Sköna söndag

Åh vad jag älskar varannan söndag! Mina lediga söndagar är HELIGA! Det är dom dagarna jag försöker komma ikapp med sömn, städning, tvätt och annat smått och gott, för övriga dagar i veckan så har jag oftast inte tid att sova ordentligt (försök jobba sent och komma hem vid 22 och sedan kliva upp okristligt tidigt för att åka iväg med hästen, arbeta på arbetsplats nummer 2, dra på övriga äventyr eller nåt liknande - man blir rätt mör av ett sånt liv) eller städa eller tvätta eller vad det nu är som måste göras för att inte hus och hem ska förfalla till total misär (oh crap, too late!). Sen uppepå allt det man redan gör så ska man hinna med att underhålla folk som vill bli underhållna och handla mat så man inte svälter ihjäl plus tillaga sagda mat.

Så varannan söndag, på min lediga helg, så har jag all tid i världen till att slappa i soffan, pyssla om krukväxterna och inventera bokhyllan - sånt som gör livet värt att leva (om man inte hade djur). Jag önskar bara att de söndagarna var ett helt dygn längre.


Nu till något helt annat! Nämligen Smalbeningens framtida karriär som superstjärna. Eller ja... Hur som, igår förmiddag bar det av in till banan med Polly för lite träning med Magnus bakom ratten.
Hela delägargänget plus Evelina och min gamla klasskompis Maja var på plats och som omväxling lyckades jag lasta hästen i tid (med lite hjälp från Evelina och Maja, för Polly är fortfarande en gammal kossa ibland när det gäller lastningen) och köra in oss till banan i god tid innan kusken skulle dyka upp. Det är fantastiskt skönt att kunna sela i godan ro utan att behöva stressa som en tok. Jag måste försöka göra om den bravaden! :D

Polly fick på sig sin utrustning och i väntan på Magnus så passade jag på att ta ett par bilder;

Polly tog det hela med ro, trots att det var provstartsdag och ganska rörigt med hästar överallt och en speaker som gapade och hade sig. Jag är fortfarande väldigt fascinerad över hur obrydd hon är, det är ju inte ovanligt att se väldigt mycket äldre och rutinerade hästar bete sig som vrak på banan. Men det är bara skönt att hon är så trevlig och städad.

"Jaha, men var är kusken nu då?"

Efter en kort stund så dök Magnus upp med andan i halsen, han hade kört några provlopp men hur det hade gått för honom glömde jag fråga.

Polly skrittade på pigga ben bort mot rundbanan och sedan bröt helvetet löst. Typ. Eller nä, Magnus värmde henne 3 bakvarv och det var väl inga konstigheter egentligen, konstigheterna började när han vände upp, voltade ett par varv och sedan släppte iväg henne. Första 300 m gick strax under 1,40 men sedan tjurade hästen ihop och började bryta utåt och inåt och galoppera och försöka stanna och ha sig. Märrhumor, har jag hört att det kallas.

Varje gång Magnus ställde lite krav så tjurade hon ihop och började bete sig som en arg lite fjårtis. Åh tröttsamma djur!

Men när hon väl tog i så såg det helt strålande ut!

Värming i bakvarv.

Körning i rätvarv. Haha, det ser ju inte ut som att hon tar i alls här utan bra glider på!

Jag bjuder på två fina filmer också, oredigerade och eländiga, ignorera allt prat och konstiga ljud!

 

Hon lyckades med konsstycket att bråka sig runt i 2 varv innan hon gav upp och sprang på som hon skulle. Jag ville dö lite för jag skämdes så himla mycket, å andra sidan krävs det väl lite jävlar anamma för att de ska bli riktigt bra. Jag vet inte vad som hände i Magnus huvud, han vill köra på onsdag igen och föreslog lite utrustningsändringar tills dess. Okej? Jag hade ju själv sagt något i stil med "ring inte mig, jag ringer er" om jag hade blivit uppsatt bakom en ilsken märr (tur att hon hade slaggjorden på sig!). Men ja, vi provar igen på onsdag med ett halvstängt huvudlag och ett rakt bett istället för det vanliga tredelade vi kört på hittills (för jag gillar tredelade och Polly gillar INTE tvådelade, men det är ju ganska mycket som Polly INTE gillar, till exempel när främmande människor försöker bestämma över henne...).

