Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Idag är det tisdag. Igår var det måndag. Och imorgon är det onsdag. Nu vet ni det och vi kan således gå vidare till viktigare saker.

Det utlovades ju bilder och sånt i ett tidigare inlägg och bättre sent än aldrig, så nog ska ni få bilder alltid.
Så vi börjar väl från början tycker jag. Det är enklast så.

Lördagen den 14e maj var jag, min vana trogen, en sväng i stallet. När det började bli dags att åka hem så bad stallägarna Jenny och Håkan mig stanna på ett glas cola (jag körde bil så något starkare var det inte tal om) för att prata om ytterligare ett storlopp som det kommit anmälningspapper till. Denna gången Drottning Silvias Pokal och Stosprintern (om jag inte minns fel nu). Jag minns inte vad vi kom fram till, jag hoppas att jag gav klartecken till att betala insatserna till iallfall Drottning Silvias, men eftersom Polly redan är anmäld till en massa annat så är det inte hela världen om detta lopp inte blir aktuellt för oss.
Efter detta lilla hästägarmöte (alla ägarna var på plats) så bjöds det på grillade räkor, men eftersom jag inte äter sånt så nöjde jag mig med att sippa mer cola samt ta lite kort.


Den alltid lika teknikintresserade Pucko spanar in min telefon.



Pucko smaskar det som är kvar av de grillade räkorna. Lilla Gumman spanar in ölen. Ingen har talat om för dessa två att varken räkor eller öl är gojmat.


Vindruvor är också gott.


Dagen började bli kväll och hästarna fick komma ut i trädgården och käka lite. Tanken var att de skulle rensa ogräs, men det gick sådär med den planen...


Om nom nom nom nom nom....



Jag skulle försöka mig på att ta lite rumpbilder på alla hästarna och lägga upp i jämförelsebilder. Pollys bild blev... Ja... Märrhumor, kallas det visst enligt Marie. ;)



Garre funderar på en tripp med husbilen. Och nej, han har, så vitt jag vet, inget körkort.



Det är fler som funderar på att åka på semester tror jag. Tur att dörren var stängd.



Polly funderar på hur man tar sig in i husbilen.




Dido är inte någon blyg och tillbakadragen man. Han passade på att undersöka om folket möjligtvis lämnat något ätbart på bordet.




Vissa är uppfostrade och aktar rabarbern...



...medans andra skiter totalt i all fånig rabarber. Men den var okej att klia magen på.



Mot nya mål och äventyr!



Tur att Jenny inte planterat något här än!



Dido, alltid lika hänsynsfull, knaprade glatt i sig Jennys älskade hallonbuskar.



Polly har parkerat sig mitt i festen.


Klockan 21 sparkade Eurovision Song Contest igång och inför detta arrangemang hade dator med högtalare burits ut i trädgården för lite live streaming.



Har ni fest eller?



Gruppbild! Synd bara att stallägar-Håkan befann sig bakom kameran...



Sen fylldes det ju år också och det firades i dagarna två. Och jag var helt färdig efter den helgen. Jag skurade och putsade och diskade och plockade undan och fixade i flera dagar. Allt för att stället skulle vara någotlunda representativt.
På lördagen dök pappa och syster upp. Vi käkade mat och snackade skit. Lagom till fikat skramlade lillebror + familj in. Självklart har jag förevigat oss alla på bild. Nu ska ni få för alla fula bilder ni tagit på mig genom åren! HAHA!!!



Kommer dom inte snart??



"Kaffe!! Var är kaffet? Får vi inte kaffe snart?" Min käre far drack ungefär tre baljor själv under dagen.



Lillebror med sambo och son.



Syster yster vill INTE vara med på bild!



"They're creepy and they're kooky, mysterious and spooky. They're all together ooky, The Addams family!" Okej, riktigt SÅ illa kanske det inte är (fastän jag gillar Familjen Addams massor!), men bra nära!



Kakfatet! Syster hade (otippat nog) bakat jättegoda bullar som hon tagit med. :))) Syltkakorna och havre-nöt-chokladkakorna har jag bakat. Inte riktigt lika mycket prestige i det som att baka bullar!



Här vare andra bullar. Eller nej faktiskt inte, det är samma goda bullar!



Min egenhändigt hemmasnickrade tårta med hallongrädde och hemmagjord chokladmousse inuti. Nom nom nom...



