slutat röka! Helt otroligt, jag trodde aldrig att det skulle hända om jag ska vara ärlig! Han har rökt sedan 1800-frösihjäl och hade verkligen inga planer på att sluta, men så slog läkaren näven i bordet och så blev det som det blev. Enligt uppgifter sitter han nu hemma och äter brysselkål samt löser korsord istället. Det låter mycket nyttigare tycker jag. Fast jag är verkligen inte förtjust i brysselkål själv, men någon ska väl tycka om sånt antar jag. Hur som helst så är jag väldigt imponerad, han bara slutade rakt av. Inga fåniga tuggummin eller plåster. Starkt jobbat!

Dagens inlägg i bloggen tog nog priset som det tråkigaste ever tror jag. Men det är söndag och jag orkar inte anstränga mig. Den 24e kommer sotaren och kollar in spisen och kaminen. Jag eldade faktiskt i båda två förut. Kollade på termometern när jag pratade med pappa och den stod på 25 grader, kändes varmt och gött, men så kom jag på att jag faktiskt hade termobyxorna på också. Knäppt. Jag har aldrig varit speciellt frusen av mig förut, det har kommit nu på senare år och jag har ingen aning om varför. Nu ska jag lägga ner och göra något annat.

Jävla helvetes förbannade skitsnö!!

Jaha så var det dags igen för det satans eländet. Jag hatar snö så jävla mycket!! Det såg okej ut förut, då var det bara storm, men ingen snö i syne. Sen satte jag mig vid köksbordet och läste en snabbis och när jag tittade ut igen så blåste det små vita flingor. Helt ärligt talat så bröt jag ihop och började grina. Ja jag är löjlig, men ärligt talat får vi en likadan vinter som vi hade sist så säger jag tack och adjö. Bort med häst och bort med hund och sen flyttar jag. Eller tar livet av mig. Jag hatar snö!!! Alla ungar är säkert skitglada åt detta vita elände. Men gå och dö era jävla idioter!!

Förra vintern satte hårda spår i huvudet på mig, det var så lagom kul att köra fast med bileländet en sisådär 400 miljoner gånger. Jag lovade mig själv nya vinterdäck, men det lär jag inte ha råd med förrän om 10 år eller nåt och då hoppas jag att jag inte är kvar i detta jävla skitland. Jag ska bo på varmare breddgrader där det inte finns någon satans snö och vinter! Jag skulle mer än gärna fira jul i ett varmt, snöfritt land!
Jag höll på att frysa ihjäl också och jag antar att detta år blir en upprepning. Jovisst det går att elda på både i vedspisen och kaminen, men så fort jag slutar elda så blir det ju kallt igen. Murstocken blir ju liksom inte varm när det sitter rör i den. Och det känns ju inte som ett alternativ att gå upp en gång i timmen varje natt för att slänga in mer ved.

Jävel vad positiv jag låter, men jag kan inte hjälpa det. Det kommer bli en massa gnäll framöver om denna eländiga vinter. Nu ska jag packa på mig massa varma kläder och snart pka till jobbet. Tänkte åka till stallet efter och kolla Pollys ben, plus att jag fick ett sms imorse av Håkan - han hade fått foten mosad av Garre. En spricka i tån och blånagel var doktorns utlåtande. Så jag fixar väl klart det som han inte kan. Det är inte roligt att få fötterna mosade, jag har lärt mig den hårda vägen att använda stålhätta.





Nu ska jag gå och grina lite till.

Städschema - nu är det allvar!

