Ridning är en utomhussport som ibland utövas inomhus

Vad farao skulle det regna igår kväll för? Det kom en jäkla massa snö och jag hatar visserligen snö, men jag hatar regn och töväder mer och endast på grund av att sån skit alltid leder till min stora skräck här i livet - IS.
Jag hatarhatarhatarhatar is så himla mycket!
Gjorde världens praktvurpa igår när snön så fint dolde alla stora isfläckar som man vanligtvis kan undvika. Så på väg ut till hästarna i hagen med ett par ikeapåsar under armen för att packa kvällshö från deras storbal (alltid lika populärt när Linus kommer och ifrågasätter varför jag stjäler hans mat), och plötsligt så låg jag bara sprattlandes på rygg som en skalbagge. Som tur var hade jag massa vinterkläder och mössa och grejer så jag slog mig inte direkt (blåmärke på armbågen, en öm skinka och en stel muskel i nacken idag). Evelina som var med skrattade gott åt mig i ungefär 3 sekunder, sen gjorde hon samma grej på en annan isfläck. Men hennes is gick sönder så hon blev blöt, den stackaren. Karma säger jag bara, karma. ;)

Det hade ju bestämts att det skulle åkas på äventyr till ridhus med båda hästarna idag så sagt och gjort så snyggades dom till, stoppades in i transporten och vi brummade iväg för att hämta upp Lilla Ellen (jaaa vad fint smeknamn, men så kan det bli när man har flera stycken Ellenar att hålla reda på). Ridhuset vi hade tänkt oss visade sig vara uppbokat på träning och lagom tills det började dra ihop sig till avslut och tränaren skulle packa ihop och åka hem så rullade det in två transporter till och en av gårdens egna hästar dök upp för att trimma lite. Med Polly som är totalt orutinerad i ridhus och knappt styrbar under ryttare än, och med Linus som hatar okända hästar och inte drar sig för att sparka efter dom så togs beslutet om att åka vidare till nästa ridhus som oftast brukar vara tomt och så var fallet även denna gång. Hästarna gjorde stora ögon, Polly, som har varit i ridhus en gång i hela sitt liv och det var åtminstone 2,5 år sedan, tyckte att det var skitskumt och stirrade misstänksamt i speglarna. Linus tappade alla koncept och var rädd för sig själv och det gick åt en halv evighet att få honom på rätt köl igen.

Ellen fick äran att styra runt på Polly och kolla in dom läskiga hörnen, markbommar och annat roligt. Polly är ju som Polly är så efter ett par minuter vandrade hon runt som en karusellhäst på ponnyridning. Bommarna var sjukt märkliga och det tog tvärstopp när de försökte promenera över dessa första gången, Linus fick agera draghjälp och skötte sig iallafall dom 5 sekunderna.

Ellen och Pollan glider runt som om de aldrig gjort något annat.

Jäkla snygg modell på häst om jag får säga det själv och jag är inte partisk, nej då inte alls.

Under tiden så jobbade jag på att hålla Linus på mattan. Allt var farligt. ALLT! Bommar på marken, bommar uppepå sargen, hinderstöd i hörnen, frustningar från Polly, hörnen, dörren... Oh em gee liksom, chilla lite kusen! Han har blivit galet pigg och glad (läs: hysterisk). Jag vet inte riktigt varför, han får liksom ingen mat ju (ja förutom hö alltså)! Inget som kan ge extra energi! Om inte Granngården sprutar sina morötter med raketbränsle vill säga, och det är ju inte speciellt troligt. Men efter en stund så lugnade han ner sig iallafall och gjorde det jag bad om (fastän jag är otydlig och fladdrig och okonsekvent och inte vet vad jag sysslar med hälften av tiden) och vi kunde till och med trava ett par minuter utan att han for runt som en förgiftad råtta och slängde sig hit och dit (som han typ gör ute nu för tiden, om han inte skickar ut ett valfritt ben och piper). På onsdag kör vi igång med ridning för instruktörs-Erika igen, då ska han få jobba riktigt ordentligt (och jag med antar jag, det brukar jag få).