Det är jobbigt att vara på kalas.



På kvällen kom Terese över och vi käkade lite god mat och jag fick presenter! :D



Nu ska här läsas!



Dagen efter ramlade det in lite annan släkt. Jag tänkte inte ha något kalas alls, men det var ju ett jädra tjat om kalas och nya lägenheten så jag tänkte att det var lika bra att få det överstökat.



Nichlas är glad över att få kaffe och tårta... Kanske...



Moster, kusin och mormor verkar iallafall glada.



Mamma är också glad.



Vad är detta? Tråkigt kalas? Hälften av församlingen sover ju!



Som sagt; det är jobbigt att vara på kalas.


Det var allt för idag. Jag börjar jobba kl 7 imorgon bitti så nu tänker jag sova. Godnatt världen!

Meningen med livet....

...är att klockan 22:48 på en fredag kväll ha Cat Stevens rullande i bakgrunden medans man vänder upp och ner på vardagsrummet. Jag avskyr att städa, men när jag väl kommit igång kan jag inte sluta! Märkligt.

Har bakat världens bästa tårtbotten också! Det kommer ju gäster imorgon och på söndag. Gäster och gäster... Det är ju bara släkt, men iallafall. Jag fyllde tydligen år i onsdags och det har tjatats från olika håll om att få komma på hembesök och inspektera nya boendet och snäll som jag är så fixar jag tårta. Jag har aldrig lyckats med tårtbotten förut, de har varit ätbara ja, men inte sådär fluffiga och höga som köpetårtor är. Men efter att ha googlat (Google is my friend!) så hittade jag världens bästa recept! Tårtbottenseländet blev högt som ett hus och jättefluffig och fin! Inga problem att dela den i tre delar, vilket har varit ett väldigt problem innan. Inte för att jag bakar tårta så ofta, men ibland så...

Ska försöka skriva ett längre inlägg under helgen med lite roliga bilder, men nu måste jag återgå till städningen innan jag kan sova lugnt.
Simma lugnt!

Måndag gör jag ingenting, ingenting, ingenting...

Idag är det måndag. Hela dagen. Jag har precis intagit soffläge efter att provkört mitt nyinköpta våffeljärn. Jag har aldrig ägt ett våffeljärn, men många gånger har jag tänkt på att köpa ett, men blivit snål i sista sekunden. Nu har jag iallafall gjort slag i saken och införskaffat ett våffeljärn. Och våfflorna var som alltid dösmaskiga! Kan våfflor vara annat? Ja det är klart, en del människor envisas ju med att servera dom med kaviar och creme fraiche och annat snusk på. Alltså, har dom inte fattat någonting?? Våfflor serveras med sylt och grädde ELLER glass ELLER maple syrup och färska frukter/bär. Inte någon jävla kaviar!!! Jodå, jag äter också kaviar, men inte på våfflor.

Förra måndagen hämtade vi ju hem Garrebarreknäppishäst från utbildningsstallet han varit på. På något vänster utsågs jag till ofrivillig pilot, och ja... Har man såna höga förväntningar på sig så är det ju bara att ställa upp. Men inte utan protester, gråt och tandagnissel! Nej okej, rikigt så illa var det faktiskt inte, men bra nära. Hästen sadlades och tränsades och gullades med. Ryttaren försökte koppla bort kissnödighet och illamående - något som vanligtvis uppträder hos mig när jag är extremt nervös och lite lagom okaxig.
Hästen parkerades vid Tereses egenhändigt byggda hållplats som består av ett gäng lastpallar på hög. Ryttaren kände sig vid det här laget döende och började fundera på att fejka en hjärtattack för att slippa undan. Hästen väntade tålmodigt och efter en stund (en väldigt lååång stund, bör tilläggas) så vågade sig ryttaren upp i sadeln. Ungefär här så ville jag bara dö och få det överstökat, men när Terese gick för att hämta ett grimskaft för att leda runt oss med så vågade jag faktiskt följa med. Ett lätt tryck med skänklarna och blicken fixerad på eventuellt godis i Tereses ficka så var vi på gång. Vi tog ett varv i trädgården och efter en stund vågade jag slappna av lite och andas igen. Och av kom jag också utan problem och utan att hästen fick ett hysteriskt utbrott! Jag blev lite hyper efter denna bravad, jag var så glad att jag överlevt!
Häromdagen så upprepade vi bravaden utan bekymmer. Tog ett par varv runt trädgården och svängde, stannade och startade utan problem. Kusen gick som om han vore på ponnyridning. Det är inte samma häst ju! Jag hade mina tvivel om att det någonsin skulle gå att få honom ridbar, men den fantastiska underbara inridaren Anna har uträttat mirakel!
Bakslaget kom igår. Det brukar ju vara så när allt går bra. Hästägaren Håkan bestämde sig för att ta en tur själv, och kravlade upp. Frid och fröjd så långt. Men sen så skulle han trampa rätt sadeln som glidit lite på sniskan och Garre blev jätterädd och reste sig rakt upp för att sedan börja bocka. Håkan for med huvudet före ner i ett stort blomarrangemang som står utan för stallet. Han klarade sig med skrapsår och blåmärken som tur var. Blommorna överlevde också! Något som inte överlevde var hjälmen, som råkade vara min travhjälm.














