Galna apsjukan

Efter dryga 3,5 timme hos en ny Tant Hunddoktor (som förövrigt hette Doktor Malin och var jättetrevlig) så kom vi hem utan diagnos.
Det klämdes och kändes på hunden (dagens bravad går till mig när jag lyfte upp Tyra på undersökningsbordet! Whooo! Hon som verkligen H A T A R att bli lyft!) och inte blev man klokare för det. Det togs blodprover och väntades (tack och lov att man har en smartfån så man kan Fejsbooka och spela spel medans man väntar, mindre smart av mig att inte ladda batteriet eller ta med mig laddaren) och man blebv lite klockare av det, men inte mycket. Proverna visade på en infektion och förhöjda levervärden och återigen funderade man på om det kunde vara en spökande livmoder som satt hunden ur spel.

Man får fina blå bandage om man tagit blodprov

Tyrafnyra har haft väldigt diffusa symptom, men det lutar ändå mot att det är en livmoderinflammation. För att vara helt på den säkra sidan så togs det röntgenbilder. Och det blev man typ inte alls klok av. Eventuellt så kunde det vara vätska i livmodern, men det var inte säkert. Hur som, summan av kardemumman blev att vi fick åka hem igen och återkomma imorgon förmiddag. Doktor Malin ville egentligen att Tyra skulle stannat kvar över natten, men efter att ha hållit låda för ett helt kompani och skällt och gnällt och varit allmänt stressad så tyckte hon det var en bättre idé att Tyra fick sova hemma i en känd miljö där hon känner sig trygg.

Så efter att ha blivit drogad och fått en riktig karatefylla inför röntgen så slumrade hunden gott på golvet. En återställare gavs och jag joggade (nåja...) ut i receptionen för att betala detta lilla besök. Undrade i mitt stilla sinne om jag skulle hinna tillbaka till hunden innan hon vaknade helt, men jag behövde liksom inte oroa mig för att missa uppvaknandet. Tyra, som hade sällskap av doktorn, tog ett djupt andetag så fort hon klarnat till och stämde upp i skönsång som fick personalen att fundera på vad farao det var frågan om. Jepp, det är apan i ett nötskal det.

Imorgon ska vi alltså bli klämda och kända på (ja inte jag då får vi hoppas, däremot kan jag gärna ta en sån där go fyllespruta som Tyra fick, men å andra sidan så kör jag...) igen och få ett andra utlåtande från en annan hunddoktor på röntgenplåtarna. Är det som Doktor Malin tror så blir det operation och hela livmodern plockas bort. Är det inte som Doktor Malin tror så blir det en kur med antibiotika för att få bukt med infektionen iallafall. Jag vet inte vilket jag ska hoppas på. Det vore ju skönt att slippa oroa sig för eventuella framtida livmoderinflammationer (eller det lär ju bara hända en gång, sen ryker den) och inte behöva genomleva några fler löp (inte för att det gör mig så mycket, men dom som har hanhundar i min närhet (vilket inte är så många nu för tiden) verkar tycka att det är jobbigt som fan), men å andra sidan är det onödigt att buköppna i onödan. En operation är ju alltid en operation med alla risker som tillkommer.

Men vi får väl sova på saken och hoppas på det bästa. Vad det nu är. Doktor Malin skickade iallafall med oss två burkar lyxig mjukmat som Tyra alldeles strax ska få mumsa i sig. Hon har inte ätit något sedan igår morse och magen var alldeles tvärtom såg man på röntgenbilderna. Men det är klart, vem fasiken vill äta när man känner sig hängig? Jag tror dock att blötmaten kommer slinka ner, det brukar den göra.

To be continued....