Det är inte ofta jag ger mig in i politiska diskussioner, dels för att jag kan väldigt lite om väldigt mycket (hej hej ordvits) och dels för att det oftast inte intresserar mig, men idag ska jag göra ett försök att dela med mig av mina åsikter.
Många av er kommer att tycka att jag är spritt språngande galen (och det kanske jag är, jag förnekar inget) och några av er kommer tycka att jag har en poäng. Fast det kommer säkert vara en ganska luddig poäng, jag har lätt att villa bort mig i sammanhanget och resonemanget.
Nåväl, dagens ämne är bidrag och inte vilka bidrag som helst utan (dun dun dun!) barnbidrag.
Hela tankekedjan började med DETTA inlägg på Flashback forum (bara det borde ju få er att tvivla på min intelligens, men jag finner att Flashback är god underhållning när man har tråkigt och när man vill ha svar på en del frågor). För er som inte orkar klicka på länken så handlar tråden i korta ordalag om husdjursbidrag vid separation. Trådstartaren vill alltså införa att man kan få ekonomisk hjälp för sitt husdjur om man separerar från sin partner eller blir för sjuk för att kunna ta hand om djuret och på så sätt kan kosta på sig hunddagis eller liknande för att underlätta.
Min första tanke var "Ja men... Varför inte liksom?" och jag drog genast paralleller till barnbidraget. Om man är fattig och knappt inte kan ta hand om sig själv så skaffar man inte ett djur, det tror jag alla är rörande överens om. Men om man är fattig och knappt inte kan ta hand om sig själv så är det fortfarande okej att skaffa barn för man får ju bidrag. Eller det är väl inte helt okej att skaffa barn ändå, men faktum kvarstår, man får fortfarande bidrag. Detta, antar jag, för att Storebror ska vara säkra på att barnet får sina behov (mat, kläder, etc) tillgodosedda. Jättefint, bra grej, jag må ogilla barn, men jag vill ändå inte att de ska fara illa. MEN, tänker jag, vad händer om vi tar bort barnbidraget?
Jag erkänner att jag inte har en susning om vad jag pratar om egentligen, jag vill inte ha några barn och skulle jag mot förmodan ändra mig så är i alla fall jag så pass präktig att jag ser till att ha RÅD med ungen. UTAN bidrag. Ungefär som med mina djur. Hade jag inte haft råd med hunden så hade jag inte skaffat henne. Eller hästen. Eller råttorna (som i och för sig inte drar många kronor).
Inte heller är jag för ett husdjursbidrag, detta skulle resultera i att fler olämpliga idioter skaffar sig en katt/hund/orm/skalbagge/whatever. Är jag helt ute och cyklar när jag säger att det borde funka på samma sätt med barnbidrag? Kom igen nu föräldramobben, show me some hate! Nä jag vet inte, det bara slog mig hur orättvist saker och ting egentligen är. Varför ska vi inte ha husdjursbidrag när vi har barnbidrag? Jag tycker inte att husdjur är mindre värda. Får jag välja mellan att rädda Tyra eller en random unge från ett brinnande hus så är svaret rätt givet. (Jag räddar Tyra om någon nu inte fattade det eller tvivlade.) Inte heller tycker jag att barn är mindre värda än husdjur (fast jo, kackerlackor har högre status hos mig dom där jobbiga högljudda, snoriga, ouppfostrade ungarna, men det är väl föräldrarnas fel).
Nu blir säkert någon därute upprörd som bara den och tänker "Men vad säger människan! Inte kan vi väl ta bort barnbidraget? Jag BEHÖVER det för att kunna köpa mat till lilla Beatrice". Men då har du ju inte råd att ha barn eller hur? Och hur blir det med alla föräldrar om haft det ekonomiskt okej och som plötsligt blir av med jobbet? Dom har ju redan barn, hur blir det då? Ja alltså... Nu får man ju inte annonsera ut sina barn på Blocket som om de vore katter, så låt dessa stackare få bidrag så länge då tills de kommit på fötter igen, men sen ska bidraget bort. Undrar hur mycket pengar staten skulle spara på detta? Och undrar hur mycket mindre skatt vi skulle behöva betala? För jag förutsätter att en del av mina skattepengar går till barnbidrag. Skulle folk generellt sett vilja betala så att jag kan få bidrag till att hålla hund? Inte så troligt.
Nä, vi i Jennypartiet tycker att vi ska slopa barnbidraget och införa fler sovmornar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ha, ha, ja jävlar, jodå, du har en poäng där, jag tycker att barnbidraget skall vara inkomstprovat, ja ja, jag får väl gå med i Jenny partiet. Men socialdemokraterna införde barnbidraget 1948, så du får ge dom en känga.
SvaraRaderahehe, Ja min röst vinner du inte som du säkert förstår ;)Det är sant som du skriver. Man SKA inte skaffa barn om man inte har råd utan detta bidrag. Och vist vore det super om det vore inkomstprovat. Eller nån form av barnkörkort innan man får lov att sluta med preventiv medel. haha närå, käns svårt att få till något bra på den här fronten med vem som får skaffa barn och vem som faktiskt inte ska få. Dessvärre vänjer man sig med den extra "lilla" slanten som man faktiskt får. Jag själv valde att jobba lite mindre och vara med mitt barn lite mer. Ja nu är jag ju förståss mammaledig med barn nr 2 men ändå. Men så tänker jag tillbaka på den tiden man själv fick det där bidraget i handen. Studie bidraget. Vilken lycka varje månad :)
SvaraRaderaDet som är mest tragiskt i det hela med barnbidrag är väl de föräldrarna som skaffar sig barn just av den enkla anledningen att man kan få diverse bidrag och då slipper jobba och göra rätt för sig. Där skulle man dra in både barn och bidrag! :)
Kram Malin