Först blev jag skitsne för att han pajat min hjälm, men efter att ha kommit till sans så insåg jag att det så klart var mycket bättre att hjälmen fick ta smällen. Utan hjälm så hade vi nog inte haft Håkan kvar. Det går ju alltid att köpa en ny hjälm. Så alla människor där ute som rider utan hjälm; fortsätt med det, för är ni så jävla korkade så hoppas jag att Moder Natur sållar bort er så att idiotgenerna inte sprids!


Speaking of hästar så var det dags att besikta bilen idag. Det är ren och skär ångest som infinner sig dryga två veckor innan det är dags. Och varje gång så får man på papper att det var helt rätt att känna ångest. Jag har ju då, i förebyggande syfte, funderat på att byta bil för min nuvarande börjar falla i bitar. Den är snart död! Och för en sekund så såg jag hur jag fick 3 stycken A4 ark i näven av besiktningsgubben med fel som måste åtgärdas och min plan var då att direkt åka hem och hämta cykeln och sedan på en gång åka till närmaste skrot och skicka vraket till bilhimlen. Hör och häpna! Jag måste byta bromsbelägg bak och fästet till handbromsvajern bak har rostat sönder så ett nytt sånt ska dit. Det var allt. Men say what?? Jag trodde, helt i onödan, att min bil var så dålig att det inte fanns något mer att göra. Han påpekade att jag behöver spänna fläktremmen också.
Ja, servon är ju fortfarande paj så jag får muskler av att ratta, men det var inget som gjorde något. Så, bromsbelägg bak, handbromsvajerfäste, fläktremsspänning och ett oljebyte är det som behöver fixas snarast. Skitgrejer, jag är jätteglad att det inte var värre saker!


Nu får det vara nog med bloggande för idag. Adjöken!

Välkommen hem Gerrit

Idag var vi alltså och hämtade hem Garre. Han har varit iväg på inridning i 2 månader och var nu redo att komma hem. Hästutbildaren Anna hade nog gärna behållt honom ett tag till, inte för att han behövde det, men för att han har en sån vansinnigt trevlig personlighet. Hon sa att hon hemskt gärna skulle komma och hälsa på och det hoppas jag att hon gör.
Jag, Terese och Håkan begav oss alltså mot Rockhammar och väl där så fick Anna ta en runda i paddocken och visa upp grabben. Han både skrittade och travade så snällt så. Sen kom galoppen och efter att ha ridits kontinuerligt så fick han nu jobba på stora volter och det var tydligen lite jobbigt för här och var kastade han in lite skutt och sparkar. Haha, knäppis! Det blev ju liksom inte mindre jobbigt då! Håkan blev utsedd till ofrivillig testpilot också, vi andra fegisar höll oss krampaktigt i staketet och blåvägrade. Håkan kravlade sig upp och hästen kunde inte ha brytt sig mindre. Dom skrittade ett par varv och det gick finfint. Jag förevigade momentet med Annas filmkamera. Nu kanske vi andra kan våga oss på en stilla ridtur också när vi sett att Håkan överlevde.
Garre kom hem och släpptes ut till Dido och Polly i hagen. Polly sprang runt och pissade och sparkade. Det ÄR kul med brunstiga märrar! Dido snosade glatt på Garre och sedan tog alla tre en galopp eller två. Eller femtio. Efter ett tag, när nyhetens behag försvunnit, så blev Dido sitt gamla jag och jagade runt på stackars Garre och betedde sig allmänt svinigt. Men ett par feta sparkar fick han till svar iallafall, det dumma kreaturet. Undrar varför han blir så grinig? Han är jätteglad i hästar när man träffar dom ute. Men i hagen ska alla inkräktare dö. Den förra inhyrningen jagade han ur hagen ett par gånger. Polly jagade han runt på i några dagar innan Raffe gick in och försvarade henne. Raffe försökte han jaga runt på, men där fick han ett talk-to-the-hand tillbaka när Raffe bara vände ryggen till och struntade i Didos sura miner och hot. Fail! Haha... Jaja, ordningen återställs snart och de har ju ganska stor yta att röra sig på så att stackars Garre kan komma undan om han behöver.