Nu ska jag ta tag i mitt liv lite och städa en sväng under tiden som jag väntar på att tvättmaskinen ska blir klar. Sedan ska jag kolla med Terese om hon är sugen på en lekdejt för hundarna, hon har ju fått hem en ny liten fjutt och det måste vara världens sötaste hund tror jag! :D

Och så behöver jag fixa hundmat under dagen, det börjar ta slut i tunnan.

Svälta, svultit, uppsvälld!

I tisdags morse ramlade min marsvinssyster in här för att underhålla mig och Tyra ett tag. Jag hade lejt in henne som hundvakt över onsdagen medans jag var på andra äventyr. Som bonus fick hon även vara hundvakt åt Bamse för hans matte och husse var med på sagda äventyr. Jag ska inte hålla er på halster utan istället berätta att vi var på mässa i Stockholm. Matmässa. Gastronord 2012. Jag har bara ett ord som beskriver denna mässa bäst, nämligen "NOMNOM"! Under en hel dag så vandrade vi runt och provsmakade den ena kulinariska läckerhete efter den andra. Fisk, biffar, bakverk, godis, glass och allt möjligt. Med tanke på att jag är en riktig gottegris så kunde dagen inte ha varit bättre. Mellan 10:30 cirka och 20:00 så gick och gick och gick och gick vi och åt och åt och åt och ååååt!

Lite bilder på höjdpunkterna:

Glass i stora lass! Jag kunde inte lägga band på mig utan bad att få provsmaka varenda smak de hade framme!

Utanför mässhallen hade arrangörerna vänligt nog placerat bekväma sittplatser för dom som blev trötta i fötterna. Och på denna lilla viloplats spelades det även avslappnande musik.

Muffins! Need I say more?

Närbild på muffinsberget.

SLUSH! Denna gröna skulle smaka lite som Piggelin sa utställaren/försäljaren. Den var otroligt god och läskande, men Piggelin smakade den INTE.

Välkommen till Vintrosa djurpark!

Om jag någon gång haft drömmar om att starta ett zoo hemma så är det nog dags att förverkliga dom nu känns det som.

Inte nog med att jag har en häst, en hund och tre råttor, numera har jag även ett mindre antal myror och två ludenbeningar.
Jag kom hem från travet för drygt en timme sedan och möttes av....







[En varning utfärdas för känsliga läsare!]







...den här...



...och den här.



Välkommen hem Jenny liksom.

Den bruna har jag sett förut och just nu befinner den sig i köket. Den gröna är en nykomling och den fick göra myrorna i dammsugaren sällskap. Sorry, men en spindel räcker liksom tycker jag.

Någon undrar säkert varför jag inte dammsög upp båda två, men jag har fått för mig att den bruna (som numera är döpt till något så originellt som Spindeln) kan hjälpa mig i kampen mot småkrypen. Om den kan äta lite myror och annat så är jag nöjd.

Nu börjar det kännas som att det räcker med djur.

Ett-noll till mig!

Inte för att verka skrytig eller så, men jag tror jag har vunnit kriget mot myrorna.
Nu ska man ju inte ropa hej förräns man är över ån, som dom säger, men jag känner ändå en sorts segeryra (segermyra?) över det hela.

Jag och Tyra var till stallet igår och när jag kom hem så hade myrjävlarna bildat led från ytterdörren till diskbänken. Jag hade tyvärr inte sinnesnärvaro nog att ta bild på deras fina myrtåg, det brast för mig och när jag väl hade lokaliserat ingångshålet (i dörrspringan) så rev jag fram dammsugaren och förklarade öppet krig mot de små satdjuren. Först dammsög jag dörrhålet och hallen och sedan arbetade jag mig in i köket och deras ack så vackra led dukade under för min trogna snabeldrake!

