Mysteriet tätnar

Dagens tripp till Farbror Hunddoktorn (för idag var det en farbror och inte en tant) gjorde oss inte mycket klokare på vad som är fel med den stackars apan.

Först fick vi vänta jättejättelänge, för det fanns inte tillräckligt med sköterskor som kunde hjälpa veterinärerna. Vis av gårdagens skällkonsert i väntrummet så valde vi att stanna utomhus idag i väntan på vår tur. Igår var det ju tomt i väntrummet, några enstaka hundar kom och gick, idag var det en hel kennel på plats. Typ. Alla människor uppskattar liksom inte superenergiska apor som kan hålla partaj tre timmar i sträck utan att bli trötta.

Duktiga jag klippte även klorna på Tyra igår morse. Oduktiga jag klippte för mycket på en klo så det kom några droppar blod. Inga problem, Tyra är inte den som bryr sig om såna larvigheter, men när vi satt ute och väntade idag så uppstod ett oväntat problem. Betongplattor plus energisk apa som springer i cirklar och även gör töntiga utfall på alla hundar som passerar in och ut från djursjukhuset i ren tristess innebär att klorna slits ner lite till och så klart började den eländiga felklippta klon blöda igen.
Som bonus så klättrar hon gärna på mig när hon har extra tråkigt så mina nytvättade jeans var inte nytvättade speciellt länge.

Och lagom till blodflödet slutat så gjorde hon bakåtvolter inför en ny hund, så det var liksom ingen hejd på blödandet. Jättekul. Men jag får skylla mig själv. Jag borde passivitetsträna henne oftare.

När vi väl fick komma in så blev den härjiga apan plötsligt vääääldigt dämpad och kröp efter väggarna. Gårdagens bravader gjorde sig påminda. Det är hårt att vara hund.
När det var dags att bli upplyft på undersökningsbordet för ultraljud så slängde hon sig platt som en kackerlacka på golvet och trodde väl aldrig att människorna skulle lyckas fiska upp henne. Men Farbror Hunddoktorn och Sköterskan var härdade och hade sina knep, så upp på bordet kom hon minsann. Magen blev rakad - total förnedrelse! Sen fick vi typ mordhålla en jättehal och sprittelsprattlig tokapa som gjorde sitt bästa för att förstöra undersökningen.

Ultraljudet visade inget konstigt, men veterinären var ändå fundersam. Levervärdena var ju konstiga och med en infektion i kroppen så tyckte han det var bättre att en ultraljudsspecialist fick kolla på skruttapan. Detta för att vara säkra på att levern är okej, plus att specialisten är en hejare på att se konstigheter på ultraljudet. Annars skulle han ju inte vara specialist. OCH för att vara 300% säkra på att det faktiskt inte är en livmoderinflammation iallafall. Veterinären såg inget, men specialisten kan se om det kanske är en begynnande livmoderinflammation. Så på tisdag om en vecka ska apan traumatiseras igen.

Tills dess får hon äta Metacam mot infektionen och smurfblå (som färgade av sig på mig!) Denamarin för levern. Grattis Tyra. Men hon fick sin dagsdos förut, maskerat i lite leverpastej och då kan man liksom inte bry sig mindre om smurfblå tabletter.

Nu är det dags att sova ikapp lite. Tyra var lite ledsen och eländig igår natt så ett par timmar spenderades med att trösta henne. Inte lätt att vara eländig hund med mystisk sjukdom.