Glömde berätta att syster yster var på besök förra veckan också. Hon skramlade in på måndagen och åkte hem på torsdagen. Tyra var skitnöjd med att ha sällskap dygnet runt! Vi var även ett par vändor till stallet och klappade lite på kusarna. Första vändan på måndagen så fick syster rida i paddocken på Dido och på torsdagen var vi ute och spatserade hela gänget. Syster på Dido och jag med Polly och Tyra på släp. Eller ja... Tyra hetsade fram som vanligt och Polly gick bakom och bromsade. Mina armar blev nog iallafall 3 dm längre. Jag tog lite kort på syster när hon red, min förhoppning är att hon lägger upp åtminstone en bild på sin BLOGG. Annars så går det att maila bild till mig så lägger jag upp bilder i min blogg. ;)

Alltså, det blir ju nästan bara hästprat i min blogg nu för tiden, men jag har inte så mycket annat att rapportera om. Det händer inte så mycket spännande i mitt liv om jag ska vara ärlig. Lägenheten ser fortfarande ut som ett bombnedslag, det står kartonger och påsar överallt som behöver packas upp, men jag vet inte vart jag ska göra av all skit. Man har mycket mer grejer än vad man tror, den saken är klar! Jag kanske borde ställa mig på loppis och sälja av en massa prylar, men det kommer man inte heller till skott med. Jag behöver en till bokhylla också, så det får nog bli en tur till IKEA vid nästa lön. Märkligt, jag fick ju nyss lön och redan så går jag och väntar på nästa. Att göra av med pengar är mitt minsta bekymmer! Och biljäveln är kass också. Den läcker generatorolja och lagom till vi kom hem från brukstävlingen för dryga två veckor sedan så dog servon så nu får jag ratta för hand så att säga. Det är trögt men det går. Jag gissar på att generatorpumpen behöver bytas på grund av detta för den får ingen olja och har säkert skurit ihop. Jag har avgasläckage någonstans mitt under bilen, det kommer ut avgaser på sidan istället för bak. Antar att det är den delen av avgassystemet som inte är bytt som behöver bytas. Det är även något som sitter löst undertill och skramlar när man kör. Radion börjar ge med sig också och bromsarna bak behöver bytas. Fläktremmen skriker och behöver bytas och så har jag pyspunka på vänster framdäck. Det är så härligt med bilar! Jag funderar faktiskt på att ta ett mindre lån och köpa en trevligare bil och sedan skicka denna till bilhimlen. Det börjar bli alldeles för många saker för att det ska vara värt att laga liksom. Dessutom är den ful som stryk. Jag har snart lagt ut mer pengar på att byta och laga än vad jag gav för bilen. Vart ska man dra gränsen? Om man köper en bil för 15 000:-, är det då värt att lägga det dubbla på att laga och byta? Har haft eländet sedan sommaren -07 då min andra bil (ännu äldre, ännu fulare) gav upp med läckande bensintank och sned kardanaxel. Jag önskar att jag vore rikare så jag kunde köpa en ordentlig bil och ha råd att serva den med jämna mellanrum. Det är dyrt att vara fattig. Nästa måndag ska jag besiktiga och då kommer domen. Är det mycket och dyrt som ska fixas så får den dö. Pappa tyckte att jag skulle sätta ut den på Blocket för ett par tusen, men jag vet inte om jag får så mycket för den. Förfallet har gått fort även fast jag har försökt att hålla efter. Blä för bilar, jag kanske borde börja cykla istället, cykeln kan jag iallafall meka med själv.

Nu ska jag göra en upprepning av igår och gå och lägga mig. Godnatt världen!