Lagom tills jag kommit fram till golvet nedanför diskbänken så hade någon form av tyst alarm utfärdats och alla diskbänkssnyltare skyndade sig tillbaka. Min enkla plan slog ut så himla väl tack vare detta! För alla myrorna som var kvar klättrade i hast ned på golvet och där väntade ett öde värre än döden - dammsugaren. Jag satte mig helt enkelt på golvet och väntade in de tappra små krypen, som på något telepatiskt vis tagit emot ett reträttmeddelande. Till slut fanns det inga myror kvar och jag avslutade med att dammsuga runt dörren igen och i brist på andra effektiva medel så sprejade jag klorin i och runt deras ingång. Take that you bloody bastards!!

Sedan dess har jag inte sett mer än någon enstaka myrusling och de har antingen blivit ihjälstampade eller duschade med klorin. Jag hoppas det svider riktigt mycket i deras små myrögon! Ni har fuckat med fel människa!
Antagligen så planerar de en fullskalig attack och jag kommer vakna imorgon bitti av att 400 miljoner myror spränger ytterdörren.
Låt dom komma, jag har massor med klorin kvar.



Nu till något helt annat. Om en stund ska jag dra på mig lite vackrare kläder och fara till våran vackra travbana. Vi är ett gäng på jobbet som ska på trav ikväll, det hela är arrangerat av banan som står för käk och fioler. Mest käk tror jag, inte så många fioler. Det ska bli oerhört trevligt och som det ser ut nu så skiner solen lite försiktigt. Jag hoppas det håller i sig under kvällen.
På tal om trav så kommer jag osökt att tänka på travhästar och jag tycker att det är dags för lite bilder på en riktigt ruggigt fin travhäst som omväxling!


Är det en flodhäst? Är det ett träskmonster? Är det en gris?


Nej då, det är bara en helt vanlig lerig häst.


Ja vad säger man...?



Jag har ju jobbat hela påskhelgen, men tjocka släkten (som fortfarande inte är tjocka, bara jävligt många) samlade ihop sig till påsklunch hemma hos mormor. Jag antar att dom goffade ägg och utbytte kvastvaxartips och sånt trevligt. I alla fall så hade en av mina mostrar (jag har ett helt gäng såna) lämnat en liten fin påskpåse till mig. Jag måste ha varit snäll eller nåt. Det är den mostern som jag för alltid kommer att förknippa med kolaremmar. Såna där långa snören från Malaco som har en elefant på påsen. Lite udda kan tyckas, men ett av mina starkaste minnen från när jag var en tvärhand hög var just när hon bjussade på kolasnören. Hon knöt ihop ett snöre till en stor knut åt mig och än till denna dag så är det precis så jag gör med mina snören. :)


Goooooodis - om nom nom nom! Och en Mary Kay mascara. Någon som vet om den är bra?



I brist på annat så drog jag en sväng till bilprovningen med min stackars bil imorse. Hör och häpna så gick den typ igenom. Det var ett enda skitfel som gubben hittade, infästningen till länkarmen vänster fram hade ett rosthål som satt ganska dumt till. Det var allt!
Knasigt nog så är det spökande baklyset fortfarande spökigt. Det är tivoli bakpå bilen när man blinkar/bromsar /etc. Antagligen så jordar lyset inte som det ska och antagligen, för att göra saken värre, så har det kommit vatten i skiten, så innan jag drog iväg till bilprovningen så stoppade jag in en kupévärmare i bagagen som skulle torka upp lite inuti lyset. Och sedan funkade det typ nästan fast ändå inte. Bromsljuset funkade, men blinkersen var död. Och eftersom jag är ett tekniskt under och kan noll om bilar så slet jag upp golvet i kofferten och drog isär alla kontakter jag kunde hitta och sprejade sån däringa bra sprej (typ 5-56) i dom precis innan jag rullade in i bilprovningens hall. Hör och häpna så funkade allt klockrent! Jag såg nog ut som en fågelholk för besiktningsgubben var oerhört vänlig och småpratade och frågade om jag var nervös. Lagom tills det hela var över så slutade blinkersen att funka igen. Det skiter jag faktiskt i just nu, jag är så jävla nöjd över att lysena skötte sig under 10 nervösa minuter.
Nu ska man bara ragga tag i någon som kan svetsa lite, men just idag tänker jag inte oroa mig över det.