Jag har kommit på att jag MÅSTE göra ett städschema till mig själv. Min städning har kapsejsat helt. Eller ja, den har aldrig fungerat som den ska och nu börjar det bli extremt. Jag går igenom en städkris just nu! Idag tog jag tag i vardagsrumsbordet och där hittade jag räkningar från i våras. Betalda visserligen, men ska det vara så svårt att sätta in dom i pärmen? Tydligen.
Så jag fick ett utbrott på mig själv idag och beslöt mig för att göra ett schema. Det är nog lättare att ha det skriftligt än att behöva komma ihåg själv vad som ska göras. Dessutom är det nog lättare att smita ifrån med någon dålig ursäkt om det inte finns på pränt.
Såhär ser då schemat ut efter att ha klurat och ändrat en del;

Måndag: Tvätta, diska (jag har ju inget vatten, så jag får kånka över disken till mammas diskmaskin. Det blir inte gjort så ofta kan jag ju säga för det är så omständigt. Och när jag väl tar tag i det så är berget så stort att jag tappar lusten på en gång.)
Tisdag: Dammtorkning
Onsdag: Dammsugning av hela huset
Torsdag: Diska (Igen, för det är lika bra att hålla disken till ett minimum.)
Fredag: Plocka undan grejer (jag har en förmåga att lämna saker framme) och varannan fredag (ojämn vecka) ska jag städa hallen ordentligt.

Lördag och söndag är inte planerade, för jag jobbar varannan helg och den helgen jag är ledig så är jag oftast i stallet halva (eller hela) lördagen och söndagen kan gott få vara en ren slappardag utan krav.
Vi börjar med detta från och med måndag nästa vecka. Denna vecka ska jag försöka städa undan så gott det går för på lördag får jag finbesök från Karlstad!
Min gamla klasskompis Maja kommer och hälsar på. Vi har inte setts sen -07 så det ska bli skojigt! På den gamla goda tiden när vi gick i skolan ihop så hängde vi mycket hemma i mitt stall och härjade runt. Det var tider det...

Polly Pocket fick sig ett pass idag med, men jag tror att jag lämnar det åt sidan. Vi i stallet har fixat en hemsida där det går att läsa om Pollys träning och utveckling. Kika in på Stall Södra Valla. Det finns en gästbok också för de som känner sig manade. Polly har lovat att svara på alla inlägg där. ;)

I övrigt har jag inte så mycket nytt att rapportera om, jag tänker i stället släcka ljuset och fly verkligheten för ett par timmar. Det är skönt att sova, man har inte så mycket ansvar och måsten när man sover. Mer sömn åt folket!

På tur med Raffe

Igår var jag och Terese ute på tur med bumlingen Raffe. Terese for i backen av misstag (iof så ramlar man väl aldrig av med flit) för ett par veckor sedan och knäckte ett par revben. Raffebus skojade till det lite och så blev det som det blev. Han har alltså haft semester ett tag och igår gjorde vi slag i saken och körde honom en sväng. Fast det är klart, han fick röra lite på sig i måndags då jag blev utsedd till självmordspilot och skickades ut på ridtur. Han har en grej han kör med när man ska upp, han står still tills man parkerar pallen bredvid honom (ja vissa är inte så smidiga att man kommer upp från marken längre plus att det är skonsammare för hästen att använda pall) och sen börjar helvetet. Han snurrar och snurrar och snurrar. När man får stopp på honom så måste man givetvis justera pallen så att den står i läge igen och när den väl är på plats så sätter han igång igen och vandrar runt, runt, runt. Det tog en stund, men till slut kom jag upp! Snälla stallägar-Håkan kom ut och höll i plus att det kom besök så att Raffeboy fick något annat att titta på i ett par sekunder. Jag tog tillfället i akt och skuttade upp i sadeln. Anna Anka hade blivit avundsjuk på hur vig och spänstig jag är! Håkan släppte... Och det bar iväg! Hej vad det gick! Ut från gårdsplanen och förbi bilarna i trav. Och sen tog bensinen slut eller något. Så fort man kommer ut från gården så lugnar han ned sig och faller in i sin vanliga lunk. Vi spånande på vad det är som triggar honom så mycket uppe på gårdsplanen, men när det gäller hästar så kan det vara precis vad som helst. Vi tog ett kort pass i paddocken och han skötte sig okej, men han fuskar gärna med arbetet och blir springig när man kräver lite. Vi överlevde utan missöden och tog oss hem i samma lunk.
Så igår var det då tänkt att Raffeman skulle få jobba lite mera. Han var glad som alltid och försökte försvinna av gårdsplanen så fort vi fått på vagnen, men denna gång gick inte den gubben. Terese hade varit förutseende och lämnat grimman på under huvudlaget, samt hängt på ett kedjegrimskaft under hakan på den lilla lurviga kusen. Raffe tog sats och försökte springa iväg och där tog det stopp och det eländiga djuret fick en rejäl utskällning. Han lade i backen i ren protest men den arga lilla människan hängde kvar och det osade svordommar om henne vill jag lova. Raffe insåg snart att taktiken misslyckats och blev i ren chock ståendes alldeles blixtstill. Han såg ut som ett frågetecken och undrade säkert varför han inte fick bestämma själv längre. Sedan promenerade vi vackert iväg utan protester och utan att försöka hetsa. Så var det med det. 1-0 till Terese!

