Inga jävla små grodor här inte.

Nu är det typ midsommar! Det innebär att man ska äta sill, dricka nubbe, dansa runt stången (vad är det med oss svenskar och dans på högtider?) och ha blommor i håret. Jag gör ingetdera. Jag har sträckt mig till att ha en fejkblomma i håret på jobbet, men that's it.
Jag har till och med tagit på mig att vara lite djurvakt imorgon! Oh yes! Allt för att slippa sill, nubbe och dans!

Bättre att hänga med hästar än med en jäkla midsommarstång och annat pack.

Magnus och hans sambo Klara tänkte sig en liten weekend söderut (typ... sydväst kanske är mer korrekt, men vem bryr sig?) och det var med en jättelöjlig tillfredställelse som jag tackade ja till att vakta några hästar och Klaras hund. Faktum är att jag faktiskt till och med blev lite stolt över förtroendet. Klart man ställer upp, dom har ju hjälpt mig massor med Polly! Nästan alla hästarna är också på minisemester och äter gräs, men några fick stanna hemma och dom behöver ha en mänsklig arbetsledare som ser till att de kommer in och får mat etc. Plus att Klaras hund också ska åka bort lite, men inte förräns på lördag, så med ytterligare lite töntig stolthet över förtroendet så tog jag glatt på mig lite hundpassning när vi ändå var i farten. Så imorgon är jag stallchef i några timmar och pussar vanliga bruna travhästar (för såna ser jag ju aldrig annars, haha) och läser godnattsaga för dom och talar om för dom hur bra och vackra etc de är.
Men innan dess ska jag brottas med lite kunder på jobbet. Tur att vi stänger tidigt.

Idag har det varit ett organiserat kaos. Det är sån jäkla tur att jag har Sveriges bästa kollegor, för dagar som idag känns det oerhört bra att kunna stödja sig på dom och veta att de är riktiga klippor! Hoppas det blir väldigt mycket lugnare imorgon (vem farao handlar på midsommar, jul och andra högtidsdagar liksom?) och att mina icke-favoriter håller sig hemma så vi slipper se dom.

Tyra har förresten piggat på sig och är nästan helt normal igen. Jag vet inte om det beror på att hon hade en svacka eller för att hon får mediciner, men jag gissar på att det är medicinerna (iallafall Metacamen) som gör att hon känner sig tipptopp igen. Men eftersom Tant och Farbror Hunddoktorerna konstaterade att hon faktiskt har en infektion i kroppen så tar vi det piano tills vi ultraljudat och tagit fler blodprover på tisdag. Tyra håller inte med utan vill springa fortfortfort och härja som vanligt och är väldigt besviken över det tråkiga upplägget vad gäller motion och sysselsättning. Vi håller oss till mer hjärngympa och mindre kroppsgympa tills Doktorerna ger tummen upp.

Mina fina hjärtan! Utan dom skulle livet vara som en regnig dag, barbent i ett nässelbestånd.

Nej nu är det sannerligen dags för sängen innan jag somnar på tangenbordet. Jag ska ta hund och bok och gå och känna mig lite mer (fånigt) stolt över morgondagens uppdrag.