Svagheter och styrkor

Läste precis Evelinas blogg om vilka styrkor och svagheter man har som ryttare inom ridningen och jag började så klart fundera över mig själv.

Jag har en jäkla massa svagheter som ryttare och sorgligt nog kan jag inte komma på en enda styrka. Whaaat?
Men iallafall - min största svaghet måste vara att jag är så sjukt lättskrämd och blir hästen minska spänd så får jag en stor klump i magen och lutar mig automatiskt framåt av den anledningen att jag inte vill göra en osnygg kullerbytta baklänges om hästen plötsligt får för sig att springa all världens väg för att rädda livet på oss. Varför hästen skulle sticka vet jag inte, logiskt sett är de ju flyktdjur och när fara hotar så gör dom det dom är bäst på - dom flyr för livet, men Linus har ju verkligen inte visat några såna tendenser.
Så jag måste jobba på att sitta rakt och sitta djupt i sadeln och se till att ha ordentlig stöd i stigbyglarna.

En annan svaghet är att jag gärna klamrar mig fast i tyglarna i traven och blir hård i handen. Snälla Linus står ut med det för han vet inte bättre, haha. Och han hänger sig gärna lite i bettet och då blir jag såklart ännu hårdare i handen. Så koncentration på att bara rida som folk och släppa honom lite i truten och om han försöker öka tempot, vilket händer, så får jag helt enkelt krama snällt i tyglarna, omväxlande höger och vänster och prata ner honom i tempo i stället för att hänga mig i styrsnörena. Och även här måste jag tänka på att inte inte inte luta mig framåt för att jag blir osäker. Att luta sig framåt = spring fortare = livrädd idiot i sadeln = hård hand som försöker bromsa.Stackars hästkraken blir väl alldeles virrig av mina dubbla signaler (luta framåt och dra i munnen).

Fler svagheter... Jag tenderar att rida enbart med tyglarna och inte med sits och skänklar. Lösning? Ut i terrängen och snirkla runt träd och över stock och sten, för då blir jag tvungen att flytta honom med sits och skänklar om jag vill behålla knäskålarna. Egentligen skulle jag tvingas rida med bara ett rep runt halsen på honom, jag vet ju vad jag själv tycker och tänker om folk som drar och sliter hästen i munnen (ja "lär dig rida!" är min första tanke, alldeles för många ryttare åker häst och jag är en av dom plus att hästens mun är känslig så det finns ingen som helst anledning att dra i den).
Jag tror att min ovana att använda tyglarna för mycket hänger med sedan tiden jag motionsred aktivt tävlande travhästar. Dom var ju vana att bli styrda enbart genom munnen och man använde inte skänklarna så mycket för det var inget dom förstod iallafall.
Så återigen måste jag släppa efter på tyglarna och använda vikt och ben mer.

Om detta är en svaghet vet jag inte, men jag tycker det är skittråkigt att rida länge. En timme max fixar jag i sadeln och sen vill jag bara kliva av och gå hem för det är liksom inte roligt längre. Efter 45-60 minuter så har jag fått min dos och är klar och jag inser att detta kommer leda till att jag måste bli mer effektiv i min ridning om hästen ska få ut något av det. Å andra sidan är det lika tråkigt att köra länge. Att jogga Polly uppåt en timme är rena sömnpillret. Inte för att hon är menlös och går som på räls, för hon kan allt liva upp turen hon med, det är bara jäkligt trååååkigt att sitta där och åka i en evighet.

Alltså oj, min lista på svagheter kan bli hur lååång som helst, men jag har inte tid att fortsätta. Klockan ringer 03:30 och det ska bakas bröd och göras tårtor.
Så sova lite och fundera på om jag har några styrkor som ryttare. Som hästmänniska har jag en hel del styrkor, men som ryttare....? Nä jag kan verkligen inte komma på en enda.