Efter en kort stund så stötte vi på en fladdrig, snurrande trädgårdsprydnad och Raffe tog direkt chansen till att försöka hitta på bus. Han hävde sig iväg i ett försök till en påhittad panikgalopp, men den elaka människan hade minsann förutsett det också och slängt på honom ett skarpt stångbett med kindkedja. Det tog stopp. Och hästen blev arg, han gjorde ett nytt försök och det tog stopp. Han skuttade uppåt/framåt ett par gånger i nya försök till att försöka sticka och misslyckades ganska brutalt. Så var det med det. Sedan fick han vackert promenera i lagom tempo. 2-0 till Terese! I övrigt så hände inte så mycket spännande, han blev lite tittig på ett par ställen, men det avstyrdes och turen var ganska behaglig, men lite småkall. På väg hem blev vi omkörd av 2 motorcyklar samtidigt som vi fick möte av en bil och då blev han faktiskt lite osäker, men det gick det med. Det var iallafall inte dumheter från hans sida.
Ett par gånger till så kommer han nog vara trevlig och sköta sig.







På väg ut.













Lilla smalbeningen Polly fick också en omgång igår. Vi tömkörde henne i sommarhagen och övade bara på att svänga. Det gick sådär. Först blev hon sur över att behöva vara i hagen och jobba för i hagen chillar man ju. Hon försökte resa sig ett par gånger, men hon är så liten i jämförelse med bumlingarna att det liksom inte är någon match att plocka ner henne igen. Sen blev hon sur över att behöva svänga runt i kringelkrokar och trasslade lite, men så fort ledningarna i hennes hjärna började koppla ihop så skötte hon sig och då gav vi oss. Det blir nog häst av henne också. Hon verkar rätt intelligent faktiskt, men hon kan visa upp lite humör ibland. Det gör iof inget för min del, jag har träffat på värre kusar under mina år och Pollys försök till att leka Arg Häst känns rätt tama i jämförelse. Avarter finns dock överallt och faktiskt så tycker jag att varmblod överlag är väldigt intelligenta hästar, men det krävs "rätt" sorts människa för att kunna hantera deras arbetsmoral och vilja. Jag kan faktiskt förstå att folk har fått uppfattningen att varmblod är knasiga i bollen när dom tänker fortare än en själv gör. Jag kommer nog aldrig byta ras även om jag kan tänka mig att ha andra raser också.






Det är skillnad på häst och häst.