Myror i brallan

Nä, några myror i brallan har jag inte (vad jag vet), men myror överallt annars! Vad i hela fridenlund? Små svarta myror! På golvet, på bordet, jag hittade en i soffan (okej, jag kanske har myror i brallan också, jag har faktiskt inte kollat) och ja... Vart kommer dom ifrån? Och vad gör dom här? Jag hade inga myror förra året vid samma tidpunkt! Självklart så kommer dom utifrån (gammlt hus, många otäta springor eller så går dom in via kattluckan) och självklart är dom här för att det finns mat. Mat är det enda som betyder nåt för myror. Och anledningen till att jag inte hade några myror förra året var för att lägenheten stått tom ett tag och således fanns det ingen mat.
Numera bor här ju en människa, en hund och tre råttor - självklart finns det mat för myror här nu!
Dom till och med kryper på min telefon i skrivande stund. Och då uppstår frågor som jag inte kan svara på. Som till exepmpel; vem/vart tänker dom ringa? Hur ska dom kunna trycka på knapparna? Och varför tillverkas det inte mobiltelefoner i myrstorlek?
The plot thickens, så att säga. Jag får nog helt enkelt inse att dammsugaren måste fram oftare och jag måste torka av bordet efter mig varje gång jag ätit. Och sedan ska jag googla fram hur man tillverkar en framgångsrik myrfälla!

Jag känner mig skittaskig som inte vill ha dom här och jag känner mig ännu taskigare när jag faktiskt planerar att ta kål på dom. Dom har ju egentligen inte gjort något ont och förtjänar ju inte att dö (eller jag kanske ska vänta med att helgonförklara dom tills jag får nästa telefonräkning), men jag vill ändå inte dela bostad med dom!

Nu ska jag kolla till mitt köksexperiment (köttgryta) och sedan ta en snabb lunch innan stallet kallar. Idag ska argbiggan få klättra lite med Garre och Evelina som sällskap var det tänkt.

Spring, sprang, språngat

Dagens inlägg blir kortikortkort. Jag bjuder på två käcka bilder på världens finaste häst. :)
Vi drog till rakbanan idag med Terese och Evelina i släptåg och körde lite intervaller som omväxling...
Bilderna är tagna av Terese.



"Meeeeen guuuuuud! Det är ju en kaaaamera där borta!"



Finfina bönan börjar se ut som en travhäst.


Finns väl inte så mycket att säga egentligen, det går fortare och fortare och hon blir starkare och starkare. Träffade kusk-Magnus igår på jobbet och pratade lite med honom. Vi kom fram till att han ska få känna på henne inne på rundbanan i slutet av månaden, det blir nog bra. :)

Nu ska Tyra och jag bädda ner oss och läsa lite.

April april

Så var helgen nästan över och när som helst nu är det måndag igen. Samma tjat varje vecka, månad ut och månad in.

Nu bryr jag mig inte så mycket om det, för jag är inte på mitt vanliga jobb och lider helvetets alla kval, jag har bättre saker för mig på måndagar. Men nu var det inte det jag skulle skriva om utan jag hade tänkt dela med mig av vad som händer i övrigt i mitt o så intressanta och fantastiska liv.

