Lycka är...

...en varm och glad häst. En jäkla kontrast mot dagens tidigare inlägg, jag vet, men so what?

Jag kan liksom inte vara sur när jag hänger med Polly. Trots att hon kan vara en riktig drake och allt, så känner jag mig helt trygg med henne. Vi har känt varandra så länge (3 år oh my god!) och det känns som att vi har gjort allt och sett allt tillsammans.
Idag forcerade vi broar, spanade en orange (!!!) skolbuss och bara promenerade runt och hade det trevligt. Polly älgade på med öronen framåt och tog allt med ro i sin vanliga stil. Det ska mycket till för att rubba henne.
Hon är så himla lättsam att promenera eller resa med och det är skönt. Hon hetsar inte upp sig på nya platser och blir hysterisk och bufflig, utan lyssnar snällt på människan som håller i henne fastän det finns massa spännande att titta på.

Vi är nog ett ganska bra team hon och jag.