Dagens filmtips

Såg precis The Social Network. Och för er som inte är Facebook-beroende så är det fortfarande en himla bra film. Jag gillade den skarpt, och jag skäms inte för att säga att jag gillar Justin Timberlake. Inte hans musik dåra, men hans person. Han verkar så himla genuint trevlig och så är han en demon på vad han än tar sig för. Tummen upp där. Nu har ju inte han huvudrollen, men Jesse Eisenberg är verkligen inte heller dålig som den socialt obegåvade nörden. (Som bonus så spelade Eisenberg huvudrollen i en av mina filmfavisar "Zombieland" också!)

Så... Filmen handlar alltså om Facebooks grundare och deras förehavanden och rättsliga processer gentemot varandra och andra. Det låter sjukt tråkigt, men faktum är att jag satt som klistrad. Det är ingen skitspännande superthriller, men den är sådär lagom fängslande. Jag trycker på "gilla" knappen för den! Sevärd!





Nu ska jag och Tyra åka och hämta upp Terese och Zaxon. Terese har fått nytt jobb (YAY!) så vi ska fira med lite mat innan vi susar iväg för att hämta hem Garre.
Tjipp!

Surprise!

Ni blev ni överraskade va? Det är skitlänge sedan jag bloggade, jag har inte haft varken tid eller lust. Det innebär att dagens inlägg kommer att bli jättelångt och ha MASSOR med bilder! Hurra! :D Mest hästbilder, men iallafall...
Jag vet inte ens vart jag ska börja, men det kan ju vara lämpligt att börja med de äldsta bilderna och arbeta mig framåt i kronologisk ordning.

Först en summering av dagens äventyr!
Jag och Terese skulle ta en stillsam tur med hästarna tänkte vi. Polly i vagn och Dido som stoppkloss framför ifall det skulle skita sig. Man vet ju liksom aldrig med djur. Terese var sen så jag plockade in hästarna och tjuvstartade lite. Märkligt nog så lyfte Polly helt klockrent på sitt krångliga ben och efter att ha lyft och berömt ett par gånger så fick jag kratsa hoven utan bekymmer. Jag blev förvånad själv, för eländet bråkade på de andra tre fötterna som omväxling. Hästar är lustiga djur. När Terese dök upp så fick hon hålla Polly ute medans jag surrade fast vagnen. Polly stod i stort sett hela tiden som ett ljus. Det borde väl egentligen inte vara några konstigheter, hon har ju genomlidit vagnsprocessen ett par gånger nu. Sedan gick Terese in och hämtade ut Dido för att sitta upp och någonstans där gick allt fel. Det rasslade förbi en pressening ett par meter bakom oss och Polly mejade över mig (och stampade mig på foten, där stålhättan slutar, så min stackars fot är helt svullen och fin), sen prejade hon Dido och Terese och satte igång med jättefina rodeosprång på gräsmattan. Hon försökte även köra över mig en gång till när jag tappert skulle stoppa henne. Dumma djur! Sen sprang hon ut genom grindhålet och ned till bilarna och där insåg hon väl att Dido inte var med så hon gav upp och skulle vända tillbaka, men man 5-öresvänder ju inte med vagn så hon blev ståendes mot staketet och där kunde jag fånga in henne. Under hela rodeoförloppet (och det var stooora fina språng hon gjorde) stod Dido stillsamt och tittade intresserat på spektaklet. Det finns inte mycket som upprör den hästen. Cirkusåsnan infångades och fick snällt gå tillbaka till ursprungsplatsen. Selen höll turligt nog, och dumma elaka jag hade krokat på uppkäken så hon kunde inte dra ner huvudet riktigt ordentligt i sina försök att leka vildhäst. Nu kan man ju kanske tänka sig att normala hästar blir ganska skeptiska till det här med vagn efter en sådan tur, plus att de kanske blir lite spökiga rent allmänt. Polly är under inga omständigheter normal. Presenningen blev infångad och hästen stod snällt parkerad utan att bry sig om något annat. Terese hade vissa problem med att ta sig upp på Dido som mystiskt nog växt 2 dm, men när hon väl var uppe så skrittade vi iväg och Polly betedde sig som att den lilla incidenten aldrig hänt. Vi knatade vår lilla runda och travade lite och så var det bra med det. Hästar ÄR märkliga. Vagnen blev hon iallafall inte rädd för. Och det kanske t o m var bra för henne att få ett utbrott och få se att varken vagn eller grejer försvinner.