Under helgen så har the crazy marsvinslady, även känd som min syster Emma, varit här och härjat loss. Eller härjat och härjat, hon är inte så fysiskt röjig och stökig faktiskt (tack och lov), men hon var här hur som helst och underhöll mig och Tyra till vår stora förtjusning. I går förmiddag så tvingade jag med henne till travet då Pollyjuice skulle intervalltränas på rakbanan.
Jag blir inte klok på det hela. När våran kusk Magnus körde henne på rundbanan i november (eller när det nu var) så gick hon mycket fortare över full distans än vad hon går för mig under 500 meter på rakbanan. Hon lär ju knappast ha tappat så mycket i tid? Eller är det jag som inte kan köra? Jag sätter mina pengar på det sista, Magnus sa ju att jag är för snäll och ja det kanske jag är, men om Polly ska gå fortare för mig så lär jag få sitta och mata hela tiden med pisken och det känns inte riktigt rätt någonstans. Jaja, hon sänker ju tiden för varje gång vi har kört intervaller så jag har egentligen inget att gnälla över. Och igår hade vi konstant sabla motvind! Jag trodde på riktigt att jag skulle blåsa ur vagnen ett par gånger!
Min plan just nu är att intervallträna ett par veckor till och sedan ska Magnus få sitta upp bakom bönan igen och så får vi se vad han säger. Mitt mardrömsscenario är ju att han ska påpeka att hästen springer långsammare än russen och att det är mitt fel. Fast det borde ju inte vara möjligt, för hon tränar ju både längre och fortare än vad hon gjorde i höstas. Jag oroar mig säkert i onödan, men jag kan inte hjälpa det! Jag blir helt nervös bara av att tänka tanken på att låta någon annan köra, just för att jag inte vill höra att eländet är skitdåligt tränat och det är mitt fel. Ja men nä, vi får väl se, om inte annat så är det ju alltid nyttigt att få lite input av någon som inte ser och kör hästen till vardags.

Jag bjuder på några bilder från 17/3, alla bilder är snodda från Evelinas blogg. Fast jag frågade först och hoppas att det fortfarande är okej. :)










När hela hästprojektet var över och hästen var tillbaka i hos sina kompisar i hagen så for Emma och jag (och Tyra, som för övrigt roade sig kungligt med att skälla högljutt i bilen på ALLA, hästar som människor, som gick förbi inne på stallbacken) hem och stoppade i oss lite lunch i väntan på nästa äventyr. Jag hade bokat in oss plus Terese på middag och bio senare på kvällen. Planen var att vi skulle äta kinabuffé tills vi kräktes och sedan äta lite till! Och när det var gjort skulle vi rulla till bion och smälta maten under en sisådär två timmar i mörkret. Och ja, planen funkade ganska bra.
Maten var som vanligt alldeles förträfflig, jag åt massor med friterade bananer, glass och godis till efterrätt (hey, buffé liksom!) som vanligt. Man borde ju kanske hålla igen på det gottiga, men är det lördag så är det! Däremot har jag infört godisförbud i veckorna nu. Inget godis, ingen dricka, ingen glass och inget sånt! Bara om man är på typ kalas och det bjuds, men that's it!

Filmen då? Jo den var helt okej. Jag hade inte den blekaste om vad den handlade om, men det var ju 3D och ALLT är bra i 3D! Typ.
Den kändes emellanåt som en Avatar-kopia, men efter att ha gjort lite research så insåg jag just att John Carter kom först. Han är nämligen skapad av samme man som fantiserade fram Tarzan, Edgar Rice Burroughs, och det är snarare Avatar som lånat idéer från John Carter och hans marsianska äventyr. Anyways, så är det helt klart en sevärd film.




Filmåret 2012 började bra för mig, vi får väl se om det håller i sig. Tråkigt är bara att det är så förbannat dyrt att gå på bio nu för tiden.

Nu ska jag och Tyra gå och lägga oss och läsa och invänta John Blund. Tjipptjillevipp!