Marsvinen har temporärt flyttat hem till Terese. Hon bad att få låna dom längre och inte mig emot. Jag har så himla kallt inne på vintern och jag är lite orolig för hur dom känsliga små gnagarna skulle klara det. Antagligen skulle jag hitta två tvärdöda, blåfrusna piggisar med is i morrhåren en morgon. Det vore ju faktiskt mindre roligt. Jag är egentligen inget marsvinsfan, men vissa omständigheter gjorde att jag valde att plocka med dessa små högljudda piggelsvin hem. Så kan det vara... Det var som jag läste i en bok för länge sedan (av den eminenta djurboksförfattaren Monica Dickens); "Tycker man om djur så kommer dom till en", och det stämmer ju alldeles på pricken. Jag betalade pengar för mina sista två kusar (eller räddningsprojekt) och för Tyra, resten av alla husdjur jag har haft har kostat gratis meloner. Utom undulaten Piggy som jag gav 50 spänn och en kartong ägg för. Ja och så Polly förstås, andelen jag har i henne har jag ju köpt. Annars har det varit kaniner, gerbiler, tamråttor, nån hamster och en bunt hästar. Hur många "stackare", som min kära moder skulle kalla dom, det har varit vågar jag knappt tänka på. En "stackare" är alltså ett djur som är antingen oönskat eller vanvårdat eller både och. Knäppt att folk drar på sig en massa djur som dom sen inte vill ha. Jag ska ju iof inte säga något som omplacerat både fåglar, hästar och förhoppningsvis marsvin. ;) Men de flesta djuren har varit rena räddningsprojekt (inte fåglarna dock) och inget som jag egentligen velat ha, men under den hårda, coola fasaden så ömmar jag för "stackare". Undrar hur många som vetat om det och därför lurat på mig deras oönskade husdjur? Det slog mig alldeles nu att det kanske lyser igenom och folk därför ser mig som en enkel avstjälpningsstation så de blir av med kräken?? Hjälp! Och jag kan verkligen inte göra något åt det heller, det finns inte en chans att jag säger nej om någon frågar om jag vill ha en oönskat/vanvårdat husdjur och det spelar ingen roll om det är en get eller en (skitäcklig) spindel. Jag kanske borde gå kurs i att lära mig att säga nej? Men då tänker jag bara på det stackars djuret och ett eventuellt fortsatt lidande. Är jag den enda som är sån här? Jag känner inga andra som drar på sig en massa "stackare". Ja det skulle vara stallägarna Håkan&Jenny då, men jag tror inte något av deras djur är någon "stackare" egentligen. Dom har iallafall helt klart en hel hög med husdjur! Det är katter (och jätteotäcka, fula, eländiga kattungar! Kanske lika bra att Tyra anser att katter är mat, annars skulle jag ta hem alla kissebarnen på en gång!), gojjor, hundar och hästar. Rena mini-Kolmården! :D
Tjära och fjädrar för folk som behandlar sina djur som leksaker!

Nehepp, nu har jag ältat klart för idag, sängen kallar. Imorgon är det jobb igen. Ja på en söndag, så kan det vara här ute i riktiga livet. Blä...

Lektion #2

Idag fick Polly sitt livs andra lektion i tömkörningens ädla konst. Hon tycker inte att det är så konstigt alls, utan är fortfarande rätt arg på bettet. Två gånger försökte hon resa sig också den lilla apan! Första gången blev hon sur för att... tja vem vet... Hon blev sur iallafall. Men det försökte avhjälptes av två arga människor. Man får INTE resa sig och bete sig som en rabiessmittad giraff på uppåttjack! Andra gången stod vi still och väntade på att en bil skulle passera. När bilen var jämsides med oss så blev hon arg för att det var tråkigt att stå still eller något. Hon blir arg för konstiga saker. Ungefär som tonårstjejer med hormonrubbingar.
Det hela gick bra iallafall, hon kan stanna och stå still (tills det blir tråkigt och då blir hon arg som ett bi) och snart kommer svängingarna också. Får vi bara till start, stopp och svängningar så är ju halva arbetet gjort.
Selen är ju inga konstigheter, jag trodde att den arga lilla donnan skulle bli vansinnigt upprörd när svanskappan kom på plats under svansen, men hon rör inte en min. Hon står som hon aldrig gjort annat. Däremot är huvudlaget fortfarande ämne för upprörda diskussioner, men det släpper väl det med någon gång.

Innan stallet så var jag och Terese på Granngården och shoppade loss lite. En del foder blev det. Måste nog öka på Pollys kraftfoder. Hon har mycket mage men känner man på övre delen av magen så känns revbenen och det gillas inte av mig. Jag vill ha lite hull på mina hästar, då finns det ju hela tiden något att ta av och bygga muskler av. Höet kommer ju att ökas på allteftersom det blir kallare. Men mera kraft alltså. Vi hittade ett nytt foder också, Granngårdens egna märke och efter att ha jämfört näringsanalyserna och innehållsförteckningarna så beslöt vi oss för att byta från Kraffts sortiment. Deras foder är ju lite dyrare. Polly hade ju fått Krafft Groov 125 och den kostar väl, om jag inte missminner mig helt, 220 spänn för 25 kg. Nu köpte jag två säckar Avel för 189 spänn styck. Jag tror t o m det var 15% rabatt på dom också, det stod så på skyltarna. Bäst att jag kollar kvittot imorgon så att det stämmer. Jag fixade även ett turkost hönät till damen. Inte för att jag tänkte ha turkosa saker till henne utanför att det var så fulsnyggt. Jag gillar turkost men ändå inte.