Ja ingen kan ju beskylla mig för att inte vara ordentligt påklädd.

"NÄE?! Är det SANT?! Någon jävel har lagt bommar på marken! Fy farao så LÄSKIGT!"

Men han gick över iallafall, och även om jag ser livrädd ut så var jag mest trött på hans drygheter.

Polly skötte sig iallafall strålande och efter en stund så bytte vi runt lite så Evelina fick ta ett par varv på Polly och Ellen fick gasa runt lite på Linus, innan vi packade ihop igen, körde hem Ellen och for hem själva för att fodra hästar och människor.

Evelina och Polly. En av dom ser ut som en gunghäst typ. Gissa vem? (Ledtråd: Det är INTE Evelina!)

Sånt här gör Polly varje dag när ingen ser. Eller nja... Men efter att första tveksamheten gått över så knatade hon över bommarna utan att fundera vidare.

Mitt liv har varit lite lätt kaosartat ett tag och jag har iallafall bestämt mig för att skära ner på ungeför allt. Har avsagt mig en del ansvar på jobbet ("En del"? Hah! Jag har avsagt mig ALLT ansvar på jobbet! Ansvar är överskattat!) för att slippa den extra pressen. Och efter mycket funderande fram och tillbaka har jag beslutat mig för att skära ner på hästarna också. Polly letar således fodervärd och detta är anledningen till att hon hastigt och lustigt blivit ridhäst. Typ... Hon har större chanser att hitta ett vettigt hem om hon iallafall är riden ett par gånger och så här långt tar hon ju allt med ro. 

Hon ska inte på några villkorsvis säljas och hon kommer absolut inte skänkas bort, utan det är enbart fodervärd som gäller. Jag vet hur låg status varmblodstravarna har därute bland hästfolket tyvärr och det är inte alls ovanligt att de hamnar snett och blir vanvårdade och får svälta. Jag dör hellre själv än låter mina hästar mötas av ett sånt öde. Jag har ingen som helst lust att behöva åka och hämta henne om ett år eller så när de nya människorna ledsnat och slutat ta hand om henne. Jag har hört alldeles för många skräckhistorier om folk som lånar ut/skänker bort/säljer och sedan får tillbaka en häst som är halt och mager och som inte är användbar längre pga att en del människor saknar vett och sans. Så ja... Jag kommer kräva referenser (en sisådär 500 stycken borde väl räcka?), skriva ett redigt kontrakt (där det står att om hästen på något sätt inte vårdas enligt direktiv så kommer jag bli fruktansvärt otrevlig och svår att tas med och jag kanske t o m säljer era barn till en slavhandlare) och hon ska inte heller hamna för långt bort. Lite koll vill man ju kunna ha.

Så ja typ så. 

Anledningen till att det blir Polly som försvinner är för att jag i dagens läge har mer glädje av Linus. Polly och jag har hängt ihop länge, men vi är egentligen inte kompatibla. Vi gillar varandra, vi har roligt ihop, men det där extra "klicket" finns liksom inte. Det har aldrig funnits, men det är inget som stör mig. Men nu har jag ju en häst till och jag har ett helt annat förhållande till honom (fast inte just nu när han är helt jäkla bindgalen, nu skulle han kunna få åka till korvfabriken på stört!) och vi passar varandra mycket bättre. Polly förtjänar bättre än att vara "den andra hästen". Hon är väldigt trevlig och lättsam och förtjänar en människa som tycker om henne mest i hela världen! Min fina Smalbening! Jag blir ju nästan lite tårögd när jag sitter här och ljuger ihop så vackra ord om den där stora bruna haggan, haha. Nädå, hon är väldigt trevlig och hennes stohumör är en del av hennes charm.

Nog om det, jag har haft en dundrande huvudvärk hela dagen och nu ska jag dricka två glas vatten och krypa ner i sängen med Tyra.