En av tre är ju iallafall inte illa

Jag skulle ha skrivit detta inlägg igår kväll, men jag var så trött och less så jag gick och lade mig tidigt istället. Sömn är bra och nu har jag sovit mina 9 timmar.

En tur till ridhuset var planerat igår för Linus del, med Evelina och Pebban som sällskap. Jag hade funderat ut en plan för min ridning och var helt inställd på att det skulle gå toppenbra och att Linus skulle sköta sig galant. Meeeeen... Det blir ju fan aldrig som man tänkt sig och jag borde ju inte vara förvånad.

Vi glada människor pulsade ut i den snötäckta hagen, fryser man innan så gör man det garanterat inte längre efter att ha pulsat ner till hästarna, som gärna envisas med att stå längst bort.
Linus brukar vara en av dom som kommer fram först, han är så social att han börjar vandra mot en så fort han får syn på en. Men inte igår. Han stod och hängde för sig själv och jag tänkte att han säkert inte hade någon lust så jag satte sikte på Polly istället, för hennes täcke hängde på svaj.

Jag blev så glad och började hurra och dansa runt när jag såg att någon av hennes idiotiska hagkompisar (för dom står inte högt i kurs hos mig vid såna här tillfällen) har dragit sönder hennes täcke ÄNNU MER. Stjärtlappen var bortsliten och de nya bensnörerna plus svanssnöret var trasiga. Detta uppepå att någon vänlig fyrbening redan har satt tänderna i täcket och gjort stora lufthål i det. Tack hörrni! Det är ju rätt meningslöst att sätta på henne ett helt täcke när någon ändå bara förstör det, istället har hon ett helt regntäcke under det trasiga för att hålla sig torr, så kan bävern som äter täcken knapra på det som redan är trasigt. Längst in mot kroppen har hon ett fleecetäcke, det fick vara helt i två dagar eller något innan någon gjorde ett stort hål i sidan på det också. Jag blir bara så jäkla sur, Polly är ganska lågrangad i den här flocken och min teori är att antingen är det en annan lågrangad häst som härjar med henne, men Polly är verkligen inte den busiga typen, så skulle någon annan lågrangare bita tag i hennes täcke så går hon nog därifrån. ELLER så är det en högrangad häst som inte kan hålla sig från att jaga henne lite och bita henne i en täcket. I don't know. Det jag vet är dock att när sadelkammaren är klar och det finns värme i den så ska jag impregnera alla mina utetäcken (för det är någon jävel som haft hål på Linus täcke också) med en närapå dödlig cocktail och sen får vi se om det är slutgnagt. Alltså, jag tänkte ju inte förgifta någon häst på riktigt om ni nu trodde det, jag ska bara traumatisera smaklökarna så pass att den skyldige inte kan äta på en vecka.
För ärligt talat så tror jag inte att mina hästar har sönder sina egna täcken. När Polly var hos Magnus så höll sig täckena hela. Och hennes nattpyjamasar har ju också hållt sig hela.
Så nu har jag kräkt ur mig all irritation över DET, så nu kan vi avverka nästa punkt på listan - Linus.

Han ville ju inte komma fram i hagen igår, så när jag hade rätat till Pollys täcke (och svurit åt hennes nyfikna kompisar som gärna ville vara med och hjälpa till, jättesnällt men lite fel tillfälle) så knatade jag över till honom. Han spetsade öronen och ville så gärna komma fram, men det var nåt som var knas med ena eller båda bakfötterna.
Så på med grimman och så bad jag honom gå lite och ja han gick långsamt och såg bakhalt ut. Hela världens orsaker och epidemier flög genom mitt huvud, men det är svårt att se och säga något när det är djupsnö och mörkt ute. Han fick helt enkelt hänga med in för diagnostisering (haha, låter som han är en bil). Väl inne så klämde och kände jag på bakbenen och drog isklumpar ur hovskägget, vilket han hatar, men jag måste ju se om det döljer sig något konstigt under.
Efter några minuter hittade jag det här dolt under täcket på höger bakknä/lår;

Stackars kraken har fått ett par rediga smällar av en skodd och broddad häst. Broddar är ett skit egentligen, men vad gör man? Jag önskar vi hade sommar året runt och slapp broddar helt. Dels skulle vi slippa de fula skador som blir efter en broddspark (det är ju kanske inte så vanligt som tur är, de flesta hästar är ju rätt fredliga och håller sams, men undantag finns ju alltid), och dels skulle vi slippa bryta ryggen av oss själva när vi broddar i och ur. Nu har jag turen att ha väldigt snälla och väluppfostrade kusar som står snällt när jag ägnar mig åt att skruva brodd, men jag är ju ändå ledbruten i 2 veckor efter.

Nåväl, Linus fick låna en box och äta lite mat. Min flaska med väteperoxid hade frusit, så i brist på annat (nöden är uppfinningarnas moder) stoppade jag den i armhålan innanför jackan och gick en promenad med Evelina och Pebban.
När vi var tillbaka så hade den återgått till flytande form och Linus fick genomlida lite sårtvätt. Den hästen har verkligen växt på mig. Jag gillar honom bara mer och mer och meeer. Mattehjärtat gick nästan i kras när han, bara för att jag ville, haltade med mig genom hagen och in i stallet. Jag är fortfarande av åsikten att detta är en riktig guldklimp.

Dessi lever och frodas som vanligt. Hennes täcke är helt (peppar peppar) och hon står på alla fyra benen. Det är ju alltid något.
Hon kommer alltid fram i hagen med sin käcka uppsyn och vill gärna att man ska prata lite och klia lite och skämma bort med lite godis. Det värsta som hänt henne hittills var att leran frös på och så gjorde även leran i hennes svans och hovskägg. Hon kunde knappt gå, stackaren. Tur att hennes matte äger en sax, mindre tur att halva svansen inte gick att rädda. Som bonus hade hon ispansar på hela ryggen och frös så hon skakade, men det var ju enkelt åtgärdat. Med svettskrapan i högsta högg så fick isen sig en omgång, ponnyn fick stå inne och mysa i ett fleecetäcke en stund och sedan gömde jag henne och hennes numera ynkliga svans under ett utetäcke, som jag tidigare tagit av i samband med att miniryttaren slutade rida och skaffade egen ponny. Fanns liksom ingen anledning att försöka hålla henne korthårig då. Så ja, jag har iallafall en häst (ponny) som är frisk och hel. Man får vara glad över det lilla.

Ska försöka få till skor på Polly inom kort också och frakta hem vagnen som står hos Magnus, så hon kan börja komma ut på körturer igen. Nu borde benen vara läkta på henne, hon har fått extra tid på sig, finns ingen anledning att stressa igång efter en senskada (kul att min telefon föreslog 'synskada' när jag började stava 'senskada'). Jag fryser bara jag tänker tanken på att köra i detta väder!

Någon mer än jag som vill ha sommar NU?