Det käcka turkosa hönätet.
















Duktiga Terese har beslutat sig för att skippa allt socker och har helt drastiskt gett upp det här med godis och onyttigheter. Inte helt men till 98% iallafall. och jag tänkte ju inte vara sämre så jag sympati-strejkar från godis och sånt på vardagarna. Herregud vad det är DRYGT!! Igår syndade jag och smaskade i mig en pepparkaka samt ett par bitar godis på jobbet. Herregud vad underbart det var! Nu fattar jag hur pundarna känner sig efter att ha varit utan alldeles för länge och sedan får sin sil/piller/röka/whatever. Socker MÅSTE vara beroendeframkallande. Man kan ju inte bli så här knäpp i huvudet annars. En hel dag utan godis känns som en halv evighet, men jag vet ju att suget släpper förr eller senare. Fan, det är bara att erkänna. Man är sockerpundare. Tragiskt... Det finns dagar när jag helt maniskt gräver igenom köksskåpen i jakt på ev kvarglömt godis. Det var länge sedan som jag bestämde mig för att av den anledningen inte ha något godis kvar i skåpen och varje gång abstinensen sätter in så förbannar jag mig själv för detta beslut! Just nu sitter jag och fantiserar om hemmagjord chokladmousse. Nom nom...

Tyra kräver att få gå ut nu så det är väl bäst jag avrundar och gör som hon säger.
Adios!

Nu börjar allvaret

Igår fick Polly sin första seriösa tömkörningslektion. Med Terese bakom tömmarna och mig som assistent i långlina så tog vi en kort promenad. Alltså, det är hiskeligt vad den hästen har humör ibland! Hon blev vansinnig när huvudlaget kom på plats och hade hon kunnat mörda bettet och mig så hade hon gjort det. Men nu satt hon ju fast så hon fick nöja sig med att kasta med huvudet, steppa runt lite och i ren och skär protest lägga tungan över bettet. Hon har ju haft huvudlag ett par gånger tidigare och det har varit samma visa då, men någon gång måste det ju släppa tycker jag.

Terese har köpt varsin jättefin blinkade reflexväst åt oss så nu syns vi ute i mörkret! Jag fick för mig att min var för liten och slängde ur mig en fundering om att köpa en bit kardborreband att skarva med. Terese gav mig sin bästa dumma-blondin-blick och upplös mig om att västen var ställbar i sidorna. Oops... Nu passar den perfekt.

Polly skötte sig gallant, hon slog med huvudet och hade sig men i övrigt gick det hela smärtfritt. Vi kunde t o m göra ett par halter. Volten vi skulle göra för att vända hemåt gick väl sådär, men man kan ju inte begära att de ska kunna allt på en gång. Styrningen kommer tids nog. Jag är nöjd iallafall. Hon är inte rädd för linorna på rumpan eller nåt sånt och det är toppenbra!




På väg ut.

















Efteråt.











Jag hade hjälp med mockingen i söndags också. Jag har saknat att ha hästarna på stall, tycker det är trevligt att mocka. Antagligen är jag den enda i världen som tycker det! Det är rena terapin och så tänker jag så himla bra under tiden. Iallafall, jag var hårt bevakad och varenda steg noterades. Varenda tag med grepen memorerades.





Pucko ser till att jag gör det jag ska utan fusk.
















Lilla Gumman ger mig onda ögat, men jag tror att jag lyckades fjäska in mig med hjälp av bananchips.

















Nu ska jag ut på tur med Tyra, vi behöver röra på oss.