Eländig pussgurka

Det är så himla känslomässigt jobbigt när ens djur inte riktigt är på hugget.
Stackars Tyra är lite under isen. Hon var som vanligt när jag kom hem från jobbet förut, men lite dålig i magen. Efter våran promenad så kröp hon upp i soffan och somnade och sov och sov och sov. 

Normalt sett är hon en mästare på att hålla låda, men inte idag.

Hon fick följa med en sväng till stallet och det här med att åka bil brukar ge henne hybris, men idag så tog hon det mer lugnt och sansat. Inte så att hon inte ville följa med, men vanligtvis så skenar hon runt och piper och tjuter när frasen "åka bil" yttras. Men inte idag. Och hon åkte lugnt och stillsamt och passade på att ta en till tupplur.

Hemma igen så kröp hon åter upp i soffan. Inte ens rassel i godislådan fick fart på henne.

Och mattehjärtat blöder! Hon är inte riktigt sig själv idag och jag vet inte vad det beror på. 

Men hon har druckit vatten, ätit kalkon och godis som jag erbjöd och hon kissar som vanligt. Kanske lite ont i magen eftersom hon bajsade lite löst? Magen är iallafall tyst, men hon släppte nyss en rejäl fis som nästan kvävde mig.

Jag avvaktar och hoppas hon är sitt vanliga flamsiga jag imorgon annars får vi nog ta en tur till veterinären. Om inte annat så för att stilla den nojjiga matten (som är övetygad om att hunden är döende om hon så bara blinkar en gång för mycket eller plötsligt går som folk i kopplet i två sekunder).