För ett par veckor sedan så var Marie och hennes Therese (det blir många Therese att hålla reda på ibland, jag har minst 4 Facebookvänner med det namnet!) här och hälsade på. Jag fick inflyttningspresenter och dom fick äppelpaj och te. Eller var det saft? Det var nog saft när jag tänker efter. Det är så himla länge sedan att jag inte minns! Man börjar ju bli lite till åren. ;)


En jättefin toablomma och en mugg med godis fick jag.
















"You say I'm a bitch like it's a bad thing"










För lite dryga två veckor sedan var hela stallgänget och hälsade på Garre på hans kollo. Den fantastiska människan, Anna, som tagit honom under sina vingar har verkligen uträttat underverk! Hon skrittar, travar och galopperar utan bekymmer och utan att hästen får ett panikutbrott och gör stora farliga cirkuskonster! Den stora hästen som var jätterädd om sin kropp och blev helt panikslagen har nu blivit ridhäst.
Bildbevis;
















































Jag passar på att länka till Annas egen hemsida;
Storgården hästcenter

Imorgon ska kusen flytta hem igen och sen får vi se vem som får äran att rida först. (Jag är INTE frivillig, haha!)






























Det blir mycket häst i dagens blogg, men det får ni stå ut med! Men ja, för att inte enbart tjata om hästar så kan jag ju alltid upplysa om att brorsans sambo har kläckt nu. Eller snarare förra veckan! Tror det var på måndagen, men i skrivande stund vågar jag inte svära på det, minnet sviker! Men iallfall... Lillen är ute och vad annat kan man säga, mer än GRATTIS! :D

Nu tebax till kusarna.

Förrförra helgen packade jag och Terese ihop hästarna och drog iväg på bruksträning. Lördagen spenderades således bland en massa andra hästar och folk. Polly skötte sig galant, hon klev på transporten utan krångel och åkte ganska snällt.


Resklar med turkosa benlindor och boots.















Väl på plats så gick vi runt och kollade runt lite och sedan tömkörde jag Polly runt banan ett par varv och hon skötte sig okej. Dido var helt hysterisk ett tag, han var helt glad över alla hästarna. Man kan tro att han aldrig sett hästar förut. Men så lugnade han ner sig och Terese kunde rida igenom momenten och öva lite inför tävlingen på söndagen. Jovisst, tävlingsdebut för Dido och Terese! Jag har inga bilder från lördagens träning, det är svårt att fota när man har en häst att hålla reda på, men däremot har jag desto fler från själva tävlingen.



Var är brudarna?














Dido håller koll på läget på framridningen
















Tips från coachen - hästägare Håkan övervakar.










Moment 1 - halt i XX antal sekunder klarade de galant. Dido visade sig ha nerver av stål när han väl kom in på banan.





















Halt i uppförsbacke var heller inga problem. Fötterna innanför linjerna och stadigt parkerad.






Halt i nedförsbacke gick bra tills Dido tröttnade på att stå still och tog ett steg framåt och hamnade utanför linjen, precis innan tiden gick ut.

























Den lilla rutan var INTE designad för stora kallblod. Dido sparkade ned ingångspinnarna och sedan klev han bestämt utanför linjerna när de skulle vända i det trånga utrymmet. T o m med de små fjordingarna som var med hade svårt att få plats.















Rygga i vinkel var inte lika intressant som hästarna i hagen på andra sidan vägen. De breda linjerna är för ryggning med vagn.








Vidare mot nästa moment.








Bommar - inte Didos starka sida.








Men han lyfter ju iallafall ordentligt på benen.








Men vart gör han av fötterna sen? Hur många bommar ligger kvar?






En av otaliga portar man skulle trava igenom. Helst utan att riva bollarna.De höga breda portarna är för ekipage med vagn.



















Trav upp mot vattenhindret.






Nu är det nära!









Och där tog det STOPP! Dido tänkte minsann INTE gå i nåt sabla fånigt vatten. Där gick hans gräns.










Trav över bron in mot mål.












Nöjd häst efter målgång.
















Alla momenten är inte med på bild, en del var så långt bort att det blev svårt att se vad ekipagen gjorde.

Och det var alles för nu. Jag är trött, läggdags var för typ 3 timmar sedan eller nåt. Har säkert utelämnat massor, men jag får återkomma en annan dag med ny energi. Godnatt!