Jag ska alldeles strax åka till en kurator och prata av mig. Jag borde vara lättad över det faktum att, efter ha mått skit i flera år, så har jag nu tagit tag i det hela. Men nej, jag känner mest ångest. Jag vill egentligen inte prata alls med någon. Jag vill bädda ner mig och dra täcket över huvudet och gå i ide.
Det jag känner att jag skulle behöva är en lång jävla semester så att jag kan komma ikapp mig själv och landa i min nya situation (oh yeah, för folk som undrar så har äktenskapet gått i graven och det var kanske lika bra) och ta tag i mitt liv och göra något vettigt av det (fast egentligen vill jag bara gå ut och lägga mig i en snödriva och dö, men det är nog inte tillräckligt kallt för det).
Anyways, kuratorn kanske har något bra att komma med. Eller så har hon inte det och då skottar jag väl ihop en snöhög och inväntar kallare väder.
Var inte så negativ, det är inte värre än att du kan få ordning på det hela, man måste kämpa lite, tänk så här: det finns dom som har det värre. Jag håller tummarna för dig..
SvaraRaderaÅhh Jenny.. :( Men du det är skitbra o prata med en expert,nån utomstående.Det kanske inte känns bra på en gång men ge det lite tid så blir det jättebra!!I know!!!O va tråkigt att det gått åt helvete med kärleken..Tur du har hästarna iaf!!Kram till dig <3
SvaraRadera